Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2012-01-27 18:01, Uppdaterad: 2012-01-28 18:01
S-kännare: Efter att ha sänt alla nödvändiga S-signaler i sitt installationstal, hade Stefan Löfven förvånansvärt svårt att fylla framtidsavsnittet med ett sakligt innehåll.
Daniel Färm är byråchef på PR-byrån Progress. Har tidigare under åren 1998-2011 varit pressekreterare och politiskt sakkunnig åt flera S-ministrar och partisekreterare, samt kommuniksationschef på Hotell- och restaurangfacket och bitr S-presschef under eurofolkomröstningen. Senast var Färm pressekreterare åt bl a Leif Pagrotsky, Mikael Damberg, Tomas Eneroth och Tommy Waidelich.
Så var den akuta krisen för S över för denna gång. Stefan Löfven fick ett otroligt positivt mottagande – från partikamrater, politiska motståndare, politiska kommentatorer och i medievinklingen på nyhetsplats. Knappt någon har haft något illa att säga om den nye partiledaren. Till råga på allt kom man ihåg att han skulle väljas formellt också, på partistyrelsens sammanträde idag fredag.
Löfvens installationstal var en första signal om vilket ledarskap vi kan vänta oss, men också om vilken inriktning på politiken som kommer att prägla Socialdemokraterna de närmaste åren.
För de av oss som har haft förmånen att träffa Stefan Löfven är det positiva mottagandet inte konstigt. Han är sympatisk som person. Många upplever att han inger ett lugnt, stabilt och tryggt – men samtidigt kraftfullt – intryck. Det präglade också hans tal. Ödmjukt. Rörande. Fast förankrat. Sympatiskt. Och hoppfullt. Löfven lyckades göra nästan alla viktiga markeringar och sända de flesta viktiga signaler. Men bara nästan.
Som talare är han inte lika kraftfull som Juholt, Persson eller Sahlin. Snarare är Löfven att likna vid Ingvar Carlsson. Inte överdrivet färgstark eller karismatisk, men desto mer resonerande. Han arbetar mer med trovärdighet och känsla än med bombastiska metaforer eller retoriska fyrverkerier.
Löfven ägnade en mycket stor del av sitt första officiella framträdande som partiordförande till att göra tydliga referenser till samtliga företrädare på posten som partiordförande – från Juholt (som fick ett fint erkännande) – via Sahlin, Persson (som var på plats), Carlsson (också på plats), Palme, och så vidare… Löfven spelade hårt på den långa och trygga tradition av populära statsministrar och partiledare som Socialdemokraterna tidigare har levererat. Budskapet är tydligt: ödmjukhet inför att få sälla sig till denna fantastiska skara – men nu är jag här, och kommer att fortsätta på den traditionen. Stabilitet. Trygghet. Djup förankring i arbetarrörelsens värderingar. Samtidigt är detta något av en sjuka hos socialdemokratiska ledare – behovet av att alltid referera till historien.
Löfven ville även sända tydliga signaler om att den politik han kommer att föra kommer att bygga på en klassisk och traditionell socialdemokratisk politik, som han själv känner djup samhörighet med. Mot diskriminering. För internationell solidaritet. Mer politik. Stolthet med sträckta ryggar. Jobben. Folkrörelse. Nu arbetar vi tillsammans. Hög igenkänning. Men räcker det?
Han signalerade en insikt om det svåra utgångsläget, men ville också tala om att Socialdemokraterna nu har möjlighet att vända utvecklingen. I detta hänvisade han tydligt till den frustration som han som IF Metallordförande har mött hos människor runt om i Sverige och världen. Signalen är tydlig: här är en S-ledare som ser och förstår den frustration som vanligt folk upplever i vardagen. Det kan Löfven komma långt med – som kontrast till Reinfeldt. Samtidigt måste han – om han ska slå Reinfeldt – också vara trovärdig när det gäller Göran Perssons främsta råd: att vara påläst i sakfrågorna.
Ett av de tydligast återkommande inslagen i Löfvens tal handlade om att Socialdemokraterna är en frihetsrörelse, som vill skapa möjligheter för alla att använda sin inneboende kraft att nå sina drömmars mål. Detta var en tydlig signal till den frihetliga delen av arbetarrörelsen: jag är ingen kollektivist. Den del av talet där Löfven talade om att han var feminist och att han kände en djup avsky mot de strukturer som diskriminerar kvinnor och håller dem tillbaka var oerhört viktig för att redan från början undergräva trovärdigheten i anklagelserna från LO-tiden om att han skulle sätta jämställdheten på undantag. Frågan är om det räcker för att entusiasmera de unga tjejer (och killar) som kände en sådan starkt tilltro till Mona Sahlins insatser för jämlikhet och jämställdhet.
Det gick inte heller att ta miste på att det blir jobben som blir Löfvens viktigaste prioritering. Där fick partiet en känga för att man inte har varit tillräckligt tydlig. Nu behövs nya tag. Aktiv näringspolitik. Innovationsprogram. Forskningssatsningar. Jobb genom ny, miljövänlig teknik. Samverkan mellan samhälle och näringsliv, samt med högskolor och universitet. Att rusta människor genom ökade möjligheter till kompetensutveckling, vidareutbildning, omskolning och livslångt lärande. Till detta kopplade han också ordning och reda i de offentliga finanserna. Lyckas Löfven med att göra jobben till en huvudfråga på ett sätt där han och Socialdemokraterna kan definiera både problem och lösningar, har Reinfeldt och Borg anledning att känna oro. Samtidigt vet vi att konjunkturen och det ekonomiska läget kommer att avgöra huruvida jobben och ekonomin blir centrala i valrörelsen – och i så fall på vilket sätt.
Löfvens tal var en tydlig signal till väljarna: alla ska veta var man har Socialdemokraterna. Frågan är om han även gav svar på frågan var Socialdemokraterna är på väg. Eller vart samhället är på väg.
Löfven ägnade visserligen ett helt avsnitt åt framtiden, och underströk att Socialdemokraterna är en framtidsrörelse. Det var inte oviktigt, och tyder på en insikt om att man måste finna trovärdighet i att vara ett framtidsinriktat alternativ. Men efter att ha sänt alla andra nödvändiga signaler, hade han förvånansvärt svårt att fylla framtidsavsnittet med ett sakligt innehåll. Nu var detta hans första tal, så man får nog ge honom några chanser till. Dessutom kan allt inte få plats i ett enda tal. Men med den bakgrund Löfven har, är det sannolikt mycket angeläget att han konkretiserar förslagen för att möta de nya – framtidsinriktade – utmaningarna: urbaniseringen, akademiseringen, digitaliseringen, migrationen, globaliseringen, o s v. Om Socialdemokraterna fullt ut ska lyckas nå exempelvis tjänstemännen, den urbana medelklassen och ungdomarna behöver man leva upp till Löfvens avslutande ord i talet: ”Nu riktar vi blickarna mot framtiden!”.
Stefan Löfven är ny S-ordförande. Vilka är Löfvens styrkor och kan han leda partiet till valvinst?

Socialdemokratin bör lära av Löfvens resa till framgång

Stefan Löfven måste bevisa att han är feminist


Mångfald i ledningen gör Löfven till stark statsministerkandidat

Vågar Löfven bli löntagarrösten i svensk politik?

Ny partiledare löser inte hela S-krisen

Löfven kan vinna tillbaks väljare från M och SD

Löfven är ett val utan vänstertouch

Dyrköpt misstag att välja två så lika kandidater

Valet av Löfven sker över oss medlemmars huvuden

Partistyrelsens kandidat får i uppgift att vinna opinionen

En ”quick fix” eller frälsare räddar inte socialdemokratin

Socialdemokraterna behöver fler interna strider

Juholts avgång kan öppna för grönt regeringsalternativ

Nya S-ledaren måste ena som Göran Persson

Ett öppet ledarval ger S viktigt medieutrymme

S på väg mot samma ökenvandring som Labour

S behöver inse att Folkhemmet är historia

S-högerns kuppförsök är dömt att misslyckas

Svensk socialdemokrati har alltid varit ett krisridet parti

Därför måste S-kongressen tidigareläggas till hösten 2012

Så bör nä(s)ta partiledare väljas

Undvik att en slutenhet intill självskadebeteende upprepas

Hur kan dagens starka vänstervärderingar bli socialdemokraternas?

Nästa partiledarval måste vara mycket mer öppet

Nästa ledning måste bryta med den tillbakablickande partikulturen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"at bygga på en klassisk och traditionell socialdemokratisk politik,"
Precis just vad man gick till val på 2006 och 2010. Det gick ju bra, eller?
Högre skatter och mer detaljstyrning av våra liv är inte längre ett framgångsrecept. Sossarna får gärna köra det, men man verkar inte ha förstått att man inte blir ett 40% parti igen. För många är för pålästa och informationsmonopolet är brutet. Borgarna har visat att dom är ett någorlunda seriöst alternativ (invandringspolitiken undantagen). + att vi har SD som en joker i leken nu också.
Ja ja, det ska bli spännande att se hur Löfven klarar sig i alla fall. I princip alla av dom få vettiga som fanns har ju slutat eller fått sparken av Juholt.
Daniel Färm lindar in sin artikel i en massa floskler!
"Ödmjukhet, trygghet, migration, globalisering och positivt motta-
gande hos medierna!!
Ödmjukhet, kan man påstå det om en partiledare, som innan han
ens har tillträtt gängar sig med moderaterna, kör över sina egna
väljare och säger ja till europakten?
Trygghet? Vems då, sin egen med livvakter och personligt skydd,
eller sina väljare i Malmö och Södertälje som hukar under kul-
svärmarna och inte kan röra sig fritt i sin egen stad?
Migration? Behövs det några ord om det av S skapade flyktingfias.
kot och dess enorma kostnader?
Globalisering? Tja, vem drog in oss i EU, och vem får betala notan,
om inte Löfvens egna väljare?
Positivt mottagande hos medierna? Tja, de etablerade medierna
har i dag sämre trovärdighet än en dammsugarförsäljare, och de
är lika lättlurade som...öh, Daniel Färm.
Och att politrukerna sluter upp bakom Löfven, so what? Tror Färm
att de ytterst besvikna före detta S-väljarna köper samma strunt som förde Mona Sahlin till maktens och arrogansens boning?
Eller Juholt, och att samma raspiga skiva spelas upp en gång till?
Och du Färm, jobben? De började flytta ut så fort S drog in oss i EU,
och då tog också den organiserade kriminaliteten ordentlig fart!
Har du hört talas om EU:s öppna gränser, och hur det underlättade
för allehanda svartarbetare, illegala flyktingar och en makalöst
växande svartmarknad?
Jag fick ett sms igår av en kamrat som skrev att Den Käre Svetsaren är feminist: Åsiktstransplantationen har börjat...
Stefan Löfven är trots allt ett bra val, det ger S trovärdigheten som partiet för länge sedan hade förlorat. Man har förstått att man hade förlorat basen för sin egen politisk grund och S gjorde det med högervridningen som Persson, som på jakt efter den eviga fixering att behålla makten har gjort att S förlorade mitten, som Reinfeldt smart nog tog chansen. Och som gjorde att V med Gudrun Schyman fick nya röster från en besvikna S väljare.
Nu har man återigen för man en, till synes ärligt budskap från sin ordförande, med en lugn och ostylad röst, en mer pragmatisk sådan. Bra början.
Önskedrömmen för en bra demokrati? nå två starka alternativ som erbjuder bra lösningar för ett ständigt förbättrande politik och som verktyg används bra idéer för att lösa problemen, som sig bör alltid kommer i alla samhällen.
Borta verkar vara ambitionen att skapa "landsfäder" med prästaktiga retorik som ska lösa allas problem, och som verkar tala till okunniga småbarn. Befriande!
Det som ger förtroende utöver den personliga framtoningen är hans erfarenhet av vår viktiga industri och deras arbetstagares villkor i den knivskarpa globala konkurrensen. En verklig industrisosse som förstår att svensk industri måste ha tillgång till billig, stabil och säker energiförsörjning och att utbyggnaden av kärnkraften är nödvändig för vårt välstånd och välfärd. Det är de privata företagarna och arbetstagarna som försörjer den offentliga sektorn till 100% som är världens största, dyraste men inte bäst (ex skolan) som slukar nästan 50% av BNP. Här finns stora besparingar att göra med rationaliseringar och effektiviseringar samt prioriteringar, bättre välfärd till lägre kostnad behövs för att kunna sänka skatter på arbete, kapital och produktion för bättre konkurrenskraft, lönsamhet, investeringar, tillväxt, nya företag och nya bra jobb.
Stefan Löfven får inte vika ner sig i kärnkraftsfrågan.
Märkligt att Löfven tycker sig märka att det finns "strukturer" som underordnar kvinnor, särskilt mot bakgrunden att hans parti har suttit vid rodret i Sverige i ett halvsekel. Talskrivarna var väl tvungna att lägga in passusen om feminism i talet förstås, med tanke på att rödkärringarna var på krigsstigen efter nomineringen. Det är ju märkligt att man helhjärtat kan ansluta sig till något som saknar definition, liksom universum i Harry Martinssons Aniara: "Vårt rymdskepp Aniara färdas fram i någonting som ingen hjärnskål har och heller ingen hjärnsubstans behöver"..... Sorgligt Löfven, k-klöst säger grabbarna på sågen.
Även Göran Persson betonade exportindustrins betydelse. Kul insikt. Tidigare har historiebeskrivningen varit att (s) genom sin politik orsakat landets välstånd Svenska Kullagerfabriken, ASEA, STAB Grängesberg, Alfa-Laval, Atlas Copco, AGA, Volvo, Scania-Vabis, osv osv. Välkommen till världen 2012.
Med Löfven kan nu S bli ett runt parti (tänk såpat bowlingklot). Endast så kan partiet etablera en stabil väljarbas av människor utan idéer, åsikter eller egen vilja.
Stefan Löfven sa i alla fall en viktig sak om framtiden, att S ska prioritera utbildning och forskning framför sänkt krogmoms. Det kan väl generaliseras till att politiken ska vara expansiv och hitta generella lösningar för att öka välfärden, dvs. raka motsatsen till nuvarande politik.
En extrem besvikelse, en sak jag gillade med Juholt var att han tog strid och skapade debatt han må lämnat mycket att önska men det var en frisk fläkt och ett hälsosamt demokratiskt tecken att "enigheten" skulle brytas med riktig politik och styre baserat på folkets vilja istället för elitiskt tyckande.
Juholts fall kan skyllas på flera saker media, han själv och kniv i ryggen från partikamrater den enda orsaken till det som jag kan se är motståndet mot europakten, försöken att få Sverige att betala för euron, tvångsengagera svenskar i andras problem och därmed ta till sig euron som sin ja menar om vi redan betalar för dem kan vi ju lika gärna anta den för om Bryssel har budgetkontroll (ekonomisk?) och vi ändå måste ständigt betala för euron vad betyder kronan då?
Den här ledaren för (Nya?) Socialdemokraterna kommer bara att hålla med eller som Sahlin fokusera på oviktiga grejer som bla feminism, HBT allt det är sidospår politiker borde verka för lika villkor och rättvisa för ALLA inte ge särbehandling för några det skapar ett mer rättvist och sammanbundet samhälle.
Jag är feminist, punkt slut.
Står det i en stor svensk tidning att han sagt. Och får det att låta som han dragit på sig en skamlig sjukdom.
Men det kanske beror på att ism'ernas era för övrigt är slut efter bittra erfarenheter, men detta är kanske den sista reservatet.
Tankarna gick till en ledarinstallation i forna östblocket när jag såg alla de politiska fossilerna sitta och exalterat applådera när "feministen" Stefan Löfven valdes till partiordförande. Där satt de på första bänk. Alla de som har förstört förtroende för socialdemokraterna. De som varit med om alla svikna löften, som struntat i folkomröstningen om kärnkraften och nu även euron, som lagt ned vårt försvar, övergett neutraliteten och i stället satsar på krig för fred (läs olja) tillsammans med USA och NATO. Och till råda på allt är så politiskt korkade att de tror att det politiska förfallet kan stoppas med en ny ordförande som dessutom inkarnerar det sämsta i den politik som lett till partiets kräftgång och allmänna politiska förvirring.
http://runelanestrand.wordpress.com/2012/01/27/betonghacken-stefan-lofve...
"Alla nödvändiga signaler.." Tyder på att Löfven nog inte skrivit talet själv..
Det tog knappet ett dygn innan LO-pampen tvingades in i ledet och "blev" feminist..
De börjar illa för (s), hade nog hoppats på bättre.