Kortslutning i debatten om boendesegregation

Det är fult att äga.... om andra gör det vill säga. Då kan inte heller överklassens fina villor fördelas till de som inte har (fina villor), ty då blir de i sin tur "ägande" och det är inte acceptabelt (fult) .

Tyvärr är inte vänstern förmögen att tillgodogöra sig det intressanta resonemang som M Gentile skriver om. De är mera lagda för att i debattprogram med skrikig framtoning överrösta andra och visa sin totala brist på kunskap i ekonomi

Gentile missuppfattar, överklassafarin vill inte säga att ägande är lika med utsugning.

Överklassafarin vill peka på ökade klassklyftor. Och dessa är ett faktum enligt SCB:

"De allra flesta befolkningsgrupper har fått högre ekonomisk standard under 2000-talet, men ökningen har varit större för vissa grupper. Till exempel har den ekonomiska standarden ökat mer i de övre inkomstskikten. Den tiondel av befolkningen med högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det kan jämföras med en ökning på 13 procent för den tiondel av befolkningen med lägst inkomster (korrigerad 2011-11-11).

Andelen i befolkningen med låg ekonomisk standard har ökat under 2000-talet. Från 8,4 procent 1999 till 14,5 procent 2010 (korrigerad 2011-11-11). Andelen är högst bland unga ensamboende och bland ensamstående kvinnor med barn."

Länk: http://www.scb.se/Pages/PressRelease____322455.aspx

Överklassafarin har varit väldigt lyckad. Högern har tydligen mycket svårt för satir.

Vänsterns hat av överklassen är så stort att de spottar på demokratin i sin iver att skuldbelägga oliktänkande. Tänk er ett safari av nazister till Rosengård, skulle media se det som ett jippo?

Medan jag respekterar vänsterns solidaritet mot de svaga och utsatta kommer jag aldrig förstå eller respektera deras hat mot överklassen eller oliktänkande.

Doktor elephant: ingenstans säger jag någonting om inkomstojämlikheterna. Det jag pratar om är (inkomstbaserad) segregation. Det är skillnad mellan att ha olika resurser och att faktiskt vara bosatt på helt olika håll. Inkomstskillnaderna må alltså ha ökat, men inte nödvändigtvis segregationen. Det finns naturligtvis ett samband, men det är långt ifrån så starkt som överklassafariarrangörerna tror.
Cheers,
Michael

Gentile, du refererar till organisationen Allt och alla och deras överklassafaris, de talar om klassklyftor.

Och inte om att ägande är lika med utsugning.

Doktor elephant: safarin är en bra utgångspunkt. Den må bry sig om klassklyftor, men resan på Solsidan beskådar samtidigt boendesegregationens synliga effekter. Eller egentligen snarare den fysiska differentieringen av bostadsbeståndet då vi egentligen sällan kan uttala oss alltför mycket om de som bor inuti husen (men visst, jag köper helt att det i huvudsak rör sig om välmående personer). Det där med ägande och utsugande kommer från en intervju med en av arrangörerna, har för mig att det var på DN. Men som sagt, safarin är ett uttryck för ett antal felslut som oftas begås i synnerhet när folk uttalar (i media, inte minst) om segregation. Safarin som sådan har jag egentligen inte några åsikter om. Den är en aktion av en politiskt aktiv grupp (trots att dess medierepresentant menar att gruppen är politisk obunden, vilket den naturligtvis inte är) som faktiskt har ett visst underhållningsvärde. Den var kul, men för någon som inte rör sig inom kretsen är den samtidigt också väldigt naiv och barnslig. Själv har jag också varit runt i Djursholm för att titta på de fina villorna, men jag behöll en aningen lägre profil.

Idag är det så att de flesta kommuner har urval i de kommunala bostadsbolagen. Det innebär att chanserna att hyra en lägenhet är dålig om du inte har fast inkomst.

Många av de som har kvar kommunala listor har begränsat tillgången på lägenheter, som t ex Västerås.

Detta innebär att om du inte har ett jobb så kan du inte flytta dit jobben finns.

Och sen skyller ni systemet på de arbetslösa.

Genialsikt sa Bull.

Jag är ingen politiker men en grundkurs i politik borde lära ut att känslor är tre gånger starkare än fakta, och dom känslor som bostadspolitiken förmedlar till fattiga är hopplöshet och ett system som gör allt för att hindra fattiga. Hur det sedan ser ut i verkligheten är ganska ointressant.

Överklassafarin som idé är smart och det retar gallfeber på överklassen. Man slåss med näbbar och klor för att försöka minimera aktionen men trampar bara vatten.

Överklassafarin har på ett marknadsmässigt sätt gett överklassen ett underläge vilket de naturligtvis inte gillar. Och när de tar till lipen är det få som känner med dem.

Artikelförfattaren har ju helt missuppfattat safarin. Syftet med resan var väl att visa upp de klasskillnader som finns i Sverige och som växer sig starkare hela tiden. Varje dag har vi "underklassafari" i media. Det finns ju en annan sida av myntet, överklassen, som det aldrig talas om. Att belysa denna var syftet med resan, som jag fattat det i alla fall. Att resan generellt skulle pekat på att ägande är det samma som utsugning stämmer nog inte heller. Safarin har dock kollat upp skattefuskare, riskkapitalister och myglare på solsidan som skadar samhället.

Hittills har ingen från högern kommit med ett enda argument till varför man skall ha ett klassamhälle. Man snackar hellre om att vänstern står för klasshat, är avundsjuka eller, som artikelförfattaren, tycker att man "skyller sina problem på någon annan". Givetvis stämmer inget av detta. Istället är det en skenmanöver som syftar till att undvika kärnfrågan, nämligen frågan om klassamhället. Så fort det börjar bli snack om de verkliga konsekvenser som klassamhället får med stora skillnader i medellivslängd, makt över sitt eget liv osv så lämnar högern debatten. Man inser att detta aldrig kan försvaras.

Uk och Irland har en stor andel privatbostäder och en modell för mindre bemedlade sk social housing. Den modellen har varit föga framgångsrik och lett till påtvingad segregation, dålig boendestandard, ständiga bubblor och ökad skuldsättning.
Kön till sociala bostäder växer hela tiden. Sättet att bygga, glest med småhusmattor anpassade till bilsamhället är miljömässigt inte särskilt effektivt.

Jag tror att vår modell är bättre med en stor del olika upplåtelseformer. Tyskland har en likande modell.

Men vad som kanske behövs för att inte förorterna skall breda ut sig allt längre bort från jobb och aktiviteter är en acceptans för ökad trångboddhet.

Sverige har en väldigt stor andel ensamhushåll. Att två eller flera hushåll delar på samma bostad kan vara en lösning av bostadsbrist, utglesning och påtvingad segregation. En frivillig segregation kommer nog alltid att finnas.

#10 Johan E Karlsson, Den retar också oss som inte hör till överklassen på samma sätt som att man störs över något man upplever som mycket enfaldigt.

Att tro att Djursholmsborna tar till lipen när de ser aktionen är också en enfaldig överskattning av sin egen betydelse

Fel, fel det var svar till #8 HansS

Det är egentligen lite löjligt att tala om överklass för att folk bor i villa var det än må vara. Oftast är de belånade upp över öronen och skulle de bli arbetslösa och ha svårt att få nytt jobb, är det bara cirka 3-6 månader innan de befinner sig i samma situation som folk i programmet "Lyxfällan".

Det sägs att om räntan på bostadslån går över 5% kommer 1 miljon svenskar inte längre har råd att bo i sina hus. Vilken intelligent människa kallar dessa människor för överklass.

Alla i Sverige har faktiskt chans att studera och arbeta sig upp. Större delen väljer däremot att sitta och gnälla och tittar avundsjukt på andra och önskar inte att andra ska lyckas med det de själva vill men inte förmår att ta sig i kragen och göra.

Om det nu finns så mycket forskning om problemboende, hur kommer det sig då att man fortsätter bygga områden som vilken normalbegåvad människa på förhand kan peka ut som blivande "getton"?

#14
Vilka nybyggnations områden kan man redan nu peka ut som kommande getthon förklara lite.

# 9 Martin: "Hittills har ingen från högern kommit med ett enda argument till varför man skall ha ett klassamhälle."

Låt mig göra ett försök:
a) De högre klasserna betalar oftast mycket mer i skatt. Kan vara bra att ha om man vill spendera offentliga medel.
b) De högre klasserna tjänar mer pengar och har råd att köpa dyrare produkter som produceras av människor som tack vare detta har ett arbete.
c) De högre klasserna har oftast ett liv som andra är avundsjuka på, vilket innebär att de andra gör sitt bästa; pluggar hårt eller arbetar mycket för att uppnå samma saker. Det tjänar alla på.
etc. etc.

Men samma fråga till vänstern: Vad är fördelarna med ett klasslöst samhälle och är det överhuvudtaget realistiskt att tänka sig ett fungerande samhälle utan skillnader i "klass"?

# 9 Martin: "Hittills har ingen från högern kommit med ett enda argument till varför man skall ha ett klassamhälle."

Låt mig göra ett försök:
a) De högre klasserna betalar oftast mycket mer i skatt. Kan vara bra att ha om man vill spendera offentliga medel.
b) De högre klasserna tjänar mer pengar och har råd att köpa dyrare produkter som produceras av människor som tack vare detta har ett arbete.
c) De högre klasserna har oftast ett liv som andra är avundsjuka på, vilket innebär att de andra gör sitt bästa; pluggar hårt eller arbetar mycket för att uppnå samma saker. Det tjänar alla på.
etc. etc.

Men samma fråga till vänstern: Vad är fördelarna med ett klasslöst samhälle och är det överhuvudtaget realistiskt att tänka sig ett fungerande samhälle utan skillnader i "klass"?

#9
Gud vad jag är trött på snacket om klassamhälle, från början var det väl Bourdiue sojm myntade det och i Frankrike har det varit ett värrre klassamhälle än i Sverige. Om jag hade fått betalt för att läsa alla högskolekurser baserade på Bourdieus klasstänkande istället för att betala för dem så hade jag varit rik idag.
Hur kan man skapa ett samhälle helt utan skillnader? Då får man ju ha ett samhälle med hubbottar som är programmerade på exakt samma sätt.
Bara det att människors fysik och biologi skiljer dem åt gör att det skapas skillnader och olika klasser. Hur ser ett helt klasslöst samhälle ut är det verkligen roligt att leva i ett sådant, sen håller jag med om att det ska finnas en undre gräns på hur hemskt människor ska behöva ha det. Meningen med socialbidrag och existensminimum var väl även den gränsen även om det har spårat ut totalt med människor som under långeliga tider måste leva av försörjningsstöd. Sossarna förtidspensionerande åtskilliga människor var det ett bra sätt att avskaffa klassamhället?

Den fattigaste svenska socialbidragstagaren tillhör fortfarande den rikaste 5 procenten i världen.

Den svenska kommunisten som vill avskaffa alla inkomstskillnader får räkna med att själv gå ner i lön till 2 kronor i timmen.

Om det är det han vill så kan han väl börja med det och argumentera sen?

Vad jag tycker är lite konstigt är alla som är upprörda nu över en liten busstur.
Ni som ondgör er över föraktet för överklassen, det farliga vi och dom tänkandet, var var ni när det skrevs spaltmeter av negativa artiklar om Rinkeby,Angerred, Hjällbo, Rosengård osv osv.
Jag tycker den här upprördheten från borgerligheten är minst sagt lite sent påkommen.

Ägande är bra, därför bör alla äga något som går att leva av. Problemet är givetvis att naturresurser är begränsade, och detta problem förvärras av både överbefolkning och ojämn fördelning av ägandet, som i sin tur förvärras av arv. Den logiska slutpunkten av denna spiral är feodalism och arvsmonarki: en person som i princip ärver hela landet (eller imperiet). Upplysningens liberalism, som var den ursprungliga vänstern, lyckades upphäva detta tillstånd (om än inte fullständigt), men nu ser samhällsutvecklingen ut att vara på väg tillbaka mot det igen.

#16 Björn Håkansson
Tack för din ansträngning. Jag förstår ditt svar sammanfattningsvis som att du tycker att de rika bidrar stort till samhället genom att man betalar mycket skatt och konsumerar mera. Men skatteuttag och konsumtion hade ju förmodligen varit detsamma om resurserna disponerats mera rättvist. Troligen hade dessutom konsumtionsstrukturen blivit mera sund. Jag tycker inte att dina punkter går till botten med grundproblemet, nämligen att vi föds in i olika klasser som ger oss helt olika förutsättningar i livet.

Du frågar efter fördelarna med ett klasslöst samhälle. Här kommer några:
a) Andra parametrar än pengar och vinning kommer att styra våra liv.
b) Rättvisa genom att ingen tar mervärdet ur produktionen.
c) Allas talanger tas tillvara. Det finns idag för många hinder på vägen för att alla skall kunna utvecklas.

#18 Maria Nilsson
Jag tror att du missuppfattat det klasslösa samhället. Det innebär inte att alla måste vara likadana. Det innebär istället att vi inte föds in i olika klasser med helt olika förutsättningar och förväntningar på livet. I ett bättre samhälle skulle nog snarare folk ha mer mod att vara sig själva.

#23 Martin,

Hur ska du se till att vi inte föds i olika klasser? Ska varje par som väntar barn strippas på sina ägodelar så att alla barn föds på en ekonomisk nollpunkt? Tror du det är realistiskt?

#24 Christina Lundqvist
Klass är något annat än ägodelar i hemmet. Ett exempel, i skolorna på ena sidan av stan så klarar de flesta inte att få behörighet till gymnasiet medan i en annan stadsdel klarar nästan alla detta. Klasstillhörighet bestäms inte av om du har platt-tv eller tjock-tv utan det är helt andra, mer fundamentala faktorer som avgör. Att lyfta skolorna i utsatta områden skulle mycket väl låta sig göras om den politiska viljan finns. Samhället skulle säkert tjäna på detta då många briljanta ungdomar skulle kunna få en bra utbildning.

#25 Martin,

Jag håller med, klass är något annat än ägodelar, det finns många som förvisso har ägodelar men är låg klass ändå. Klass handlar om en inre hållning. "Poverty is a State of mind" sa Oscar Wilde. Klass kan man inte köpa, den är man född med. Även om man föds under ringa förhållanden.

Om man tittar på stadsdelar som Ronna i Södertälje och Rosengård i Malmö så kan man ju få den uppfattningen att människor tvingats dit av staten eller samhället i övrigt. Så är det ju naturligtvis inte, utan koncentrationen av "landsmän" är följden av det som du beskriver under punkten 5) ovan, nämligen att man drar nytta av - och känner sig mer hemma i - etniskt likartade områden. Det gäller också för oss svenskar i den infödda majoritetsbefolkningen, något som politiken har svårt att inse och hantera. De rika på solsidan vill inte ha försupna slummare utanför dörren. Inte för att de är onda, utan för att deras blotta existens påminner dem på ett obehagligt sätt om existensen av fattigdom och elände. Därför tror jag att vi i Sverige om 25 år kommer att ha hela städer där svenska inte talas, där ingen är kristen och där ett juridiskt system baserat på sharialag existerar parallellt med det officiella. Tyvärr så tror jag inte att man kan integrera människor i ett samhälle mot deras vilja. Vi har finländare som bott här i femtio år som ännu till denna dag inte kan mer än något enstaka ord på svenska. Det är verkligheten och den måste man förhålla sig till. Redan i dag måste man planera för denna verklighet med stadigt växande autonoma enklaver insprängda i majoritetssamhället. Norrlands inland kommer att bli den sista etniskt helsvenska utposten, ett Folkhemsskansen, dit rika tredje generationens invandrare kan åka och se på det samhälle som en gång fanns.

De som bor i mindre attraktiva bostadsområden är till stor del invandrare. Under årtionden har politiker påstått att invandrare är arbetskraft som skall utveckla Sverige.
Hur går detta ihop?

Jan Wiklund: egentligen är Norrlands inland högst etniskt blandad. Det finns bland andra samer, finnar och tornedalsfinnar. Hur som helst delar jag inte riktigt din oro. Punkt 5 i min text förklarar enbart en del av boendesegregationen, men långt ifrån allt. Trots allt är betalningsförmågan det som styr utvecklingen allra mest. Den etniska boendesegregationen kommer sannolikt att bestå, men dess negativa effekter uppstår huvudsakligen om en viss (etnisk) grupp samtidigt drabbas av en högre incidens av andra problem. På så sätt är skillnaden stor mellan situationen i USA och i Sverige. I USA är etniska 'getton' vanligt förekommande och även huvudsakligen frivilliga (det är dock viktigt att understryka skillnaden mellan etnisk och hudfärgsbaserad segregation - den afroamerikanska befolkningen är sällan frivilligt gettoifierad). Vi har armeniska, ukrainska, polska, italienska mm stadsdelar i städer såsom Los Angeles och Chicago. Dessa stadsdelar fungerar utmärkt utifrån de amerikanska förutsättningarna. I Sverige är det vanligast förekommande mönstret inom den etnisktbaserade boendesegregationen att olika minoriteter bor - helt blandat - i specifika stadsdelar. Roger Andersson pratar i sammanhanget om svenskglesa stadsdelar. Skiljelinjen följer alltså snarare hudfärgen än etnicitet i sig. Det är naturligtvis inte bra, men det betyder inte att situationen är så lätt att åtgärda. Förvisso finns även ett visst mått av koncentration inom visa etniska grupper (t ex en överrepresentation av somalier i Rinkeby eller av iranier i Akalla, eller av assyrier i Ronna), men det är inte det som är huvuddraget i det svenska boendesegregationsmönstret.

När man under flera decennier systematiskt tvingat ut oönskat folk utanför stan så har man ju bara sig själv att skylla för alla problem det innebär. Och med världens dyraste tunnelbana har man sett till att de inte ens kommer på besök i stan. Det sådant beteende som är den farligaste främlingfientligheten som finns.

Möjligheten till flera olika ägandeformer i segregerade bostadsområden är viktigt men viktigare är förstås att männskor har arbete. Åtgärderna borde koncentreras på att skapa arbetstillfällen och fördela dessa på ett icke-diskriminerande sätt. Ett segregerat bostadsområde där 85 procent eller mer är sysselsatta är ju inget problem. I sådana områden kan man mycket väl förtäta med t.ex. bostadsrätter eller hyresrätter beroende på bostadsstrukturen. I segregerade områden där de flesta saknar arbete är förtätning eller privatisering en tveksam åtgärd.
Ytterligare en kommentar till artikeln: Det finns numera en hel del forskning som visar att sysselsatta personer, bosatta i utsatta bostadsområden, tenderar att bli arbetslösa om flertalet i området är arbetslösa. Oavsett vilket humankapital man har. Arbetslöshet smittar alltså.

Mats Hedin: Jag håller med dig helt. Du tar även upp forskningen om sk grannskapseffekter, som utgår ifrån att fattiga områden gör de boende ännu fattigare. Den forskningen är dock delvis kontextberoende, vilket inte är så konstigt. Jag ifrågasätter inte grannskapseffekternas existens, men precis som du säger har dessa relativt mindre betydelse jämfört med huruvida de boende har jobb.

#23 Martin

Jag kan inte förneka att alla männsikor föds i en miljö eller "klass" som man inte själv har valt. Men Sverige är ju trots allt ett av de länder i världen som ger stora möjligheter till att göra en klassresa. Och då menar jag naturligtvis inte een buss-safari utan ett permanent förbättrande av sin egen situation genom att studera flitigt och arbeta hårt. Har man talangen kan man komma långt i Sverige, men har man ingen talang kan inte ens det mest frikostiga samhället göra mycket mer än vad som ligger inom räckhåll hos individen själv.

Jag tror de flesta inser att det är ytterst naivt att tro att ett klasslöst samhälle kan fungera bättre. Pengar är bara ett sätt att värdera arbete och tillgångar. Om vi inte värderar arbete och tillgångar kommer andra parametrar att ta över som inte ger oss ett mer rättvist eller välfungerande samhälle. Redan idag kan vi också välja att prioritera annat än pengar, t.ex. fritid och vänner.

Detta förhindrar inte att vårt nuvarande samhälle inte är perfekt. Det finns mycket som kan förbättras. Att vissa blivit rika genom fusk eller genom tvivelaktiga affärskonstruktioner ger alla övriga som arbetat hårt ett dåligt namn. Men de mesta fungerar bättre än ett socialistiskt alternativ.

Chili: tack för dina utförliga inlägg. Att ägandet är fult eller mindre önskvärt betyder inte att den inte existerar. Jag har aldrig påstått något liknande. Ägandet har haft stor betydelse trots vänsterns politiska hållning (se partiprogrammen - det räcker nog som bevis för det); det handlar om att det finns en klassisk skillnad mellan teori och verklighet, där verkligheten alltid vinner. Så var fallet även i Sovjetunionen där hela bostadsbeståndet i flerfamiljshus nationaliserades, samt även de villor som översteg en viss (liten) storlek (dessa delades sedan in i mindre enheter som hyrdes ut till människor som ofta var helt okända för varandra). Icke desto mindre utvecklades en svart marknad, etc etc...

Men men, att vänstern inte gillar ägandet är egentligen en marginell sak. Det jag skriver om är boendesegregationen. Jag uppskattar naturligtvis dina belysande förklaringar om olika aspekter av svensk historia, men de är av mer bakgrundskaraktär i sammanhanget.

Slutligen förstår jag inte riktigt din slutmening:

'Att högern hatar kultur-världen/vänstern och därmed historieämnet, m.m., straffar sig. Kul att se från parkett, när de vandrar in i ett (his-toriskt ) " minfält", mest varje dag, (vilket kan vara charmigt - om man vet vad minorna finns.)'

Varför menar du att högern hatar kulturvärlden? Varför är det ett '/' mellan kulturvärld och vänster? Vad har historieämnet med saken att göra? Vilka är ´de' som vandrar in på vilket minfält?

Hälsningar,
Michael

#29 Michael Gentile. Ja det var ju ett strålande exempel av "blandningen" av etniska grupper i Norrlands inland... Samer (som ju själva tror att de är vår ursprungsbefolkning) och Tornedalsfinändare (om man nu öht kan kalla dem det). Finnar och "tornedalsfinnar" var svenskar i 700 år, glömde du det? Det som nu händer är att en militant Sápmi-rörelse vill bryta sig loss ur det Sverige vi känner som ett land, men som de inte erkänner. Samerna blir därmed ytterligare en minoritet bland många i ett etniskt omgrupperat Sverige (ska vi kalla det Sverige förresten?). I övrigt tror jag att du har helt rätt, och det borde du väl ha så expert som du är. Tja, jag kanske har totalt fel, men jag börjar känna mig ensam. Blond, reslig, blåögd - en j**la German, det är jag.. Dessutom gubbe. Och du, jag är inte orolig. Jag har sedan länge insett faktum och gett upp. Jag kommer att flyta med i kvarlevorna av det Sverige som var min barndoms paradis. I byn bor det f.n. två tyskar en israel, två finnar och så vi - Ol´Jonssas släkt, dom på Storbacken, Klas-Petters, Westins och ystat dän i boan bor Sundholms. Gamla krigarätter från Drottning kristinas Karoliner, svedjebrukare, torpare, flottare och bönder . Som sagt var - väl värda en bussresa, kanske från Solsidan (så det lär sig först på vilkas krokiga ryggar Solsidans granitsockel burits fram).

Jag fastnade för två påpekanden av Michael Gentele; Det ena att mäniskor väljer att bosätta sig efter egna preferenser och gärna bor där det finns likasinnade. Det andra att ägande leder till bättre underhåll och förvaltning eftersom man vill ta väl hand om det man äger. Ett ideal skulle kanske vara att de allra flesta kunde välja att bo i en ägd bostad, men det är ju inte helt realistiskt eftersom alla inte är kreditvärdiga eller har råd att köpa en bostad. Men om det vore ett strävansmål att utöka andelen ägda bostäder finns ett antal åtgärder som bl.a. nya former av krediter och kreditgarantier och också att göra det attraktivt att bygga och sälja lägenheter på en mindre reglerad byggmarknad. Det borde också vara lättare att köpa en lägenhet avsedd för andrahandsuthyrning. Det ger nämligen bl.a. nyinflyttade i storstäder ett större utbud av hyresboende under tiden som man sparar för egen grundplåt eller bestämmer sig för att bo kvar eller inte. Givetvis måste vissa begränsningar i hyresuttag finnas för att skydda de boende mot ocker och också rimliga former av besittningsskydd för den som betalar sin hyra och tar väl hand om bostaden. Den som vill flytta till Stockholm och vill bo centralt har mycket liten chans att kunna köpa en bostadsrätt med rådande priser eller få en hyresrätt på laglig väg. Den som däremot vill flytta till Bryssel eller Lissabon kan slå upp annonserna och välja och vraka mellan lägenheter med centralt läge till uthyrning och med hyror som ligger under de svenska nivåerna. Varför? Jo därför att lägenheterna är helägda andelar i fastigheten och inte som i Sverige bostadrätter som man inte äger och dessa andelslägenheter får användas för andrahandsuthyrning på kort eller lång sikt. Många investerar helt enkelt i bostäder för uthyrning för en framtida stabil avkastning och det är inte konstigare än att man i Sverige kan köpa en hel hyresfastighet för samma ändamål. Ockerskydd och besittningsskydd finns i båda städerna och det handlar alltså inte om övervinster utan om en måttlig men stabil hyresintäkt.
Och så till frågan om preferenser: Jag växte själv upp i Solsidan och flyttade som vuxen tillbaka under ett antal år. De boende hade det gemensamt att de var naturentusiaster som gillade längdskidåkning, långfärdsskridskor, svampplockning, segling m.m. De fllesta arbetande tog tåget in till Slussen på morgonen. De som var välbeställda undvek helt all slags ostentativ "flashing" av sin ekonomiska ställning i form av dyra bilar och andra prylar. Det var en mycket diskret grupp av personer med akadmiska professioner som befolkade området. Sedermera har det tydligen blivit annorlunda om man får tro skriverierna.
Men åter till huvudfåran: Kan man tänka sig att planerarna i Stockholm avsätter mer mark för förtätning i innerstaden och attraherar hågade byggmästare att bygga för försäljning av andelslägenheter av vilka de flesta används för eget boende och en mindre men betydande del bjuds ut för hyresboende? Det skulle bli mindre segregering, fler skulle bo där de vill bo och utbudet av hyreslägenheter skulle öka, precis som i Bryssel eller Lissabon.
Hälsning från São Marcos da Serra i Portugal.

Boendesegregationen (och på senare år skolsegregationen) i Stockholm är absurt stor. Så stor att jag tror att bostadslösa studenter tackar nej till bostad i miljonprogrammen. Det behövs ett rejält lyft och bättre blandning av folk i miljonprogrammen, och småskaligt byggande av billiga hyresrätter med bra kommunikationer. En uppryckning av pendeltågstrafiken skulle också kunna höja statusen på många områden.

#37
Jag ser åtminstone tre nackdelar med ägarlägenheter och det är skötsel av gemenskapsutrymmen och gårdar (en kostnad som läggs ovanpå) som ibland är dåligt.

Klientelet kan variera väldigt mycket och det kan bli stökigt. Det är omöjligt att kontrollera alla som hyr då ägaren kanske bor utomlands.

Det är möjligt att det går att vända på det senare argumentet och säga att en minskad kontroll skulle minska segregationen.

Jag tycker då att bestämmelserna mot alla hyresvärdar borde skärpas genrellt så dom inte får tillåtelse att diskriminera.

Den tredje huvudskaliga invändningen är att ägarlägenheter som köps i spekulationssyfte av högt belånade investerare kan översvämma marknaden och leda till en bubbla.

Om du lånar en miljon så gör du avdrag på 30% av räntekostnaden.

Om räntan är 6% så innebär ett lån på en miljon att staten ger dej 18000 kronor om året. Det vill säga en månadslön för ett vårdbiträde. Varje år i all evighet för det finns inga som helst krav att man måste amortera på Svenska lånemarknaden.

Man kanske kan hävda att det inte är utsugning men i praktiken är det vad det handlar om.

Kom nu ihåg att 18.000 per million inte avser att riksbanken lånar till ett högre pris än den lånar ut. Den innefattarinte heller de obligatoriska kostnaderna som ständigt följer av statens kostnader för bostadsbubblor. Det är bara initialkostnaden..