Sverige bör återta sin viktiga roll för Afrikas horn

Som utrikesminster har Carl Bildt närmast demonstrativt visat ett ointresse för Afrika och Afrikas Horn utgör inget undantag. Ändå har nyhetssändningarna  sedan mitten av 2011 dominerats av svälten på Afrikas Horn. I Etiopien, Somalia och Kenya beräknades omkring 4 miljoner människor i varje land vara i akut nöd. Underskott av mat och lokal svält är normalt i Etiopien som många gånger haft behov av nödleveranser även efter den stora katastrofen 1984. Detta har landet kunnat hantera, med bistånd från omvärlden. Även i Kenya finns resurser, problemet är att de styrande är ointresserade av dem som bor i fattiga områden med halvnomadiserande befolkning.  De svältande i Etiopien och Kenya har stannat i sina länder, även denna gång.

Centrum för svälten är Somalia. Somalias hungrande fick mycket lite hjälp inne i landet. De flydde till huvudstaden och till Etiopien och Kenya. Det är resultatet av den flykten som uppmärksammats. Utan Somalia hade vi förmodligen hört mycket lite om krisen på Afrikas Horn.

Torka anges nästan ryggmärgsmässigt som förklaring till svälten. Och uteblivna regn satte igång den negativa spiral som följts av torka och svält.  Men det är inte ödesbundet att torka ska leda till svält. Det handlar om människors prioriteringar och agerande. Två faktorer är överordnade: Bristen på fred och demokrati samt regionala spänningar och konflikter.

Inledningsvis stoppades hjälp till Somalia av al-Shabab, vilket i blixtbelysning visade att den humanitära krisen är resultatet av kaos, klanstrider och konflikter och inte av uteblivna regn. Extremisterna har styrt och terroriserat mellersta och södra delarna av Somalia. De har uttaxerat från fattiga bönder, tvångsrekryterat till sin milis och lagt beslag på delar av böndernas produkter. Läget har nu stabiliserats men miljoner människor är fortsatt hotade av hungersnöd och upp till 100.000 kan redan ha dött.

Omvärlden har i olika omgångar gripit in i Somalia, med förödande resultat för alla parter. Sedan flera år stöder AU, Afrikanska Unionen, den provisoriska somaliska regeringen med trupp. Det kenyanska intrånget i södra Somalia hösten 2011 har nu inlemmats i AU’s initiativ. Etiopien gör också militära ingripanden för att bekämpa Al Shabab.

I Somalia finns en maktlös och egennyttig regering, resultatet av årtionden av medlingsförsök. Den stöds av väst och av den Afrikanska Unionen. Al Shabab stöds mer eller mindre öppet av Eritrea, som vill motverka etiopiskt inflytande, och Saudiarabien. Stödet för Al Shabab har delvis byggt på att den provisoriska regeringen betraktas som uppbackad utifrån och därmed saknar legitimitet.

Trots idoga medlingsförsök och närvaro av en del internationella organ, är sanningen att Somalia är landet som omvärlden helst velat glömma. Det verkar som om även Afrika vill glömma Somalia.  AU hade i augusti ett toppmöte för att skrapa ihop pengar till svälten på Afrikas Horn. Mötet var en stor besvikelse, varken pengar eller politiska beslut kom ut av det. Så länge Etiopien och Eritrea är fiender och använder Somalia som indirekt slagfält, ett slags krig genom ombud, kommer inte Afrika självt att sätta enad press på landet.

Men det går inte att glömma Somalia; laglösheten inne i landet får konsekvenser utanför i form av droghandel, terrorism, piratverksamhet och nu omfattande flyktingströmmar. Flickor och kvinnor våldtas. Och ekonomiskt har kostnaderna för krigstillståndet varit enorma. Det uppskattas att den humanitära hjälpen och utvecklingshjälpen till Somalia under 20 år uppgått till 13 miljarder dollar. Under samma period har somalier utanför landet skickat in ungefär lika mycket till sina kvarvarande anhöriga. Ännu mer har militära insatser, internationell brottslighet och piratverksamhet kostat. Närmare en fjärdedel av somalierna är nu flyktingar inom eller utom landet. Men självklart är listan på dem som tjänat på kaoset lång – korrupta politiker, krigsherrar, pirater, vapensmugglare, droghandlare, penningtvättare, och t o m hjälporganisationer. Och om inte fler kan tjäna på fred än på kaos och konflikt kommer hungersnöd att återkomma.

Rapporteringen om svälten har nu avtagit. Strömmen av flyktingar till Kenya har minskat efter kenyanernas inmarsch. Det är relativt lugnt i Mogadishu och hjälpen når fram. Läget förvärras inte men är fortfarande kritiskt. Det finns områden dit hjälpen inte når och de svältande inte orkar lämna. Det tar tid innan regnen ger nya skördar och fetare boskap.

Svält är en fråga om makt och politik, det tar tid att ändra. Effekterna på de drabbade människorna, inte minst barnen, finns kvar i många år. Det finns få humanitära katastrofer som är kortvariga, annat än i omvärldens uppmärksamhet. Regeringen har hittills sett situationen som en rent humanitär katastrof. Men problem som biståndet inte ensamt kan lösa. Regeringens bristande kontakter gör att vi inte ser att detta är en politisk katastrof och att lösningarna måste sökas på det är regionala planet. Det kräver politiska prioriteringar hos de drabbade länderna, främst Kenya, Etiopien och Somalia och samverkan dem emellan.

Vi vet att Sverige tidigare haft en viktig roll i regionen men har tappat i engagemang och därmed inflytande. Samtidigt kan engagemanget för Afrikas Horn återskapas med initiativ som ett regionalt toppmöte med EU för Afrikas Horn. Men frågan inför Utrikespolitiska debatten (15 februari) är om Bildt vill att Sverige återtar en roll för Afrikas Horn.

Carina Hägg (38 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/43088

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

1) Sverige bör inte ha något inflytande på Afrikas horn.
2) Carina Hägg du bör åka ner till Afrikas horn och hjälpa dem.

citat "Men det går inte att glömma Somalia; laglösheten inne i landet får konsekvenser utanför i form av droghandel, terrorism, piratverksamhet och nu omfattande flyktingströmmar. Flickor och kvinnor våldtas."

En ide kan vara att kör ner med bussar och hämta dessa individer till Sverige, då bör det bli väl lugnare på Afrikas horn.

Permalänk | Anmäl #2 PerKQ, 2012-02-14, 10:33

Kan vi inte skicka ner Katrin Zytomierska med ett gäng av hennes LCHF-böcker? Hon sa ju i går under Kvällsöppet att 90% av jordens befolkning vill bli smalare.

Permalänk | Anmäl #3 Björn-Ingvar Andreasson, 2012-02-14, 10:51

Livsmedelsbrist och konflikter på Afrikas horn och omgivning beror i hög grad på befolkningens religion och kultur. Hägg skriver vältaligt om problemen men har inga förslag till lösningar. Ambitionen är nog att ta politiska poäng på andra länders olycka.

Det bästa vi kan göra är att informera befolkningen i utsatta länder om vad de måste ändra på för att få det bättre.

De har att välja mellan att leva ungefär som de nu gör med medeltida religion och livsåskådning, eller införa en livsstil som mer liknar den västerländska. De kan inte räkna med att kunna leva som nu och för evigt och bli försörjda med u-hjälp.

En bra start är att regeringen ger denna information till de som sökt sig till vårt land. I stället tycks de flesta politiker vara överens om det förträffliga i främmande kulturer och att svenskarna skall anpassa sig till invandrarnas livsstil. Här har Hägg en pedagogisk uppgift att fylla och kan lämpligen börja i sitt eget parti.

Permalänk | Anmäl #4 Jan Ivarson, 2012-02-14, 10:57

Det bästa vore väl att frakta hit allihopa. Då skulle vi slå många flugor i en smäll, dels skulle ingen behöva svälta, vår ekonomiska framtid skulle bli räddad då invandringen bara tillför gott och berikar samhället. Vi skulle kunna tilsätta alla lediga jobb. 40 miljoner innevånare i Sverige skulle närma sig en lösning. Det skulle bli slut på läkar och kompetensbristen i vården, mm. mm. Som grädde på moset skulle vi få hit en en massa exotiska kulturer och religioner vilket är bra, då vi inte har någon själv. Att ingen tänkt på det förut!!

Permalänk | Anmäl #6 JEKJEK, 2012-02-14, 13:41

En hypotes som kommer att prövas under de närnaste åren är att de oljefyndigheter som gjort Saudarabien till ett sanslöst rikt land sträcker sig över tlll Afrikas horn, som en gång hängt samman med den arabiska öknen. Är så fallet som kommer även Somalia m.fl.länder också bli sanslöst rika. De länder där oljan finns tillgodogör sig merparten av oljans värde, medan oljebolagen får en mindre del.

Ett sätt att verkligen stödja länderna på Afrikas horn är därför att investera i oljeutvinningen där. Det kan var och en av oss göra genom att t.ex. köpa aktier på Stockholmsbörsen i Africa Oil eller i brittiska Tullow Oil. Då finns chansen att tjäna på den risk man tar i stället för att bara ge bort pengarna som bidrag.

Permalänk | Anmäl #7 Göran Fredriksson, 2012-02-14, 15:49

Som vanligt jobbar Carina hårt för Jönköpings län.

Permalänk | Anmäl #8 Anders S Svensson, 2012-02-14, 18:20

Vi har massor av människor i Sverige som kommer från Afrikas horn. Låt oss utbilda dessa till biståndsarbetare så att de kan åka tillbaka och arbeta på ett ställe där de redan är integrerade.

Permalänk | Anmäl #9 Robert Pettersson, 2012-02-14, 19:46

Jag har svårt att förstå Carina Häggs tänkande i detta fall. Hennes artikel innehåller tre olika saker. Det första är en anklagelse gentemot Carl Bildt om att hans intresse för Afrikas Horn är för litet, det andra är en förklaring av läget i Somalia och det tredje är en uppmaning till ett regionalt EU-möte för att skapa engagemang.

Att Somalia är ett otroligt farligt område med allt från pirater, rebeller, smugglare och religiösa fanatiker är inget nytt. Det har varit så länge. Som Carina Hägg skriver har området en mängd kroniska problem.

Men att i en debattartikel om utrikesdeklarationen säga att ett av de absolut viktigaste områden Sverige bör fokusera på är Somalia, är rent absurt. Av alla problem vi har i vår omnejd skall vi lägga pengar, energi och bemanning i ett av världens mest laglösa länder? Är det verkligen Sverige som har kompetensen att lösa just Somalias problem?

Jag säger inte att läget där inte är hemskt men när vi har ett EU som är i kris, instabilitet i Kaukasus och Ryssland, ledarbyte i Kina, militäraktion i Afghanistan och inbördeskrig i delar av Mellanöstern, skall lägga fokus på Somalia?

Förlåt men vad har hänt med seriös socialdemokratisk utrikespolitik?

Permalänk | Anmäl #10 Thomas Hravn Christian Forsne, 2012-02-14, 23:31

#10 Thomas Hravn Christian Forsne,
"men vad har hänt med seriös socialdemokratisk utrikespolitik?"
(s) har varit fullt upptagna med att bry sig om en lite flugskitsyta i MÖ, mest känt för att befolkningen gillar att skjuta i luften när de är glada och på människor när de är arga, samt sända raketer mot grannländer och hämta skattemedel, "bidrag", från Sverige och övriga västvärlden.
Vad som händer i övriga världen är ointressant.
C Häggs teorier har liknande drag..
Jag anser att Sverige har dragit mer än sitt lass för att hjälpa dessa somalier som inte ens kan hålla sams när de är hemma..

Permalänk | Anmäl #11 Stig E-k, 2012-02-15, 10:41