Både regering och opposition står passiva inför krisen

Håkan Juholts tid som partiledare blev både stormig och kort. Allt fler pratar nu om behovet av att partiet behöver ”gå i takt med tiden”. Det stämmer, men det är inte bara socialdemokratin som behöver förnyas. Också regeringen försummar alla de komplexa systemproblem som hotar jobben, välfärden och stabiliteten i vår del av världen: Europas framtid, de globala ekonomiska obalanserna, arbetslösheten, klimatfrågan, hoten mot ekosystemen och frågan hur vi ska klara framtidens välfärd med en allt äldre befolkning. I alla dessa stora ödesfrågor råder en förbluffande passivitet från politikernas sida.

Nu i slutet av januari samlas världens politiska och ekonomiska ledare till det årliga World Economic Forum i Davos. Inför mötet har WEF pekat ut de fem mest sannolika riskerna och de fem farligaste riskerna. Två övergripande frågor slår igenom i bägge kategorierna: De växande ekonomiska klyftorna och den finansiella krisen, samt utsläppen av växthusgaser och de negativa effekterna av den pågående klimatförändringen.

Grunden för de stora problem som vi ser idag är att politik och ekonomi befinner sig i växande otakt med varandra. Politiken är nationellt begränsad medan ekonomin, som sätter villkoren för politiken, till stora delar är global och kräver en politik som når långt utanför nationsgränserna.

Det färskaste och kanske tydligaste exemplet är Europas pågående ekonomiska kris. Krisen har varit under uppbyggnad länge, hotbilden av ett nytt 30-tal växer sig allt starkare. Den pakt som man kom överens om i början av december bekräftar att man inte tänker göra något för att hejda resan mot arbetslöshet, vikande välfärd och växande sociala och politiska konflikter. Sverige kommer att beröras starkt av Europas recession och de grundläggande problemen kvarstår.

Varför har det gått så här långt? Varför finns det ingen opposition som pressar regeringarna att vidta åtgärder? Vad sysslar den europeiska vänstern med i ett läge där de fria marknadskrafterna på ett övertydligt sätt avslöjar sin otillräcklighet? De svenska socialdemokraternas oförmåga att formulera alternativ håller på att förpassa rörelsen till ett parti bland alla andra.

Det behövs en ny slags opposition, som inte bryr sig om kortsiktig taktik och partipiskor, en motkraft från samhällsengagerade, intellektuella och människor i allmänhet. En opposition som må komma inifrån partierna själva eller utanför. Bara om det finns ett tillräckligt starkt tryck från väljarna kommer regering och opposition att våga ta de initiativ och beslut som krävs.

Men åter till frågan - hur kunde det bli så här?

Jag tror att ett antal skeenden från 70-tal och framåt tillsammans förklarar politikernas passivitet:

1. Politikens abdikation
Vid slutet av 1970-talet hade betydande motkrafter mot vänstervågen börjat mobiliseras. Samtidigt hade inre splittring och tvivel på den statliga styrningens välsignelser dämpat vänsterns entusiasm och trovärdighet. Under 1980-talet kom en våg av avregleringar i syfte att öka konkurrensen, tillväxten och vinsterna. Det började i USA och Storbritannien men snart hakade alla andra på. Även de socialdemokratiska regeringarna anammade marknadslösningarna.

Det blev avregleringar av produktmarknader och kapitalmarknader, privatiseringar och avskaffande av valutaregleringar i nästan hela världen, ungefär samtidigt. Experter på IMF, Världsbanken och OECD hjälpte till med goda råd och krav. ”Washington consensus” blev ett begrepp som sammanfattade nyliberalismens tron på marknaden som lösningen på alla problem; Politiken skulle vara obefintlig eller så svag som möjligt. Inflationsbekämpning blev det allt överskuggande målet. Keynes var ett i det närmaste fult ord på 90-tal och 00-tal. Ekonomer på olika håll fick ett orimligt stort och negativt inflytande över den förda politiken.

2. Globaliseringen och systemens komplexitet
En viktig förklaring till tystnaden är förstås att det inte är alldeles enkelt att veta vad man ska göra. Politik tar dessutom tid och tenderar att vara opportunistisk - man vill ju bli återvald.

Det hände mycket under 90-talet och framåt som på ett radikalt sätt förändrade villkoren för politiken. Informationsteknologin bröt igenom, vilket revolutionerade finansmarknaderna och gjorde kapitalet globalt på allvar. 1980 var finansmarknaden ungefär lika stor som världens BNP, idag är den ungefär fyra gånger så stor. Därmed har svansen fått tillräcklig kraft för att vifta på hunden.

Det var på finansiella placeringar som man kunde tjäna de stora pengarna och det var dit som många begåvade unga kvinnor och män sökte sig. Det missgynnade både offentlig sektor och industrin som inte kunde tävla med samma höga och snabba avkastning. Direktörer och kapitalägare prioriterade kortsiktiga vinster istället för en långsiktig, industriell utveckling och belönades rikligt för detta.

Tillväxten var snabb under hela 00-talet fram till finanskraschen 2008, man började så smått tro att vi kommit in i en ny tid där gamla regler inte längre gällde.  Globaliseringen med Kinas och Indiens snabba inträde i världsekonomin bidrog till att både dra upp tillväxten och att hålla nere inflationen och räntorna. Kinas stora sparande-överskott och knytningen av valutan till dollarn betydde ett rikligt flöde av kapital till främst amerikanska statspapper, vilket möjliggjorde fortsatt överkonsumtion och bubblor på den amerikanska fastighetsmarknaden.

Till det allra svåraste att förstå sig på hörde finansmarknaderna med sina nya obegripliga produkter. Möjligheterna att konstruera komplexa system och produkter med datorernas hjälp frigjorde en fiffighetens kultur inom finanssektorn. Ingen begrep sig riktigt på hur de fungerade, inte ens bankernas ledningar.

3. Svaga politiker utan legitimitet
Löneskillnaderna ökar kraftigt i den rika världen, allra mest i USA och  och Storbritannien. Arbetslösheten har parkerat sig på en hög nivå, trots tillväxten. Samtidigt har förfallet inom den offentliga verksamheten brett ut sig. Gapet mellan vad medborgarna önskar  vad gäller trygghet, omsorg och infrastruktur och vad de faktiskt får är stort, i alla västländer. Det råder en förtroendekris inom både ekonomi och politik.

Politiken har inte levererat och de missnöjda har sökt syndabockar. Invandrare och ”makthavare” har legat bra till för rollen och de högerpopulistiska rörelserna har växt i styrka i hela västvärlden, vilket ytterligare försvårat för goda ledare att göra sig gällande.

Även regeringar med välfärdsambitioner har fått det svårt när den relativa kostnaden för vård, omsorg och utbildningstjänster växt. Det går ju inte att rationalisera mänskliga tjänster som man kan inom industrin, men också de offentliganställda har rätt att få följa med i den allmänna välståndsökningen. Att höja skatterna har det ju inte varit tal om, tvärtom.

4.Kvaliteten på det politiska ledarskapet
Det är möjligt att det inte var bättre förr, men gapet mellan behov och förmåga i det offentliga livet tycks växa. Var finns de politiker som vår tid behöver, som har mod och fantasi nog för att bygga de nya strukturerna och som kan engagera andra för de hållbara alternativen? Varken regering eller opposition verkar ens försöka. Hur ska förnyelsen av ett system gå till när de ansvariga själva inte kan eller vill? Nya rörelser och aktörer, trycket underifrån och väljarnas besked i valen är förstås det givna svaret. Till det vill jag lägga folkbildning, ansvarsfulla medier och allianser för förändring. Insiktsfulla ledare som samarbetar och tar initiativ på tvärs över traditionella gränser. Allt detta tar tid.

En riktigt djup kris leder ofta till stora förändringar men priset för dessa kan bli väldigt högt. Därför brådskar det; I Sverige och Norden finns goda förutsättningar för en mobilisering av krafter för politisk utveckling och förnyelse. Vid fjolårets WEF-.möte i Davos lyftes den nordiska modellen fram som en förebild för andra. Det är dags att våra svenska politiker, såväl i regering som i oppostion börjar leva upp till den bilden.

Kristina Persson (5 artiklar)
http://www.globalutmaning.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42678

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Sossarna måste inse att deras uppgift har förändrats. Tack vare sossarna har Sverige lyckats väldigt väl under den industriella revolutionen. Dock verkar inte sossarna hänga med verkligheten. Partiet verkar på något sätt agera långsammare än realtid. Idag outsourcas det hit och dit. De som tidigare var arbetare, som knegade och slet, är idag maskinoperatörer (eller pensionärer). Idag krävs det betydligt högre utbildning för att få ett jobb, som för 50 år sedan inte krävde någon utbildning alls. Fler och fler klassas som ingenjörer eller tjänstemän, alternativt operatörer, och då passar inte sossarnas eller LO:s profil in.

Märkligt att dom inte själva insett detta i tid. Jag trodde partitopparna och fackpamparna var välutbildade.

Permalänk | Anmäl #1 Janne Berggren, 2012-01-25, 20:18

Oj, jag glömde en annan viktig sak. Sverige försöker ofta hävda sig i globala sammanhang, samtidigt som vi som medborgare mer eller mindre trycks ner enligt Jantelagen. En oskriven regel som faktiskt också drabbar sossarna, då förmodligen flera vill bli partiledare, men ingen "vågar", då det skulle bryta mot just jantelagen.

Jantelagen har förstört så mycket för vårt land, och att sossarna vurmar för den är för mig helt oförståeligt.

Permalänk | Anmäl #2 Janne Berggren, 2012-01-25, 20:22

" Vid fjolårets WEF-.möte i Davos lyftes den nordiska modellen fram som en förebild för andra. Det är dags att våra svenska politiker, såväl i regering som i oppostion börjar leva upp till den bilden."

Det betyder att höja skatten , eller hur ?

Permalänk | Anmäl #3 Sven Stromitzky, 2012-01-25, 20:45

Rubriken och ingressen lät lovande men sen blev det bara det gamla vanliga ekonomistiska dravlet. Synd.

Ja, regeringen och oppositionen står handfallna eller snarare apatiska inför krisen och det beror på att man inte förstått att krisen beror på en global brist på fossil energi.

Krisen beror inte på brist på pengar som ekonomisterna hävdar, denna religiösa överhet som predikar att välstånd skapas av knapptryckare på banken som flyttar pengar mellan konton.

Den globala tillväxten beror på energitillgången och eftersom inte oljeproduktionen stiger sedan 2005 blir det en ökande brist och kris efter kris tornar upp sig allt eftersom stolliga ledare försöker expandera sig ur problemen. Det går inte.

Tänk att man ska behöva tala om så här elementära saker för en fd centralbankschef, en statminister och en finansminister. Det krävs tydligen ingen verklighetskontakt för att nå höga positioner.

Epoken där ekonomisterna gjort sig till överstepräster "ge oss bara ditt förtroende och dina pengar så skapar vi välstånd" är på väg mot sitt oundvikliga slut men först ska alla problem de ställt till med hanteras. Det blir inget roligt uppvaknande.

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2012-01-25, 21:03

De nya "nödvändiga" allianserna
http://cosmokultur.com/2012/01/22/de-nya-allianserna/

Permalänk | Anmäl #5 CosmoKultur, 2012-01-25, 21:11

Kristina Persson. Om du vill bli tagen på allvar av oss som följer den verkliga forskningen och inte den som sker under etablissemangets och gammelmedias fana, så bör du hoppa över klimatbluffen.
Att du tar upp den förespeglar att du tycker att du vet något om detta område. Eller du pratar på i floskelträsket utan att ha en suck om vad och vem som ligger bakom modeorden?

Berätta för mig hur stor den genomsnittliga temperaturökningen varit på jorden de senaste 15 åren. Snälla.

Permalänk | Anmäl #6 leif w-n, 2012-01-25, 21:26

En ovanligt välskriven redogörelse. Lite vag på vad man vill åstadkomma, men samtidigt så befinner vi oss i ett vägskäl, och det kan vara bra att veta var man är på väg innan man satsar fullt ut på någon handlingsplan.

Vi kommentatorer får akta oss för att bli för arga och för kritiska, blir vi det så kommer vi snart att ha en opinion av amerikansk modell och en politik som i allt väsentligt är ilskedriven

Permalänk | Anmäl #7 Anders Olsson, 2012-01-25, 21:47

Ett stort problem är väl att det egentligen inte är någon skillnad på regering och opposition det tycker ju ganska lika det är väl två partier som sticker ut miljöpartiet som lever i en fantasivärld och vänsterpartiet som lever i någon slags dåtid, får väl ta upp sd också då förståss som alla andra, som jag ser det vill de ha en behovsprövad invandring och det måste väl ses som normal läge de andra har ju spårat ur där . Tror nog att många utifrån skulle bli förvånade av att moderaterna ses som höger här. Vad jag förstår ses våra politiker som socialister rakt över för de som ser på oss utifrån. Då finns det ju inte någon opposition när alla tycker lika. Fel sorts människor verkar bli politiker många av dem har inte något att falla tillbaka på därför vågar dom heller inte säga emot. Risken att allt ska störta ner i en kris värre än 30-talets får väl ses som ganska stor och då i ett samhälle där staten tagit hand om allt kan det nog bli problem.
Det där med klimatförändringarna är det knappast vi människor som styr över, det är bara att hänga med runt solen, föresten hur tar man tempen på jorden?. Vi har inte råd att ösa ner pengarna i sådana meningslösa projekt.
I övrigt var det intressant läsning

Permalänk | Anmäl #8 Anton Nilsson, 2012-01-25, 22:31

#11 Kristian Grönqvist: Är inte ens religiös, men du gissar jag är frireligiös. Om vi skulle elda upp all känd olja i morgon så skulle det inte påverka klimatet alls. Det man däremot säkert kan säga och se med egna ögon är den naturskövlingen som pågår med byggande av vindkraftverk över allt, de som driver detta ger sig inte förens vi har byggt ut vattenkraften till varenda älv och använder oss av kolkraft som inte är speciellt bra för människans välbefinnande. Många borde sluta med att vara så lättstyrda och i stället läsa in sig och dra egna slutsatser.

Permalänk | Anmäl #13 Anton Nilsson, 2012-01-26, 15:42

Kristian Grönqvist, ruttnande träd i skogen släpper ut mer än oss vulkaner släpper ut mer än oss, vi kommer inte i närheten av det som sker naturligt. Att det lilla som vi släpper ut skulle stjälpa allt bör ni "religiösa" bevisa. Vi kan inte fortsätta att kasta pengar i sjön. Man bör även vara uppmärksam på att många både politiker och forskare har sin inkomst från de ”gröna”.

Du undrar vad jag tycker vi skall få energi från, kärnkraft, så länge säger jag då. Kall fusion är ju helt klart intressant vi får hoppas att det fungerar.
Man bör väl läsa mer än det som förstärker det man tycker själv, annars blir det religiöst. Jag påstår inte att jorden skall gå under, det skulle vi inte kunna göra något åt i vilket fall, men att risken finns för en kraftig ekonomisk nedgång, det är inte samma sak.
Man kan inte vara för vindkraftverk, som det ser ut idag, och säga sig värna om naturen.

Permalänk | Anmäl #15 Anton Nilsson, 2012-01-27, 07:07