Romney har planerat för ett maratonlopp

Hittills måste man konstatera att Romneys kampanj är bättre på att riva ner än att bygga upp. De är betydligt bättre på att trycka ner andra kandidater än att lyfta sin egen. De lyckas inte riktigt med att få Romney att framstå som en man med genuina övertygelser. För många verkar han mer framstå som en påläst affärsman som kommit på vad han ska säga för att sälja.

De senaste dagarna har varit turbulenta för Romney. Han förlorade inte bara stort i Minnesota, Missouri och Colorado, utan även initiativ, då fokus i den politiska debatten delvis skiftat från ekonomin till värdefrågor. Det finns flera orsaker till detta skifte. Obamas beslut att tvinga katolska institutioner att betala för kostnaderna för preventivmedel för sina anställda exploderad i media (något som jag skrev om i min tidigare artikel har på Newsmill). Obamas beslut sammanföll även med stora triumfer för förespråkarna för homoäktenskap i delstaterna Kalifornien och Washington samtidigt som det uppdagandes att Amerikas största bröstcancerorganisation kan ha finansierat abortkliniker med sina insamlingspengar. Allt detta spädde på föreställningen att det pågår ett krig mot religionen i landet. De positiva tecknen angående ekonomin är också en orsak, eftersom ju bättre ekonomin går desto mindre kommer republikanerna att vilja tala om den. 

Romney har ännu inte lyckats med att övertyga de konservativa väljarna om att han är deras kandidat. De ser honom inte som en av dem och orsakerna är många: Romney saknar en kärna! Romney har saknar principer! Romney har inga fasta övertygelser! Romney saknar passion! Romney är inte autentisk! Hans förhållande till konservatism är som ett andra språk – det kommer inte naturligt till honom. Romney upplevs som främmande och oförmögen att relatera till vanliga amerikaners liv.

De konservativa söker fortfarande efter ett alternativ till Romney. Gingrichs ställning har försvagats dels på grund va Romneykampanjens negativa reklam dels inte prioriterade och dels på grund av att han själv inte prioriterade Minnesota, Missouri, och Colorado. Detta förde med sig att marken var jämnad för Rick Santorum. Visst var hans trippelvinst en stor överraskning, men på sätt och vis är själva storyn inget nytt. Om det är något som varit ett konstant tema i det republikanska primärvalet så är det de konservativa väljarnas ovilja att acceptera Romney. Ju mer de konservativa hör, från vad de betraktar som det republikanska etablissemanget, att de måste acceptera det ofrånkomliga i att Romney kommer att bli partiets kandidat, desto mer revolterar de.

Olika kandidater har framhävt sig själva som det riktiga och sanna konservativa alternativet, axlat anti-romney manteln, och lyft som raketer i opinionsmätningarna, bara för att kort därefter falla till marken. Michelle Bachman, Herman Cain, Rick Perry har alla gått ett liknande öde till mötes. Det var bara dagar sedan Newt Gingrich ledde i nationella opinionsmätningar. Nu leder plötsligt Santorum i dessa mätningar och Gingrich måste nog snart göra något för att påminna om alla att han fortfarande är med. Romney är den enda kandidaten som är konstant om man inte räknar Ron Paul och hans entusiastiska supportrar.

Frågan de flesta nu ställer sig är om Santorum är den kandidat som skall utmana Romney. Romney är fortfarande favorit och hans seger i Maine lugnar hans organisation som var i krisläge efter trippelförlusten. Han har även de pengarna och den uppbackning som Santorum saknar. Romney kommer nu att rikta uppmärksamheten mot Santorum och det har hittills visat sig förödande att vara i hans skottlinje. Där Romney har spenderat stora pengar går det bra för honom och det är det som räddar honom.

Han får ingenting gratis och han väcker ingen entusiasm. Santorum har inte alla samma kontroversiella bakgrund som Gingrich och han är generellt omtyckt bland republikaner. Men Romney kommer att porträttera Santorum som ansvarig för många av landets problem då han portionerat ut valfläsk, öronmärkt pengar för olika favoritprojekt och låtit den federala staten växta obehindrat under sin tid som Pennsylvanias senator. Det ligger något i detta då Santorum inte är en Tea-Party-kandidat, utan snarare bör beskrivas som en så kallad compassionate conservative a´la George W. Bush. (Det vill säga en republikan som inte har så mycket emot att den federala staten växer och gärna spenderar skattepengar på att genomdriva olika konservativa initiativ.) 

Santorum försöker nu utnyttja sin seger och all uppmärksamhet för att dra in maximalt med pengar och börja bygga en organisation som seriöst kan utmana Romney. Skiftet från ekonomin mot värdefrågor gynnar honom. Preventivmedelsbeslut har väckt liv i frågan om Obamas sjukförsäkringsreform och hur den inkräktar på människors liv och fria val. I samband med detta väcks även frågan om den sjukförsäkringsreform Romney genomdrev när han var guvernör i Massachusetts, vilket är ett viktigt ämne för de republikanska väljarna. De frågar sig: är Romney den bästa kandidaten att argumentera för upprivandet av ObamaCare när han själv ligger bakom en liknande lagstiftning?

Det finns förstås en möjlighet att Gingrich kommer tillbaka. Man ska inte ta något för givet i detta primärval. Gingrich spelar i valkampanjen rollen av en gräsrotspolitiker som talar för vanliga amerikaner. Santorum behöver inte spela denna roll. Han är äkta vara. Gingrich har massvis med idéer, men saknar disciplin. Santorum har konstant talat om att återuppbygga Amerikas tillverkningsindustri och lagt fokus på relationen mellan starka kärnfamiljer och ekonomin.

Romney gynnas av att Santorum och Gingrich kommer att stjäla varandras röster. Hans organisation har alltid varit förbered på en lång kampanj. På sätt och vis för han en kamp i motvind då han betraktas som mittenkandidaten i ett parti som blivit mer och mer konservativt på senare år. När Romney vann i Colorado 2008 var det han som var det konservativa alternativet till mittenkandidaten John McCain.

En taktisk lösning för Romney skulle vara att bli mer konservativ under primärvalet. Men Romney vill inte gärna glida för mycket i den riktningen, då det skulle kosta honom i den framtida kampen mot Obama. Romney vill inte knyta sig för nära Tea-Party-rörelsen eller olika socialkonservativa grupper och han vill inte heller visa för mycket passion eller rikta för mycket vrede mot Obama, då detta är saker som kan skada honom bland de avgörande oberoende väljarna. Med andra ord försöker Romney att balansera det kortsiktiga målet att vinna republikanernas nominering, med det långsiktiga målet att vinna presidentposten.

Jag har tidigare skrivit här på Newsmill att en utdragen primärvalsprocess kan skada partiets chanser att vinna presidentvalet. Hittills verkar mycket tyda på det då negativiteten verkar dra ner alla kandidaternas popularitet i opinionsmätningarna. Detta gynnar naturligtvis demokraterna som just nu gläds åt det faktum att valdeltagandet i de republikanska primärvalen är klart lägre än 2008. Det finns flera olika teorier om denna brist på entusiasm. Vissa menar att det finns ett utbrett missnöje med själva kandidaterna. Andra pekar på negativiteten.

Men det finns även en annan förklaring som inte fått lika mycket utrymme och det är den växande politiska apatin. Nyhetsinslag på tv om valet borde gå bra eftersom det trots allt är valår. Men på kabelnyhetskanalerna står tittarsiffrorna i stor sett still och nyhetssändningarna på de stora nationella tv-kanalerna tappar tittare. När Obama höll sitt första tal till nationen 2009 drog han 52 miljoner tittare. Ett år senare sågs det av 48 miljoner och 43 miljoner året därpå. För ett par veckor sedan drog hans tal till nationen bara 38 miljoner.

Från 52 miljoner till 38 miljoner är en rejäl minskning och detta i kristider och under ett valår. Bristen på entusiasm och intresse är kanske inte bara ett republikanskt problem, utan även ett problem för det demokratiska partiet. Obama bör således oroa sig för bristen på entusiasm bland sina väljare. I ett längre perspektiv är den allmänt växande politiska apatin något som alla bör oroa sig för.        

Björn M. Ottosson (47 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43116

5 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Alla tre kandidaterna försöker göra en Reagan, det är bara det att Gingrich och Santorum lyckas med att framstå som mesta galna och extrema. Reagan var också en gång betraktad som en omöjlig, farlig högerextrem stolletok även av de moderata i det republikanska partiet.
Hoppet är sedan att "Guds försyn" skall leda marknaden, konjunkturen och USA upp ur krisen mot ett nytt strålande nyliberalt 80-tal, liksom bara sådär.
Emellertid kommer inget av det att hända den här gången, för den globala historiska scenen är idag totalt annorlunda. Till och med Obama kommer sannolikt att ta hem segern mot så ytterligt svagt motståndarlag och när han, "Carter", gör detta så kommer hela Tea Party-, bibelbältet- och Wall Street-koalitionen stå där med byxorna nere.
Då kommer vi att få se republkanerna göra upp med sitt onda nyliberala arv, återvända till det protektionistiska, nationalistiska industri- och unionsparti det en gång var och då och först DÅ kommer vi att få se verkliga revolutionära förändringar i det stora landet i väster.

Permalänk | Anmäl #2 Tussilago Kaprifol, 2012-02-14, 21:21

Pengar är inte allt, inte äns i Amerika. Rick Santorum är snyggast, en bättre "campaigner" och "communicator", mer tilltalande för medelklassen än Romneytron, än Gingrich. Rick Santorum blir nog GOP's presidentkandidat 2012. Då blir det en kontrastfull och kul valkampanj i höst... svenskar kommer att hissna... själv röstar jag på Obama... come hell, or high water.

Two Polls Show a Santorum Surge
http://thecaucus.blogs.nytimes.com/2012/02/13/two-polls-show-a-santorum-...

Permalänk | Anmäl #4 Virginia Langley, 2012-02-14, 21:57

Ron Paul hade vunnit i Main om inte Romneys anhängare där hade fuskat. Men egentligen gör det inte så mycket eftersom Ron Paul tar de flesta delegaterna vilket är som sedan ska rösta fram vilken kandidat som ska gå mot Obama.

Det skulle vara kul med en analys huruvida Romney, Gingrich och Santorum har någon chans mot Obama eftersom de inte får några röster i presidentvalet från Ron Pauls supportrar.

Eftersom det är väldigt jämt mellan Obama mot republikanerna, har de då råd att bli av med 10-20% av republikanska röster?

Det är mycket snack om aborter, men tittar man på undersökningar om viktigaste frågor, så blir abortfrågan mer eller mindre en ickefråga. Massmedia gör den frågan större än en är.

Personligen tycker jag en bra debatt mellan Obama och en republikansk utmanare skulle bli mellan Obama och Ron Paul. Åtminstone kommer en debatt mellan dem inte handla om vem som har störst sandslott i sandlådan.

En riktigt tuff debatt mellan Ron Paul och Obama skulle vara en riktig njutning. Ron Paul är nog den sista personen i Amerika Obama vill debattera med.

Permalänk | Anmäl #5 Göran Axelsson, 2012-02-15, 01:02

Jag kan inte Romneys politik , men jag gillar sättet han sätter upp mål och genomför dom på. Vare sej det gäller Massachusetts hälsovård eller en lång valkampanj.

Permalänk | Anmäl #7 Anders Olsson, 2012-02-15, 10:09

#7 Anders Olsson

Jag har försökt att sätta mig in i Mitt Romneys politik, vad han vill, för att försöka förstå vad det är som gör att så många röstar på honom.

Men! Jag har inte lyckats med det. Han är väldigt duktig verbalt att hysta ur sig en massa klyschor och vet vad han ska trycka på för att få ovationer. T.ex. har han sagt att han ska bygga upp USA:s militär så att ingen vågar utmana USA. Det låter häftigt och går säkert hem. Samtidigt som det realpolitisk leder till konkurs för USA. Samtidigt som USA i princip skulle kunna ta bort hälften av sin militärmakt och ändå vara den största i världen flera gånger om. Jag frågar mig, hur det kommer sig att folk "går på sådant".

Jag har inte hittat någon information om hur Mitt Romney vill gå till väga med att öka militären, minska arbetslösheten, få fart på Amerikas produktion osv. Det enda jag har fått ut är att med en positiv attityd kommer det att gå bra. Romney säger att folk pratar om problemen, men han pratar om möjligheterna. Sedan jublar alla och så behöver han inte säga så mycket mer.

På Youtube har jag sett när vanliga människor ställer frågor till honom. Då blir det nästan pinsamt eftersom han inte brukar klara av att svara på frågorna. Jag såg en intervju där folk blev förbannade på honom för att inte ville svara på en fråga från en person som satt i rullstol. Ville svara? Han hade inget svar att ge killen, han kunde inte.

Någon nämnde ovan att varje kandidat har ungefär lika mycket pengar att kampanja för. Det är inte riktigt så, för Romney har i princip en obegränsad summa att förfoga över. Han har de största bankerna bakom sig, som i princip bara kan trycka nya pengar och ge till Mitt Romney. Han kan ösa ut hur mycket reklam i TV som helst. Då ska man veta att för de flesta amerikaner är den enda information de tar till sig om kandidaterna från reklamen i TV.

Som jag ser det är Gingrich, Romney och Santorum duktiga målare. De kan göra en ram och spänna en duk, men sedan har de inget att måla tavlan med.

Permalänk | Anmäl #10 Göran Axelsson, 2012-02-15, 11:29

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.