"Hatet" Sveland beskriver är mer än antifeminism

Att vi har äntrat en tid av monumentala förändringar som kommer att påverka våra levnadsförhållanden under en lång tid framöver har nog undgått få. Bara en ytlig överblick över de politiska omvälvningarna och de ekonomiska perserna under 2011 som fortsätter in i det nya året pekar ut det som ett epokgörande år.

Jag känner också igen mig i den ”politiska depressionen” som Maria Sveland lyfter fram i sitt upprörda debattinlägg. Den grodde i mig när jag efter att ha sett en intervju i november, med den slovenske filosofen Slavoj Zizek på Al Jazeera började grubbla över om inte 2011 kan vara ett nytt 1931?

Känslan smög sig över mig under förra sommaren och hösten.  Som student i London upplevde jag de till synes sinneslösa och oprovocerade upploppen som paralyserade staden under en vecka i augusti. (Många som glatt deltog i förstörelsen hade aldrig hört talas om Mark Duggan.) På bara några minuter kunde ett gäng på 20-30 tonåringar sudda ut skeendet av ordning och säkerhet på min gata, en säkerhet som vi som medborgare av en stat annars tar för givet. Adrenalinet forsade, när jag såg hur de krossade fönster, plundrade nike skor och sprit, tände eld på affärer, och jag insåg att det kunde fara en sten genom mitt fönster, eller att butiken under min lägenhet kunde brinna. Polisen syntes inte till, de var fullt upptagna på andra håll i staden. Det sköra ”sociala kontraktet” mellan medborgare och stat, som ska förhindra ett Hobbesiskt, anarkistiskt ”naturtillstånd”, glappade, och för de deltagande blev det en medryckande karneval.

Ytligheten av tänkandet i Svelands artikel manade mig till att skriva ett svar. På ett svepande och hätskt sätt jämställer hon högerextremistiskt hat à la Breivik och vågen av främlingsfientliga partier i Europa med ifrågasättanden av den ”politisk korrekta kulturmarxismen” t.ex. som framförs i Bengt Ohlssons artikel. Jag har också läst den, och tycker snarare att hennes reaktion avspeglar huvudpoängen i hans artikel! Det var just alla dessa svepande jämförelser som fick mig att tänka på Zizek igen, och hans synpunkter om hegemonin av den liberala ideologin. (För övrigt grundar sig hans tänkande i marxism och kritisk samhällsteori). I sin nya bok, ”Living in the End Times” diskuterar han liberalismen – både från den politiska högern i form av den oreglerade, öppna marknaden, och dess förknippning (i alla fall i USA) med vänsterinriktade politiska former – och ser dem som två oskiljaktiga sidor av samma mynt. En tes han framför, är att vi i väst har inbillat oss att vi lever i ett post-ideologiskt samhälle. Liberalismen, menar han, är en ideologi som har lyckats lura oss att tro att den inte är en sådan. Den framställer sig själv som:

”a value-neutral mechanism of rights which automatically generates a desired political order without interpellating individuals into subjects”

Genom detta perspektiv observerar han framväxten av främlingsfientlighet och rasism i Europa. Han urskiljer tre olika typer. Den första är den vi först associerar till: Breivik, SD, English Defence League osv., (och som numera ofta innebär en klassdimension – vilka stöttar EDL?). Den andra kallar han ett reflexivt, politisk korrekt rasism som uttrycks i den ”liberala multikulturella hegemonin”. Man ska tolerera ”the Other”. Sist, nämner han en ”omvänd” rasism, där man firar det exotiska, det autentiska, i ”the Other”. (Man påminns om Edward Saids ”Orientalism”)

När jag tänker på samhällsklimatet som får vår nutid att likna det tidiga 30-talet, är det inte ”angreppet på det politisk korrekta” högerifrån, som Sveland beklagar sig på. Det är snarare osäkerheten över det framtida fungerandet av vår status quo. En ekonomisk och politisk osäkerhet som under 30-talet blev en bördig grogrund för extremism, och kanske blir så igen nu på 2010-talet. Den ekonomiska krisen, arabiska våren, upploppen i Europa, Occupy rörelsen, den växande högerextrimismen, den religiösa extremismen (till och med Maldiverna drabbades, när salafister vandaliserade nationalmuseets hinduiska och buddistiska skatter i helgen) och klimathotet – alla dessa fenomen ser ut att vara symptom på en underliggande systemisk bristning. Efterkrigstidens liberala ordning ser ut att löpa mot sitt slut.

Jag hoppas att fler kan ha självdistansen att kunna syna sina egna värderingar och den rådande ideologiska hegemonin med ett kritiskt öga.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43124

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant! Skriv mer!

Permalänk | Anmäl #1 Gittan Gustavsson, 2012-02-15, 22:57

Så många "fina" ord och referenser till helt okända personer och ändå tycks Amanda Gudmundsson inte kunna se att det är fel att kategorisera SD som främlingsfientliga och rasistiska. En banan blir inte blå bara för att man säger att den är det oändligt många gånger.

Permalänk | Anmäl #3 Lisa Svensson, 2012-02-18, 16:38