Det är KD:s vänsterfalang som ägnar sig åt moralism

Låt oss börja med detta med Tea-Party rörelsen. Jag antar att Wohlfeil syftar på ett utspel som KDU:s ordförande Aron Modig gjorde om behovet av en svensk sådan. Wohlfeil försöker koppla detta till den allmänna missuppfattningen spridd av mainstreammedia om att Tea-Party rörelsen är en fundamentalistisk kristen organisation som binds samman av hat mot aborter och homosexuella.

Inget kunde vara mer fel. Tea-Party rörelsen är en löst sammansatt organisation med individer som spretar åt många olika håll. Men den binds samman av ett gemensamt motstånd mot högre skatter och en växande stat. Lite på samma sätt är det med högerfalangen i KD. Vi har människor som är mer eller mindre kulturkonservativa, människor som är mer eller mindre internationalistiskt inriktade, människor som är religiösa eller sekulära. Det sammanhållande kittet är dragningen åt höger. Enligt många äldre KDU:are märks det tydligt att medlemsbasen blev mer sekulär när man gick åt höger då vi fick en stor mängd överhoppare från MUF utan någon som helst kristen bakgrund.

Det som binder samman motståndet mot Göran Hägglund är desperationen av avsaknaden av en samhällsvision från partiets sida. Jag tycker personligen inte alls illa om Göran och stämmer in bland dem som uppfattar honom som en trevlig prick. Men jag tror att han är mer av en expert än en ledartyp. Och det är just en stark ledare med en tydlig vision som vi behöver om vi ska ta partiet framåt från ruinens brant. En samhällsvision som måste vara åt höger, då detta är den planhalva som ligger helt öppen för vårt parti och där vi har absolut flest potentiella sympatisörer enligt en mängd undersökningar. Höger innebär i det här fallet inte mindre solidaritet, utan mer civilsamhälle, att låta släppa fram det mellanskikt mellan stat och individ som ger oss alla en meningsfull tillvaro på bekostnad av statlig byråkrati och teknokrati. Att sedan en person från just Livets ord har varit minimalt delaktig i kampen genom att starta upp en hemsida och fylla den med Göran-kristiska artiklar är inte ett bevis för att Odells anhängare alla är moralister och ”livets-ord-fundamentalister”. Snarare är det ett bevis på att högerfalangen tar partiets konfessionslöshet på allvar och inte låser ute människor för att de har ”fel” samfundstillhörighet.

På den andra sidan däremot, framförallt hos de som kallas för partiets ”biståndsvänster”, är det ofta just moralism som är det sammanhållande kittet. Ett förakt för exempelvis alkoholkultur, våldsamma dataspel, militärer, traditionell svensk kultur, människor som bryr sig om sig själva och annat som förvisso är mer politiskt korrekt att tycka illa om än sexuell frigörelse, hbtq-rörelsen och preventivmedelslobbyn men inte desto mindre moralism för det. Ofta vill man moralisera över vanligt folk förklätt i fina ord som jämställdhetsarbete, mångfald och folkhälsa.

För att göra det hela lite tydligare kommer jag med en metafor: Om en Odell-anhängare kommer till en familj med en villa där bilen står på i väntan på den 18-årige sonen som inte kan slita sig från sina våldsamma dataspel, pappan står ute och röker med en whiskey i handen och mamman bakar bullar för att hon tycker att det är kul, kommer Odell-anhängaren att vara helt lugn och tycka att det är okej. "Rösta på oss så skyddar vi er frihet från de vänsterelitister som vill gå in i ert privatliv." kommer Odell-anhängaren att säga.

Motsatsten till denna inställning behöver nog inte förklaras närmare. Tyvärr är det just motsatsen som brukar vara rådande hos partiets vänster. Det finns en anledning att inte mycket gjorts av talet om verklighetens folk och politikens gränser, idéer och begrepp som Hägglund förvisso förde ut men som uppfanns av andra i hans stab. Tolerans är inte ett knippe åsikter, det är en inställning. En inställning som jag saknar ganska mycket hos vänstern i partiet. Man försöker dock måla upp det som det motsatta. Abortfrågan är ingen stor fråga i partiet, det var nästan trettio år sedan vi slutade vara för ett förbud och vad jag vet finns det inga abortmotståndare i ordets egentliga bemärkelse kvar i partiet.

Kristdemokraterna är inte ett religiöst parti och de som kritiserar exempelvis HBTQ-lobbyns agenda gör det oftast från ett ideologiskt och filosofiskt perspektiv. Det är snarare vänsterfalangen som flitigt använder sig av religiösa argument, framförallt när frågor om exempelvis företagande, miljö, bistånd eller integration diskuteras, då den vänsterkristna nit som ligger till grund för deras åsikter ofta blir tydlig. Med argument som ”min tolkning av det kristna kärleksbudskapet är..” kan ingen människa ge dem ett vettigt svar. Det går helt enkelt inte att diskutera på de premisserna, en individs tolkning av en teologiskt term, när man ska diskutera politik i ett icke-konfessionellt parti som vårt. Ännu värre blir det när ”alla människors lika värde” används flitigt som ett argument för särrättigheter, vilket bara än mer urholkar den frasens så viktiga egentliga betydelse.

Men det finns ännu en aspekt av partiets problem som förtjänar att behandlas. En aspekt som när man nämner den bland icke-kristdemokrater lockar många förvånade skratt och så kallade ”facepalms”. Det är inte en självklarhet bland Hägglunds anhängare att kristdemokraterna är ett borgerligt parti. Trots att vi konstant samarbetat med borgerligheten sedan vi kom in i riksdagen och förmodligen varit moderaternas lydigaste knähund tror fortfarande många att ”vi är som miljöpartiet”. Detta leder till en väldigt problematisk självbild om partiet ska gå framåt, när andelen sympatisörer vi delar med moderaterna är 76% av vår väljarbas medan andelen sympatisörer vi delar med miljöpartiet bara är runt 2%. Det finns inte plats för ett snällkristet miljöparti, för att parodiera Wohlfeils text.

Slutligen vill jag reda ut missbruket av begreppet konservatism. Konservatismen är en av de tre huvudideologierna som blev ett populärt diskussionsämne i KDU under 2000-talet. Genom att grundligt läsa på om de stora tänkarna i den klassisk västerländska idétraditionen som ligger till grund för både konservatismen och kristdemokratin kunde man se att många gamla ställningstaganden från den gamla tiden var värda att omprövas. Resultatet blev ett bredare och mer frihetligt KDU där inriktingen är mer lik våra tyska och sydeuropeiska systerpartier än den klassiska svenska traditionen av kristdemokrati. Konservatismen är en bred rörelse, men det som ofta förenar är just att man inte vill att samhället ska vara statens experimentlåda utan att staten ska finnas till för samhället. Man inser att ett samhälle behöver ett sammanhållande kitt bestående av gemensamma grundläggande värderingar, normer och traditioner för att både möjliggöra frihet, hänsyn och solidaritet. Konservatismen är därmed frihetens ideologi, och står för en frihet för samhället och vanligt folk som är i direkt motsättning till socialliberalismens statsindividualistiska teknokrati. Att förväxla konservatism med konfessionalism (teokrati-ism) är att medvetet förvirra människor om att den som kallar sig konservativ står för någon slags kristen motsvarighet till islamism. Konservatismen är en rik och bred ideologi som står på egna ben och som det går utmärkt att argumentera utifrån utan att blanda in något som helst religiositet, även om den givetvis har sin grund i västerlandets judisk-kristna människosyn och etik.

I en sak har Joakim Wohlfeil rätt. Det är att det inte finns plats för ett ultramoralistiskt parti i riksdagen. Låt oss därför välja Mats Odell så att vi kan vara trygga med att KD blir ett parti för vanligt folk där begrepp som flit, hederlighet, medmänsklighet och respekt är grundläggande och inte nitisk vänsterkristen moralism!

Zeth Arkö Gogman (9 artiklar)
http://lionofthenorth.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42758

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Genomgående är det altför många tyckare som inte har inblick & historisk kunskap om KD - altifrån Birger Schlaug till Christian gergils.

Advokat Rolf Åbjörnsson f.d. riksdagsman för KD sammanfattar dock väl ledarskapsproblemet med Göran Hägglund med dfagens artikel i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article14279442.ab

Permalänk | Anmäl #1 Nils Stibor, 2012-01-28, 11:24

Hur som helst. När krubban är tom bits hästarna. Trist, trist, trist. Socialdemokratin har ju några fler procent att "ta av" annars är falangstrider rätt lika oavsett parti. "Go´natt Annastina" som min mormor brukade säga.

Permalänk | Anmäl #2 sören holdar, 2012-01-28, 12:34

Lägg ner religionstjafset och gå samman med SD, ni är i stort sett samma parti förutom då religionstjafset.
Er politik är alldelse utmärkt men tyvärr så måste ni blanda in religionen i allt och där mister ni stora skarorna av väljare.

Permalänk | Anmäl #4 Bertil Bertilsson, 2012-01-28, 13:27

Extremt bra och läsvärd artikel!
Jag är själv en avhoppare från MUF som sökt lyckan hos kristdemokraterna istället. Sverige behöver en tydlig borgerlig röst som värnar individen och inte staten. Jag hoppas att fler människor öppnar ögonen och ser att kristdemokraterna är det enda tydligt borgerliga alternativet som finns kvar i svensk politik.

Jag ser också Göran som en trevlig och snäll person, men långt ifrån som en ledare. Mats Odell är en ledare och dessutom en bra sådan. Han blir förhoppningsvis ny partiledare och sätter skutan i rätt riktning igen.

Permalänk | Anmäl #5 Fredriks, 2012-01-28, 13:43

Att både höger- och vänsterfalangen bygger sina argument på värderingar tror jag inte förvånar någon. Låt oss ta AIDS-epidemin i Afrika som exempel.

I en pågående epidemi så väljer Vatikanen att bekämpa synden (kondomer) istället för att bekämpa lidandet (AIDS). Det är den positionen som högerfalangen inom KD är mest troliga att välja.

Vänsterfalangen är mer trolig att välja bekämpandet av lidandet. Deras argument är att det är vårt moraliska ansvar att hjälpa dessa människor.

Permalänk | Anmäl #7 u_3826, 2012-01-30, 20:47

Så nu är moralism ett nytt skällsord i kd på samma sättsom snällism är det.

Man häpnar.

Permalänk | Anmäl #8 Anders Olsson, 2012-02-01, 14:01