Att påta sig ett samhällsintresse förpliktigar

Jag har i mitt letande även vänt mig till Svenska Jägarförbundet och fått till svar att det inte finns på papper men om jag tar jägarexamen kan jag få lära mig det. I sin svarsartikel hänvisar nu Jägarförbundet till att det finns ”på minst tolv ställen”. Det är bra – men låt oss andra få se det då!  

Att, som berörd, få se regler ger insyn och skapar trygghet. Man kan dessutom diskutera reglerna, förbättra och utveckla det. Så sker dagligen i förhållande till andra regler, t.ex. i trafiken. Det ska vara möjligt även med detta. Därav att jag uppmanar Naturvårdsverket att ge ut ett regelverk.

Grundproblemet här är att jägarkåren sitter ensamma och styr med regler som är helt osynliga för berörda och tycker uppenbarligen att det är helt riktigt. I vilket annat sammanhang gör man på det viset? Jag ska lita på något som är gömt och som dessutom en part har ensamrätten att tolka och uttala sig om. Det stämmer inte med någon demokratisk anda eller insyn. Det rimmar också väldigt illa med det hänsynstagande till omkringboende och allmänhet som Jägarförbundet utger sig för att ha. Självklart är detta något som ska hanteras av en myndighet och inte av en intresseorganisation som är part i sakfrågan.

Hund och markgränser
Svenska Jägarförbundet säger att jakt är ett samhällsintresse och att det därmed skulle göra att markägare ska acceptera att ha jakthundar på sin mark ibland. Det är en tolkning jag inte kan hitta någonstans och som dessutom är väldigt töjbar. Det skulle innebära att man indirekt kan bedriva jakt på mark där markägaren inte vill det. Man låter hunden springa in och jaga ut viltet. Det skulle totalt köra över markägaren och underordna den Jägarförbundet och den jägare som finns i närheten. Det låter riktigt illa – vilket annat samhällsintresse får så stora mandat över andras egendom? Som sen påpekas, sitter ju viltet inte still. Om de springer in på annans mark, lämnar de ju den marken också. Det innebär att jägare och hund kan sitta och vänta. På, vad jag menar, ett tryggt avstånd, en säkerhetszon.

Med mina exempel gällande hunden i jakt är jag ute efter någon konsekvens. Antingen har man, som lagen säger, kontroll över hunden, eller så jagar man inte med hund. Att jägarkåren har vitt skilda attityder i hundfrågan, allt ifrån att se olyckor med hunden som något som bara händer till att försöka förebygga dem är väl rätt naturligt med tanke på hur många som jagar. Men jag är ute efter om ni har kontroll över hunden eller ej, och där brister argumentationen eftersom ni snarare skapar argument för att hunden ska få springa över andras mark, än att ni försöker skapar kontroll. Ett av dessa argument är att det är omöjligt. Att det finns olika tolkningar av lagen och vad som menas med kontroll tydliggör ju bara behovet av de riktlinjer jag efterfrågar.

Nej, vill ni ha goda relationer med era grannar så får ni nog acceptera att inte alla vill jaga utan har andra sysselsättningar på sin mark ur vilka vi drar intäkter samt att störningar av detta slag saboterar det. Så i en  ekonomisk del har vi samma argument. Samtidigt är och förblir det så, att människor kan uppfatta både hund och vapen som hotfulla. Det måste ovillkorligen respekteras. Och det är min övertygelse att det är det lagstiftaren menar, och att inget samhällsintresse har rätt att åsidosätta den respekten.

Betala för att få ta del av säkerhetsanvisningar?
Jägarförbundet väljer att helt negligera det faktum att jag vill se reglerna och få klart för mig hur säkerheten praktiseras. Istället väljer de att tala om hur bra regelverket är och hur mycket de gör. Att man talar sig varm för sin sak, kan respekteras. Men att man vill att jag som berörd, där det finns en fara, ska betala för att se anvisningar – är att gå för långt. I detta fall, köpa kurslitteratur och ta jägarexamen. Ska folk som inte vill ha körkort vara tvungna att ta det bara för att få se trafikreglerna?
Om nu säkerhetsarbetet är så kvalificerat som det påstås är det ju väldigt enkelt att visa upp det. På det sättet har internet tillfört en hel del. Hela lagboken kan hittas och mer därtill på olika hemsidor. Varför inte göra det enkelt för sig och lägga ut vilka anvisningar jägare har och hur säkerheten praktiseras på er hemsida?

Ett samhällsintresse förpliktigar på fler sätt än att skjuta
Nej, jägarförbundet må ha alldeles utmärkta utbildningar och många projekt, men det rör inte denna sakfråga. Om ni representerar ett samhällsintresse – så representerar ni i samma stund mig och alla icke-jagande. Då gäller det att vara lite ödmjuk inför uppdraget och visa korten man har – regler och anvisningar - och ta till sig de åsikter som finns för att förbättra dem. Det passar sig inte alls i det sammanhanget att tycka att jag ”ondgör” mig över att skottlinjen går in på min mark. Det är näst intill förakt för det hotet jag upplever och det säger en hel del.

Jag uppmanar fortfarande Naturvårdsverket att utfärda regler som tar hänsyn till samtliga parters intressen.