Nya S-ledaren måste ena som Göran Persson

Att ena partiet lär bli det överordnade uppdraget för en ny S-ledare. Det är lättare sagt än gjort. Att enighet är uppdragets tyngsta, minst glamorösa och osexigaste uppdrag borde skrämma, vilket säkert förklarar många nej.

Eftersom ideologiska partistrider sedan decennier tillhör förnekelsen talar få om hur sprickor tätas. Erfarenheten visar ändå att det finns några vettiga råd att ge till en ny partiledare:

• - Håll dig extremt noga informerad om vad som händer.
• - Ge motståndarna utrymme och frihet under ansvar.
• - Bygg en stark organisation runt dig.
• - Satsa på visioner och konkreta projekt.   

Vid sin installation för exakt tio månader sedan mötte Håkan Juholt företrädaren Mona Sahlins mjuka socialdemokratiska högerlutning med ett kraftfullt vänsteranförande. Två bilder ställdes mot varandra: Mona Sahlins politik utan förmögenhets- och fastighetsskatt, mer fokus på utveckling än jämlikhet och rimliga skattesänkningar mot Håkan Juholts kultur, social demokrati, solidaritet, offentlig sektor, översyn av pensionssystemet och metaforen om solsken och regn.

Att höra Håkan Juholt var som att se ett kantrat skepp resa sig och inta nytt läge. Mona Sahlins tydliga medelklasspolitik – skapad för Stockholm - mot Håkan Juholts tydliga vänster – i första hand till landet utanför tullarna.

Socialdemokraterna i rörelse åt olika håll.

Håkan Juholt blev rörigare efter installationstalet, när A-kassan ströks ur budgetmotionen och politiken pendlade. Håkan Juholts medarbetare vill absolut inte se honom som vänster, snarare som mittenman som rör sig inom det acceptabla. Den bilden stämmer nog. Håkan Juholt står ideologiskt mitt i sitt parti – ibland vänster, ibland höger, som de flesta socialdemokrater.

En viktigare notering är att självförtroendet bland landsbygdens socialdemokrater tycktes öka under Håkan Juholts tid. Hans stilenliga sorti i Oskarshamn är värd sympatier, samtidigt kan den ses som hans markering av de svårigheter hans parti står inför: Land mot stad, vänster mot höger.

Det är där den nye partiledaren måste börja – precis där Mona Sahlin och Håkan Juholt borde ha börjat.

Av Håkan Juholt och Mona Sahlin kan en ny partiledare ändå lära att god retorik och satsning på politiska projekt är en del av ett splittrat partis krisbearbetning. Nu räckte inte goda föresatser som Juholts barnfattigdom eller Mona Sahlins integrationspolitik och HBT-frågor. Det blev inga enande projekt.

Den nye partiledaren bör också lära av de två företrädarnas basala misstag att undvika att runt sig bygga egen stark och sakpolitiskt skicklig organisation.   

Göran Persson var väl medveten om splittringen och dess risker. I sina memoarer Min väg, mina val skriver han på sidan 214 om strider inom SSU:

”Vann majoriteten med en röst övervikt, tog majoriteten över allt. Att arbeta på det sättet är säkraste sättet att spränga en organisation inifrån. När majoriteten har segrat är det ju i stället minoritetens intressen som måste beaktas, för annars söker sig minoriteten snart någon annanstans.”

Hans varning att liknande strider i moderpartiet skulle ha en degraderande innebörd var välfunnen.

Göran Persson ville vårda partiets minoriteter - för partiets bästa. Inför EMU-omröstningen framträdde Margareta Winberg, Marita Ulvskog, Lena Sommestad och Morgan Johansson som EMU-motståndare. I stället för sparken gavs statsråden frihet under ansvar – med partiets bästa för ögonen. Därmed gav partiordföranden legitimitet åt EMU-motstånd inom partiet. Att Persson aldrig fick samma grepp om EMU-kritikern Leif Pagrotsky knäckte inte partiet.  

Göran Persson ville inte se partivänner som höger eller vänster, i fallet Marita Ulvskog gjorde han ett undantag och beskrev henne som klart till vänster. Det är svårt att gå förbi tolkningen att Göran Persson förordade Marita Ulvskog som partisekreterare för att dels ge partiets vänster ett namn i partitoppen, dels mota argument som hade med interndemokrati att göra. På samma sätt bör han ha tänkt när han gjorde Margareta Winberg till vice statsminister 2002-2003. Han ville verka enande.

Råd: Hantera motståndarna genom att släppa fram företrädare, som ges frihet under ansvar.               

Ingvar Carlsson lät alla statsråd och hela partitoppen verka under frihet och ansvar. En delegerande ledarstil gjorde honom knappast mindre mäktig, snarare tvärtom. Han vårdade partiet och höll sig extremt väl informerad om utvecklingen genom sitt nätverk, inte minst SSU, plantskolan som hjälpte honom att se vad som väntade.

Att Ingvar Carlsson hade ständiga problem med regeringens motpoler Sten Andersson och Kjell-Olof Feldt, samtidigt som relationen regeringen och LO länge var i botten, handlade om ofrånkomliga politiska vägval i en tid då Europa vändes ut och in – det handlade inte om att skada partiet.   

Råd: Håll dig extremt noga informerad om vad som sker i partiet för att kunna hantera splittring.

Olof Palme och Tage Erlander kontrollerade på sin tid motstånd genom att möta förväntningar med och använda ett ekonomiskt utrymme till visioner och projekt som förenade alla socialdemokrater. Till de tydligaste exemplen hör visionen om lika utbildning för alla från 1920-talet, konkretiserad 40 år senare i projektet en sammanhållen nioårig grundskola. Långt senare hade Olof Palme sin egen politiska verkstad i den så kallade Tolvan, där skickliga medarbetare utifrån tidsandan och partistämningar arbetade fram delvis enande sakfrågor och argument.

Det viktigaste rådet till den nye partiledaren måste bli: Skapa nya visioner och politiska projekt som samlar hela partiet. 

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42653

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag nominerar härmed Mariam Osman Sherifay. Hon har allt som krävs för att föra Socialdemokraterna till seger i valet 2014.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2012-01-24, 15:09

Göran Persson 'enade', med att trycka pekfingret i magen på motspänstiga.

Men nu har man föreslagit en annan kandidat - nämligen Jan Eliasson!

Här kommer man till en kandidat, som skulle kunna ena, men sin erfarenhet som diplomat och förhandlare.

Bredvid JE är Fredrik Reinfeldt en lättviktare, och Carl Bildt bild kunskaper om utrikespolitik amatörmässiga.

Så: Jan Eliasson till partiledare för S, samt Margot Wallström till utrikesminister, då Margot Wallström har sagt sig vilja bidraga för att hjälpa partiet.

De här två skulle kunna skapa verklig trovärdighet för socialdemokraterna i kommande val och regering.

Permalänk | Anmäl #2 u_16873, 2012-01-24, 18:44

#2 Bengt Johansson

SvD blogg skriver om Jan Eliasson (och andra) som nya partiledare för (S):
"I samma stund som en Wallström eller en Eliasson byter den internationella scenen mot den gråa vardagen kommer strålglansen att blekna. Då tvingas de ta ställning i just de frågor som gjorde såväl Mona Sahlin som Håkan Juholt kontroversiella internt. Då tvingas de skita ner sina händer."

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/01/24/jakten-pa-fralsare-ar-sociald...

Permalänk | Anmäl #3 Mårten B, 2012-01-24, 19:21

#3 Mårten B

När journalister i Stockholm ser upp till Bildt för hans internationella erfarenhet, så borde de knäböja framför Eliasson för hans internationella erfarenheter, för Bildt är en dvärg i jämförelse med Eliasson vad gäller internationell erfarenhet.

Permalänk | Anmäl #4 u_16873, 2012-01-24, 19:48

Bara en man med riktig pondus (som GP) kan ena (S). Vad är det svåra att förstå att man inte kan välja mesiga betahonor / hanar som ledare till ett parti. Alfamentalitet är nödvändigt hos en partiledare. Ingen tar en beta eller omega seriöst.

Permalänk | Anmäl #5 jon79, 2012-01-24, 20:15

Minns så väl valafficherna med Person/Nuder och hon..Ulvskog det gänget var ett förlorargäng och givetvis gick matchen till det blåa laget,det ska mycket till för att få Reinfelt och Borg på fall.

Permalänk | Anmäl #6 Micael calmén, 2012-01-24, 20:49

#4 Bengt Johansson
Vet inte om journalister eller nåon annan ska knäböja för Eliasson fr hans kunskaper i diplomati etc men det är inte vad SvD-bloggen eller denna tråd handlar om.

Jag tror att Eliasson helt enkelt är för smart för att bli partiledare.;)

Permalänk | Anmäl #7 Mårten B, 2012-01-24, 22:04

Jag anser att en invandrare och/eller en kvinna bör bli sossarnas nästa partiledare. Integrationsfrågorna är en av de största utmaningarna vi har.

Varför inte Nalin Pekgul som partiledare?

Permalänk | Anmäl #8 Daniel Feldtstein, 2012-01-24, 22:40

Inte för att det är mitt business men jag kan faktiskt sakna en Göran Persson i svensk politik. Han tog inte skit av nån och såna politiker existerar inte längre på den här nivån. Jämför med ynkryggen Reinfeldt... Som natt och dag. Hans ihärdiga försök att bli "landsfader" är ju bara löjeväckande.

Permalänk | Anmäl #9 u_17715, 2012-01-25, 00:10

"Mitt business"? Haha, börjar bli trött nu. :-)

Permalänk | Anmäl #10 u_17715, 2012-01-25, 00:13

De måste skaffa en ledare med som lanserar en ide som folket enas kring. Att ena partiet borde väl vara minsta problemet när opinionen vänder. Den senaste iden " det mångkulturella samhället" har ingen som helst dragningskraft om man jämför med giganten "folkhemmet" som var genial då den underförstått innebär såväl stöd samt ansvar precis som man har i ett hem. Det är också därför "välfärdsstat" inte är lika starkt enande. Människor vill tillhöra något! Varför inte då nationalstaten Sverige i ett "det nya folkhemmet" kan Reinfeldt rippa Blairs transformering av Labour kan väl ta återanvända Per Albin Hansson. Eller är stöd och ansvar för omodernt. Knappast vi är inte så jävla frigjorda som en del tycks tro.

Permalänk | Anmäl #12 Joakim Nilsson1, 2012-01-25, 08:29

Menar författaren egentligen: Nya S måste kyssa Reinfeldt´s bakdel (precis som Göran Person gjort i frågan om europakten) och ge efter för allt EU vill hur det än skadar Sveriges befolkning.

Permalänk | Anmäl #13 Tor, 2012-01-25, 22:56