Brev till ombuden på Kristdemokraternas riksting

Partivänner!

I somras fattade jag det för mig radikala beslutet att gå med i Kristdemokraterna. Jag skrev om detta i Dagens Nyheter strax före jul och har även skrivit på andra ställen och deltagit lite i den interna debatten.

Mitt val och engagemang har förvånat många, särskilt utanför partiet. Jag har tidigare i livet varit en välkänd, för att inte säga ökänd, nyliberal. Samtidigt är utvecklingen och breddningen av partiet ännu relativt okänd utanför kretsen av partiaktiva.

För er som redan är övertygade kristdemokrat tror jag därför inte att mitt val möter samma förvåning. Särskilt inte om du hör till dem som känner till mina göranden från senare år; i mitt arbete för sociala frågor och psykiatri, eller mitt engagemang mot mobbning och för civilkurage, som det bland annat återspeglades i Farmen Skärgården i TV4 (2004) och som jag utvecklade i boken Respekt! samma år.

När jag gick med i partiet var det inte minst tack vare att jag länge har uppskattat Göran Hägglunds framtoning. Och när jag väl närmade mig partiet blev jag snart övertygad om att jag var tvungen att ompröva min tidigare negativa inställning.

Jag blev medlem efter politikerveckan i Almedalen i somras.

Bara några veckor senare slog bomben ner, att Mats Odell skulle utmana Göran om partiledarskapet. Då förstod jag ingenting. Och även om jag ägnat mycket kraft, läsande och samtal med människor från alla håll i partiet sedan dess, förstår jag ärligt talat fortfarande inte den rimliga avsikten med detta.

Men en sak förstår jag! Att vi har en fantastisk möjlighet att vända den här infekterade och destruktiva striden till något positivt.

Om detta har jag skrivit i flera sammanhang på sistone, tidigare i Dagens Nyheter och nu senast en längre essä på min blogg. Framför allt har jag velat förklara för utomstående hur jag ser på det som hänt och händer, men samtidigt för att försöka bidra till en positiv och framåtsyftande process under och efter Rikstinget i Västerås.

Jag anser mig veta att Kristdemokraterna har potential att bli den idémässigt viktigaste kraften i svensk (allians)politik. Och om vi sköter korten rätt, har vi alla förutsättningar att bli det näst största av alliansens partier i valet 2014.

Därför hoppas jag att Du och ni, som nu bär ansvaret i er hand, ser till att göra den här negativa processen till ett avstamp för en framtid där Kristdemokraterna står enade och starka. Där vi kan lägga stridigheterna bakom oss och visa för väljarna att den svenska kristdemokratin har valt förnyelse och vill vara ett brett parti för alla väljare – oavsett tro, läggning eller härkomst – som ställer upp på våra grundläggande värderingar om ett samhälle byggt på kärlek, barmhärtighet, medmänsklighet och respekt.

Jag vill avsluta med några ord om själva partiledarvalet. En av mina vänner, aktiv i moderaterna, skrev nyligen i en av många KD-debatter på Facebook på sistone:

”För en oinvigd ter sig hela striden väldigt märklig. KD har haft problem med sina opinionssiffror under en längre tid och det står väl ganska klart att de klarade riksdagsspärren senast genom att M-sympatisörer stödröstade. Men de har ändå ett dragplåster och han heter Göran Hägglund. Såväl i opinionsundersökningar som i samtal med vänner och bekanta så brukar det vara tydligt att han är mycket mer populär än själva partiet. Och då tror alltså en falang att den bästa lösningen är att byta ut honom. Förklara det, den som kan.”

Det här tror jag är kärnan i det ansvar ni ombud har att förvalta. Vi är alla ofullkomliga och det finns brister hos var och en av oss, hos Göran Hägglund precis som hos Mats Odell. Men nu är ert ansvar att ge ett så starkt stöd som möjligt, till den som fortsatt skall leda Kristdemokraterna. Och det måste vara den av de två kandidaterna som bäst kan marknadsföra och vinna stöd för partiets radikala förnyelse och modernisering hos de breda väljarlagren. 

Väl mött på Rikstinget!

Med varmaste hälsningar

Christian Gergils

Christian Gergils (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42738

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vem behöver Gergils ?!

Ett utav KD:s stora misstag är att lägga ut röda mattan åt de som de tror är "kändisar".
Det är där spänningarna byggs in i partiet.
Människor som saknar "kristen etisk kompass" & vill hitta en lättköpt plattform för sitt eget ego.

Visst ska man välkomna människor som delar samma värdegrund, men det finns ingen som helst anledning att rulla ut röda mattan till suspekta tyckare som har ett "track record" från helt andra arenor !

Gergils har redan vid inträdet visat sin rabiata inställning till kristna med mångårig erfarenhet av att bygga förtroende lokalt såväl som på riksplan.

Gergils tillför inte KD något eftersträvansvärt med sitt åsiktsmaskineri.

Permalänk | Anmäl #1 Nils Stibor, 2012-01-28, 11:08

KD gör sitt partiledarval idag i självklar demokratisk ordning och inom (S) är det politbyrån (VU) som utser ordföranden i god stalinistisk anda. Förhoppningsvis leder debatten och valet fram till en mer valvinnande politik med 4F. Industripolitik med bättre villkor för företag och arbetstagare, lägre skatter på arbete, kapital och produktion. Kärnkraft.

Permalänk | Anmäl #2 Johnny Andersson, 2012-01-28, 12:32

"Och det måste vara den av de två kandidaterna som bäst kan marknadsföra och vinna stöd för partiets radikala förnyelse och modernisering hos de breda väljarlagren. "

Hägglund har ju suttit vid rodret under många år och hela tiden så har KD rört sig mot riksdagens utgång. Jamenar, hur kan den som dels suttit vid makten och dels lovar mer av samma stå för "partiets radikala förnyelse"? Det går ju inte ihop? Vidare är det märkligt hur en person som påstår sig vara klassiskt liberal väljer det socialliberala KD?

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2012-01-28, 13:54

# Nils! Jag har gått med uteslutande av egen övertygelse, helt och hållet på eget initiativ. Det är ingen som har värvat mig eller ens föreslagit att jag skulle bli medlem, utan det är bara mitt eget beslut.

Jag har erbjudit mitt engagemang och min övertygelse, för att vara med och föra ut det som de nya, moderniserade Kristdemokraterna står för. Med glädje har jag konstaterat, här under Kristdemokraternas partidagar i Västerås, att mitt engagemang har tagits emot med glädje och entusiasm. Nedlåtande kommentarer som din, har jag inte fått av någon. Därför är jag rädd att du tillhör dem som ger partiet oförtjänt dåligt rykte och skrämmer bort nya anhängare i onödan.

Dessutom har jag allt annat än någon "rabiat inställning till kristna", som du påstår. Tvärtom är det min uppväxt och min kulturella bakgrund i en kristen familj som format mig som människa, även om jag personligen inte har någon gudstro -- utan en övertygelse om varje enskild människas medfödda, lika rättigheter.

Tack för ditt svar, men jag ber dig att bedöma det jag skriver utan att döma det efter dina negativa uppfattningar om mig som person.

/Christian

Permalänk | Anmäl #4 Christian Gergils, 2012-01-28, 17:47

# 4

"Det är ingen som har värvat mig eller ens föreslagit att jag skulle bli medlem, utan det är bara mitt eget beslut. "

Nåja, det gällde väl Anna Anka och Marcus Birro också?

Permalänk | Anmäl #5 Camilla Grepe, 2012-01-28, 18:01