Gräsrotsrörelser krävs för att stoppa kvinnlig omskärelse

Den sjätte februari är den dag som har utnämnts till internationella dagen för ett slut på kvinnlig omskärelse. Sedvänjan kvinnlig omskärelse (FGC) som ibland kallas kvinnlig könsstympning (FGM) utförs på två till tre miljoner flickor varje år och får ofta svåra konsekvenser för dessa flickors hälsa. Kvinnlig omskärelse är utbredd i 28 afrikanska länder, men även i vissa områden i Mellanöstern, Asien samt bland diasporan i västerländska länder däribland Sverige.

Senare i år kommer 30 kvinnor i den senegalesiska byn Malicounda Bambara att fira 15-årsjubileet av dagen då de tillkännagav sitt beslut att upphöra med kvinnlig omskärelse. Det var en historisk händelse i hanteringen av en fråga som är central för mänskliga rättigheter och hälsa.

Idag, när frågan om kvinnlig omskärelse uppmärksammas av det internationella samfundet, är det viktigt att dra lärdom av det som hände i Malicounda Bambara. Det är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram och belysa de framsteg som gjorts sedan dess samtidigt som det säkerställer att vi fortsätter det viktiga arbetet i att förändra synen på denna sedvänja.

Jag minns dagen då mina senegalesiska kollegor och jag fick kännedom om att kvinnorna i Malicounda Bambara offentligt ville uppmärksamma frågan om kvinnlig omskärelse. Kvinnornas engagemang hade väckts när de deltog i ett omfattande icke - formellt utbildningsprogram i Tostans regi, där kvinnors rättigheter och hälsa diskuterades och debatterades.  Man ska ha i åtanke att kvinnlig omskärelse är ett känsligt ämne som jag aldrig hört diskuteras öppet under mina drygt två decennier i Afrika.

Deras nu berömda beslut om att upphöra med kvinnlig omskärelse presenterades sommaren 1997 inför en grupp om 20 journalister. Beslutet väckte inledningsvis ilska, och kvinnorna blev hårt ansatta av såväl familjemedlemmar som sin etniska grupp.  Lyckligtvis visade bychefen och tillika religiösa ledaren Demba Diawara  prov på sitt ledarskap.  Diawara hade genomgått Tostanprogrammet tillsammans med kvinnorna och kunde sätta sig in i deras situation. Diawara reste till många byar, förenade familjenätverk och övertygade dem att tillsammans överge sedvänjan.

Diawara fick även utomstående att inse att ett respektfullt förhållningssätt var centralt för att åstadkomma social förändring. ”Om någon utifrån kommer till min by och säger åt mig att sluta (med kvinnlig omskärelse), kommer vi att göra motstånd”, sa Diawara. Han fortsatte, ”men om någon jag känner och litar på kommer med ny information och engagerar oss på ett respektfullt sätt, kommer jag att lyssna och ansluta mig till familjens beslut”. 

Vidare, var det grundläggande att Tostans program inte fokuserade på att arbeta för ett slut på kvinnlig omskärelse, utan istället tillhandahöll pålitlig information om en rad olika områden på lokala afrikanska språk.

Dembas insikter och modet hos kvinnorna i Malicounda Bambara, har alltsedan dess inspirerat en storskalig rörelse för övergivandet av kvinnlig omskärelse. Idag har över 6 000 lokalsamhällen från sju afrikanska länder offentligt deklarerat att de upphört med sedvänjan. Oberoende utvärderingar har visat att detta angreppssätt leder till en betydande minskning av kvinnlig omskärelse.

Denna rörelse har alltid letts av lokalsamhällen, men hade aldrig varit möjlig utan våra partners, däribland Tostan Sverige, Sida, Postkodlotteriet, UNICEF Sverige, Radiohjälpen, Forum Syd, Malin och Lennart Philipsons Stiftelse och många privata givare som alla har bidragit till att stödja Tostans respektfulla och mycket effektiva strategi som leds av lokalsamhällen.

Trots de framsteg som gjorts kvarstår mycket arbete. Vi har nått ut till många länder, men flera väntar fortfarande. Varje gång en grupp deklarerar att de ska upphöra med kvinnlig omskärelse sprids den nyvunna kunskapen genom familjenätverk. I både Väst- och Östafrika, har rörelsen skapat ett sällsynt tillfälle som kan utvidgas till att omfatta hela kontinenten.

Alltför länge har den sjätte februari varit en dag då en mörk bild av kvinnlig omskärelse har utmålats, då man beklagar sig över sedvänjans existens och beskriver den som ytterligare en hopplös fråga i Afrika. Men så är inte fallet. Låt oss istället under 2012 välja att hedra visionen och modet hos de tusentals lokalsamhällen som Malicounda Bambara och de tiotusentals ledare som, i likhet med Demba Diawara, har visat oss en väg framåt. Genom att fokusera på att göra det som verkligen fungerar och hjälpa lokalsamhällen sprida denna gräsrotsrörelse inifrån kan vi under de nästa femton åren få uppleva slutet på kvinnlig omskärelse, inte bara i Afrika, utan i hela världen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42962

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Roligt med goda nyheter. Det går åt rätt håll men ännu finns mycket att göra innnan denna meningslösa, grymma kontroll av kvinnor har utrotats.
EL

Permalänk | Anmäl #1 eva lande, 2012-02-06, 23:46

Är omskärelse en västerländsk problematisering av "de andra" eller finns det bland de som omfattas av omskärelse andra och högre prioriterade problem att uppmärksamma samt förändra?

Permalänk | Anmäl #3 Peter Kadergran, 2012-02-07, 09:46

Finns det något argument MOT omskärelse av flickor och kvinnor, som inte också är giltigt som argument MOT omskärelse av pojkar och män?

Finns det något argument FÖR omskärelse av pojkar och män, som inte också är giltigt som argument FÖR omskärelse av flickor och kvinnor?

Finns det någon "internationell dag" mot omskärelse av pojkar och män? Om inte - varför?

Permalänk | Anmäl #4 John H Nilsson, 2012-02-07, 11:44

"Finns det något argument FÖR omskärelse av pojkar och män, som inte också är giltigt som argument FÖR omskärelse av flickor och kvinnor?"

Självklart, #4 John H Nilsson. Män är underordnade och därför räknas inte mäns lidande.

Permalänk | Anmäl #5 Bo T, 2012-02-07, 11:49

#4 John H Nilsson och #5 Bo T - Varför anta att de personer som är MOT kvinnlig omskärelse skulle arbeta FÖR manlig omskärelse?? Som ni påpekar så skulle en sådan argumentation vara motsägelsefull och således antagandet.

Att arbetet MOT kvinnlig- och manlig omskärelse delas upp beror på att vilka grupper som utövar, vilka orsakerna är och vilka konsekvenser det får, skiljer sig mellan manlig resp kvinnlig omskärelse. Således behövs en uppdelning för praktiskt och effektivt arbete.

Varför klanka ner på de som arbetar för att förbättra en del av mänskliga rättigheter, bara för att ni tycker att en annan del är viktigare. Bättre att ni siktar in er på att kritisera de som faktiskt arbetar FÖR manlig omskärelse.

Permalänk | Anmäl #6 Elin Henriksson, 2012-02-07, 12:30

#6
Det är faktiskt påfallande ofta en och samma person tycks vara uttalad motståndare till kvinnlig könsstympning men samtidigt tycker att manlig könsstympning är helt OK eller t.o.m. rekommenderas. Detta trots att flera former av kvinnlig könsstympning är ett mycket mindre ingrepp än gängse manlig.

Titta bara runt i kommentatorsfälten, de är inte svåra att finna. Det märkligaste är att de sällan eller aldrig kommer med ett argument som inte samtidigt är ett argument för kvinnlig könsstympning.

Permalänk | Anmäl #7 Erik S. Andersson, 2012-02-07, 15:33

"Varför klanka ner på de som arbetar för att förbättra en del av mänskliga rättigheter, bara för att ni tycker att en annan del är viktigare."

Jag klankar inte ner, #6 Elin Henriksson, och anser inte att en annan del är viktigare. All könsstympning är vidrig.

Det jag reagerar på är att Sverige har skattefinansierade organisationer som arbetar mot könsstympning genom projekt i fjärran länder samtidigt som det utförs könsstympning på svenska skattefinansierade sjukhus.

Varje gång könsstympning diskuteras är det rätt att ta upp den totala dubbelmoral som svenska samhället uppvisar i denna fråga.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2012-02-07, 16:12

Jag är lat och konstaterar att #7 Erik S. Andersson #8 Bo T redan har sagt det mesta jag skulle vilja säga till #6 Elin Henriksson.

Det jag möjligen skulle vilja tillägga, är att arbetet mot omskärelse grundar sig på, eller åtminstone borde grunda sig på, EN uppfattning om att ALLA människor har rätt till kroppslig integritet, oberoende av könstillhörighet. I synnerhet borde vi värna ALLA små barns rätt till en kroppslig integritet, eftersom de alltid befinner sig i ett närmast totalt beroendeförhållande till föräldrar och andra vuxna.

I det praktiska arbetet kan det kanske vara motiverat med en uppdelning baserad på kön, men när man i det opinionsbildande arbetet talar om detta som en exklusiv kvinnofråga (och det gör man i praktiken om man inte med ett ord omnämner omskärelsen av pojkar), då kan inte jag tolka det som något annat än att man inte värderar pojkars och mäns kroppsliga integritet lika högt som flickors och kvinnors.

"girlwriteswhat" talar mer om denna samhällets ojämställda syn på de bägge könen, i de båda filmklippen "Feminism and the Disposable Male" och "Systemic Gendered Violence?". Hon ger verkligen en lite annorlunda bild av hur samhället ser på våld mot pojkar och män, respektive flickor och kvinnor, än den bild vi är vana vid från våra större mediaaktörer:

http://www.youtube.com/user/girlwriteswhat?feature=watch#p/u/8/vp8tToFv-bA
http://www.youtube.com/user/girlwriteswhat?feature=watch#p/u/3/gekyg7yy4Dc

Permalänk | Anmäl #9 John H Nilsson, 2012-02-07, 17:28

Det jag uppfattade som intressant med artikeln är metoden för hur berörda människor praktiskt lyckats bryta en tusenårig skadlig sedvänja - och dessutom lyckats sprida detta avståndstagande med imponerade resultat.

Tror vi läser in olika saker i artikeln, och har alltid stått för ovan tillägg om "EN uppfattning om att ALLA människor har rätt till kroppslig integritet, oberoende av könstillhörighet."

Permalänk | Anmäl #10 Elin Henriksson, 2012-02-08, 11:33