Polisen

Patrik Thunholm om Polisen

Med lokal polis kan effektiviteten öka

Publicerad: 2012-01-29 09:01, Uppdaterad: 2012-04-05 12:04

Polis och rättsvetare: Allt fler kräver nu att polisen centraliseras. Men för att få samhällelig förankring bör polisen istället organiseras mer lokalt.

12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

polis och rättsvetare

I kölvattnet av debatterna på Folk och Försvar om polisens organisation och den grova organiserade brottsligheten följde en summering i Dagens Nyheter signerad Peter Wolodarski: ”Rikspolischef Bengt Svensson tycks vara frustrerad över de förutsättningar som regeringen gett honom för att utöva ett nationellt polisiärt ledarskap.” Citatet är hämtat ur ett sammanhang i vilket rikspolischefen i det närmaste beklagar sig över att han inte får lägga sig i den operativa verksamheten ute på polismyndigheterna. Han säger bland annat att: ”Jag tycker det är skit, det är bara att se till att vi tar makten över gatorna i Malmö. Det är inte så himla svårt, men det är inte mitt uppdrag.” Ligger det någon sanning i den frustration som rikspolischefen beskriver och är receptet på en effektiv och välfungerande polisorganisation verkligen att den är nationell och inrättad under en myndighet?

Polisen är en komplex organisation, med en verksamhet som inte många utomstående förstår sig på, vilket är några av de omständigheter som gör den svår att styra. Hemma är det i regel bara att trycka på strömbrytaren och så tänds ljuset. Inom komplexa organisationer kan man trycka på strömbrytaren utan att det händer något förrän långt efter det att rummet lämnats – eller så resulterar trycket på strömbrytaren i att det plötsligt börjar rinna vatten i ett handfat långt borta i en annan byggnad.

Regeringens tillförsel av 20 miljarder kronor per år tillsammans med välformulerade mål innebär ett tryck på strömbrytaren i sig, men lampan tänds bara med begränsad effekt, något som har med organisationen som sådan att göra. Utåt sett finns det en regelstyrning inom polisen, men enligt färska rapporter från Riksrevisionen, Statskontoret m.fl. återspeglas denna styrning inte i det arbete som exempelvis sker längst ned i organisationen. Till skillnad från i många andra organisationer där friheten är störst i toppen visar vetenskaplig forskning att polismän i lägre positioner har en högre grad av självständighet och frihet än sina överordnade, vilket är en av flera förklaringar till att de politiska målen inte alltid omsätts till handling.

För att gå till botten med de konstaterade styrproblemen inrättades för en tid sedan en parlamentarisk kommitté (polisorganisationskommittén) med uppgiften att ta reda på hur organisationen kan utformas för att full valuta ska komma ur de instoppade kronorna (och på så sätt få lampan att börja lysa med full effekt.) Många väntar sig att kommittén inom den närmaste tiden ska förespråka ett inrättande av en nationell polis under en myndighet för att råda bot på de styrnings-, och effektivitetsproblem som uppmärksammats av utomstående granskare.

Den beskrivna organisationsformen framträdde tydligt under Folk och försvar då kommittéledamoten Johan Linander (C) inte bara redovisade sin egen positiva syn på enmyndighetsalternativet utan också berättade att det fanns en samsyn inom kommittén. Denna samsyn måste ställas mot den syn på polisen som Jan Landahl från Riksrevisionen redovisade under samma debatt. Landahl talade om att polisens verksamhet inte går att jämföra med andra som organiserats under en myndighet, eftersom den är mycket beroende av en lokal förankring.

Avsaknaden av en bred allmän debatt i kombination med att andra myndigheter redan organiserats på detta sätt kan leda till en bedräglig tro på att makten måste centraliseras. En sådan lösning lär dock inte lyckas över tid, något som kommer ur att organisationen och dess verksamhet också måste ses i ett annat ljus än bara ett strategiskt sådant.

Bakgrunden till att dagens organisation är svår att styra och leda är egentligen ganska enkel. Centralt belägen finns Rikspolisstyrelsen som har vissa befogenheter över de 21 regionala polismyndigheterna. Det är inom polismyndigheterna som den egentliga polisverksamheten bedrivs och dessa leds strategiskt av en länsmästare som i sin tur har chefer och ledare på flera nivåer under sig. Den förstnämnde har med andra ord i regel en stor distans till utförarna i botten av organisationen. Regeringen förväntar sig vidare att Rikspolisstyrelsen, trots otillräckliga befogenheter och mandat, ska styra de fristående polismyndigheterna i syfte att säkerställa att de politiska målen förverkligas i praktiken. Resultatet är att det har skapats en bläckfisklik organisation, med ett huvud och 21 armar där de senare inte alltid är tvungna att lyda de signaler till handling som skickas från huvudet. Mot denna bakgrund är det uppenbart att implementeringsproblem kan infinna sig.

Den allra högsta polisledningen består av justitieministern och hennes departement. Förutom att i regel sakna den professionella kompetensen som återfinns i polisorganisationen har de som sitter i den högsta ledningen många chefsskikt mellan sig och utförarna, något som gör det svårt för dem att styra och kontrollera organisationen. På de lägsta nivåerna inom organisationen finns utförarna vilka inom vetenskapen i likhet med lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare m.fl. brukar betecknas som närbyråkrater. Denna grupp av professionella har ofta ett överskott av arbetsuppgifter varför de på grund av den stora arbetsbördan tvingas skapa rutiner och göra prioriteringar utifrån olika hänsynstaganden, något som resulterar i stor handlingsfrihet och ett stort avstånd till sina chefer.

Försöken med att få lampan att lysa på full effekt har varit många genom åren. Misslyckandena har avlöst varandra, något som har haft sin grund i att organisatörerna inte betraktat polisorganisationen som en närbyråkratisk sådan. För att hantera den närbyråkratiska faktorn och att kunna dra nytta av polisens fulla potential, krävs förutom korta beslutsvägar också ständig dialog med de professionella på golvet. Polisens arbete måste bedrivas med bred samhällsförankring och gränsöverskridande samverkan. De polisiära arbetsmetoderna måste utgå från flexibla lösningar som tillgodoser medborgarnas krav på ordning och säkerhet i respektive område, något som kommer ur att problemen skiljer sig avsevärt åt mellan landsbygd och en brottstyngd storstad. För att lyckas i arbetet med att förebygga brott krävs täta och regelbundna kontakter med bl.a. skola och sociala myndigheter vilket är särskilt viktiga argument för inrättandet av en polis med stark förankring i det lokala samhället.

För den som vill göra Polisen och dess verksamhet förståelig kan det finnas ett behov av att förenkla dess ingående delar och endast skåda dessa ur ett strategiskt perspektiv. Utifrån ett sådant synsätt förespråkar många ett inrättande av en nationell polis som svaret på att få lampan att lysa med full effekt. Av den redovisade argumentationen om närbyråkrater och nödvändigheten av samhällelig förankring bör polisorganisationen organiseras mer lokalt än vad som är fallet idag. En sådan organisation skulle sedan kompletteras med gränsöverskridande enheter av statligt slag.

Tiden är kommen för den högsta politiska ledningen att tänka med öppna sinnen och att inte låta sig förblindas av en irrationell strävan efter kontroll, i tron på att en sådan leder till ytterligare valuta på de instoppade miljarderna. Ingen tjänar på den tillfälliga placeboeffekt som kan uppstå ur en nationell polis, utan nu krävs modet att föreslå en lokal och hållbar polisorganisation som möjliggör att lampan börjar lysa med full effekt, och detta över tid.

Patrik Thunholm (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42730

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om Polisen vill ha en samhällelig förankring är det bästa receptet att lösa brott som begås. Enligt DN:s serie om Polisen, så klarar man bara upp 2.7% av alla inbrott. Det kan inte skyllas på organisationsformer. Finns det någon verksamhet i Sverige som sköts så undermåligt och där ansvariga undrar varför det finns en stark misstro mot sagda verksamhets företrädare?

Det krävs snabb skärpning för att inte irreparabelt förstöra det sista förtroendekapital som Polisen har. Vi vill se det omgående!

Permalänk | Anmäl #1 Cai Berger, 2012-01-29, 13:22

Kan inte annat än instämma med #1 Cai Berger. Om polisen söker någon som helst legitimitet i medborgarnas ögon är det bästa receptet att lösa brott. Då handlar det inte om att fortsätta efter dagens planlösning att lösa hittepåbrott som saknar faktiska brottsoffer.

Polisen behöver ta verkliga brottsoffer på allvar, istället för att rutinmässigt lägga ned deras anmälningar för att de istället är upptagna med att jaga knarkare. Det är bedrövligt hur skev den brottsbekämpande prioriteringen blivit i dagens Sverige.

Permalänk | Anmäl #2 Erik L Andersson, 2012-01-29, 16:35

Ökar regeringen polisens anslag med 20 miljarder? Det innebär ju mer än en fördubbling, ska vi ha 40 000 poliser nu? Eller ska det vara 20 MILJONER, alltså en ökning med en promille? Ja, så är det nog. 0,1% är bara till för att lura folk som inte riktigt förstår siffror att tro att det satsas på polisen.

Totalt får polisen ca 0,5% av BNP. Effektivare organisation i all ära, men det är i grunden svårt i en statlig verksamhet och det eviga pendlandet mellan centralisering och decentralisering är en evig tro på att gräset är grönare på andra sidan.

Vad som behövs är rejäl anslagshöjning, gärna en fördubbling. Det kan ju finansieras genom att resten av offentliga utgifter filas ned från ca 45% till 44,5% av BNP.

Vidare måste polisen satsa på att bekämpa brott som har brottsoffer. De som vill moralisera över andras privata livsstil ska inte använda polisen som vapen för att slå ned medmänniskor som har andra åsikter som de. Legalisera narkotika, prostitution och casino. Och avreglera sånt som smuggling (=frihandel) och allt absurt tillståndskrävande för att från att anordna dans till att hyra ut bilar. Trafikpolisen kan slopas och ersättas med snabbutbildade trafikkontrollanter, likt p-vakter, som mäter fart och kollar däckmönster m.m. så att poliserna kan arbeta med polisiär verksamhet istället.

Men med världshistoriens sämst utbildade justitieminister som aldrig haft något jobb och som inte kommer upp med bättre idéer än gredelina kuvert, så finns inget hopp alls om någon förbättring inom svenskt rättsväsende. Alliansen arbetat stenhårt på att fortsätta förstöra rättsväsendet och låta masskriminaliteten skena okontrollerat. Och med "storsatsning" på 0,1% som propagandapolitik.

Förresten, googla "polisen storsatsar på" och ni hittar ALLT: Bröllopeet, mängdbrott, bedrägeri, Malmö, nykterhetskontroller, dubbelmordet, yrkeskriminella, knarklangare, luciafylla, sjöfylleri, kontroller i jul, 3D-laserscanning o.s.v. I propagandan heter det att "polisen storsatsar" oavsett vad polisen gör. Uppenbarligen storsatsar man på att inte prioritera...

Permalänk | Anmäl #3 Lars Andersson, 2012-01-29, 16:51

Författaren har flera poänger. Legitimitet kommer ur brottsbekämpning. För att brottsbekämpningen ska kunna fungera måste polisen ha en lokal förankring.

Permalänk | Anmäl #4 Anders Svensson, 2012-01-29, 16:57

En otroligt begåvad och väl genomtänkt artikel!

Lokalpoliser, som vi redan har, ska nu bara övertyga de kriminella
elementen om sin lokala närvaro och att de finns! Då blir brottslin-
garna så förskräckta att de omedelbart upphör med sin verksam-
het!!

Ett annat alternativ hade ju varit att Reinfeldt avsatte Beatrice Ask,
avskedade hela Rikspolisstyrelsen, rensade bort de politiskt till-
satta amatörpolitikerna som ändå inte fyller sin uppgift, och där-
efter utser en justitieminister med juridisk utbildning och kompe-
tens, som i sin tur kan skapa en professionell Rikspolisstyrelse.

Har den tanken aldrig slagit Patrik Thunholm, att handlingskraft
slår struntprat med flera hästlängder?

Permalänk | Anmäl #5 per svensson, 2012-01-29, 17:12

Att få in delar av polisen under en kommunal förvaltning hade kunnat underlätta både ansvarsutkrävande och att polisen jobbar med rätt saker.

Permalänk | Anmäl #6 Anders Svensson, 2012-01-29, 17:52

Lösningen är som alltid fler dialogpoliser. Vidare skall polisen heller inte kränka minoritetsgrupper genom sådana åtgärder som brottsbekämpning. Om individer från någon av etablissemangets favoriserade minoritetsgrupper begår brått bör detta helst inte beivras. Det är ju allmänt känt att dessa individer lever under konstant förtryckt och strukturell rasism från majoritetssamhället vilket måste ses som förmildrande omständigheter. Att polisen överhuvudtaget griper eller på annat sätt agerar mot dessa individer är främlingsfientlighet och rasism.

Artikelförfattaren har därför delvis rätt. Vi behöver fler lokala dialogpoliser som kan tala oss andra individer som inte tillhör rätt minoritetsgrupp till rätta så att vi inte tänker fel.

Permalänk | Anmäl #7 Fredrik Berg, 2012-01-29, 18:04

Ännu ett argument för att samla den yppersta eliten inom det svenska samhället till en medborgarkommission som ser över alltihop. Den ska kunna strunta i alla särintressen och helt utgå från medborgarnas behov av polis och övrigt rättsväsende, elmarknad, politisk och administrativ beslutsstruktur, infrastruktur, socialväsende, sjukvård, etc. ALLT är nu fastlåst i korporationer, olika nivåer som försvarar sina intressen - den planerade ineffektiviteten.

Permalänk | Anmäl #8 Greger Morin, 2012-01-29, 18:48

En delvis kommunal polis eller bara försök inom detta väcker starkt motstånd i den svenska centralmakten. Politiska brott inom bland annat innehav och försäljning av narkotika skulle inte prioriteras av kommunledningen och den lokala polisen. I USA finns ett organiserat motstånd från poliser och rättsvårdande myndigheter mot det så kallade kriget mot narkotikan, vilket är ett sjukt moraliserande fenomen från Washington. Resultatet blir mindre resurser till att lösa brott och att brotten i sig ökar.
http://www.leap.cc/#
http://www.leap.cc/for-law-enforcement/police/

Inom sin huvuduppgift lösande av brott är den svenska polisen värdelös. Krimiminalvården är nog lika värdelös på sitt sätt. Av frisläppta från fängelse efter tillgrepp i åldern 25-44 år är hela 87 procent tillbaka med en lagakraftvunnen dom inom 3 år. Men om statistiken gick längre och de utlandsflyttande, som inte lägre ägnar sig åt brott här, ingick vore siffran cirka 95 procent. Makthavarana förbjuder alltså knark och ska vårda och klarar inte av det. Det enda galenpannorna i Stockholm kan är att babbla. Och skatterna är världens högsta.
http://www.kriminalvarden.se/upload/statistik/kr%C3%A5/omslag.pdf

Permalänk | Anmäl #9 Urban Persson, 2012-01-29, 21:33

Det finns troligen saker som vi skulle kunna avkriminalisera, för att på så sätt frigöra resurser till att lösa vanliga brott som drabbar den enskilda människan. Exakt vilka råder det oenighet om, men om samhället vågar sig på en öppen debatt utan moraliska pekpinnar går det nog att hitta lösningar. Utan att själv ta ställning för exakt vad som är lämpligt att avkriminalisera, så borde man i alla fall kunna diskutera saker som köp av sexuella tjänster när inget tvång föreligger, nedladdning av upphovsrättsskyddat material för eget bruk, innehav av japanska serietidningar, och bruk av lätt narkotika, för att ta några exempel.

Vidare finns det stora möjligheter till omprioriteringar. Trafikövervakningen t ex tar stora resurser i anspråk, men samtidigt räddar den förmodligen ett antal liv om året. Men man borde också ställa sig frågan om man skulle kunna rädda ännu fler liv om man försökte städa upp i den undre världen, med början i Malmö? Med nuvarande takt kommer det att bli hundratals skottlossningar bara i år, bara i en enda stad...

Dessutom finns det annat man kan göra för att minska polisens arbetsbörda. Sverige har t ex en alkoholpolitik som skapar en marknad för brottslighet. Med en liberalare lagstiftning så slår man undan benen för denna kriminalitet och därmed frigörs också resurser.

Sedan kan man fråga sig hur effektivt det är att låta polisen gripa samma gärningsman flera gånger. Först blir det förhör, sedan släpps den misstänkte efter förhör och måste gripas på nytt. Personen döms till fängelse men får permission och avviker och måste därför gripas på nytt. När fängelsetiden är slut (alltid i den nedre delen av straffskalan även för återfallsförbrytare, och dessutom med en tredjedels rabatt) så begår personen alltför ofta nya brott och så börjar vi om från början igen. Och av de som dömts till utvisning så är det många som trots allt får stanna - och fortsätter att begå nya brott.

Vi behöver poliser som gör samhället tryggt för medborgarna. Det ska inte vara så att ambulanser inte törs hjälpa en skadad utan polisbeskydd, att brevbärarna inte vågar dela ut posten, att mäklare inte vågar fotografera en fastighet som ska säljas, att fastighetsskötare tvingas bosätta sig på annan ort och ha vakt med sig när de ska arbeta, och så vidare. Detta är vad polisen borde ha som sin huvudprioritet! Och politikerna borde se över lagstiftningen, så att det är någon mening med att polisen griper de personer som står för våldet!

Permalänk | Anmäl #10 Gunnar Claesson, 2012-01-30, 09:41

Jag håller i stort med #10 Gunnar Claesson även om jag är tveksam till legalisering av droger. Polisens huvudprioritet måste vara att lösa riktiga brott. Idag spenderas stora summor på att jaga så kallade fildelare, men samtidigt tvingas man nedprioritera våldsbrott, förebyggande verksamhet för att hindra rekrytering till organiserad brottslighet samt att åka på de larm man får under veckorna. Det blir lite löjligt när man ställer upp det och också väldigt tydligt att polisen har blivit en privatarmé i den heliga upphovsrättens tjänst. Nu begriper jag också att detta inte är det enda sjuka i organisationen, men man måste ju börja någonstans. Istället för att jaga en allmän kulturyttring, kulturdelning, tycker jag att man bör jaga brottslingar som stjäl verkliga ting, slår, våldtar och utnyttjar fysiska personer. Lös de verkliga samhällsproblemen istället för att hitta på låtsasproblem!

Permalänk | Anmäl #11 Johannes Westlund, 2012-01-30, 22:40

Patrik Thunholm artikel är lysande ! Stefan Holgersson , Magnus Lindgren och Leif GW Persson har också den insikt som saknas hos Rikspolisstyrelsen och de höga polischeferna.Detta upprepade GW i Kvällsöppet TV4 i går kväll efter sitt frusterade utspel i "Veckans brott " i SVT 1. Efter det programmet fick han nära tusen mejl från missnöjda brottsoffer som varit utsatta för vardagsbrott där polisen inte ansträngt sig utan snabbt lagt ner anmälningarna.

Debatten i kvällsöppet visade att de höga cheferna inte kan påverka arbetssituationen hos utförarna och deras arbetsledare som under trycket att hinna med inriktar sig på att söka efter skäl att lägga ner istället för skäl att komma vidare och få resultat.

Jag anser att nu har man prövat allt utan att lyckas. Det som återstår är att skära ner penningpåsen ordentligt. Det språket förstår alla ! Personalnedskärningar med krav på att kärnverksamheten skall stärkas fordrar en helt ny styrning och en Rikspolischef med samma kaliber som Annika Falkengren i SEB !

Permalänk | Anmäl #12 Anders Bergstedt, 2012-01-31, 10:24