SvD:s rapportering om läkarstudier i Rumänien skadar vår trovärdighet

Jag känner och har arbetat med en hel del som studerat vid Cluj-Napocas (och andra rumänska) universitet.

Som jag förstått det finns mutor, men inte vid alla universitet i staden (inte BB, t.ex.). Detta är alltså från icke-svenskar som studerat i staden, mest tekniska ämnen men inte enbart.

När artikelförfattaren påstår att han inte har någon erfarenhet av mutor är det svårt att tro honom. Det universitet/fakultet han studerar vid är kanske "rent" (jag vet inte), men jag har svårt att tro när han påstår att att han inte har belägg för korruption -- t.ex. att ingen hört lokala studenter diskutera egna erfarenheter i ämnet.

Tack Bernt,
Du belyser på ett utmärkt sätt både tillvägagångssättet SvD:s journalist använt sig av , och gemene svenska mans uppfattning när de läser hennes artiklar.

Det som bekräftar folks förutfattade meningar/fördomar tenderar att direkt tas för sanning utan någon som helst källkritik, medan uttalanden som går stick i stäv med samma fördomar leder till diskreditering av personen som ligger bakom uttalandet och viftas bort med "nej så kan det ju inte vara, det är ju Rumänien. Det vet väl alla hur det fungerar där".

Som Karl skriver i sin artikel ovan har också journalisten valt att utelämna all form av positiv rapportering för att hennes artikel skall bemötas på just det sätt som du porträtterar. När folk får sina fördomar bekräftade i en text får de en känsla av välbehag. En sorts "jag visste väl det" känsla.
Jag skulle gärna vilja uppmana att inte falla för denna journalistiska taktik utan att tänka lite först.

Sedan är det ju intressant, om man följt internetdebatten lite, att journalistens trovärdighet aldrig ifrågasätts det minsta.
Trots de påvisade uppenbara faktafelen som skulle ta en mellanstadieelev 3 minuter att kolla upp.

Kanske är det en konsekvens av samma problematik.
Man tror på det man vill tro, och bekräftar det en fördom ger detta en känsla av välbefinnande och intelligens hos läsaren.

Media har alltid fel. Alltid. Media rapporterar aldrig sanningen. Om media rapporterar att A har hänt på B vis kan man vara säker på att A inte har hänt på B vis. Alla andra möjligheter är fortfarande öppna men det faktum att tidningen skriver något innebär att den möjligheten är borta. När man läser tidningen använder man sig alltså bäst av uteslutningsmetoden som kan gå till såhär:

"C-kändis festade på Stureplan inatt" = C-kändis kan ha gjort vad som helst förutom att festa och var garanterat inte på Stureplan inatt.

"Läkarstudenter fuskar på tentor" = Studenter, absolut inte läkare, skrev någon sorts prov, dock ej en tentamen, och gjorde utmärkt ifrån sig.

Det blir lätt problematiskt eftersom man som simpel medborgare kan tro att det är det som tidningen skriver som är det som har hänt när det egentligen är tvärtom.

Ja, man ska alltid vara skeptisk mot journalister. För en undersökande journalist är det aldrig acceptabelt att komma hem med svaret - "Allting fungerar bra". Det bör man komma ihåg när man läser det som skrivs. Ju mer upprörande något verkar desto troligare är det att journalisten inte håller sig helt och hållet till sanningen.

Men en del av det SVD's reporter skriver tycks mig tillräckligt trovärdigt för att det ska förtjäna viss eftertanke.

En av de läkarstudenter som citeras i SVD's artikel berättar att vissa lärare erbjuder privatlektioner där man får ut all information som kommer på tentan. Om detta är sant så är det korruption. Tillsammans med herr Theanders överslätande attityd till att lärare tar betalt för privatlektioner som ska ge högre chans till godkänt resultat är det ganska oroande. Är det den inställningen till att köpa sig framgång på utbildningen som råder bland våra utlandsstudenter?

Läraren låter sig mutas, det är vad det är. I fråga om fusk gör det ingen skillnad om man fuskar genom att känna till frågorna i förväg eller om man gör det genom att tentan rättas upp. Fusk är det ändå.

Det säger inte alls sig själv att en elev som betalar för privatlektioner skulle förtjäna högre betyg. Jag skulle nog snarare säga att det är oroande att det tankesättet får slå rot i de blivande läkarnas huvud.

Jag uppmanar er att inte ta med det sättet att tänka hem igen. Här i sverige vore det fullständigt oacceptabelt att en universitetslektor tog betalt för att lämna ut tentafrågorna.

Svenska massmedias fördomar om Rumänien är helt fantastiska, om man väl lägger märke till dem. ALDRIG rapporteras nånting positivt om Rumänien. När ett NATO-toppmöte hölls där, så var Rapports korrespondent på plats, men han pratade bara om några zigenare som bor i kloakerna. Allt som svensk massmedia nämner om Rumänien är lögn och smutskastande, åtminstone ända sen Ceaucescu föll.

Det är häpnadsväckande hur undantagslös en sån här propagandakampanj kan vara under flera årtionden. Det är som om en enda person bestämmer allting som tillåts sägas om Rumänien i svensk massmedia. I själva verket är alla journalister obildade och fördomsfulla, och de har en gång för alla fått för sig att Rumänien är dåligt (de sorterar allting som antingen bra eller dåligt, någon annan analys förekommer aldrig inom svensk journalistik). Följa-John-packet gör sen det enda de vet: följa John.

Det är fruktansvärt att ett sånt fantastiskt och varierat land ska smutskastas så groteskt i Sverige. Shenkmanis har förresten skrivit bra reseböcker om Rumänien, vilket sticker ut som ett fantastiskt undantag.

#4 Tomas Fredriksson; hur vet vi att detta med köpta extralektioner med tentasvar är korrekt återgivet? Annars håller jag med dig i stort, och journalister har ett stort ansvar att granska fel i samhällets olika funktioner.

Alltför många journalister arbetar tyvärr för att få fram en "bra story", inte för att berätta sanningen. Det gäller både TV, radio och tidningar. Regeln verkar vara att helst aldrig kolla upp en bra historia.

De tillfällen då man själv upplevt ngt på första parkett, märker man hur små men viktiga detaljer förvanskas. Eller att de rätta följdfrågorna inte ställs.

En 2-åring blev nyligen överkörd av en stadsjeep i Stockholm, hamnade under bilen men mellan hjulen. "Han hade hjälm på sig, det var det som räddade honom". Jo morsning, vilken journalistisk kvalité. Hade han hamnat några centimeter åt sidan, hade ingen hjälm i världen hjälp. Men kanske en i Rumänien utbildad läkare?

#6, Det är givetvis svårt att veta och egentligen gör jag en dumhet som tror ett enda ord som kommer från en journalist. Jag håller helt med om att journalister hellre skapar underhållande nyheter än återger en tråkig sanning. Ofta helt utan hänsyn till hur det drabbar den som utmålas i tidningen.

Mitt favoritexempel är historien om dans-skolan som enligt journalister på Metro utbildade småbarn i stripdans. Sanningen visade sig vara att ungarna dansade vanlig (helt påklädd) dans i samma lokal som vid helt andra tillfällen använts för att utbilda vuxna. Inget snusk då heller, bara vuxna som utövade den motions-stripdans som var inne vid tillfället. Således hade inget omoraliskt skett på skolan, det var till 100% ett påhitt av en journalist som behövde underhållande material att fylla tidningen med.

Innan sanningen kom ut hade dans-skolan redan hunnit vandaliseras av upprörda extremister vid flera tillfällen.

Så mycket som att vissa lärare erbjuder privatlektioner mot betalning tycks dock inte vara ifrågasatt. Ej heller att dessa privatlektioner har en tendens att leda till högre betyg. Det bekräftas av Theander själv.

Ett citat: ”Många elever känner sig upprörda och kränkta av artiklarna, då de är hårt arbetandes och ambitiösa.” Det räcker inte med att vara ambitiös för att studera till läkare. Den stora frågan är varför svenska läkarstudenter söker sig till Rumänien etc för sina studier. Är det en genväg i brist på studiepoäng för studier i Sverige? Om så är fallet, får vi då ett A och B-lag inom läkarkåren? Bästa läkarvård kräver en enhetlig utbildning med enhetliga krav på förkunskaper, duglighet och kompetens. Får vi det om en del studenter söker sig en annan enklare väg för att uppnå sitt mål? Läkarnas målgrupp är patienterna, vilka kommer att utsättas för godtycke och risker om inte enhetlighet uppnås. Det får inte bli så att otillräckliga studenters krav går före sjukvårdens huvudmannaskap, på enhetlighet inom utbildningen.

#8. För många är det säkert så att de sökt sig utomlands för att de inte fått utbildningsplats här. Och det är onekligen lättare att komma in på universitet som tar betalt för utbildningen än vad det är att komma in här i sverige. Det behöver inte betyda att de har dåliga betyg, som läget är nu så har vi alltid fler kvalificerade sökande till varje plats på läkarprogrammet än vad universitetssjukhusen kan ta emot.

Å andra sidan kan man väl anta att någon som är beredd att själv finansiera sin utbildning och flytta utomlands i flera år för att få den torde vara ganska motiverad att göra det bästa av situationen och jobba hårt. Det är inte heller så att europeiska läkarutbildningar är sämre än svenska. Skillnaden är i princip att de får mindre praktisk träning än svenska läkarstudenter, i utbyte mot mera teori.

Det viktiga är att utbildningen fungerar, att de som inte uppfyllt kunskapsmålen antingen hoppar av utbildningen eller tvingas göra om kursen tills de lärt sig. Det innebär bland annat att eventuell korruption måste stoppas, för om de motiverade och betalningsvilliga studenter som inte klarat av att inhämta kunskapen ändå kan klara sig genom att betala någon lärare så finns faktiskt risken för att man skapar ett B-lag.

#9; Ja, allting är inte svart. Tack för dina synpunkter.

@ Tomas Fredriksson

Du verkar ha en mycket vettig och påläst syn på det hela och det känns skönt att veta att det analyserande tankesättet också finns som kontrast mot det enorma drev som blåstes upp efter det att artiklarna publicerades, dels på andra tidningar, för att inte tala om alla dessa bloggar.

Jag rätar gärna ut frågetecknet vad gäller privatlektionerna i fråga. Jag vet nämligen vilken lärare som åsyftas och känner även folk som tagit dessa lektioner.
Till att börja med så innehåller de inte ett spår av vilka frågor som kommer på tentan. Det han gör med dessa elever är att han filtrerar bort mycket av vad han anser vara extra information eller överkurs och bara går igenom det verkligen essentiella inom kursen som man måste fokusera på och förstå för att kunna uppnå ett godkänt. Han lämnar alltså inte ut några frågor som många tycks tolka det.
För det andra så garanteras man, som han själv säger, inte att klara kursen genom dessa lektioner och det stämmer bra då jag personligen känner några elever som tagit dessa lektioner och fortfarande blivit underkända.

Ovanstående är ju att gå in i detalj vilket jag inte gillar i sådana här frågor men det kanske hjälper i framtida tolkningar.

Vad gäller huruvida detta tas som bestickning eller ej, när man nu känner till hur det verkligen ligger till, tycker jag är svårare än du uttrycker det.
För det första så är det väl enbart problematiskt om det är samma person som tar betalt för lektionerna som sedan rättar proven och sätter betygen?
Något journalisten inte reflekterat över eller brytt sig om att ta reda på.
För jag menar privatlektioner i ämnen är ju något du kan få i hela världen, inklusive Sverige, på både gymnasial och universitetsnivå.

När man sedan säger att det aldrig skulle få gå till på det viset i Sverige (" Här i sverige vore det fullständigt oacceptabelt att en universitetslektor tog betalt för att lämna ut tentafrågorna.") och man glorifierar det system vi har för utbildning här hemma, så skulle jag gärna vilja slå ett slag för att i alla fall tänka efter lite först.

Vid universitet i Sverige, i alla fall vid läkarutbildningar men jag har hört det från de flesta olika fakulteter, så delas det till studenterna ut "tidigare prov/tentor" för att kunna användas som övningar inför kommande tentor. Så långt allt väl.
Vad som ofta inte nämns är att en ganska stor del av frågorna som sedan kommer på tentorna är precis samma frågor som de "tidigare tentorna" som lämnats ut. Detta vet självklart alla studenter och man pluggar ofta dessa frågor frenetiskt då man vet att det ökar ens chanser stort att klara sig.
Sedan kan man ju också fråga sig hur många som faktiskt inte klarar sig i den svenska läkarutbildningen och hur det reflekterar nivån?

Min poäng ovan är absolut inte att kritisera det svenska utbildningssystemet som är ganska bra,i alla fall på universitetsnivå, men precis som att det är bra att vara öppen och ta reda på fakta innan man kritiserar andra lärosäten och länder i allmänhet, tror jag det är nyttigt att kolla sin egen bakgård innan man glorifierar den också.
Som sagt menar jag inte att svenska universitet håller låg klass, men i debatten som följt dessa artiklar verkar de flesta svenskar lida av en slags hybris där man tror att vi fortfarande ligger i topp i världen. Vilket absolut inte är sanningen.

/en som studerat både vid det rumänska universitetet i fråga och nu i Sverige

@ #8 Björn Boström

Att du antar att studera utomlands i allmänhet, och Rumänien specifikt skulle vara "en enklare väg att uppnå sina mål" är en beklaglig fördom kanske man får uttrycka det. Det är i min mening nästan tvärtom (jag har som sagt tidigare läst vid universitetet i Rumänien och läser nu läkare i Sverige). Man blir mycket mer "curlad" i Sverige och studierna kräver ofta mycket mer av studenten i andra länder.

För att komma till frågan om varför många söker sig till utländska universitet så vet jag inte hur insatt du är i frågan, men problematiken ligger, och har under lång tid legat på grundskolenivå i Sverige.
Betyget MVG är oförskämt enkelt att få i svensk grundskola och detta har resulterat i en inflation i betygssnittet 20.0 (som betyder alla MVG).
Då läkarutbildningen tillhör en av de mer attraktiva så har intagningskraven till denna trissats upp till att man måste ha minst 20.0 i gymnasiesnitt + 1.8 på högskoleprovet för att ens kunna söka.
För varje plats på läkarprogrammet söker sedan ca 20 personer (varierar från år till år) med just detta snitt vilket gör att 95% av de som har det här betyget lottas bort, eftersom det är just lottning det kommer till i slutändan, och ändå inte kommer in på den utbildningen de vill även om det råder brist på läkare i Sverige i nuläget.
Det handlar alltså inte om något "B-lag" som inte kommer in på den svenska läkarutbildningen som du uttrycker det även om jag håller med om att 20.0 inte säger så mycket om dina faktiska kunskaper när jag jämför med high school graduates från andra länder som ofta har högre kunskaper än våra "20.0:are".

Nog om det. Nu kan vi ju diskutera hur antagningen till den svenska läkarutbildningen går till och vad som borde meritera en lämplig framtida student.
Du påstår att "Det räcker inte med att vara ambitiös för att studera till läkare". Jag skulle vilja säga att i de flesta fall gör det nog det. Självklart måste du vara hyfsat klipsk och ha en del förkunskaper i framför allt biologi och kemi, men utöver det så räcker det absolut att vara ambitiös och studera mycket.
För handen på hjärtat så är det långt ifrån den svåraste utbildningen man kan tänka sig. Teknisk fysik, de flesta ingenjörsutbildningar och tekniska utbildningar är långt mycket mer avancerade men har ändå lägre antagningskrav (antagningskraven speglar alltså inte vad man vill att eleven ska ha för förkunskaper utan är en ren marknadsstyrd siffra som stiger ju mer konkurrens det är om platserna).

Vad behövs då för att bli en bra läkare?
Förutom medelmåttig intelligens, förkunskap inom biologi och kemi och ambition som vi tidigare varit inne på så tycker i alla fall jag att personliga egenskaper så som social kompetens, empati och sympati för andra människor, och ett straffregister fritt från vissa brott, t.ex. barnpornografi, våldtäkt eller hatbrott i allmänhet (detta är en högst personlig åsikt men vi har ju i Sverige tidigare haft hatmördare och pedofiler som läst vid våra medicinuniversitet vilket självklart sticker extra i allas ögon då det redan är ont om platser och många tvingas utomlands).

Systemet vi har idag negligerar ju detta totalt. 20.0 säger ju inget alls om en människa. Att det sedan betyder att man måste ha högsta betyg i bild, samhällskunskap, historia, svenska etc för att kunna söka är ju extra löjeväckande.

England använder ett system där de ser till gymnasiebetyget till viss del, men enbart de kurser som är relevanta. Du bör alltså ha högt betyg i biologi och kemi och helst fysik om du ska söka medicin där. Sedan går de väldigt mycket på personliga brev, utomakademiska meriter så som välgörenhetsarbete etc, plus att de har ett intervjusystem, ofta i mer än ett steg, där samtal med psykolog kan ingå.

Låter inte detta som ett långt mycket vettigare förslag om vi nu är så oroliga över vem som i slutändan står där böjd över oss med skalpellen i hand?