Medier som är beroende av poliser för information är inte oberoende

Media har en viktig roll när det gäller att kritiskt granska och rapportera om olika händelser i samhället, särskilt när det gäller polisens verksamhet. När nyheterna handlar om brott är källan oftast enskilda poliser som använder sin meddelarfrihet för att lämna hemliga uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess till journalister. Under senare år har polisen också inrättat tjänster med särskilda presstalespersoner eller t.o.m hela PR-avdelningar, för att försöka få håll på och bättre styra den information som man vill ska lämna polismyndigheten. Däremot är det allt ovanligare att högre polischefer själva uttalar sig och ger sin bild av polisverksamheten. Och att journalister pratar med ordföranden i polisstyrelsen, den verkliga makthavaren, förekommer så gott som aldrig.

Detta medför att journalister många gånger får en ensidig beskrivning av polisverksamheten, vilket i sin tur ställer stora krav på att de själva är väl insatta i polisens arbete och vågar ställa de kritiska följdfrågor som ofta krävs för att komma bakom den vanliga polisretoriken som handlar om bristande resurser, för få poliser och för dålig utbildning.

Men hur oberoende kan media vara när man samtidigt är i princip helt beroende av den lokala polisen för att få uppgifter om begångna brott? I sammanhanget kan nämnas att det heller inte blivit enklare för journalister (eller allmänhet) eftersom det nya polisradiosystemet inte går att avlyssna.

I en krönika med rubriken Vi är – independent i gårdagens Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver journalisten Hanna Stjärne om det stora intresset från allmänheten när det gäller frågor om brott. Temat är hur den nya offentligheten, där misstänkta gärningspersoners namn ofta bara är en knapptryckning bort, påverka de journalistiska övervägandena inför namnpublicering. Enligt Stjärne finns en ständig etisk diskussion om konsekvenserna av en publicering med de pressetiska reglerna som grund.

Hon beskriver även hur man på UNT så gott som dagligen besöks av gymnasieelever och då för diskussioner om vad som publiceras i tidningen, 24UNT och på unt.se, kontra andra sajter. Slutsatsen är, enligt Stjärne, att UNTs nyhetsbevakning är oberoende, eller som ungdomarna säger, ”independent”. Krönikan tar upp ett viktigt område och det är lätt att dela UNT:s ställningstagande beträffande en restriktiv namnpublicering och betydelsen av att vara oberoende. Men hur oberoende kan man vara i en granskning av sina samarbetspartners?

Sedan ett par år driver UNT ett projekt tillsammans med Polismyndigheten i Uppsala län kallat Blåljus. Blåljus beskrivs som 24UNT:s eget Efterlyst. I programmet visas övervakningsbilder, rekonstruktioner av brott och gärningsmannaprofiler från aktuella fall. Tittarna uppmanas att höra av sig med tips och vittnesuppgifter som kan hjälpa polisen att lösa fallet. Sådana skildringar kan bidra till en ökad förståelse bland allmänheten för polisens vardag och dessutom faktiskt bidra till att klara upp brott. Men det finns också en annan sida av myntet som handlar om att medias oberoende aldrig får ifrågasättas.

Det brukar framhållas att det finns ett spänt förhållande mellan polis och media. Frågan är emellertid om detta verkligen stämmer. Har inte polisen och media i själva verket alltid levt i symbios, särskilt enskilda journalister och poliser? Kanske kan detta till och med vara ett hinder för en kritisk granskning av polisens verksamhet och därmed en förklaring till svårigheterna att få genomslag för statsmakternas krav på en förändrad polisverksamhet.

Relationen mellan polis och media är alltså på många sätt märklig i vårt land. Å ena sidan är det få områden som är föremål för så mycket medial uppmärksamhet, å andra sidan har den offentliga debatten om polisen helt saknats till helt nyligen. Under senare år har polisen varit föremål för stora förändringar. Det handlar bland annat om att många kommuner saknar ”egna poliser” och dygnet-runt-öppna polisstationer. Argumenten är att poliser inte ska sitta och ”vakta” polisstationer om nätterna utan i stället röra sig ute och vara synliga.

Erfarenheterna visar emellertid att i samma stund som polissta­tionen stängs kommer poliserna att börja försvinna till central­orten i länet. Dessutom har polisen fått en kraftig ökning av sina resurser, samtidigt som andra prioriterade områden i samhället som vård, skola och omsorg fått vidkännas kraftiga besparingar. Detta har skett utan någon som helst seriös mediadebatt där man kritiskt granskat hur polisen bedriver sin verksamhet, särskilt på kommunnivå (jämför Malmö, Södertälje m.fl. aktuella exempel).

Det finns självklart en fara med att journalister inte vågar skriva kritiskt om enskilda poliser eller om polisens verksamhet, eftersom man då riskerar att inte längre få några uppgifter. Vi förutsätter emellertid att samarbetet mellan UNT och Uppsalapolisen har föregåtts av noggranna etiska överväganden.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42945

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här handlar också om polisens, och då framförallt Stockholmspolisens, idoga PR-arbete. En del av denna verksamhet utgörs av Alcatraz- och Nova-listorna.
Framförallt sker PR-arbetet genom att sprida myten om den "grova organiserade brottsligheten", vilket Alcatraz- och Nova-listorna är ett uttryck för.

Att vi skulle ha en grov organiserad brottslighet som är systemhotande, är en myt - hur farligt spännande denna myt än kan te sig.

Polisens opinionsbildningsverksamhet kring detta inte är ett spår bättre än den verksamhet som försvaret bedrev under beteckningen "budgetubåtar".
Sveriges politikerkår använder skrik och tjat om "grov organiserad brottslighet" för att motivera alla sorters övervakning av medborgarna och borttagande av våra mänskliga fri- och rättigheter [1]

Hur definieras då denna "grova organiserade brottslighet"? Är det Hells Angels, Bandidos, Brödraskapet och Original gangsters etc? Det är dessa grupperingar som brukar nämnas. Men enligt EU:s definitioner [2] av grov organiserad brottslighet, är det möjligen Hells Angels som kan räknas dit av de grupper som agerar i Sverige.

Poliser som inte hålls ansvariga för misshandel, egenmäktighet och t.o.m. dödsskjutningar (börjar faktiskt bli en del nu) är långt mycket farligare för ett samhälle än några muppar i väst.

[1]: http://stoppastorebror.wordpress.com/

[2]: 6204/2/97 Enfopol 35 Rev 2.

Permalänk | Anmäl #1 Bengt Hesdorf, 2012-02-07, 18:00

Och urusla före detta poliser, som använder medierna för att
basunera ut sina floskler är sju resor värre!

Permalänk | Anmäl #2 per svensson, 2012-02-07, 18:21

Artikeln innehåller en hel del sanningar och viktiga poänger

Permalänk | Anmäl #3 Christer Andersson, 2012-02-07, 19:24

Det är ett viktigt ämne som Magnus Lindgren tar upp. Polisen är väldigt beroende av att media serverar allmänheten uppgifter som innebär att de blir motiverade att ställa upp och hjälpa till. Det har varit en förödande brist och slagsida i Malmö men enligt de senaste uppgifterna har det nu vänt ordentligt.

Där tror jag att Leif GW Persson med "Veckans brott" i TV1 lagt ribban för en dialog. Det är precis vad allmänheten behöver för att motiveras: "Varför skall jag ställa upp med uppgifter om ingen bryr sig och jag inte får veta vad som händer ?"

Problemet med att publicera uppgifter uppifrån har visat att det finns ett intresse av att vara "rättspolitiskt korrekt" istället för att visa på brister. Dessutom har man medvetet eller omedvetet obefintlig kontakt med verkligheten. Det har debatten om vardagsbrotten med styrka visat och nu äntligen blir det en satsning som är värd namnet. Då gäller det att förundersökningsledarna verkligen jobbar med coachning framåt istället för att söka efter anledningar att lägga ner ärenden. Exemplet om bedrägerierna i "Veckans brott" var ytterst pinsamt men har tyvärr varit den allmänna inriktningen då det gäller vardagsbrott.

DN hade 4 februari en lysande ledare under rubriken "Lär av New York." Där framgår att det är viktigare att snabbt fälla brottslingar som sysslar med grov kriminalitet för mindre brott och genast få bort dem från brottsarenan än att köra fast med de grova brotten !

Permalänk | Anmäl #5 Anders Bergstedt, 2012-02-08, 11:30

#5

Är du säker på att du läste och förstod Magnus Lindgrens text?

Vad han pratar om är inte kommunikationen mellan medborgares/Polis genom tips utan kommunikationen Polis/medborgare genom media och hur snedvriden endel "fakta" blir av att Polisen får lämna okritiserad/oifrågasatta uppgifter till pressen.

Permalänk | Anmäl #6 Bengt Stahl, 2012-02-14, 07:09