Fribreven måste prioriteras i Livförsäkringsutredningen

Många med mig följer med intresse den debatt om flytträtt som pågått på DN:s debattsida och här på Newsmill de senaste veckorna. Frågan om flytträtt engagerar inte minst Finansmarknadsministern och branschaktörer som Anders Sundström (VD, Folksam) och Robert Lindblom (VD, Brummer Life).

Tidigare inlägg åskådliggör hur olika branschföreträdare kan se på den enskilde kundens förmåga att sätta sig in i sparande samt på vilket ansvar branschen har att bistå kunderna med rätt information. Redan i november skrev jag själv ett inlägg med budskapet att den pågående Livförsäkringsutredningen bör verka för fri flytträtt för allt pensionskapital. Den pågående utredningen kommer att ha stor betydelse för hur pensionssparare ska kunna säkra sin pension och det är därför olyckligt att medierna endast i begränsad omfattning uppmärksammat utredningens viktiga arbete. Pensioner och Förmåner skrev i veckan att utredningens experter är eniga om att tillåta fri flytträtt för fribrev. Ett sådant beslut är helt avgörande för de allra flesta av våra enskilda pensionssparare.

Jag tror nämligen att få pensionssparare är medvetna om i vilken omfattning som fribreven riskerar att urgröpa det enskilda pensionskapitalet. Om man ser till det samlade värdet av allt pensionskapital är det en förbluffande stor andel, så mycket som en tredjedel, vilket motsvarar 900 miljarder kronor, som sitter fast i fribrev och som den enskilde tjänat ihop, men utan flytträtt inte har någon makt över.

Om den sparade pensionen ligger i ett fribrev innebär det att premiebetalningen till försäkringen är avslutad, den enskilde har t.ex. bytt arbetsgivare. De inbetalda premierna finns kvar och betalas ut vid pensionen men försäkringsskyddet skrivs ner i förhållande till aktuellt pensionskapital. En enskild sparare kan i värsta fall ha upp emot tio olika försäkringsavtal, med olika villkor, olika avgifter etc.. Många av dessa fribrev belastas dessutom löpande av fasta avgifter som inte är kopplade till försäkringskapitalets storlek. Innan jul blev det dessutom klart att varken Alecta eller SPP kommer att räkna upp fribreven med inflationen. Allt detta medför i sin tur att de relativt små fribreven gradvis eroderas på sitt pensionskapital, då avkastningen inte räcker till för att kompensera för de fasta avgifterna.

Det finns flera exempel på hur fribrevsproblemen har eskalerat de senaste åren och de riskerar att växa med nuvarande system och med en allt rörligare arbetsmarknad. För att åskådliggöra frågan, har jag tagit fram ett exempel:

En 35-årig kvinna arbetar som specialistsjukköterska på ett närsjukhus och har vid tre tillfällen de senaste sju åren bytt huvudman. Därmed omfattats hon av tre helt olika avtalsområden och dessutom tre helt olika pensionsavtal som inte kommunicerar mellan varandra. Utan att hon ens bytt arbetsplats, anställning eller arbetsbeskrivning, har hon tre olika pensionslösningar. Till detta kommer eventuella framtida inbetalningar och med tanke på hennes ålder sannolika byten av anställning. Dessa olika pensionsförsäkringar kan inte flyttas ihop eller samordnas med dagens avtalsutformning. Sannolikheten att hon själv satt sig i de olika systemen är dessutom liten, trots att det ligger på hennes ansvar att tillse maximal avkastning.

Genom att flytta samman fribreven till ett sparande skulle vår sjuksköterska slippa en rad höga, fasta avgifter. Hon har dessutom möjlighet att skapa högre avkastning på ett större samlat sparande. I grova drag kan man säga att en procent i mer avkastning ger sjuksköterskan en höjning av sin pension med 25-30 procent. Precis som en sänkning med en procent sänker pensionen med motsvarande summa.

Många är nog inte medvetna om att genom att sänka sina årliga avgifter med en halv procent, exempelvis genom att samla sparandet, och öka avkastningen med en halv procent, exempelvis genom mer aktivt sparande, kan man själv skapa stora positiva effekter på pensionskapitalet. 

Idag ligger äganderätten till fribreven hos den gamla arbetsgivaren. För att göra det lättare för en enskild pensionssparare att samla sina fribrev och på det sättet minska de (ofta) orimliga avgifterna är min förhoppning att utredningen föreslår att förfoganderätten av företagsägda försäkringar automatiskt övergår till den enskilde när de träder i fribrev.

Avslutningsvis vill jag kommentera Folksams VD Anders Sundström utspel att många människor saknar kunskap eller intresse och därför drabbas av informationsasymmetrin på pensionsmarknaden. Jag håller i stort med, men är samtidigt övertygad om att vi kan och bör förändra det. Vi, som branschaktörer, har allt att vinna på transparens och aktivare kunder. Vi bör utgå från att våra sparare fattar kompetenta beslut och aktivt verka för att de får de rätta verktygen att kunna göra just det.

Pensionen är inget annat än uppskjuten lön, och med det framför ögonen är det självklart att också den enskilde ska kunna fatta beslut om sitt eget sparande. Utredningens arbete är viktigt och behöver landa i konstruktiv lagstiftning som bidrar till bättre förutsättningar för spararen. Vi i branschen bör understödja en sådan utveckling.

Claes Carlson (2 artiklar)
http://www.danica.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42752

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är ingen verklig valfrihet så länge man inte kan ta ut alla pengarna när som helst.

Det svenska pensionssystemet är inget annat än ett utdraget Bernard Madoff-scheme. De enda som säkrar sin ålderdom är förvaltarna.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2012-01-30, 12:34