Gingrichs största fiende är han själv

Gingrich stora seger i South Carolina var oväntad. En vecka innan valet var det inte många som trodde att han skulle vinna och definitivt inte med den segermarginalen. Primärvalet ser nu ut att bli en kamp mellan Romney och Gingrich.

Att beskriva Gingrich är inte lätt. Till skillnad från Obama, vars bakgrund fortfarande delvis är höljd i dunkel, finns det för mycket information om denna republikanska veteran. Det finns många åsikter och föreställningar om Gingrich och alla är i stort sätt sanna.

Han är intelligent och påläst! Sant! Han har en moralisk tvivelaktig karaktär? Sant! Han har lett det republikanska partiet till stora segrar! Sant! Han har lett det republikanska partiet till svidande nederlag! Sant! Han har varit delaktig i riktiga och omfattande politiska reformer? Sant! Har han gjort bort sig? Flera gånger! Kan han leda? Ja! Är han oberäknelig och opålitlig som ledare? Ja! Är han egomanisk? Ja! Är han en originell tänkare? Ja! Kan han fokusera? Ja! Är han tanklös och impulsiv? Ja!

Om man vill argumentera att han är en konservativ i en burkeansk anda - titta på 1996 års välfärdsreform som han var delaktig i att göra till lag. Vill man argumentera att han är en måttlig och moderat och republikan - titta på den balanserade budgeten han var delaktig i att frambringa under Clintonåren. Vill man argumentera att han är en Tea-Party-kandidat - lyssna på hans senaste retorik om att göra dramatiska nedskärningar i den offentliga sektorn och drastiskt minska budgetunderskottet. Vill man argumentera att han i själva verket tillhör den progressiva vingen av det republikanska partiet - titta på hans gemensamma utspel tillsammans med tidigare demokratiske talmannen Nancy Pelosi, om klimathotet. Tidigare presidentkandidaten och Tea-Party-favoriten Michelle Bachman har kallat honom en socialist.

Gingrich driver just nu en kampanj där han givit sig själv rollen som en outsider och en anti-etablissemangskandidat. Samtidigt kan man argumentera för att Gingrich är den ultimata insidern. Han har tillbringat i stor sätt hela sitt liv i Washington som politiker och rådgivare/lobbyist. Han har dessutom varit kongressens talman och mer på insidan kan man knappast vara.

Det är delvis på grund av denna bakgrund som så många kan ha så vitt skilda uppfattningar om honom. Men hur ska man förstå denna bakgrund?

Ett sätt att förstå den är att han är en komplicerad och mångfacetterad person med ett rörligt intellekt som med lätthet kan hålla flera olika och till synes motstridiga idéer i huvudet samtidigt. Det är förmodligen så Gingrich själv vill se det och bli uppfattad. Ett annat sätt att förstå den är genom att acceptera att det är fullt naturligt att man under en lång politisk karriär byter åsikt och perspektiv och att man som politiker ofta tvingas att vara flexibel och anpassa sig till olika omständigheter. Ett tredje sätt att förstå den är att Gingrich är filosofisk oförankrad. Han har inga fasta övertygelser utan det råder ett ständigt kaos inom honom. En anhängare av det tredje sättet att förstå honom är president Clintons förre detta pressekretare Dee Dee Myers. Hon har kallat honom för en politisk sociopat som ständigt konstruerar elaborerade argument för att försvara vad han råkar göra för tillfället.

Vad som är mest slående med Gingrich och är åsiktsgapet mellan dem som känner och har arbetat med honom och dem som inte känner honom. De flesta som känner och har arbetat med Romney stöjder honom. Med Gingrich är det precis tvärtom. De flesta som känner eller har arbetat med honom stödjer honom inte och anledningen till deras beslut har ofta något att göra med bristerna i Gingrichs karaktär.

George H.W. Bushs stabschef, och tidigare guvernören av New Hampshire John Sununu, har kallat Gingrich för oberäknelig, inkonsekvent, opålitlig och principlös. Det finns en uppsjö av prominenta republikaner som har gett liknande vittnesmål. Flera konservativa proffstyckare har också pekat på Gingrichs bristande karaktär och valt att förespråka andra kandidater. Men kritiken från Washington-etablissemanget har liten effekt på Gingrichs väljare. De håller just detta etablissemang ansvarigt för att landet är på väg i fel riktning. Så det kan mycket väl vara så att denna kritik faktisk hjälper Gingrich.

De som inte känner eller har arbetat med Gingrich verkar se honom på ett helt annat sätt. Vem var det som senast ledde en rörelse som faktiskt balanserade den federala budgeten? Gingrich! Vem var med senast en riktig välfärdsreform drevs igenom? Gingrich! Vem var med senast det gjordes riktiga nedskärningar i den statliga sektorn? Gingrich!

Gingrich har tidigare beskrivits som en omöjlig kandidat på grund av alla skandaler han har i bagaget. Men hittills har utpekandet av olika händelser i hans liv haft en mindre negativ effekt än vad många förväntat sig. Kort innan valet i South Carolina sändes en tv-intervju med Gingrich hämndlystna exfru som anklagade honom för att ha föreslagit ett öppet äktenskap. Detta lågvattenmärke till journalistik togs även upp av moderatorn i en av tv-debatterna innan valet. Hela denna historia hade liten effekt på Gingrich som lyckades vända detta slag under bältet till sin fördel genom att argumentera att denna fråga bara var ytterligare ett exempel på hur amerikansk media är jävig till Obama och demokraternas fördel. Eftersom detta är ett favoritämne bland många konservativa, hyllades Gingrich med stående ovationer efter att han sablat ner CNN:s John King för att ha tagit upp ämnet.

Gingrich karriär har varit ojämn. Han har tagit sig uppåt snarare med några få stora steg än många små. Gingrich har varit vid den absoluta toppen, men han har inte tillbringat längre perioder där. Så fort han nått toppen eller kort därefter så har det gått utför för honom. Framgångar verkar ha en tendens att stiga honom åt huvudet och han tappar fokus, blir temperamentsfull och oberäknelig, och har en tendens att gå för långt. Det flesta bedömare menar att Gingrichs största fiende är han själv. Att påstå detta är numera nästan en kliché.

Gingrich själv hävdar att han är förändrad man. Han erkänner öppet sina brister men menar samtidigt att han numera är mindre impulsiv och mer sansad. I samband med denna typ av utspel lyfter han gärna fram att han är 68 år, morfar, lyckligt gift, och att han har funnit själslig ro efter att ha konverterat till katolicismen. Det verkar ligga en del i vad han säger och detta skulle då delvis neutralisera hans problematiska bakgrund. Men trots sin disciplinerade framtoning dyker den gamle Gingrich upp då och då, med ogenomtänkta och förhastade utspel och utfall.

Vad många republikaner fruktar är att Gingrich kommer att hålla sig så pass disciplinerad och fokuserad under primärvalet att han faktiskt vinner. För att han sedan mot hösten, när det republikanska etablissemanget och partiet sluter sig bakom honom, kommer att låta segern stiga honom åt huvudet och tappa fokus och börja göra mindre genomtänka utspel som att han exempelvis ska bomba Iran, eller jämföra sig själv med Churchill.   

Det finns massor med positiva saker att säga om Gingrich. Han är unik, modig, kunnig och karismatisk. Men framförallt är han en oerhört skicklig debattör. Hela Gingrich kampanj lever och dör med hans prestationer i tv-debatterna. Han har inget liknande den kampanjorganisation eller de resurser Romney har bakom sig.

I de senaste debatterna har Romney vid flera tillfällen uppvisat osäkerhet, speciellt då han konfronteras med frågor som han och hans kampanjstab inte förutsett. Och då inövade och färdiga formuleringar saknas ger en obekväm Romney ibland uppenbart undvikande svar. Gingrich å andra sidan har visat sig vara oerhört kvick och flexibel under debatterna. Han är påläst som få och mycket skicklig på att leverera den sortens korta svar och formuleringar som efterfrågas av dagens media.

Gingrich skicklighet som debattör är även viktig för den grupp som starkt ogillar president Obama och vad de uppfattar som en vänsterorienterad och elitistisk mediakultur som överlag beskriver republikaner som efterblivna och outbildade lantisar. Denna revanschistiska grupp drömmer om att få se Gingrich läxa upp Obama, som representerar i stort sätt allt de ogillar, på bästa sändningstid. Vissa i denna grupp skulle till och med kunna acceptera en republikansk valförlust bara för att få se detta.

Snart är det val i Florida och där kommer det nog inte alls att gå lika bra för Gingrich. Florida är en heterogen delstat och en av de största och befolkningsrikaste. Att bedriva valkampanj där är därmed mycket kostsamt. Romney har redan spenderat flera miljoner dollar i Florida på bland annat tv-reklam och han har en stor organisation på plats. Gingrich och de övriga kandidaterna har i stort sätt inte spenderat en cent där och desperat försöker de nu samla in pengar för att kunna konkurrera med Romney. Utöver detta har Romney varit förhållandevis defensiv på sista tiden. Han har agerat som om nomineringen har varit hans och han har försökt att axla rollen som statsman och fokuserat mycket på Obama. Nu kommer primärvalprocessen att fortsätta längre än vad han och många andra trodde för bara någon vecka sedan och Romney tvingas nu att skifta fokus.

Med förlusten i South Carolina, omräkningen i Iowa, där hans seger nu mer betraktas som delat lopp mellan honom och Santorum, och alla de attacker han har fått utstå från sina motståndare har försvagat hans ställning. Nu kommer Romney och hela hans maskineri att rikta sig tydligare mot Gingrich och hans bakgrund. Gingrich kommer med största sannolikhet att svara med samma mynt, vilket kommer att resultera i att valkampanjer nu går in i ett blodigare och smutsigare skede. Det är inget konstigt med detta, utan en del av det politiska spelet, och kampen mellan Romney och Gingrich kommer förmodligen att ha många likheter med kampen mellan Hillary Clinton och Obama 2008.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42636

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En person som Newt Gingrich som säger sanningen:"Palestinians are an invented people!" vore inte fel att ställa mot Barack Hussein "Yes, I can talk!" Obama II i höst.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2012-01-25, 08:27

"Obama vars bakgrund fortfarande delvis är höljd i dunkel"... å där kunde man sluta läsa den artikeln. Är det någonstans Orly Taitz fortfarande skulle kunna få plats så är det kanske newsmill.

Permalänk | Anmäl #2 Sanjay Rubinstein, 2012-01-25, 11:56

Som Jon Stewart sa om Gingrich som en outsider.

"Gingrich is not an insider, he is the insider. When the government gets it's prostate check it tickles Gingrich"

Permalänk | Anmäl #3 Benjamin W, 2012-01-25, 14:48

En mycket intressant artikel. Artikelförfattarens analys kring Gingrich i allt väsentligt likaså.

Men, endast 4 stater har hitintills avverkats således återstår det 50 stater till och med detta är det LÅNG tid kvar för oss att se om Gingrich håller måttet eller inte. Om det är så att hans karaktär inte håller måttet är jag övertygad om att det i god tid kommer att komma upp till ytan.

Men som det ser ut idag är Gingrich den absolut kraftfullaste kandidaten enligt min mening. Han kommer bokstavligen ”moppa golvet” med Obama i debatterna. Merparten av Obamas anhängare varken kan eller förstår någonting om politik.

Huvudskälet till attt Obama har så många anhängare står att finna i medias ohederlighet. När då Gingrich skurar golvet med Obama i debatterna då finns det stora möjligheter till att även denna skara vaknar till liv.

/Thomas Ek

Permalänk | Anmäl #4 Thomas Ek, 2012-01-25, 15:17

Från artikeln: "Vill man argumentera att han i själva verket tillhör den progressiva vingen av det republikanska partiet - titta på hans gemensamma utspel tillsammans med tidigare demokratiske talmannen Nancy Pelosi, om klimathotet."

Det där har han ju tagit avstånd ifrån grundligt, och kallat det "mitt absolut dummaste utspel de sista åren":
http://www.youtube.com/watch?v=kp1xkAKKeNM

Gingrich är alltså numera en s.k. klimatskeptiker -- han tror inte på mänskligt åstadkommen global uppvärmning -- vilket jag betraktar som mycket progressivt.

Permalänk | Anmäl #6 Rickard Berghorn, 2012-01-25, 17:33