Nästa s-ledare

Johnny Munkhammar om Nästa s-ledare

Socialdemokratin bör lära av Löfvens resa till framgång

Publicerad: 2012-02-01 10:02, Uppdaterad: 2012-02-01 10:02

Moderat riksdagsledamot: Vi kan göra mycket för att fler ska kunna utveckla sina liv efter egna val oavsett bakgrund. Stefan Löfvens egen bakgrund - från barnhem till partiledare - är en inspiration. Kan Löfven lägga om sitt partis politik i den riktningen vore mycket vunnet för Sverige.

12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Riksdagsledamot (M) och författare till "Du ska bli miljonär - den inkluderande meritokratin" (Timbro 2011)

I mediebevakningens beskrivningar av den nye socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfvens bakgrund har en inspirerande personlig berättelse utvecklats. Kärnan i berättelsen är resan från barnhem till att nu vara partiledare.

Det är en glädjande och värmande historia, av ett slag som säkert vi alla uppskattar. Vi verkar aldrig upphöra fascineras av den typen av berättelser; antalet filmer och böcker på temat är enormt. Och vi beundrar verklighetens exempel, från Zlatan till Kamprad.

I Sverige är den resan möjlig i högre grad än i de flesta länder. Vi tillhör en grupp länder där det personliga valet och strävan framåt uppmuntras. Ett klimat av tolerans som belönar talang bidrar till detta. Men också den skola för alla som vi har haft i mer än 150 år.

Våra möjligheter att utvecklas efter eget huvud och egna val har dessutom ökat. Det är lättare att bli företagare, arbetsmarknaden är mer mångfacetterad, vi reser och studerar utomlands, nätet ger oss information och inspiration, och utbudet av det mesta är bredare.

För länge sedan hade SSU en valaffisch som föreställde en springpojke och några studenter med texten ”Begåvad men fattig – ge honom lika chans!” Denna affisch fångar idén om social rörlighet väldigt väl. Man väljer inte sin bakgrund, men man ska få välja sin framtid.

Det finns naturligtvis fortfarande en mängd begränsningar som hindrar oss från att utvecklas så som vi önskar. Att stå utan jobb och leva på bidrag stänger naturligtvis många dörrar. För den som vill att alla ska ha möjlighet att forma sitt liv finns ett uppdrag.

Men det finns också val som måste göras, viktiga vägval om politikens roll. De som inte ser någon gräns för politiken kanske tycker att staten ska göra om människorna. Att man ska reglera eller beskatta fram beteenden som politiker anser önskvärda.

Själv anser jag att det står emot idén om demokrati, att all offentlig makt ska komma från folket – inte tvärtom. Då kan och bör politiken riva hinder för människor, men inte styra deras liv. Och så finns det en Jantelag, vars första paragraf lyder: ”Du ska inte tro att du är något.” Den lever också i politiken, där det verkar som att en del drivs av att hålla tillbaka människor. Så fort det går bra är man ”rik”, kanske en ”utsugare”, och ens inkomst ska beskattas bort.

Men om man vill ha social rörlighet måste man bejaka framgång. Jag jublar om ett barnhemsbarn lyckas i livet som entreprenör, partiledare eller fotobollspelare. Och det tror jag vi måste göra.

I den konkreta politiken finns flera saker som har stor betydelse: Att skolan verkligen levererar kunskap som ger färdigheter. Att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Att företagande är enkelt och välkommet. Att det är lätt att flytta. Att sjuka inte behöver stå i kö. Att det är lönsamt att spara, vilket ger trygghet och svängrum.

Dagens politiska vänster är väldigt fokuserad på att omfördela pengar till dem som har problem av olika slag. De utgår därmed från att allt ska vara som det är, alla ska vara där de är, men att de som har det svårt ska få bidrag. Varför inte fokusera mer på att de som har problem ska kunna bygga ett bättre liv och stå på egna ben?

Varje person som går från förtidspension till arbete är en framgång. Till skillnad från en höjning av ersättningen med 50 kronor kan det vara starten på ett nytt liv. Det är ju den rörligheten vi måste ha.

Ifall Stefan Löfven med sin egen bakgrund kan återknyta till de idéer hans parti sedan länge har glömt och stå för rörlighet, framgång och valfrihet vore mycket vunnet för Sverige. Då kan vi nå bredare samsyn om att riva hinder för människor.

Johnny Munkhammar (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42784

12 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Moderaterna och SN bör lära sig av forskningens empiriska resultat. USA och Storbritannien har lägst vertikal rörlighet medan länder som Norge, Finland och Kanada har högst.

Det som Johnny Munkhammar skriver är helt enkelt inte sant.

Källa: Corak, Miles. 2006. “Do Poor Children Become Poor Adults? Lessons from a Cross Country Comparison of Generational Earnings Mobility.” Research on Economic Inequality, 13 no. 1: 143-188.

Den riktigt tunga sanningen för högern är att ojämlikheten inte befrämjar ekonomisk tillväxt utan att jämlikheten gör det.

Denna sanning går till själva roten och kärnan av borgerlighetens ideologiska trossatser och stöts därför bort.

Men sanningen är svårt att undkomma - i längden.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2012-02-01, 12:32

rättning ekonomisk tillväxt ska vara: social mobilitet

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2012-02-01, 12:35

#2#3 Doctor Elephant.

Vad tråkigt att inte du lyckades jobba dig upp iof att bli partiordförande för något parti och statsminister. Vilken ytterligare lycka vi skulle ha kunnat uppleva i landet utifrån dagens taskiga läge.....!??
Snacka om elefant i porslinsbutik........1??

Permalänk | Anmäl #4 Bengt Mona, 2012-02-01, 23:02

Bengt Mona, ta till dig samma forskning som Munkhammar också behöver, så förstår du samhällsutvecklingen bättre än vad som är fallet idag.

Studera!

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2012-02-02, 00:43

Johnny Munkhammar gör stort väsen av Håkan Löfvens ”klassresa”. Det återstår väl att se om Löfven kommer att lyckas som partiledare. Fritt val och lika möjligheter i all ära men de flesta har andra problem. Munkhammar brukar förespråka den amerikanska ”drömmen” där var och en är sin egen lyckas smed. Den bygger på antagandet att individen är ansvarig för arbetslöshet, sjukdom och andra olyckor som kan drabba henne. T o m allmän sjukförsäkring ifrågasätts i USA och vill rivas upp av många. I Sverige och övriga Europa har vi en social modell där samhället är skyldigt att tillhanda en grundtrygghet mot händelser som individen själv inte rår för. Det förutsätter ett visst skattetryck och en omfördelning av inkomsterna i samhället.

Permalänk | Anmäl #6 Mose Apelblat, 2012-02-02, 18:32

" Munkhammar skriver "Dagens politiska vänster är väldigt fokuserad på att omfördela pengar till dem som har problem av olika slag. De utgår därmed från att allt ska vara som det är, alla ska vara där de är, men att de som har det svårt ska få bidrag. Varför inte fokusera mer på att de som har problem ska kunna bygga ett bättre liv och stå på egna ben?" Ja, Du Munkhammar. Att bygga ett bättre liv är helt enkelt inte möjligt för en del p g a att hela deras tid går till att få vardagen att gå ihop. Till skillnad från bl a Dig själv som har inkomstgaranti om Du blir "arbetslös" och inte lite heller. Har man en trygghet vad avser inkomst går det självfallet att bygga sig ett bättre liv. Tänk på det och gå gärna ut och träffa "de utsatta" förbehållslöst. Hade Du gjort det hade Du inte skrivit denna artikel.

Permalänk | Anmäl #7 H Civic, 2012-02-02, 21:21

...Eller läs Faust. Priset för att bli S-märkt partiledare är att överge S-märkt ideologi och inta en hållning som kan omfamnas av Svenskt Näringsliv.

Permalänk | Anmäl #8 Klas Lindelöf, 2012-02-02, 21:51

#5. Doctor Eleph@nt.
Jodå hr Elefant (i porslinsbutik). Jag har studerat. Problemet är tydligen att jag, och tydligen hr Munkhammar, har kommit till andra slutsatser än du. Beklagar!

#7 H Civic.
Vissa människor, ibland alltför många, "hamnar mellan stolarna" av vilken anledning det vara månde. De skall ha den hjälp samhället faktiskt och mig veterligt erbjuder. Skall vi kanske kolla tjänstemännen i aktuellt sammanhang bättre, eller kan det vara så att en massa människor luras också................?

Permalänk | Anmäl #9 Bengt Mona, 2012-02-03, 18:44

Det här var det närmaste en svensk avknoppning på amerikansk republikansk retorik jag någonsin läst i en artikel publicerad i svensk press.

Permalänk | Anmäl #10 Sven Stromitzky, 2012-02-03, 19:28

#10 Sven Stromitsky.
För säkerhets skull hr Stromitsky, om det till äventyrs är min kommentar som avses. Jag menade inte nödvändigtvis tjänstemännen i första hand. Jag menar att x antal situationer mellan människor får onödigt stora rubriker.

Permalänk | Anmäl #11 Bengt Mona, 2012-02-04, 00:08

#11 Inte dig jag menade.

Artikel = Artikelförfattaren

Inlägg #9 - Du skriver inlägg , eller kommentar som det också heter. Då hade jag citerat med # och ditt namn.

Permalänk | Anmäl #12 Sven Stromitzky, 2012-02-04, 14:21

Usas utveckling

1950 de 13 största delstaterna stod för 60% av jordens Bnp

1980 Usas Industri var fortfarande världens största.

2012 Usas Industriproduktion är hälften mot Japans.

Varför ska vi ta efter ett land på dekis. Det är bara så otroligt dumt.

Om Amerikanerna hittar på nånting så är det bästa vi kan göra att göra precis tvärtom.

Permalänk | Anmäl #13 Anders Olsson, 2012-02-04, 21:05