Dags att lägga ner dåliga gymnasieprogram

Med Svenskt Näringslivs tänkare vid rodret ska alla gymnasieprogram i Norrlands inland läggas ner. Liksom alla gymnasieskolor i Bergslagen.

Folkpartiet, för ni anteckningar?

Jag tycker att det är ganska konstigt att högern aldrig gör konsekvensanalyser innan dom uttalar sig. Hur svårt kan det vara att tänka efter vilka konsekvenser ett förslag man lägger ger?

"Trots den relativt sett höga arbetslösheten består problemet att hitta personal med rätt kunskaper och utbildning. Trenden går mot en försämrad matchning på svensk arbetsmarknad och det stoppar nyanställningar och tillväxt. Samtidigt som ungdomar lämnar gymnasiets yrkesförberedande program och går ut i arbetslöshet, ropar företag efter personal med rätt utbildning och färska yrkeskunskaper."

Svenskt Näringsliv kan väl börja med att publicera listor på de kunskaper som företagen efterlyser. Mig veterligen är det nog väldigt svårt för ungdomar som ska välja gymnasielinje att ens ta reda på vad det är för kunskaper som arbetsgivarna vill ha.

Skolans problem tycker jag bottnar i en politik som misslyckats övertyga människor om människors lika värde utan att ta med nyttan i bilden.
Alla läser samma saker och alla ska kunna ungefär lika mycket. Alla arbete har samma utbilningsnivå för att alla ska ha samma lön.
Jag tror man ska försöka skapa en skola fram till universtietet som har fler valmöjligheter när det gäller tempo och typ av kunskap.
Visst ska vi försöka sitta i samma båt men det håller nog på att sjunka.

USA ligger före inom sånt här. Det finns till och med privata företag med statistik. Skolorna själva har uppgifter om bland annat inkomster och om de som har något att komma med så använder dessa i sin marknadsföring. Det finns också intagningsprov till alla gymnasier. Lägre inkomstskatt och inga arbetsgivaravgifter över ungefär den svenska brytpunkten premierar utbildning. Det är ungefär samma sak i Holland.
http://www.payscale.com/best-colleges/top-us-colleges-graduate-salary-st...

När studenter får utbildning gratis får personliga intressen stor tyngd och det blir naturligtvis mycket daddautbildning, som inte leder till något arbete. Utbildningsmarknaden sätts ur spel. I många fall kan man utbilda sig senare i livet till något annat och få betalt för det. Man kan åka utomlands och arbeta inom något, där en svensk utbildning är irrelevant. Med mera. Man vill ju hålla på med sådant som är kul och inte tråkigt arbete. Studenterna kan optimera och är inga idioter.

En tanke med friskolor är att utbildningar som allt annat ska bestämmas av marknaden. Om den ur spel med gratis utbildning så är det olämpligt att komma efteråt och sätta den ur spel igen med en byråkrati som förbjuder felaktig utbildning. I praktiken är det väldigt svårt att förbjuda en skola som inte ger jobb. Bara att definiera vad som är vad på ett rättssäkert sätt måste vara omöjligt. Krantz verkar vilja äta kakan och ha den kvar.

Och så är det det korrupta och vansinniga betygen, som bara skulle kunna läggas ner och ersättas med prov, som i USA. Affärsmässighet och ett utbyttjande av talangerna fås nog bäst om bara ett bra provresultat ger gratis utbildning. Med den svenska skolan och de höga skatterna blir studenterna bara dummare och dummare och forskningen bara mer och mer bortkastad. Byråkratin växer av sig själv.

Svenskt Näringsliv och speciellt storföretagen som styr apparten tjänar på den fåniga politiseringen. En hög fackanslutning, små löneskillnader och extremt höga skatter för framgångsrika företagare gör att organisationen finns. Storföretagen får kompetent personal till lägsta möjliga kostnad och håller lokala uppstickare borta. I exempelvis USA finns inget motsvarande.

Jag tror att en viktig kvalitetshöjande åtgärd kan vara att Svenskt Näringsliv fortbildar sig, eller rekryterar utifrån en kompetenshöjning gällande utbildningsfrågor. De artiklar och förslag som publiceras är genomgående huvudlösa och ogenomtänkta. På alla gymnasieprogram ska det finnas sk "programråd" där näringslivet skall vara representerade. Jag tror det kan vara ett utmärkt forum för konstruktiv utvecklingsdialog där också skolprofessionens kompetens blir tillvaratagen. Författarna nämner denna möjlighet i sin slutkläm, men får det att låta som någon slags sällsynt innovation. Så är det inte, det är tvärtom något gymnasieutbildningarna är ålagda.

Hur vore det om man skar ner på floran av meningslösa utbildningar och hela valfrihetstänkandet som är grunden till dessa meningslösa utbildningar.
Det är ju Svenskt Näringsliv som är arkitekten bakom den misslyckade svenska skolan och ungdomsarbetslösheten. Efter 90-talskrisen har Svenskt Näringsliv flyttat fram positionerna genom olika valfrihetsreformer och det har inte lett till minskad ungdomarbetslöshet eller bättre utbildning.
Nu vill man minska på valfriheten.
Det är lite som att anlita samma dåliga hantverkare för att laga alla fel han orsakat.

Det är väl utmärkt om man kan få bort det dåliga gymnasieprogrammen. Frågan är bara vilka dom är och varför såna finns. Numera finns det tusentals yrken att välja på för ungdomar. Så var det inte för t ex 50 år sedan. Skolan i allmänhet och även gymnasieskolan i Sverige har tidigare inte varit yrkesförberedande utan samhällsförberedande. Man skulle få redskap klara sig i samhället. Sen en tid har programmen blivit dels yrkesförberedande dels studieförberedande. Som vi vet varierar ekonomin med konjunkturerna och därför är det ibland brist inom vissa yrkeskategorier, ibland överskott. Och som vi vet är det svårt att göra bra arbetsmarknadsprognoser.
Tyvärr är det så att näringslivet och SNS är en kravmaskin som begär yrkesskickliga ungdomar i precis den mängd man efterfrågar utan att själv bidra med vare sig kostnader för yrkesutbildningen, kvaliteten eller ha nåt ansvar när ungdomar har svårt att få jobb . Jag tror att näringslivet skulle göra både sig självt och samhället en tjänst om man (som förr i världen med lärlingsutbildningar) tar över ansvaret av en del yrkesutbildningar helt och fullt. Då skulle nämligen kravet på att ubbilda just i de yrken som verkligen behövs i näringslivet bli större än idag. Vi skulle inte få udda och dåliga yrkesprogram utan de som arbetsmarknaden behöver.
SNS föreslår i sina avslutande punkter att samhället ska lägga ned skolor och gymnasieprogram som inte håller måttet. Det är väl ändå att slå in öpna dörrar. Genom införandet av friskolorna så har samhället inte kvar det verktyget i sin hand, utan ägarna till friskolorna bestämmer om de ska finnas kvar.. Hade utbildnigarna funnits enbart inom det allmänna skolväsendet hade ju samhället genom politisk styrning kunnat åtgärda missförhållandena med dåliga program. Sen kan man fråga sig varför det finns så pass många dåliga gymnasieprogram. Då bör man inse att många skolor lockar med flashiga och trendkänsliga program för att få elever till sin nystrartade friskola så den får ekonomisk bärkraft. Och marknaden styr, som väl näringslivet borde tycka är bra..... Men varför då kräva att skolinspektion m fl ska lösa problemet när vi nu infört markandskrafter inom skolans värld.
Jag tror alltså att näringslivet självt måste lösa frågan genom att bli huvudansvarig för många yrkesprogram. Då blir man delaktig och ansvarig på ett annat sätt än idag. Dels blir man kostnadsmedveten, dels utbildar men ungdomar i den kvantitet som näringslivet själv bedömer rimlig. Idag hojtar SNS på bättre samordning mellan skola och näringsliv.. Men skolan själv kan givetvis aldrig leverera en perfekt analys av framtiden på arbetsmarknaden. Jag tycker nog att Svenskt Näringsliv skulle ägna sig åt självkritik och inte bara vara en kravmaskin. Har ni fundrat på vad friskolereformen och skolpengen betytt när det gäller ert bekymmer att många gymnasieprogram är undermåliga. Om inte - gör det!

”Arbetsmarknaden förändras hela tiden . För 50 år sedan fanns varken dataspelskonstruktörer, jämställdhetsmän, IT-arikitekter eller homstylister. Det är nog heller ingen som förutsåg att de skulle behöva ringa datasupport eller anlita en hundpsykolog. Om 20 år kommer nya yrken har kommit till och andra har försvunnit eller förändrats.” Citatet kommer från Arbetsförmedlingens Jobbguide för unga. Den speglar problemet kring att fastslå vad som är en bra eller dålig utbildning. Ett annat problem är att gymnasieprogram kan vara bra på ett ställe där arbete finns efter avslutad utbildning men lika dålig på ett annat ställe av motsatt orsak. De flesta människor är rätt obenägna att flytta och det ställer till problem. Det gäller unga som vuxna. Det finns egentligen två huvudsakliga orsaker till att vi flyttar på oss – krig och kärlek. Jobb kommer långt därefter. Den valfrihet vi erbjuder unga att välja och skolor att erbjuda är i grunden gott. Avigsidan är att det är kostsamt eftersom unga människor inte utbildar sig av samhällsekonomiska skäl. De är individualister och egoister i sitt val. Många har inte en tanke på det jobb som utbildningens ska leda fram till utan tar möjligheten att göra något som är roligt. Det spelregler samhället har antagit gör detta möjligt. Arbetslösheten bland unga ger orsak till att fundera över detta men det finns många faktorer som spelar in. Vi kan också konstatera att arbetslösheten bland unga ute i övriga Europa är skyhögt högre än i Sverige. Är det också kopplat till dysfunktionell gymnasieutbildning, höga arbetsgivaravgifter, stelbenta arbetsgivare, illa fungerande lärlingsreformer eller vad? Jag tror problemet är betydligt större än enskilda gymnasieutbildningars vara eller icke vara. Däremot tror jag på bra och utvidgade samverkansformer mellan skola och näringsliv. Det finns flera goda sådana som tex programråd, Ungt Företagande, Transfer, fadderföretag mm. Här skulle vi kunna bli betydligt mer kreativa och flexibla så att vi kan utbilda mot en föränderlig arbetsmarknad.

Jag håller helt med författaren.