Provisionsförbud skulle bara gynna storbankerna

De senaste veckorna har debatten återigen blossat upp kring det provisionsförbud för försäkringsförmedlare som Finansinspektionen efterfrågat. I en artikel i SvD den 23/12-11 uttalar finansmarknadsminister Peter Norman också sitt stöd för en sådan lagstiftning och avfärdar branschen med orden "dammsugarförsäljare kallas inte rådgivare".

Idag finns det drygt 600 företag verksamma inom försäkringsförmedling och som lever just på provisioner. Oftast handlar det om småföretag som med kontinuitet har arbetat upp ett förtroende hos sina kunder vilka ofta är andra småföretagare på orten eller privatpersoner. Förmedlarna bidrar till att dessa kundgrupper får en professionell genomsyn av sina försäkringsbehov och en väl avvägd risknivå i sina placeringar. Precis som alla andra företagare värdesätter förmedlarna långvariga kundrelationer, de sätter kundens behov i fokus och de tar illa vid sig när ansvarigt statsråd uttrycker sig nedsättande. Dessa företagare bidrar med ökad mångfald och konkurrens och de har haft en central roll för att framgångsrika produktbolag som Moderna Försäkringar/Movestic, Lannebo, East Capital och Skagen har kunnat nå ut på marknaden och bli måttstockar för storbankerna att mäta sig mot.

Detta innebär dock inte att vare sig Peter Norman eller Finansinspektionen har en felaktig utgångspunkt. Det finns brister i branschen och det är uppenbart att det finns exempel på kunder som farit illa när försäkringsförmedlare satt kortsiktig intjäning framför kundens bästa. Ett tydligt problem är de oseriösa aktörer som förlorat sina tillstånd och som därefter tillåts fortsätta sin verksamhet i nya konstellationer. Att vi kommer tillrätta med dessa avarter och problem är nödvändigt och det är centralt att såväl lagstiftaren som tillsynsmyndigheten och branschen själv med ömsesidig respekt och förståelse tillsammans försöker hitta adekvata lösningar.

Peter Norman har också rätt i att avarterna skulle försvinna med ett provisionsförbud. Problemet är dock att vi med ett sådant med stor sannolikhet skulle få samma utveckling som vi sett i bl.a. Finland, där många mindre förmedlarbolag försvunnit från marknaden. Många företagare skulle därmed se sina livsverk gå upp i rök och i princip all finansiell rådgivning skulle övergå till ett fåtal aktörer, storbankerna. Kunderna skulle då bli hänvisade till bankernas egna produkter som alltför som ofta uppvisar höga avgifter i kombination med sämre avkastning än hos konkurrerande fristående kapitalförvaltare.

Det är svårt att se att det kan vara sämre för en småföretagare att teckna en tjänstepension eller en sjukförsäkring via en förmedlare som lever på provision, och som jämfört produkter från t ex Länsförsäkringar, Skandia, Folksam, SEB, Danica, Movestic och SPP, än om han eller hon istället besökt en storbank och endast erbjudits en produkt till en minst lika hög avgift.

Med ett provisionsförbud snedvrids konkurrensen. Småföretagare och privatpersoner kommer även fortsättningsvis att efterfråga expertis för att utreda sina behov och få risker, avgifter och produktkonstruktioner förklarade för sig. Denna del av produktdistributionen är personalkrävande och kostar mycket pengar. Kunderna ställs då inför två alternativ. Antingen gör man detta hos en försäkringsförmedlare där man också kan få hjälp att jämföra produktbolag, men där verksamheten måste finansieras genom att kunden faktureras en engångsavgift på ett par tusen kronor. Alternativt besöker kunden en storbank ”avgiftsfritt” eftersom dessa även fortsättningsvis kommer att ha möjlighet att finansiera sin distribution genom årliga avgiftsuttag i produkterna.  Det är rimligt att anta att majoriteten av de mindre kapitalstarka kunderna då väljer bort engångsavgiften alternativt undviker all placeringsrådgivning, vilket rimligen inte heller kan vara det bästa ur ett kundperspektiv.

Finansmarknadsministern har ett stort ansvar för att väga in dessa aspekter. Det är uppenbart att Finansinspektionen med sitt önskemål om provisionsförbud inser att tillsynen inte fungerar tillfredsställande. Det är Peter Normans skyldighet att se till att adekvat lagstiftning och tillräckliga resurser tillhandahålls. Jag är övertygad om att vi har en finansmarknadsminister som faktiskt har kapacitet att utveckla lite mer nyanserade lösningar på ett problem än genom en så drastisk åtgärd att hundratals företag riskeras med sämre mångfald och konkurrens som följd. Det krävs en långt djupare analys av läget än att utlova ett illa genomtänkt provisionsförbud och populistiskt avfärda all verksamhet hos över 600, ofta högskoleutbildade, företagare med orden om att "dammsugarförsäljare kallas inte rådgivare".

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42707

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad kommer allt förakt mot det arbetande folket ifrån? Förolämpningarna haglar ifrån det politiska etablissemanget. Som om rådgivare eller politiker (åsiktsprånglare) skulle vara så mycket bättre än dammsugarförsäljare! Försäljare är det som hela samhället vilar på det är överskottet från deras idoga slit som betalar allas löner.

Permalänk | Anmäl #1 Joakim Nilsson1, 2012-01-26, 16:42

#1 Joakim Nilsson1,
"Försäljare är det som hela samhället vilar på det är överskottet från deras idoga slit som betalar allas löner."

Haha... nu tar du väl i? Vad säger du om alla de som producerar det som säljarna sen säljer? Deras slit kanske är värt lite ändå?

Människor behöver dammsugare även om det inte ringer någon säljare på dörren så det skulle nog köpas en del även utan säljare.

Permalänk | Anmäl #2 E E, 2012-01-27, 17:18