Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2012-02-01 09:02, Uppdaterad: 2012-02-01 09:02
Anhörig: Läkare väljer medvetet att undanhålla information eftersom de ”vet bäst”. Det är att betrakta som maktmissbruk och hör inte hemma i vårt moderna samhälle.
Jag har arbetat professionellt med kommunikation och information i 15 år, inom landstinget och som egen företagare. En personlig erfarenhet under hösten gav mig en skrämmande bild av hur dåligt kommunikationen fungerar inom sjukvården.
Vi människor av idag är vana att bedöma risker och fatta våra egna beslut. Vi gör det varje dag när vi kör bil, när vi köper en flaska vin, när vi planerar vår ekonomi, våra pensioner och försäkringar. För att fatta ett väl avvägt beslut får vi information. Det kan vara i form av vägskyltar, varningstexter och långa komplicerade texter om möjliga vinster och risker. När vi ska fatta beslut om en livsavgörande behandling inom sjukvården uteblir informationen. Läkare väljer medvetet att undanhålla information eftersom de ”vet bäst”. Det är att betrakta som maktmissbruk och hör inte hemma i vårt moderna samhälle.
Regeringen har tillsammans med Sveriges kommuner och landsting beslutat att genomföra en patientsäkerhetssatsning under 2011-2014. ”Målet är att ingen patient ska drabbas av en skada som kan undvikas”, säger socialminister Göran Hägglund i ett aktuellt pressmeddelande. I överenskommelsen kan man också läsa att en målsättning för satsningen är att vården ska präglas av en patientsäkerhetskultur som kännetecknas av patientens delaktighet och medverkan.
Delaktighet och medverkan förutsätter information och kommunikation. Självklart kan tyckas, men en personlig erfarenhet under hösten 2011 visar annat.
Dödsfall blev effekten av nytt läkemedel
En nära anhörig till mig gick oväntat bort i höstas. Han var 56 år gammal och hade en reumatisk sjukdom, Bechterews, som periodvis gav honom svår värk. Den 3 oktober 2011 fick han ett nytt läkemedel som heter Simponi. Ett läkemedel som marknadsfördes med orden leva, njuta och arbeta. Effekten av behandlingen skulle komma efter fyra veckor. Effekten blev att han avled den 30 oktober.
Simponi är ett läkemedel som nyligen godkänts i Sverige. Ett läkemedel som kan göra nytta, men också ett läkemedel som kan göra stor skada. Bland biverkningarna i FASS nämns t.ex. feber, frossa, svåra infektioner, förträngningar i kärlen i hjärtat, blåsor, förhöjda levervärden, gallsten. Vid en snabb sökning på Google hittar jag flera exempel på dödsfall på grund av Simponi och i USA har motsvarigheten till läkemedelsverket, FDA, gått ut med en varning och en uppmaning till läkare att noggrant balansera potentiell nytta och potentiell risk innan beslut om behandling.
Inget av detta kände min anhörig, eller vi närstående, till när han fick behandlingen. Det tycker jag är skrämmande. Alla patienter som ska få en så pass riskfylld behandling som Simponi borde få en muntlig och skriftlig information om fördelarna med läkemedlet, men också om vilka risker det innebär. De läkare jag talat med efter min anhörigs död menar att de medvetet väljer att undanhålla viss information från patienterna för att inte belasta dem i onödan, då risken att drabbas bedöms som liten. Men är det inte jag som patient som borde få möjlighet att själv bedöma vilka risker jag är beredd att ta när det gäller min egen kropp och mitt eget liv?
Patientens beslut - då krävs information
I svensk sjukvård har patienten rätt att samråda om den egna behandlingen och patienten har alltid rätt att tacka nej till behandling. Då måste också patienten ha tillräckligt med information. Det är inte rimligt att läkaren ska sitta inne med informationen, medan patienten ska fatta beslutet.
Jag har själv jobbat professionellt med information och kommunikation i femton år. Inom landstinget och som egen företagare. Min erfarenhet har lärt mig att människor tar till sig information på olika sätt. En del tar in kunskap genom att lyssna, andra vill läsa själva och ytterligare andra behöver diskutera för att kunna ta till sig ny kunskap. Den information som min anhörig fick inför sin behandling var enbart muntlig, och mycket knapphändig. Om han hade fått bra skriftlig information om läkemedlet hade han kunna läsa, fundera och diskutera detta viktiga beslut med oss närstående.
Med bra information kan patienten, och även hans eller hennes närstående, direkt reagera när symptom på biverkningar ger sig till känna. Med rätt information hade vi vetat att det kunde handla om liv och död när min anhörig fick feber och vi hade direkt kontaktat sjukvården. Men vi hade inte fått denna viktiga information, så vi avvaktade.
Som patient kan man få eller skaffa information om sin behandling eller sitt läkemedel på olika sätt. Man kan fråga sin läkare och få del av hans eller hennes personliga kunskap, man kan läsa läkemedelföretagens glassiga marknadsföringsmaterial, man kan läsa bipacksedeln till läkemedlet (vilket enligt läkarna är en friskrivning från läkemedelsföretagen och inget man ska fördjupa sig i) och man kan googla på nätet, vilket läkare ofta starkt avråder ifrån.
Hur ska man som patient kunna fatta ett viktigt beslut utifrån detta?
Sjukvården dålig på kommunikation
Min erfarenhet är att sjukvården är långt efter andra organisationer och företag när det gäller kommunikationsarbete. Var finns rutiner för informationsgivning? Var finns skriftlig information om läkemedel som man kan lita på? Var finns tilltron till patientens egen förmåga?
Om Göran Hägglunds patientsäkerhetssatsning ska lyckas är det här resurserna ska sättas in. Och det behöver uttryckligen komma som ett krav från regeringen. I den ”vet bäst-kultur” som råder inom sjukvården finns ingen egen insikt om patientens behov av information.
Min anhörigs död har lett till att ansvarig läkare lämnat in en anmälan om läkemedelsbiverkning till Läkemedelsverket, och sjukhuset arbetar med en Lex Maria. Det här gör inte vår familj hel igen, men min förhoppning är att frågan om patientkommunikation ska lyftas. Det är dags för sjukvården att börja se patienterna som kompetenta människor, sluta leka Gud och lämna över makten till dess rättmätiga ägare – patienten.
Jag är förgiftad av Simvastatin
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vi får inte glömma att läkarna inte får ge råd utifrån sin egen erfarenhet, utan de måste följa Socialstyrelsens riktlinjer.
Jag har hört en berättelse om en läkare som gått ner i vikt, och en överviktig patient frågade honom hur han skulle göra för att själv gå ner. Läkaren gav då patienten de råd som anses som norm. Vad läkaren inte hade räknat med var att patienten skulle ställa följdfrågan "Och hur har du själv gjort för att gå ner så mycket"?
Svaret var precis tvärt emot det råd han nyss fått.
Här har vi någonting som vi måste se över! Frågan är bara hur vi löser det på bästa sätt. Men jag tror inte det är någon skada skedd om patienterna kommer till insikt om att det finns många frågor där läkarkåren inte är enig, tvärt om.
Och vad ska vi göra åt det faktum att det finns stora ekonomiska intressen i läkemedelsbranschen? Intressen som inte nödvändigtvis ser till patientens bästa alla gånger. Det finns stor risk för att cherrypicking förekommer bland publicerade studier, och att många beslut fattas baserade på icke kausala samband.
Är det kanske dags att starta ett statligt eller patientägt forskningsinstitut med fristående forskare som ställs under hård granskning med avseende på risken för mutor?
Något man skulle kunna börja gräva i är nyttan av D-vitamin mot diabetes - billigt och inte möjligt att ta patent på, så läkemedelsbolagen är nog inte intresserade. Eller forska lite mer om hur det står till med kolesterol och statiner. Där har vi åtminstone en läkare som stuckit ut hakan:
http://www.ravnskov.nu/cholesterol.htm
Läkare har av tradition stått närmare gud än prästen. De har de högsta betygen från skolan, den längsta utbildningen på universitet. Det är klart att de vet bäst. Det är så de har fostrats.
Men vi som har mött dem i vården blir ofta förskräckta hur lite de egentligen vet och framför allt hur dåliga de är på att lyssna. Lyssna till patientens beskrivning av symptomen och vilken lindring patienten söker.
Bra att du skrev denna artikel. Du är väl medveten om att dödsfall i vården orsakade av fel begångna i vården varje år kräver 5 gånger så många liv som vägtrafiken? Var är den upprörda debatten om detta?
Tack Helena för en bra artikel. Jag anser att det här är en fråga inte bara om maktmissbruk utan också om överträdelse mot det regelverk som handlar om både patientsäkerhet och rätt till delaktighet. Vården måste bli mycket bättre på att kommunicera och inte bara informera, och att arbeta mycket mer tillsammans med patientorganisationer för att också säkra den information vi vill att våra patienter och deras närstående ska ta del av. Vi behöver möta, lyssna och förstå behoven hos dem vi är till för, för att vi som sjuka och anhöriga ska kunna fatta rätt beslut.
Allt det här finns noga bekrivet i den här publikationenhttp://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-1-5/sidor/default.aspx
det gäller bara för vården att tillämpa detta på ett adekvat sätt.
/birgitta
Bra artikel och i högsta grad aktuell.
Jag tror att vi är skyldiga oss själva att söka information och vara skeptiska. Man kan inte "köpa" diverse myndigheters beslut som bara är penninggrundande.
Man vill ha in en ny medicin på marknaden. Läkaren får bonus om han försöker skriva ut den till ovetande patienter. Läkaren själv har ingen aning egentligen om vad läkemedel innehåller, men vidhåller detta så klart.
Läkare måste förstå att patienter i framtiden kommer att vara ifrågasättande och vilja veta så mycket som möjligt. Tyvärr kan inte läkaren svara på dessa frågor då han/hon inte kan/har lust till detta.
Läkare har förskrivningsrätten och detta lever man högt på.
Tyvärr lär vi få vänta på denna mer ödmjuka inställning hos de läkare som från början fått veta att de är oantastliga och som det nu är, tyvärr går rakt emot en patients önskemål när det gäller läkemedel.
Många vanliga patienter är mycket kunniga och insatta och ska behandlas med respekt.
Om vi alla låter bli att ta mediciner kommer ingen dö av Läkemedel, det är sant, däremot skulle dödligheten ibefolkningen öka rätt plötsligt. Problemet med de som ständigt gnäller över dåliga läkare är att de själva anser att läkare ska vara ofelbara gudar. Sen blir man så väldigt missnöjd när de visar sig inte vara det. Vad tror ni? Att läkare är människor och inte gudar vet alltså läkarna själva, däremot inte avgudadyrkarna.
Hej Gittan!
Ingen, i alla fall inte jag, har i den här debatten sagt att man inte ska äta några läkemedel. Jag säger till och med att det läkemedel som min anhörig dog av kan göra nytta och ge vinster för dem som använder det. Det jag vänder mig emot är bisten på kommunikation. Patienterna, som faktiskt är de som ska säga ja eller nej till en behandling, ska ha tillgång till bra information om både för- och nackdelar för att kunna fatta ett väl underbyggt beslut. Det borde vara självklart för alla - för gudar, läkare och bara vanliga människor.
Min erfarenhet efter några år på en akutmottagning är att många anhöriga inte kan acceptera döden som en naturlig utgång av livet. De tror att läkaren är Gud som ska kunna eliminera döden.
En 92-årig man inkommer multisjuk. På akuten dör han i en aortaaneurysm och anhöriga anmäler läkaren för felbehandling.
Det var inte bara en gång detta hände utan otaliga gånger.
Läkarens uppdrag är att rädda liv, men när det inte lyckas är det sällan läkarens fel utan det faktum att döden inte gick att besegra
Fick han ingen bipacksedel med sitt läkemedel?
Jag uppfattar det som om Helenas artikel och de reaktioner som kommer från er som jobbar i vården handlar om olika saker.
Helena skriver om känslan av att patienten är en bisak i vården, bristen på relevant kommunikation mellan vård och patient. Vårdens försvar av de egna handlingarna. "Nej, det är inte fel på vården, det är patienten eller dennes sjukdom som inte svarar på rätt sätt på behandlingen."
Ni som jobbar i vården svarar "god dag, yxskaft" och bekräftar därmed hennes ord, när tror att ni tillrättalägger.
Tack Mats! Helt rätt!
Christina - vet inte om din kommentar egentligen är ett svar på min artikel eller om det är rent generella åsikter. Jag vill ändå poängtera att det är lite skillnad mellan när en 92-årig multisjuk avlider, och när en i övrigt frisk 56-åring avlider på grund av läkemedelsbiverkningar.
Sofia - Han fick sitt läkemedel i form av en injektion hos sin läkare. Bipacksedeln fick han först efter behandlingen. Dessutom med en uppmaning från läkaren att inte fördjupa sig den, då det enligt honom är en friskrivning från läkemedelsföretaget och därmed inte en trovärdig information.
Ja, vi har i Sverige valt att ha en massiv sjukvårdsbyråkrati och vi har valt stt varje läkare ska kunna ta hand om mer än två patienter om dagen och då får man prioritera.