Om författaren
Debattör i regionfrågor och författare till två böcker i ämnet.
Den grekiska regeringen sitter i förhandlingar om hur man skall undvika statsbankrutt medan folket är ute på gatorna och protesterar. En statsbankrutt skulle föra med sig stora problem, inte bara för befolkningen – misär och elände är ord som hörs på gatan i Aten – utan även för global handel, för det internationella banksystemet och för det europeiska samarbetet. Ilskan vänds mot statsmakten som låtit det ske och mot bankerna som haft det tvivelaktiga omdömet att låna ut pengar den. Hur har det kunnat bli såhär? Kanske måste man gå tillbaks i historien för att finna orsaken.
Dagens centralstat och det globala statssystem som byggts upp är en nutida konstruktion. Den växte fram vid tiden för den franska revolutionen 1789. Först då påbörjades den typ av statsbildning med centralt styre på alla områden som vi ser på de flesta håll i Europa idag – parlament, administration, regering, lagstiftning, valuta, militär, etc.
Den nya staten behövde försäkra sig om solidaritet från folket. För några sekler sedan gick man handgripligen fram – den som inte var solidarisk med statsmakten kunde råka mycket illa ut. Förräderi mot överheten kunde till och med innebära döden – ibland med ganska grymma metoder.
Under krig och andra orostider har folket vänt sig till staten för skydd mot verkliga eller imaginära fiender. Under de två världskrigen under 1900-talet agerade staten som garant för försvar och säkerhet. Statsmakterna erhöll alltså lojalitet för orostider som man i flera fall hade varit med om att orsaka.
Men redan under de första decennierna efter andra världskriget stod det klart att de gamla beprövade lojalitetskriterierna inte längre fungerade. Nya verktyg behövdes för att legitimera statens existens. Man började köpa lojalitet. Staten utlovade välfärd på flera plan. De stater som inte hade möjligheter till detta tog till autoritära metoder. Det var sannolikt vid denna tid som man lade grunden till de problem vi nu ser i Grekland.
Staten som institution och det globala statssystemet har uppenbarligen stora problem. Antalet stater som fallerar ökar. Enligt de senaste observationerna har så mycket som 20 av 192 stater redan kollapsat – d.v.s. det centrala styret har förlorat kontrollen över statens hela territorium.
Tjugo stater ligger i riskzonen och det finns risk att de går samma väg. Ytterligare 20 ligger på gränsen till att fallera och det är svårt att förutspå vilken väg de kommer att gå.
Den arabiska våren är ett aktuellt exempel - en ”revolution” vars utgång är mycket osäker och oroväckande. Situationen i Mellanöstern är ett påtagligt resultat av statsmakternas oförmåga att bygga upp hållbara politiska och administrativa globala och inomstatliga strukturer.
Men det kan hävdas att statskollapser inte gäller de ”stabila” staterna i Europa. Men här är det andra faror som kommit i dagen med situationen i Grekland.
PIGS-staterna (Portugal, Irland, Grekland, Spanien) är några exempel på statsmakter som har svårigheter att få debet och kredit att hänga ihop. Till de ursprungliga PIGS kan man lägga Italien, Storbritannien och Frankrike som också brottas med stora offentliga underskott. Listan är sannolikt längre än så. Förr kunde staterna gå till finanssektorn och låna till underskotten – ”stater går aldrig i konkurs”, hette det.
Staten, som skulle vara en garant för välfärden, står uppenbart inför en framtida ekonomisk krissituation. Man kommer att få brottas i valet med att skruva ner förväntningarna för att minska underskotten eller beskatta medborgarna ytterligare. Båda alternativen får folk ut på gatorna i de protester som vi ser på flera håll i Europa idag, inte minst i Grekland.
Frågan är om det europeiska statssystemet har kommit till vägs ände? Vissa tecken tyder i på att staten som institution, åtminstone de centralt styrda, har problem som gör framtiden för osäker. Staten har även problem med det folkliga stödet på hemmaplan – dess legitimitet ifrågasätts på många håll.
När bankerna kollapsade under senaste bankkrisen myntades uttrycket: ”Staterna räddar bankerna men vem räddar staterna”? FN? Knappast, de har inga medel att använda i sådana sammanhang. Inte heller EU kan i längden hålla potentiellt bankrutta statsmakter under armarna. Man har ju bara tillgång till de medel som statsmakterna själva vill skjuta till.
Den enda realistiska räddningsplankan för staten i det längre perspektivet är, som jag ser det, starka självstyrande regioner med den folkliga rotkontakt som flertalet statsmakter saknar. Regionerna kan därför utgöra en stabiliserande faktor när staten inte längre förmår att leva upp till de stabilitets- och välfärdslöften som man lovat medborgarna.
När stater kollapsar är det allvarligt. Inre stridigheter, flyktingströmmar och ekonomisk nedgång är bara några exempel på vad som sker när samhället slutar att fungera på ett tillfredsställande sätt. Situationen i vår omvärld tyder på att staten som institution är instabil och i grunden farlig - om den baseras på centralt styre utan den politiska och administrativa tröghet som ett starkt regionalt självstyre innebär.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43097
Det är mycket glädjande att fler vågar bryta tabuet och ifrågasätta status quo. Statsapparaten är i grunden mycket destruktiv, och kommer i slutändan att skapa alla de problem vi blivit sagda att den är till för att lösa. Lösningen (ur min simpla synvinkel) är radikal decentralisering av all form av samhällsstyre, idealiskt där allt sker på frivilligbasis. Men säger man sådant i Sverige är man naturligtvis knäpp. Greklands problem kommer dock även hit, frågan är inte om utan när.
Väl skrivet!
Permalänk | Anmäl
Hans Palmstierna, 2012-02-14, 13:53
Exemplet Grekland är väl snarare ett exempel på en för svag stat som inte tillräckligt har sett till att folket har betalat den skatt de ska
Permalänk | Anmäl
susanna svensson, 2012-02-14, 14:47
#3 Susanna Svensson
Du skriver ett inlägg som i princip bekräftar det som Hans Palmstierna (#2) skriver, fast du vill mena tvärtom.
"Exemplet Grekland är väl snarare ett exempel på en för svag stat som inte tillräckligt har sett till att folket har betalat den skatt de ska"
Menar du Susanna, att skatt skulle vara ett självändamål? Exemplet Grekland visar snarare på vad som händer när en statsmakt består av en samling människor som inte förstår att man inte kan spendera mer än man har tillgång till.
Oavsett skatteintäkter kan man inte spendera mer än vad som kommer in. Det går inte att spendera mer pengar genom att säga att det borde gå bra eftersom man borde få in mer pengar än vad man fick in.
I Grekland har dessutom dessa styrande politiker haft rådgivare som har sagt åt dem att de inte kan spendera som de har gjort. Politikerna har dock valt att ignorera rådgivarnas varningar.
Göran Hansson, har helt rätt när han skriver att statsmaken är farlig. Det kommer att visa sig mer och mer undan för undan.
Permalänk | Anmäl
Göran Axelsson, 2012-02-14, 16:41
Ingen vill leva i en anarki. Staten behövs, men att ta ut mera skatt än 10% bör vara olagligt. Staten borde bara ha ansvar för nationell infrastruktur och säkerhet för medborgarna. Resten kan kommunerna stå för. Kommunerna bör kunna ta ut vilken skatt de vill.
Medborgarna kan och bör flytta. Naturligtvis ska man aldrig föra över pengar mellan kommuner. Medborgarna bör spara till egen pension.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-02-14, 17:30
Nyliberalism i sina mest extrema former kanske fungerar i ett stenåldersdamhälle. I mer moderna civilisationer lär det krävas maktdelning. En regering har ju i alla fall fördelen att den kan röstas bort. Nattväktarstaten känns inte som något seriöst alternativ.
Permalänk | Anmäl
Calle Bengtsson, 2012-02-14, 17:39
#6 Calle Bengtsson
Det är nog ingen som tror att en extrem form av nyliberalism skulle fungera utan det är mer utgångspunkten. Det är väl ingen som i dagsläget tror på Marx idéer i dess extrema former.
En nattväktarstat kräver väl en regering den med. Det handlar väl även om hur man utövar nattväktandet.
Permalänk | Anmäl
Göran Axelsson, 2012-02-14, 17:56
Staten, i en demokrati, är folket. Att säga att den demokratiska staten är farlig är detsamma som att säga att folket är farligt.
Enligt George Soros stod finansmarknaden för 30% av ekonomin innan krisen. Problemet är att finansmarknaden inte tillför 30% till ekonomin. Vi pratar i princip om legaliserad skimning, var en liten grupp snor åt sig de översta 10-20 procenten av vad andra producerar.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-02-14, 17:58
Staten är först och främst ett våldsmonopol. Hur många dagar tror du att du skulle överleva utan våldsmonopol, som i södra Sudan eller Camden NJ
Permalänk | Anmäl
Anders Olsson, 2012-02-14, 18:01
Vilken lysande slutledning!
Grekland har både ekonomiska problem och en stat. Alltså är det farligt att ha en stat.
Är jag ensam om att tycka att den känns lite tunt? Nåt saknas.
Som tex belägg för att regionalt självstyrande samhällen inte får ekonomiska problem.
Grekland har både ekonomiska problem och avreglerade banker. Det är ett samband som ligger närmare till hands tycker jag.
Pröva sambandet med låst valuta också. Eller ekonomisk politik styrd från utlandet. Eller vad som helst som är mer trovärdigt som förklaring till deras ekonomiska problem än att dom har en stat.
Dom har en flagga också. Ett språk. Klart vatten. Goda oliver. Vakter i uniform som går löjligt utanför parlamentet. Sprit som smakar lakrits. Vin som smakar kåda.
Inte konstigt att dom har problem :-)
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-02-14, 19:28
Staten behövs, allt annat är struntprat, utan staten skulle vi ha anarki, det märks redan i vissa bostadsområden i Sverige, där staten/samhället tappat greppet.
Permalänk | Anmäl
Göran Andersson, 2012-02-14, 19:29
#8 Peter H
Staten är inte folket.
Inte ens om 100% av folket röstade på samma parti skulle staten vara folket. Staten är en institution.
#10 Olof Lindberg
Det är ju ett ganska uppenbart samband. Staten, eller de som kontrollerar staten idag vill ju att du röstar på de även i nästa val. Därför lovar man dyra saker nästan gratis till hela folket. För att fylla i luckorna fuskar och lånar man. På grund av Euron, som du nämner, kan man låna mer och till lägre ränta. Sen spricker det. Du ser alltså inte likheten med att någon som desperat vill bli omtyckt kan köpa din julklapp för ditt kreditkort och vilka incitament det skapar?
Permalänk | Anmäl
Benjamin W, 2012-02-14, 20:03
#6 Calle Bengtsson
Jag skulle säga att det är tvärtom. Ju mer komplext och ju större ett samhälle är desto svårare blir det att centralisera och planera saker och ting. Kommunism eller fascism tror jag fungerar jättebra rent praktiskt om man är 10 personer i en by som konsumerar fem olika resurser. Lek själv med tanken att du ska planera produktionen och distributionen av äpplen i en by eller i hela världen. Vad tror du är lättast och mest realistiskt? hur tar du hänsyn till alla päron och apelsiner? hur gärna vill någon byta ett päron mot ett äpple och kommer folk att äta apelsiner om äpplena tar slut eller väljer de istället att dricka vatten för äppeljuice? allt sånt är ju omöjligt att veta och bara en så enkel sak som att planera äppelproduktionen i världen skulle vara helt omöjlig även om världens smartaste människor ägnade all sin energi åt det.
Ju mer komplexa samband desto större skäl att låta prissystemet (marknaden) ta över och signalera vad som behövs göras mer respektive mindre av.
Permalänk | Anmäl
Benjamin W, 2012-02-14, 20:11
#11 Göran Andersson
"Staten behövs, allt annat är struntprat, utan staten skulle vi ha anarki, det märks redan i vissa bostadsområden i Sverige, där staten/samhället tappat greppet."
Och vad kommer staten att göra åt detta? Jo, de kommer säga att de behöver mer pengar. Kommer det sedan att lösa sig? Nej. Vad gör staten då? Jo, de säger att de behöver ännu mer pengar. Ja, så håller det på år ut och år in.
Det enda som händer är att alla människor i landet bara blir fattigare och fattigare.
Permalänk | Anmäl
Göran Axelsson, 2012-02-14, 20:38
Ni säger: staten fungerar inte. Jag säger: Mexico.
Permalänk | Anmäl
u_14418, 2012-02-14, 20:53
Alternativet till stat är anarki, och det känns är knappast bättre och mer stabilt alternativ.... Varje tänkbart system kommer ha betydande nackdelar, det innebär att existensen av problem i sig inte är ett bra argument, utan man måste visa på ett bättre alternativ.
Alternativet till stat som artikelförfattaren kommer fram till låter som en mindre och lokalförankrad stat, men det är ju inte direkt någon stor systemförändring egentligen. Sen är det ju så att i en del frågor faktiskt fungerar bättre att centralisera.
Ska man ha en stabil stadsbildning så måste man även titta på sociala faktorer, värderingar och gemenskap. Dom där sakerna lilla kritiska som man inte bryr sig om i svensk politik...
Permalänk | Anmäl
Karl Kullman, 2012-02-15, 00:28
Stat = folk som har organiserat sig och utöver makt på andra inom ett regionalt område. Detta är inprogrammerat i den männskliga DNAn,dvs man kan inte komma undan. Frågan är om det är en maffia som sitter på toppen eller en rättstat. En rättstat kan inte utöva makten helt godtyckligt, bara lite godtyckligt :-)
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-02-15, 00:37
Som om det skulle finnas något alternativ till staten. Nyliberalt 40-talistsvammel.
Permalänk | Anmäl
Tussilago Kaprifol, 2012-02-15, 01:19
"Den enda realistiska räddningsplankan för staten i det längre perspektivet är, som jag ser det, starka självstyrande regioner med den folkliga rotkontakt som flertalet statsmakter saknar." , vad säjs om självständiga stater som inte är underställt ett överstatligt EU? Om demokratin skall överleva så måste den hela tiden utvecklas. Alla styrande instutioner har en förmåga att stagnera och isolera sig allt mer från folket om inte man aktivt arbetar för att förhindra det. EU,s instutioner blir allt mer isolerade och tappar därmed både sin folkliga förankring (om den någonsin har haft nån) samt sin demokratiska legitimitet. Frågorna man borde ställa sig är dessa; varför är det så viktigt för politikerna att försvara EU? Hur skall man öka folkets (väljarnas) inflytande i EU? Om den utvecklingen som vi ser i EU samt EMU håller i sig, vad händer härnäst? Om EMU kollapsar, vad händer då med EU? Vad händer om EU kollapsar? Dessa frågor har aldrig varit mer aktuella än idag.
Permalänk | Anmäl
Johan Wettergren, 2012-02-15, 06:10
#18 Tussilago Kaprifol
"Som om det skulle finnas något alternativ till staten. Nyliberalt 40-talistsvammel."
Det där är väl ändå att totalt intellektuellt ge upp. Om vi inte skulle kunna tänka oss något annat alternativ eller en bättre stat en bättre sätt att driva en stat på, innebär det att dagens stater kommer att kollapsa. Frågan är hur? Kommer vi att få se ett Europa med kravaller i varje land.
Permalänk | Anmäl
Göran Axelsson, 2012-02-15, 11:45
Jag tror författaren är helt rätt ute. Det är bara att studera den isländska krishanteringen.
Permalänk | Anmäl
Klas Lindelöf, 2012-02-16, 16:22
Tillväxt förutsätter att det finns möjligheter att låna och att någon kan ge lån.
Om jag som medellös vill börja arbeta med snöskottning måste någon låna mig pengar till en skyffel. En långivare måste våga tro, att jag kan få hem pengar genom min snöskottning och betala tillbaka på mitt lån, med något slags ränta också för att utlåningen ska få en mening för långivaren.
Lyckas jag inte tjäna på snöskottningen, jag kan bli sjuk eller det kan bli mildväder, så kan jag inte längre betala. Långivaren får inte in ränta eller amortering. Möjligen kan han avvara vad en snöskyffel kostar men möjligen har han själv lånat in det han lånat mig och hatr egna räntor att betala och kanske amorteringar; i alla fall väldigt påtagliga krav på att hela tiden få in pengar.
Jag får gå i likvidation, i konkurs. Jag får försöka sälja min skyffel, men vem vill köpa en snöskyffel när det är blidväder? Jag måste sälja den billigt och ge långivaren det som ändå då finns.
Jag kan i och för sig inte se hur Grekland skulle kunna sälja sina tillgångar i något slags statsmotsvarighet till snöskyffelproblemet, för att betala långivarna. Kanske är det det, men annars haltar liknelsen om statsbankrutt.
Man kanske kan tänka sig att nån god vän till snöskottaren temporärt tar åt sig att betala hans lån och hanske kan vänner resonera med långivaren och få denne att gå ner på sina krav eller kanske hjälpa till att betala av även långivarens lån.
Staten som företag, t.ex. Grekland är som jag ser det bankrutt när man inte längre kan betala sina lån eller uppfylla sina ekonomiska förpliktelser.
Sen tycker jag att man alltid ska komma ihåg graden av komplexitet i frågorna som EU och liknande avhandlar vid sina möten; kanske ser man inte alltid den fulla konsekvensen av alla den goda intentionens beslut. Felaktiga, om man så säger, beslut kommer att påverka människor, snöskottaren kanske i väldigt smärtsam mening också, påtaglig mening. Utan snöskyffel, utan sitt lån hade han ändå inte kunnat skotta snö alls! Långivaren hade heller inte fått in några räntebetalningar alls.
Det är farligt att leva också, det är farligt att åka bil, att cykla, att åka skidor. Det är farligt att röka. Det är farligt att i övermäktig entusiasm ta beslut i frågor som kanske har högre grad av komplexitet än vad som först synes vara.
Greklands situation är besvärlig, hur man än resonerar.
Att "docka" stater med olika kultur och förutsättningar är en inte alldeles enkel procedur.
Några garanter, för någonting egentligen, tror inte jag att man kan hitta, i alla fall inte i ett lite längre tidsperspektiv. Är det januari och vinter idag så bör det vara så även i morgon men mer osäkert i slutet av februari.
På något sätt är livet på det sättet också och att livet har kommit till vägs ände tror inte jag. Om det skulle vara till tröst är livssituationen i flertalet delar av världen värre än den är någonstans inom EU.
Jag tror att vi alla måste skotta snö, jobba på och hitta något nytt om snön smälter, inte sätta oss och hoppas att staten ska börja ägna sig åt regndanser, eller att bankerna ska göra det.
Typ.
Permalänk | Anmäl
Per Brask, 2012-02-19, 09:13
21 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är mycket glädjande att fler vågar bryta tabuet och ifrågasätta status quo. Statsapparaten är i grunden mycket destruktiv, och kommer i slutändan att skapa alla de problem vi blivit sagda att den är till för att lösa. Lösningen (ur min simpla synvinkel) är radikal decentralisering av all form av samhällsstyre, idealiskt där allt sker på frivilligbasis. Men säger man sådant i Sverige är man naturligtvis knäpp. Greklands problem kommer dock även hit, frågan är inte om utan när.
Väl skrivet!
Exemplet Grekland är väl snarare ett exempel på en för svag stat som inte tillräckligt har sett till att folket har betalat den skatt de ska
#3 Susanna Svensson
Du skriver ett inlägg som i princip bekräftar det som Hans Palmstierna (#2) skriver, fast du vill mena tvärtom.
"Exemplet Grekland är väl snarare ett exempel på en för svag stat som inte tillräckligt har sett till att folket har betalat den skatt de ska"
Menar du Susanna, att skatt skulle vara ett självändamål? Exemplet Grekland visar snarare på vad som händer när en statsmakt består av en samling människor som inte förstår att man inte kan spendera mer än man har tillgång till.
Oavsett skatteintäkter kan man inte spendera mer än vad som kommer in. Det går inte att spendera mer pengar genom att säga att det borde gå bra eftersom man borde få in mer pengar än vad man fick in.
I Grekland har dessutom dessa styrande politiker haft rådgivare som har sagt åt dem att de inte kan spendera som de har gjort. Politikerna har dock valt att ignorera rådgivarnas varningar.
Göran Hansson, har helt rätt när han skriver att statsmaken är farlig. Det kommer att visa sig mer och mer undan för undan.
Ingen vill leva i en anarki. Staten behövs, men att ta ut mera skatt än 10% bör vara olagligt. Staten borde bara ha ansvar för nationell infrastruktur och säkerhet för medborgarna. Resten kan kommunerna stå för. Kommunerna bör kunna ta ut vilken skatt de vill.
Medborgarna kan och bör flytta. Naturligtvis ska man aldrig föra över pengar mellan kommuner. Medborgarna bör spara till egen pension.
Nyliberalism i sina mest extrema former kanske fungerar i ett stenåldersdamhälle. I mer moderna civilisationer lär det krävas maktdelning. En regering har ju i alla fall fördelen att den kan röstas bort. Nattväktarstaten känns inte som något seriöst alternativ.
#6 Calle Bengtsson
Det är nog ingen som tror att en extrem form av nyliberalism skulle fungera utan det är mer utgångspunkten. Det är väl ingen som i dagsläget tror på Marx idéer i dess extrema former.
En nattväktarstat kräver väl en regering den med. Det handlar väl även om hur man utövar nattväktandet.
Staten, i en demokrati, är folket. Att säga att den demokratiska staten är farlig är detsamma som att säga att folket är farligt.
Enligt George Soros stod finansmarknaden för 30% av ekonomin innan krisen. Problemet är att finansmarknaden inte tillför 30% till ekonomin. Vi pratar i princip om legaliserad skimning, var en liten grupp snor åt sig de översta 10-20 procenten av vad andra producerar.
Staten är först och främst ett våldsmonopol. Hur många dagar tror du att du skulle överleva utan våldsmonopol, som i södra Sudan eller Camden NJ
Vilken lysande slutledning!
Grekland har både ekonomiska problem och en stat. Alltså är det farligt att ha en stat.
Är jag ensam om att tycka att den känns lite tunt? Nåt saknas.
Som tex belägg för att regionalt självstyrande samhällen inte får ekonomiska problem.
Grekland har både ekonomiska problem och avreglerade banker. Det är ett samband som ligger närmare till hands tycker jag.
Pröva sambandet med låst valuta också. Eller ekonomisk politik styrd från utlandet. Eller vad som helst som är mer trovärdigt som förklaring till deras ekonomiska problem än att dom har en stat.
Dom har en flagga också. Ett språk. Klart vatten. Goda oliver. Vakter i uniform som går löjligt utanför parlamentet. Sprit som smakar lakrits. Vin som smakar kåda.
Inte konstigt att dom har problem :-)
Staten behövs, allt annat är struntprat, utan staten skulle vi ha anarki, det märks redan i vissa bostadsområden i Sverige, där staten/samhället tappat greppet.
#8 Peter H
Staten är inte folket.
Inte ens om 100% av folket röstade på samma parti skulle staten vara folket. Staten är en institution.
#10 Olof Lindberg
Det är ju ett ganska uppenbart samband. Staten, eller de som kontrollerar staten idag vill ju att du röstar på de även i nästa val. Därför lovar man dyra saker nästan gratis till hela folket. För att fylla i luckorna fuskar och lånar man. På grund av Euron, som du nämner, kan man låna mer och till lägre ränta. Sen spricker det. Du ser alltså inte likheten med att någon som desperat vill bli omtyckt kan köpa din julklapp för ditt kreditkort och vilka incitament det skapar?
#6 Calle Bengtsson
Jag skulle säga att det är tvärtom. Ju mer komplext och ju större ett samhälle är desto svårare blir det att centralisera och planera saker och ting. Kommunism eller fascism tror jag fungerar jättebra rent praktiskt om man är 10 personer i en by som konsumerar fem olika resurser. Lek själv med tanken att du ska planera produktionen och distributionen av äpplen i en by eller i hela världen. Vad tror du är lättast och mest realistiskt? hur tar du hänsyn till alla päron och apelsiner? hur gärna vill någon byta ett päron mot ett äpple och kommer folk att äta apelsiner om äpplena tar slut eller väljer de istället att dricka vatten för äppeljuice? allt sånt är ju omöjligt att veta och bara en så enkel sak som att planera äppelproduktionen i världen skulle vara helt omöjlig även om världens smartaste människor ägnade all sin energi åt det.
Ju mer komplexa samband desto större skäl att låta prissystemet (marknaden) ta över och signalera vad som behövs göras mer respektive mindre av.
#11 Göran Andersson
"Staten behövs, allt annat är struntprat, utan staten skulle vi ha anarki, det märks redan i vissa bostadsområden i Sverige, där staten/samhället tappat greppet."
Och vad kommer staten att göra åt detta? Jo, de kommer säga att de behöver mer pengar. Kommer det sedan att lösa sig? Nej. Vad gör staten då? Jo, de säger att de behöver ännu mer pengar. Ja, så håller det på år ut och år in.
Det enda som händer är att alla människor i landet bara blir fattigare och fattigare.
Ni säger: staten fungerar inte. Jag säger: Mexico.
Alternativet till stat är anarki, och det känns är knappast bättre och mer stabilt alternativ.... Varje tänkbart system kommer ha betydande nackdelar, det innebär att existensen av problem i sig inte är ett bra argument, utan man måste visa på ett bättre alternativ.
Alternativet till stat som artikelförfattaren kommer fram till låter som en mindre och lokalförankrad stat, men det är ju inte direkt någon stor systemförändring egentligen. Sen är det ju så att i en del frågor faktiskt fungerar bättre att centralisera.
Ska man ha en stabil stadsbildning så måste man även titta på sociala faktorer, värderingar och gemenskap. Dom där sakerna lilla kritiska som man inte bryr sig om i svensk politik...
Stat = folk som har organiserat sig och utöver makt på andra inom ett regionalt område. Detta är inprogrammerat i den männskliga DNAn,dvs man kan inte komma undan. Frågan är om det är en maffia som sitter på toppen eller en rättstat. En rättstat kan inte utöva makten helt godtyckligt, bara lite godtyckligt :-)
Som om det skulle finnas något alternativ till staten. Nyliberalt 40-talistsvammel.
"Den enda realistiska räddningsplankan för staten i det längre perspektivet är, som jag ser det, starka självstyrande regioner med den folkliga rotkontakt som flertalet statsmakter saknar." , vad säjs om självständiga stater som inte är underställt ett överstatligt EU? Om demokratin skall överleva så måste den hela tiden utvecklas. Alla styrande instutioner har en förmåga att stagnera och isolera sig allt mer från folket om inte man aktivt arbetar för att förhindra det. EU,s instutioner blir allt mer isolerade och tappar därmed både sin folkliga förankring (om den någonsin har haft nån) samt sin demokratiska legitimitet. Frågorna man borde ställa sig är dessa; varför är det så viktigt för politikerna att försvara EU? Hur skall man öka folkets (väljarnas) inflytande i EU? Om den utvecklingen som vi ser i EU samt EMU håller i sig, vad händer härnäst? Om EMU kollapsar, vad händer då med EU? Vad händer om EU kollapsar? Dessa frågor har aldrig varit mer aktuella än idag.
#18 Tussilago Kaprifol
"Som om det skulle finnas något alternativ till staten. Nyliberalt 40-talistsvammel."
Det där är väl ändå att totalt intellektuellt ge upp. Om vi inte skulle kunna tänka oss något annat alternativ eller en bättre stat en bättre sätt att driva en stat på, innebär det att dagens stater kommer att kollapsa. Frågan är hur? Kommer vi att få se ett Europa med kravaller i varje land.
Jag tror författaren är helt rätt ute. Det är bara att studera den isländska krishanteringen.
Tillväxt förutsätter att det finns möjligheter att låna och att någon kan ge lån.
Om jag som medellös vill börja arbeta med snöskottning måste någon låna mig pengar till en skyffel. En långivare måste våga tro, att jag kan få hem pengar genom min snöskottning och betala tillbaka på mitt lån, med något slags ränta också för att utlåningen ska få en mening för långivaren.
Lyckas jag inte tjäna på snöskottningen, jag kan bli sjuk eller det kan bli mildväder, så kan jag inte längre betala. Långivaren får inte in ränta eller amortering. Möjligen kan han avvara vad en snöskyffel kostar men möjligen har han själv lånat in det han lånat mig och hatr egna räntor att betala och kanske amorteringar; i alla fall väldigt påtagliga krav på att hela tiden få in pengar.
Jag får gå i likvidation, i konkurs. Jag får försöka sälja min skyffel, men vem vill köpa en snöskyffel när det är blidväder? Jag måste sälja den billigt och ge långivaren det som ändå då finns.
Jag kan i och för sig inte se hur Grekland skulle kunna sälja sina tillgångar i något slags statsmotsvarighet till snöskyffelproblemet, för att betala långivarna. Kanske är det det, men annars haltar liknelsen om statsbankrutt.
Man kanske kan tänka sig att nån god vän till snöskottaren temporärt tar åt sig att betala hans lån och hanske kan vänner resonera med långivaren och få denne att gå ner på sina krav eller kanske hjälpa till att betala av även långivarens lån.
Staten som företag, t.ex. Grekland är som jag ser det bankrutt när man inte längre kan betala sina lån eller uppfylla sina ekonomiska förpliktelser.
Sen tycker jag att man alltid ska komma ihåg graden av komplexitet i frågorna som EU och liknande avhandlar vid sina möten; kanske ser man inte alltid den fulla konsekvensen av alla den goda intentionens beslut. Felaktiga, om man så säger, beslut kommer att påverka människor, snöskottaren kanske i väldigt smärtsam mening också, påtaglig mening. Utan snöskyffel, utan sitt lån hade han ändå inte kunnat skotta snö alls! Långivaren hade heller inte fått in några räntebetalningar alls.
Det är farligt att leva också, det är farligt att åka bil, att cykla, att åka skidor. Det är farligt att röka. Det är farligt att i övermäktig entusiasm ta beslut i frågor som kanske har högre grad av komplexitet än vad som först synes vara.
Greklands situation är besvärlig, hur man än resonerar.
Att "docka" stater med olika kultur och förutsättningar är en inte alldeles enkel procedur.
Några garanter, för någonting egentligen, tror inte jag att man kan hitta, i alla fall inte i ett lite längre tidsperspektiv. Är det januari och vinter idag så bör det vara så även i morgon men mer osäkert i slutet av februari.
På något sätt är livet på det sättet också och att livet har kommit till vägs ände tror inte jag. Om det skulle vara till tröst är livssituationen i flertalet delar av världen värre än den är någonstans inom EU.
Jag tror att vi alla måste skotta snö, jobba på och hitta något nytt om snön smälter, inte sätta oss och hoppas att staten ska börja ägna sig åt regndanser, eller att bankerna ska göra det.
Typ.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.