Sverige bör driva gröna inflygningar

En vanlig ny bil för 15 000 dollar har GPS satellitnavigering som standard. Men ett flygplan som kostar 150 miljoner dollar dirigeras fortfarande med muntliga instruktioner via radio från ett flygledartorn. Det beror på att air-traffic management (ATM) systemen är fast i teknik från 1950-talet. Det skrev The Economist den 1 oktober 2011.

Flygledarnas radar visar planens ungefärliga positioner, så de måste hållas långt ifrån varandra. Det medför slöseri med bränsle, trängsel och förseningar. Den genomsnittliga flyglängden i Europa är 50 km längre än det verkliga avståndet. Därför söker världens flygmyndigheter sedan länge att modernisera systemet. Investeringen betalar sig snabbt, men internationell standardisering är mödosam.

Ännu svårare kan det bli att komma överens om betalningen. Bara för att modernisera Europas luftrum talas det om att EU ska satsa 3 miljarder euro, 27 miljarder kronor. Men de verkliga kostnaderna är tio gånger högre.  Ska flygbolagen betala, eller blir det någon slags skatt? De kommer alltså att ta tid, avslutade The Economist. Under tiden kommer flygplanen att fortsätta ta omvägar, slösa med bränsle och drabbas av förseningar.

Men det finns en utväg. Redan 1981 utvecklade Håkan Lans sitt positionsindikeringssystem för alla slags fordon. Han sökte och fick genom GP&C Systems International AB patent i de flesta länder för nära 20 år sedan. Patenttiden utgår alltså snart. EU satsade uppåt 200 miljoner euro för att validera patentet.

För sjötrafiken har det blivit obligatorisk världsstandard under namnet Automatic Identification System (AIS).  För flyget har det gått långsamt. Håkan Lans VDL Mode 4 är världsstandard, men inte obligatorisk sådan. Hade den införts, skulle radarindustrin i främst USA, Frankrike och Italien ha fått lägga ned. 

Den amerikanska luftfartsmyndigheten varnade för mer än tio år sedan för att en svensk teknik kan ta över en potentiellt lönsam och växande marknad. Särintressen inom flygindustrin med sämre tekniska lösningar har stoppat bästa teknik genom industripolitisk nationell lobbying. Ryssland däremot, som inte har någon radarindustri av betydelse, men ett av världens mest vidsträckta områden, skrev redan den 20 mars 2000 till FN-organet ICAO att det var intresserat av att införa VDL Mode 4.

VDL Mode 4 ger gröna inflygningar. Tekniken är utprovad av Luftfartsverket (LFV) och SAS. För flygbolagen skulle gröna inflygningar betyda 20 miljarder kr i minskade bränslekostnader i världen per år. CO2 utsläppen i hela världen från flyget skulle minska med upp till 8 procent. Därmed skulle hela världens CO2 utsläpp från alla verksamheter minska med upp till 0,24 procent, alltså mer än Sveriges totala utsläpp som är 0,20 procent av hela världens.

När den svenska regeringen förhandlar om nationella miljömål vore det naturligt att lyfta fram en lösning som utvecklats i Sverige:

• För Sverige som land och stat skulle det ge effektivare och billigare minskningar av CO2-utsläpp, och kanske lägre krav på andra dyrare åtgärder.
• För EU skulle det ge ett bidrag till EUs klimatmål långt mer än EU krävt av Sverige. Även EU kan tillgodoräkna sig effekterna vid internationella avtal.