Därför kan Stefan Löfven inte bli statsminister

Vinst uppkommer om en verksamhet får mer betalt än vad den använder i verksamheten.
Är det då vinsten som är problemet?
Är det självklart för vänstern?

Med andra ord, med en socialdemokrati som är helt handlingsförlamad tillika genomkorrumperad, så finns det bara en lösning: Låt Sverigedemokraterna ta över makten och bilda regering. Inte bara framstår Åkesson som den enda vuxne och ansvarstagande i riksdagsdebatterna i nuläget, Sverigedemokraterna kommer dessutom utifrån och har genom att ständigt noga förpassats till kylan ingen del i politikeretablissemangets utvecklade fusk- och mygelkultur.

#1 Lars Kronqvist, lägg ner. Ingen har någonting emot vinst.

Vinst i välfärden är en helt annan sak. Det fungerar inte. Det vet alla som vet det allra minsta om ekonomi. Skälet är att välfärden inte är en del av marknaden.

På marknaden har vi bilar i alla prisklasser, från budget till extrema lyxbilar. På marknaden kan man ta ut ett högre pris genom att erbjuda högre kvalitet eller någon annan typ av mervärde.

Det kan man inte göra i välfärden. Det finns bara ett sätt att öka vinsten och det är genom att sänka kostnaden och kvaliteten på tjänsten.

Vinst och välfärd är oförenliga. Antingen har man välfärd eller så skotar man den och privatiserar hela den offentliga sektorn och låter alla betala efter förmåga.

Det vi har är den sämsta möjliga form av blandekonomi: socialism för de rika, kapitalism för de fattiga.

Det blir ett lämmeltåg till Sjögrens (v) gissar jag.

Löfven´s uttalande i den här frågan är helt enkelt sensationellt.

Stefan Löfven kanske har kommit till insikt att kapitalism inte är bra, men det absolut bästa systemet som människan har skapat för att skapa välfärd för de breda massorna. Han ser ut som Jimmy Hoffa och kan bli en bra statsminister.

Vinst i sig är inte ett problem utan det enda slutgiltiga beviset att man har lyckats. Ingen verksamhet kan bestå utan att man på något sätt balanserar kvalitet med tillgängliga resurser. Privat företagande,
dvs kloka engagerade individer har bäst förutsättning att lyckas hitta balansen. Kvaliten måste staten och patieneterna bedöma till slut.
Privata företag som inte når upp till kvaliteten mister sitt tillstånd att
bedriva verksamheten.

Det är viktigt i det kapitalistiska systemet att ett visst antal företag går i konkurs, det är det som rensar upp och förnyar. Om bara mera banker gick i konkurs så skulle den så kallade finanskrisen vara löst
på ett par år.

#5

" Vinst i sig är inte ett problem utan det enda slutgiltiga beviset att man har lyckats"

Lyckats att få vinst är inte det enda slutgiltiga beviset på kvalitet.

Branchen måste dra igenom detta långsiktigt. Ett återinvesteringskapital obligatorisk nödvändigt för att undvika ytterligare kvalitetsförsämringar .

@ #3 Peter H.

>"Vinst i välfärden är en helt annan sak. Det fungerar inte. Det vet alla som vet det allra minsta om ekonomi."

Detta är renodlat trams. En modern myt som fabricerats enbart utifrån politiska motiv. Påståendet att myten har någon sorts unisont stöd bland utbildade ekonomer är så makalöst lögnaktigt att det förtjänar någon form av kalkonpris.

Sverige har haft ett system med privata vinster i välfärden sedan mycket lång tid tillbaka. Exv startade ett av Sveriges större privata vårdföretag redan på Tage Erlanders tid och firade 50-årsjubileum häromåret. (Det har fungerat minst lika bra som annan vård och samtidigt skapat privata vinster.)

Teorin att privata vinster i välfärden "inte fungerar" är med andra ord en "råttan i pizzan"-myt i samma klass som snömannen, loch ness-odjuret och myten om att månlandningen aldrig ägt rum.

Samma sak gäller alltså även den andra närbesläktade myten att privata vinster i välfärden skulle vara något nytt som inte fanns i den traditionella socialdemokratiska samhällsmodellen under Erlanders och Palmes tid.

>"Det finns bara ett sätt att öka vinsten och det är genom att sänka kostnaden och kvaliteten på tjänsten."

Detta mycket grova sakfel förtjänar särskilt att bemötas. Lagen om offentlig upphandling tvingar -inte- den upphandlande kommunen osv att köpa till billigaste pris. Lagstiftaren har nogsamt specificerat att kommuner osv istället kan prioritera mervärden som exv kvalitet när man väljer leverantör av tjänster i den kategori där hälso- och sjukvård hör hemma. Vårdföretag kan konkurrera med andra mervärden utom i de fall där kommunerna själva specificerar att lågt pris ska vara prioritet nr 1 .

Och det är här som skon klämmer. Trots att lagstiftaren nogsamt föreskriver att kommuner osv får välja utifrån andra kriterier som exv kvalitet så väljer kommunerna regelmässigt att prioritera lågpris för att spara skattepengar. Trycket på kostnadsbesparingar kommer de facto från kommunpolitikerna själva.

(Och det är förstås mycket bekvämt för dem att man kan outsourca kostnadsbesparingarna till privata företag genom att tvinga fram renodlad lågpriskonkurrens. Det är besvärligare att lura folk att tro att kommunen saknar ansvar för besparingarna när kommunen själv äger verksamheten.)

Om nyckeln till vårdkvalitet låg i offentligt utförande istället för privat, alternativt förbud mot privata vinster, så skulle vi redan sett resultaten av detta i svensk vård, men det har vi -definitivt- inte. Det har funnits vanvård i såväl offentlig som privat vård. Vårdmisslyckanden inom det offentliga har inte varit några sällsynta undantagsföreteelser. Lika lite har den privata vården kännetecknats av någon allmänt låg kvalitet.

Det är därför mycket olyckligt för svensk vård att politiskt motiverade nötter försöker ersätta en gammal ideologisk myt ("privat är alltid bättre") med en ny ideologisk myt ("privata vinster i välfärden fungerar inte"). Ingenting kommer bli bättre av den sortens ljugande, tramsande och mytspridning.

#7

" Lika lite har den privata vården kännetecknats av någon allmänt låg kvalitet. "

Vet inte vad du räknar in i "allmän kvalité " , för mig betyder det framförallt personaltäthet. Rätt bemanning till rätt tid.

Och där har ju de privata vårdbolagen sparat på. I medeltal 10% av personalstyrkan efter att man tagit över i kommunal regi.

Inte så viktigt för dig kanske. Men det var en helt väntat från någon som inte riktigt fått grepp om vad kvalité innebär inom äldreomsorgen.

@ #4, #7 Sven Stromitzky

Jag ser inget sensationellt i Löfvens uttalande. Han bör vara tillräckligt insatt i socialdemokratisk historia för att känna till dels att privata vinster inom vården var accepterat redan på Erlanders och Palmes tid, dels att vårdmisslyckanden förekommit i stor mängd även inom det offentliga.

Minskad snittbemanning i privat äldrevård är problematiskt och beror på att kommunerna fått exakt vad de har beställt: vård till absolut lägsta kostnad. Det är olyckligt eftersom kommunerna lätt kan undvika detta genom att ställa olika typer av kvalitetskrav vid upphandlingen, exempelvis personaltäthet.

Men som sagt, kommunpolitiker prioriterar att spara skattepengar och har därför undvikit personaltäthetskrav och liknande. Man beställer medvetet lågprisvård från privata företag och låter företagen göra skitgörat att spara. Går det fel så får företaget skulden, inte politikerna som sa "gör som ni vill med personal, bara det blir så billigt som möjligt".

Samtidigt ska det också påpekas att det inte finns någon grund för att påstå att att offentliga äldreboenden fungerar bra medan privata fungerar dåligt. Det finns många offentliga boenden som är rena skräckboenden och privata boenden som fungerar utmärkt.

Framför allt måste man dock komma ihåg att äldreboenden bara är en liten bit av den privata vården både när man ser idag och när man ser på svensk vård historiskt. Löfvens inställning framstår därför som banal och självklar. Det är fullständigt verklighetsfrånvänt att tro att det går - eller är önskvärt - att plötsligt amputera en stor och inrotad del av det svenska vårdsystemet som dessutom inte alls fungerat sämre än den offentliga historiskt sett. Det förvånar inte heller att det sedvanligt verklighetsfrånvända (v) tycker annorlunda än Löfven.

Problemen kring just privata äldreboenden måste lösas med bättre krav vid upphandling, stopp för skatteflykten mm mm. Om det går att hitta lösningar som samtidigt angriper problemen med vanvård på kommunala boenden så är det ännu bättre. Galna påhopp på hela den privata vårdapparaten är däremot både omotiverade och orealistiska. Såvida man inte är vänsterpartist förstås.

#9 Johan A: "Han bör vara tillräckligt insatt i socialdemokratisk historia för att känna till dels att privata vinster inom vården var accepterat redan på Erlanders och Palmes tid..."

Du verkar mena renodlade privatsjukhus med vårdpriser därefter. Vad har det att göra med att privata intressenter får ta över offentliga skol- och vårdinstanser, finansiera dessa rörelser med skattemedel och sedan ta ut mervärdet i vinst från allt de lyckats snåla in på?
Att det senare systemet har fått växa fram är ren skandal och ett gott mått på med vilken idioti Sverige har styrts de senaste 30-40 åren.

"...vanvård på kommunala boenden..."

Se då till att finansiering, arbetstid och personaltäthet är väl tilltagen och ingjut en anda av disciplin och noggrannhet hos de anställda, så löser sig kvalitetsproblemen. "Marknaden" är däremot helt värdelös på att lösa problem där den inte hör hemma.
Det fanns ett underbart uttryck på Erlanders tid: "Den högkvalitativa standardlösningen". Det borde åter göras till de offentligfinansierade institutionernas paroll.

Johan Rönnblom,

Tack för en väldigt bra iakttagelse. Jag håller helt med. S problem har länge varit just att de kommunicerar en fullständig impotens vad gäller att driva politik. Ett exempel, utöver det du tar upp, på detta är elmarknaden där Mona Sahlin hävdade att det är omöjligt att återförstatliga.

Politik är att vilja men S vill inget längre utan sitter fast i ett paradigm som gör politik omöjlig - ett paradigm som skapats av högerinriktade "tankesmedjor" och ekonomer som milton friedman. Att S-politiker själva är korrumperade och har egenintressen i det rådande systemet gör inte saken bättre.

Jag tycker hela den här debatten är tramsig. Det är som sagt politiker i kommunerna som valt att tvinga fram en lågprismarknad, ingen annan. Företagen har anpassat sig till den verkligheten och försöker verka inom de ramarna. Med andra ord fungerar marknaden utmärkt. Kunden, dvs politikerna, får precis vad de efterfrågar. De får billigast möjliga tjänster. Det svåra med välfärdssektorn är att kund och brukare är två olika saker med olika kravbilder. Detta skulle man kunna lösa genom att helprivatisera men detta skulle å andra sidan slå mot de ekonomiskt svagare, så då skulle man skapa ett annat problem istället. Alla modeller har ju fördelar och nackdelar.

Det intressanta med den här debatten är att den på riksdagsnivå är flera magnituder löjligare. För samtidigt som man ivrigt pläderar för att allting ska vara offentligt inom exempelvis (s) så har man varit med om att besluta att alla riksdagsledamöter ska ha PRIVAT vårdförsäkring. Det offentliga dög inte tydligen för politiker. Men det är väl så att det finns människor som är mer likvärdiga än andra eller hur det nu är.

Vidare så har vi tramset om att man inte kan driva någonting effektivare än vad det är. Den implicita förutsättningen är att offentlig driven vård har uppnåt optimum vad gäller kostnad och effektivitet. Det skulle jag vilja se bevisat. Ett privat vårdföretag lyckades inom äldrevården effektivisera och rationalisera bort lite personal genom att låta de äldre välja när de ville gå och lägga sig samt gå upp på morgonen. Detta gjorde att man fick en jämnare arbetsbelastning vilket gjorde att man utan problem kunde minska ner antalet tjänster lite (vill minnas att det rörde sig om en tjänst). Detta är ju ett välkänt faktum. Ju jämnare flöden man har desto mindre resurser går åt för att hantera samma mängd. Att ta hand om "spikar" i flödet kräver att man har överkapacitet övrig tid vilket kräver mer resurser. Det finns säkerligen många saker som kan göras bättre och konkurrens är den enda metoden jag känner till för att lyfta fram de företag/tillhandahållare som arbetar effektivare och bättre.

Det yttersta ansvaret för vården ligger dock inte på företagen. Det är ju lika absurt som att påstå att det är entreprenörernas ansvar att det finns sjukhus. Det yttersta ansvaret är våra politikers. Det är dessa som ska ställa krav på kvalitet och dessutom ställa de företag som inte sköter sig till svars. Företagen är bara ansvariga för att leverera den produkt eller tjänst som Kunden, i det här fallet politikerna, efterfrågar. Detta gör företagen. Problemet är bara som sagt att perspektiven skiljer. Brukare och köpare är inte samma person och det är köparen som är kunden. Så enkelt är det. Jag är helt övertygad om att det funnits och finns många entreprenörer med visioner om att göra något väldigt bra som stoppats helt enkelt eftersom de inte ville kompromissa kvalitet. Deras produkt efterfrågas inte av vårt system. Det ställs krav på kostnader och inte på kvalitet. Det är väl ändå inte företagens fel?

#3 Peter H
"Marknaden" kan naturligtvis innefatta allt om man vill, självklart även "välfärden". Varför skulle man inte kunna erbjuda ett mervärde och ta ut ett högre pris inom välfärden? Saker man skulle kunna konkurrera med är information om antalet sjukvårdsanställda per vårdtagare (eller tvärtom), eventuell tillgång till en personlig assistent, storlek på rummet, hur ofta man får städat, kvalitén på maten, pris, boendemiljöns utformning, läkarnas rykte osv.

För övrigt är artikelns påtalande om vilket förtroende "två tredjedelar av svenskarna" har för privata respektive offentliga ädlreboenden tämligen irrelevant och nästan komisk. Det som spelar roll är tjänsteköparnas förtroende. Om privata äldreboenden vore så dåliga så skulle de väl knappast ha särskilt många kunder, eller hur? Det är liksom så en marknad fungerar. - Kan du inte erbjuda tillräckligt bra eller mycket i förhållande till priset så slås du som marknadsaktör ut.

Felet är knappast privata aktörer, utan vem som som köper tjänsterna. Tjänstemän på kommunen kanske inte bryr sig så mycket och går endast på lägsta möjliga pris, men i en situation där vårdtagaren själv eller en närstående väljer så blir det en mer normal konkurrenssituation där skandaloperatörer snabbt skulle försvinna och kvalitén snabbt höjas. Ryktet skulle snabbt gå bland åldringarna vilka aktörer deras vänner är mest nöjda med.

Vinst och välfärd är självklart i allra högsta grad förenliga om slutkunden också är den som väljer! För att det ska fungera måste dock slutkunden antingen ha ett visst betalningsansvar eller ha ett kommunalt eller statligt maxbudgetbelopp att röra sig med, ungefär som s.k. skolpengen.

#13
"Ryktet skulle snabbt gå bland åldringarna vilka aktörer deras vänner är mest nöjda med."

De som inte är i stånd att välja själva då? Hur hög är tröskeln för att få folk att göra allt extraarbete som krävs för att byta, om man är 93 år? Det är ju inte direkt jämförbart med mobiltelefonförsäljning detta...

Håller helt med Johan Rönnblom.

Idag har alltför många lagstiftande riksdagspolitiker sina egna fingrar djupt ner i de syltburkar som är föremål för lagstiftning.

Det är ett allvarligt demokratiproblem.