En lång republikansk primärvalsprocess ökar Obamas chanser

Även om Romney vinner i Florida idag kommer det republikanska primärvalet att fortsätta. Partiet är splittrat och i kampen om Floridas röster har valkampanjen blivit allt smutsigare. Detta gynnar givetvis president Obama och demokraterna. De hoppas naturligtvis på att det republikanska primärvalet blir en lång och utdragen process, där de olika kandidaterna solkar ner varandra ordentligt. Ekonomin är inte bra, arbetslösheten är hög och statsskulden skenar. Obama vet att de ekonomiska omständigheterna gör det svårt för honom att vinna. Men republikanernas självskadebeteende ökar hans chanser! 

2010 vann republikanerna en storseger i kongressvalen och 2011 låg republikanerna till stor del på offensiven. Samtalen i Washington dominerades av den långsamma ekonomiska återhämtningen, den höga arbetslösheten, statsskulden, diskussioner om lånetak, den växande offentliga sektorn och kommande skattehöjningar. Att dessa ämnen låg högt på den politiska agendan var varken gynnsamt för Obama eller demokraterna.

Det är svårt för Obama att kandidera på vad han hittills har genomfört som president. Obamacare, den stora sjukvårdsförsäkringsreformen - Obamas överlägset största politiska seger - är impopulär. Det är även hans stimulanspaket för att rädda och få fart på ekonomin. Situationen ser svårlöst ut. Men Obama och demokraterna verkar nu har hittat sin lösning och sin strategi för att hantera dessa problem och vinna i höst har nu börjat ta form.

Trots de ekonomiska kristiderna har Obama inte hållit många stora ekonomiska tal. I april 2009 höll Obama ett tal titulerat ”the New Foundation” i vilket han försökte att förena alla sina inrikespolitiska initiativ – sjukvård, energipolitik, utbildning, finanspolitisk reform, statsskuldsreduktion – under en rubrik. Tonen han angav liknande hans installationstal. Obamas retorik var storsint och moralistiskt, fast på ett mjukt sätt, och han pekade inte ut någon särskild grupp som ansvarig för den ekonomiska krisen. Alla var ansvariga: Main Street, Wall Street och Washington. Denna retorik ändrades inte nämnvärt under Obamas första två år som president och en av hans mest karaktäristiska drag var att aldrig peka ut eller namnge någon som skurken. Nu har den tonen förändrats.

I Osawatomie, Kansas, platsen där Theodor Roosevelt 1910 höll sitt berömda tal ”New Nationalism”, levererade Obama sitt andra stora ekonomiska tal. I det lyfte Obama fram den krympande medelklassen, ojämlikheten, den minskande sociala rörligheten och den sanslösa girigheten hos några få. Wall Street och dess praktiker pekades nu ut som roten till flera av landets största problem. Republikanerna i kongressen pekades även ut för sitt motstånd mot alla försök att reglera finanssektorn. I sitt årliga tal till nationen förra veckan tog Obama upp dessa teman igen, dock mindre konfrontatoriskt och explicit. Ojämlikhet och ”fairness” var huvudteman i talet och dessa två begrepp kommer att utgöra basen för Obama och demokraternas valkampanj 2012.

Genom att fokusera på ojämlikhet och ”fairness” skiftar de effektivt uppmärksamheten från statsskulden, den växande offentliga sektorn, och Obamas ifrågasatta ledarskap och impopulära poliska reformer. För att undvika att valet ska bli en folkomröstning om Obama vill de att valet ska handla om vilket parti det är som bryr sig om dig, vilket parti det är som står upp mot giriga och de rika som har tagit från de övriga 99 procenten och trycker ner medelklassen.

De kommer att beskriva republikanerna som beskyddare av de plutokrater och exploatörer som profiterar på vanliga amerikaners svåra situation. Demokraterna kommer att argumentera för att republikanerna sätter partiet för nationen, rika välgörare framför vanligt folk och den politiska makten framför allt.

Strategin är helt okomplicerad vilket oftast bara är en fördel i sådana här sammanhang. På sätt och vis är den väldigt lik ”Ockupera Wall-Street-rörelsens” populistiska kärnbudskap – allt är de rikas fel och de borde betala tillbaka. Det fina med strategin är att den är anpassningsbar. Trots att dess första måltavla var kongressen och alla de republikaner som obstruerar Obamas positiva lagförslag, så är den i stort sätt skräddarsydd för att beskriva och placera republikanernas främste kandidats i ett negativt sammanhang. Romney är en 1-procentare! Han är en kapitalist! Han är en plutokrat med bankkonton i skatteparadis!

Obamas tal i Osawatomie fick uppmärksamhet och hade en viss effekt i opinionssiffrorna. Men hans narrativ om klasskillnader satte sig inte riktigt. Detta berodde nog delvis på att hans budskap associerades med ”Ockupera Wall-Street-rörelsens” vars popularitet till stor del hade ebbat ut vid det här laget och är nu snarare illa ansedd av de flesta amerikaner.

Men sedan kom det oväntade och överraskande republikanska självmålet. Plötsligt gavs klasskampsnarrativet liv och legitimitet av republikanerna själva. I ett kanske mindre väl genomtänkt och desperat försök att stoppa Mitt Romneys framfart i primärvalen attackerade Newt Gingrich och Rick Perry riskkapitalbolag som Romneys Bain Capital. De beskrev Romney som en rövarkapitalist som plundrat och sugit ut bolag och som utan betänkligheter sparkat och förstört livet för tusentals hårt arbetande amerikaner. Deras attack lät som något hämtat ur en Michael Moore-film.

Deras attack på Romney och Bain förvandlade på ett ögonblick Obamas partipolitiska budskap till något mycket större; det förvandlades till ett allmänt budskap. Plötsligt hamnade Romneys förmögenhet, företagarbakgrund och skatteplanering i förgrunden och republikanernas sakfrågor i bakgrunden. Ett av de starkaste argumenten för Romney, hans erfarenhet och bevisade skicklighet att förstå sig på marknaden, vändes även upp och ner. Gingrich tjänade kortsiktigt på denna attack och den spelade en stor roll för hans seger i South Carolina. Men den långsiktiga skadan av denna attack på republikanernas chans att vinna presidentskapet är i nuläget svår att beräkna. Blir rovgirig kapitalism och ojämlikhet huvudteman i valet, så förstärks Obamas chanser avsevärt. Det finns ju en risk eller möjlighet att det blir så. För om ledande republikaner öppet hävdar att det existerar en sorts kapitalism som berikar den rikaste procenten och samtidigt suger ut alla andra, borde då inte detta vara en av valets huvudfrågor? Speciellt då valet sker i en tid av ekonomiska svårigheter.

I South Carolina var Romney defensiv i debatterna. När han pressades om sin skatteplanering uppfattades han som undvikande och som om han hade något att dölja. I debatterna i Florida har Romney och hans kampanjorganisation tänkt ut hur de ska bemöta denna attack – inga ursäkter. Romney har nu offentliggjort sina deklarationer och står rakryggad och stolt upp för sin bakgrund och sina framgångar i den privata sektorn. Hans framträdande i sista debatten i Florida var stark och hans organisation på plats är överlägsen. Rich Santorum hyllades som debattens stora vinnare och om han stjäl röster av någon av de kvarvarande fyra kandidaterna, så är det främst röster från Gingrich. Mycket talar därmed för att Romney vinner en komfortabel seger i Florida. Men primärvalet kommer att fortsätta och ju längre det fortsätter, desto mer ökar Obamas chanser till omval.

Det finns de som argumenterar för att en lång primärvalsprocess skulle göra den kandidat som i slutändan nomineras starkare. Vissa menar exempelvis att kampen mellan Obama och Hillary Clinton slipade Obama. Det kanske ligger något i detta och det har säkert hänt flera gånger tidigare i den amerikanska historien, men det är nog mer undantag än regel. Och i det republikanska primärvalet 2012, tror i alla fall jag att så inte är fallet, särskilt eftersom Romney redan har kandiderat en gång tidigare.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42799

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant analys. Super Tuesday är lite över en månad från idag. Då tror jag faktiskt att Romney är så gott som klar även om Newt har en delegatchans i rena röster. Romney är den enda som kan slå Obama medans Gingrich inte har en chans och folk i USA börjar mer och mer inse det. De gillar inte Romney men vet att han är den oundvikliga kandidaten. Den ofrivillige kandidaten. Det intressanta är dock om Paul skulle ställa upp som tredjepartskandidat. Tror han skulle få runt 15% och det skulle ställa till det ordentligt. Frågan är om han vill. Ska bli mycket intressant att följa. Jag skriver om det till helgen. Inatt vinner Romney med 11 procent före Newt. Sedan Santorum 3 procent före Paul. Tack för bra och klar analys! /John

Permalänk | Anmäl #1 John Rosenbaum, 2012-01-31, 23:05