Om författaren
Frilansjournalist, ideologisk debattör, tidigare politisk redaktör vid Norrköpings Tidningar.
Göran Greider, Dala-Demokratens chefredaktör och ständige gäst i radions och televisionens debattprogram, tuggar ständigt sitt mantra om den borgerliga pressens påstående dominans. Senast i lördagens (19/1) extrainsatta Studie Ett om Håkan Juholts avhopp som partiledare, och i söndagens Godmorgon Världen, malde han på om att nittio procent av tidningarna är borgerliga och att det varit en "medial häxjakt" - underförstått från borgerliga medier - på Juholt vilket framtvingat dennes avhopp. Det är sannerligen dags att Greider byter denna verbala och semantiska skiva nu, ser den verklighet som råder och som han innerst inne är medveten om, särskilt när en rad av hans ideologiska fränder dominerar kultursidorna i landets tre största tidningar, Sveriges radios kulturredaktion och även påtagligt gör sig gällande i den publika televisionens dito!
Den stridbare vänsterdebattören brukar ofta medverka på kultursidorna i Sveriges upplagemässigt största tidning, Aftonbladet 320.000 ex enligt senaste TS-siffror. De har en politisk framtoning, som bör passa Greider som hand i handske - kulturchefen Åsa Linderborg ser ju till att eventuella blåfärgade "löss" hålls utanför de röda fanor, som inramar tidningens kulturinnehåll. Hon är för övrigt den enda medieperson i framskjuten ställning i vårt land som, enligt vad jag vet, offentligt har beklagat Berlinmurens fall; "jag imploderade", som hon beskriver saken.
Nästa tidning har Sveriges näst största upplaga vad gäller seriösa dagstidningar: Dagens Nyheter medd 298.000 exemplar. Dessa kulturredaktion består också till övervägande del av medarbetare i Göran Greiders politiska smak. Jag förmodar att, han också personligen känner de flesta av dem.
Detsamma gäller nästa tidning i raden, Expressen, 286.500 exemplar dagligen (inklusive Kvällsposten och GT). Här är det lätt att namnge den ene efter den andre på kulturredaktionen som direkt skulle passa som Greiders ideologiska sällskap i såväl studiecirklar om marxismens klassanalys som möjliga vägar till ett socialistiskt Sverige. Därmed inte sagt att medarbetarna på förhand ej skulle vara läsvärda och leverera intressanta texter. Men säga aldrig att de företräder borgerliga uppfattningar!
Så hoppar vi till den upplagemässigt största landsortstidningen, Helsingborgs Dagblad, om vilkens kultursidor kan sägas ungefär detsamma. Här kan också noteras att en av ägarna, Sören Sommelius, författare och flitig kulturskribent, i alla år har förfäktat åsikter som måste ha mottagits väl i Dala-Demokratens chefredaktörsrum. HD:s upplaga är 71.100 ex.
Således kan konstateras att landets fyra största tidningar med en sammanlagd upplaga på nästan en miljon ex har stark vänsterprofil - i ett artikel- och bildmaterial som storleks- och redigeringsmässigt starkt överträffar tidningarnas borgerliga ledarsidor. Borgerlig mediedominans, Greider? Struntprat!
Lägg därtill radions dagliga kultursändningar med recensioner, inlägg och debatter som ofta har en vinkel åt vänster, vilket också är lätt att förstå vid en titt på medarbetarstaben och de ibland kommunicerande kärl till ej minst Expressens kultursidor som finns.
Som om detta inte vore tillräckligt för att dementera Göran Greiders mantra, påminns han om de regelbundna undersökningar av journalistkårens politiska tillhörighet som görs av Göteborgs universitet. Med vissa mindre fluktuationer visar de att omkring sjuttio (70) procent av kåren har vänstersympatier och där Vänsterpartiet och Miljöpartiet har betydligt större stöd än bland väljarna i allmänhet. Och omvänt har särskilt moderaterna en mycket svag ställning, om journalistkåren skulle rösta och avgöra valen i landet.
Så därför, Göran Greider, se nu denna dokumenterade sanning om medieopinionen i vårt land i vitögat, som totalt dementerar Ditt mantra! Du, om någon, bör i stället glädja Dig, och trivas som fisken i vattnet, åt att Dina ideologiska proselyter har ett fast grepp om en miljonupplaga i dagspressen - tillika de största tidningarna - och ännu större lyssnar- och tittarskaror i de publika radio-och TV-kanalerna! Vad mer kan en inbiten vänsterideolog begära i ett land med en - just nu i varje fall - stabilt förankrad borgerlig ministär?
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42588
Bengt Olof Dike.
Kultur är vänster per definition. Åtminstone om man inte betraktar leksakerna i Happymeal-påsen som kultur. Till och med överklasskultur på nationalscener bejakar nya influenser och ser prestation som viktigare än lönsamhet. Det kan du inte göra något åt. Kulturjournalister är öppna för annat än nyliberala drivkrafter eftersom nyliberala drivkrafter är kulturellt sett fördummande och inskränkt.
Men det motsäger inte Greiders konstaterande att media är övervägande borgerlig. Ledarsidorna är definitivt övervägande borgerliga. Nyhetsredaktionerna är inskränkt sensationslystna och drevsugna och motarbetar aktivt varje försök till politisk opinion. Ekonomiredaktionerna är nästan utan undantag finansindustrins okritiska medlöpare. Att kultursidorna har kvar en smula civilkurage ändrar inte på den saken.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-01-22, 17:30
Greider skjuter på pianisten.
Att nu fokusera på media i stället för på S-politikens innehåll och kravprofilen på en ny S ledare är inte rätt prioritering enligt min uppfattning, som svensk väljare med intresse för balans mellan regering och opposition.
Att skälla på media är verkligen att glömma bort relationen mellan orsak och verkan.
Kommer du ihåg historien om skorpionen som på svanens fråga "why did you sting me?" under försöket att hjälpa skorpionen över vattnet svarade: " because thats what i do"?
Exakt.
Det är sådana här historier som alltid fått, och alltid kommer att få pressen att frossa. Att sedan Sverige till skillnad från många andra länder är ett en-fråge land medför automatiskt att alla springer åt samma håll, vilket resulterar i det berömda "drevet".
Att dock som t.ex. Greider försöka skylla på drevet i stället för på huvudaktörerna, är ju helt futilt.
Att t.ex. glömma bort att i stället analysera den huvudroll en förlegad process av öststatstyp i kombination med en tveksamt agerande valberedning spelat i den här historien, är ju att göra partiet en verklig björntjänst.
Varför inte fokusera på den huvudfråga som har mest betydelse för Sverige?
Även om jag personligen med få undantag hittills röstat borgerligt har jag alltid haft all respekt för S som regeringsdugligt parti.
Eftersom regeringen enligt min uppfattning har agerat och fortfarande agerar tondövt och alltmer maktfullkomligt vad gäller såväl behovet av rejäla reformer för att t.ex. underlätta förnyelse och tillväxt i näringslivet, modernisering av lagstiftningen för att anpassa sig till en helt förändrad arbetsmarknad, samt behovet av en grundlig reformering av äldrevården för att möta en fyrtiotalistgenerations differentierade behov, behöver Sverige en BRA opposition, med en S-ledare med tillräckligt stort kragnummer för att kunna leda Sveriges näst största parti, och inte minst, tillsammans med sin partner , i den eventuella rollen som statsminister efter 2014 kunna representera ALLA svenskar.
Man kan bara hoppas, att S-ledarna nu tar på sig ansvaret att formulera ett regeringsprogram och välja en ledare som ingen väljare i Sverige skulle behöva skämmas för i rollen som landets främste representant.
Som den gamle H.E. Adamsson sade:
"Endast det bästa är gott nog."
Och detta har ingenting med Sveriges fria press att göra.
Permalänk | Anmäl
Gunnar Ehn, 2012-01-22, 17:53
Här spretar det betänkligt och det blir en rejäl Dike(s)-körning. Bengt Olof Dike försöker leda i bevis att medierna är vänster genom att redogöra för hur det ser ut på kultursektionerna.
Den senaste undersökningen om journalisters preferenser visar generellt en majoritet åt vänster, ett resultat som leder till nya frågor. Relevant här är att gå vidare och titta hur det ser ut utifrån journalisternas verksamhetsområde, dvs. vilket ämne de skriver om. Ser man till de som skriver om politik och ekonomi så finns det fortfarande generellt en viktning åt vänster, men nu i mindre utsträckning. Och tittar man på de större aktörerna med rikstäckning: GP, Sydsvenskan, Svd, DN, DI, vilket är relevant eftersom de har störst antal läsare och har större påverkansmöjligheter så uppger en majoritet av dem som skriver om politik att de har borgliga preferenser.
Permalänk | Anmäl
Fredrik Persson, 2012-01-22, 19:01
#1 Olof Lindberg,
"Kultur är vänster per definition."
Håller inte med dig alls. Eller är Beethovens symfonier och Sofokles dramer vänster? Och på vilket sätt har kultursidorna kurage? Jag uppfattar deras opinionsbildning för det mesta som rätt ensidig.
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2012-01-22, 19:05
CD#5
Ja, vad är nu vänster?
För mig är det att vara nyfiken på andra sätt att se på världen. Att betrakta andras perspektiv som likvärda ens eget. Att ifrågasätta etablerade sanningar och makt. Att motarbeta fördomar och förutfattade meningar. Att inte tillämpa moralism. Att motarbeta våld och övergrepp. Att intressera sig för människans existentiella våndor. Att inte förakta svaghet.
Sånt där man hittar på kultursidorna men inte på ledarplats.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2012-01-22, 19:34
#6 Olof Lindberg,
"Att ifrågasätta etablerade sanningar och makt. Att motarbeta fördomar och förutfattade meningar. Att inte tillämpa moralism. Att motarbeta våld och övergrepp. Att intressera sig för människans existentiella våndor. Att inte förakta svaghet."
Jag kan inte påstå att det där är vänster. Särskilt inte "ifrågasätta sanningar och makt". Man kan ifrågasätta vänsterns sanningar och makt lika mycket som högerns dito. Och intresset för människans existentiella våndor är bortom alla ideologier.
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2012-01-22, 19:50
Greider pratar inte bara nu strunt. Han pratar alltid strunt.
Permalänk | Anmäl
Michael Lindblom, 2012-01-22, 19:50
En i allt väsentligt klarsynt och korrekt artikel. Att irritera sig på Greider är dock rätt meningslöst. Man kan i stället konstatera att när hans som välbeställd kulturkofta sitter och ser ut som ett troll i Morgonsoffa är han en av alla de proppmätta medelklassfilurer av typen Mikael Alonso som utifrån sina privilegierade positioner tjoar om arbetarklass, klyftor och social nedrustning, sippandes på sina årgångsviner. Vi ska vara tacksamma för alla dessa socialdemokratiska adelsmän, för de är de som ser till att väljarkåren lätt illamående skakar på huvudet och röstar på alliansen. Nu ser vi fram emot en riktig sossepatricier som partiledare, en med silverskeden fast förankrad i mungipan. Bodström, kliv fram och ta ditt ansvar.
Keep up the good work!
Permalänk | Anmäl
Tommy puma, 2012-01-22, 20:11
Helt rätt.
När jag gick på högstadiet på 70-talet då vi hade en mycket stark proggrörelse i Sverige (gud nåde den som inte var vänstersympatisör)
Så var det framförallt tre yrkesval som var dominerande.
Dessa var, i fallande ordning:
1: Journalist
2: Pedagog
3: Lärare
Det är m.a.o. dessa rester från proggrörelsen som nu sitter som journalister, chefsredaktörer och ansvariga utgivare.
Så att media skulle vara högervriden är bara ytterligare en dålig ursäkt för att (S) politik inte tilltalar degens väljare.
(S) har varit på fallrepet länge, med eller utan Juholt.
Mycket pga. att människan som individ har gått från ett kollektivt tänkande till ett inviduellt tänkande och här passar inte (S) fördolda socialistiska politik in.
(S) har helt enkelt inte följt med i utvecklingen utan har inbillat sig att de skulle vara orubbliga (vilket visade sig att så var inte fallet vid valet 2006)
Nu sitter (S) en politisk agenda som hör forntiden till och innan (S) har reviderat sin politik så kommer (S) att fortsätta rasa i oppionionsundersökningarna. samt att förlora val efter val till förmån för, troligtvis, (Mp) då (Mp) har en politik som verkar tilltala de unga dvs. morgondagens väljare.
Permalänk | Anmäl
Bengt Hesdorf, 2012-01-22, 22:33
Artikelförfattaren tittar på vilka tidningar som har krönikörer eller medarbetare på vänsterkanten, och utgår ifrån att dessa tidningar som helhet skulle ligga till vänster, vilket jag anser ger en felaktig bild av den politiska fördelningen i tidningarna han räknar upp.
Saken är den att de flesta tidningar gärna vill ha någon form av opartiskhet och jämvikt mellan de politiska blocken och då ingår alltså skribenter från de bägge politiska blocken. Gärna krönikörer från hela den politiska skalan om tidningen är stor nog.
Följaktligen har t ex Metro Johan Norberg som motvikt till Göran Greider, osv, osv... Samma sak i de större tidningarna. Aftonbladet har minst lika många högerskribenter som vänsterskribenter. (Fler skulle jag vilja hävda, även om ledaren brukar gå till vänster). Dessutom var det ju faktiskt Aftonbladets påståenden om att Juholt bröt mot reglerna och antydde att han förskingrat pengar, som orsakade drevet från första början. Skulle en renodlad vänstertidning verkligen gå in för att sänka socialdemokraterna? Enligt uppgift äger LO endast 9% av aftonbladet.
Expressen har tagit in ett antal vänsterskribenter för att det inte ska bli alltför stor slagsida åt höger.
Dock tycker jag att om man räknar (som Göran Greider) de skribenter som kritiserar oppositionen, jämfört med alliansen tycker jag mig se en tydlig skillnad i alliansens favör.
Men... Det går alltid att hitta vänsterskribenter i nästan vilken tidning som helst pga att seriösa tidningar ogillar alltför stor partiskhet.
Permalänk | Anmäl
Robert Andersson, 2012-01-23, 01:18
Robert Anderssons påstående att Aftonbladet har fler högerskribenter än de som står till vänster är sakligt obegripligt;
Var finns de på kultur- och ledarsidorna? Fram och belägg, som det brukar heta, när något hänger i luften!
Permalänk | Anmäl
Bengt Olof Dike, 2012-01-23, 08:49
#5 Olof Lindberg
" Att motarbeta våld och övergrepp."
Hur den frågan skulle vara en vänsterfråga är en gåta för mig. Om vi tar senaste århundradet har ett överväldigande övergrepp och våld skett från vänster genom ideologier som kommunism, fascism och nazism.
Ser man på frihet för en individ, att själv få bestämma över sig själv, så lite inblandade som möjligt från statliga organ och rätt till livet och sin egen försörjning, då hamnar vi långt ut på en högerskala.
Permalänk | Anmäl
Göran Axelsson, 2012-01-23, 11:58
De namngivna kultursidorna är kaviarvänsterns det är så sant.
Dagens Nyheter har gått ett steg längre och slår två flugor i en smäll. Läsaren kan alltså ta del av en åsikt på ledarsidan och sen finna raka motsatsen i samma ämne på kultursidan. Bingo!
Permalänk | Anmäl
margareta svensson, 2012-01-23, 16:54
Bara det faktum att GG har klippkort i TV:s olika soffhörnor är bevis nog för den totala vänsterinriktning som råder inom vårt "politiskt oberoende" TV-etablissemang.
Från att ha serverat rena lögner på 70-talet så har man nu blivit så bevakad tack vare det ökade utbudet att lögnerna numera består i att förmedla en bild av samhället som byggs upp genom att vinkla eller förtiga vissa sanningar.
Man behöver inte titta på nyheterna på särskilt många utländska TV-kanaler för att inse vilken röd särställning våra statliga kanaler står.
Man behöver inte läsa speciellt många utländska tidningar för att inse vilken röd särställning våra tidningar har.
Känns några av namnen i länken igen?
http://www.dsm.nu/gv_svenska_natverk.html#tillbaka1
Permalänk | Anmäl
leif w-n, 2012-01-23, 18:52
Hur godtrogen får man bli? Om journalistkåren i en undersökning till 70% säger sig vara "vänster" innebär det då att det är en sanning? Om verkligheten inte överrensstämmer med kartan så är det verkligheten som gäller. Det är enkelt att se det mönster som har pågått ända sedan Palmes tid. Det finns bara en väg ur det här. Se till att nästa ledare för socialdemokratin kan hantera media. Påhoppen är inte slut i och med Juholt. Det är socialdemokratin man vill åt. Juholt skulle aldrig bett om ursäkt. Om man inte ser hur partisk media är beror det på att man inte vill det.
Permalänk | Anmäl
Christina R-W, 2012-01-23, 22:22
15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bengt Olof Dike.
Kultur är vänster per definition. Åtminstone om man inte betraktar leksakerna i Happymeal-påsen som kultur. Till och med överklasskultur på nationalscener bejakar nya influenser och ser prestation som viktigare än lönsamhet. Det kan du inte göra något åt. Kulturjournalister är öppna för annat än nyliberala drivkrafter eftersom nyliberala drivkrafter är kulturellt sett fördummande och inskränkt.
Men det motsäger inte Greiders konstaterande att media är övervägande borgerlig. Ledarsidorna är definitivt övervägande borgerliga. Nyhetsredaktionerna är inskränkt sensationslystna och drevsugna och motarbetar aktivt varje försök till politisk opinion. Ekonomiredaktionerna är nästan utan undantag finansindustrins okritiska medlöpare. Att kultursidorna har kvar en smula civilkurage ändrar inte på den saken.
Greider skjuter på pianisten.
Att nu fokusera på media i stället för på S-politikens innehåll och kravprofilen på en ny S ledare är inte rätt prioritering enligt min uppfattning, som svensk väljare med intresse för balans mellan regering och opposition.
Att skälla på media är verkligen att glömma bort relationen mellan orsak och verkan.
Kommer du ihåg historien om skorpionen som på svanens fråga "why did you sting me?" under försöket att hjälpa skorpionen över vattnet svarade: " because thats what i do"?
Exakt.
Det är sådana här historier som alltid fått, och alltid kommer att få pressen att frossa. Att sedan Sverige till skillnad från många andra länder är ett en-fråge land medför automatiskt att alla springer åt samma håll, vilket resulterar i det berömda "drevet".
Att dock som t.ex. Greider försöka skylla på drevet i stället för på huvudaktörerna, är ju helt futilt.
Att t.ex. glömma bort att i stället analysera den huvudroll en förlegad process av öststatstyp i kombination med en tveksamt agerande valberedning spelat i den här historien, är ju att göra partiet en verklig björntjänst.
Varför inte fokusera på den huvudfråga som har mest betydelse för Sverige?
Även om jag personligen med få undantag hittills röstat borgerligt har jag alltid haft all respekt för S som regeringsdugligt parti.
Eftersom regeringen enligt min uppfattning har agerat och fortfarande agerar tondövt och alltmer maktfullkomligt vad gäller såväl behovet av rejäla reformer för att t.ex. underlätta förnyelse och tillväxt i näringslivet, modernisering av lagstiftningen för att anpassa sig till en helt förändrad arbetsmarknad, samt behovet av en grundlig reformering av äldrevården för att möta en fyrtiotalistgenerations differentierade behov, behöver Sverige en BRA opposition, med en S-ledare med tillräckligt stort kragnummer för att kunna leda Sveriges näst största parti, och inte minst, tillsammans med sin partner , i den eventuella rollen som statsminister efter 2014 kunna representera ALLA svenskar.
Man kan bara hoppas, att S-ledarna nu tar på sig ansvaret att formulera ett regeringsprogram och välja en ledare som ingen väljare i Sverige skulle behöva skämmas för i rollen som landets främste representant.
Som den gamle H.E. Adamsson sade:
"Endast det bästa är gott nog."
Och detta har ingenting med Sveriges fria press att göra.
Här spretar det betänkligt och det blir en rejäl Dike(s)-körning. Bengt Olof Dike försöker leda i bevis att medierna är vänster genom att redogöra för hur det ser ut på kultursektionerna.
Den senaste undersökningen om journalisters preferenser visar generellt en majoritet åt vänster, ett resultat som leder till nya frågor. Relevant här är att gå vidare och titta hur det ser ut utifrån journalisternas verksamhetsområde, dvs. vilket ämne de skriver om. Ser man till de som skriver om politik och ekonomi så finns det fortfarande generellt en viktning åt vänster, men nu i mindre utsträckning. Och tittar man på de större aktörerna med rikstäckning: GP, Sydsvenskan, Svd, DN, DI, vilket är relevant eftersom de har störst antal läsare och har större påverkansmöjligheter så uppger en majoritet av dem som skriver om politik att de har borgliga preferenser.
#1 Olof Lindberg,
"Kultur är vänster per definition."
Håller inte med dig alls. Eller är Beethovens symfonier och Sofokles dramer vänster? Och på vilket sätt har kultursidorna kurage? Jag uppfattar deras opinionsbildning för det mesta som rätt ensidig.
CD#5
Ja, vad är nu vänster?
För mig är det att vara nyfiken på andra sätt att se på världen. Att betrakta andras perspektiv som likvärda ens eget. Att ifrågasätta etablerade sanningar och makt. Att motarbeta fördomar och förutfattade meningar. Att inte tillämpa moralism. Att motarbeta våld och övergrepp. Att intressera sig för människans existentiella våndor. Att inte förakta svaghet.
Sånt där man hittar på kultursidorna men inte på ledarplats.
#6 Olof Lindberg,
"Att ifrågasätta etablerade sanningar och makt. Att motarbeta fördomar och förutfattade meningar. Att inte tillämpa moralism. Att motarbeta våld och övergrepp. Att intressera sig för människans existentiella våndor. Att inte förakta svaghet."
Jag kan inte påstå att det där är vänster. Särskilt inte "ifrågasätta sanningar och makt". Man kan ifrågasätta vänsterns sanningar och makt lika mycket som högerns dito. Och intresset för människans existentiella våndor är bortom alla ideologier.
Greider pratar inte bara nu strunt. Han pratar alltid strunt.
En i allt väsentligt klarsynt och korrekt artikel. Att irritera sig på Greider är dock rätt meningslöst. Man kan i stället konstatera att när hans som välbeställd kulturkofta sitter och ser ut som ett troll i Morgonsoffa är han en av alla de proppmätta medelklassfilurer av typen Mikael Alonso som utifrån sina privilegierade positioner tjoar om arbetarklass, klyftor och social nedrustning, sippandes på sina årgångsviner. Vi ska vara tacksamma för alla dessa socialdemokratiska adelsmän, för de är de som ser till att väljarkåren lätt illamående skakar på huvudet och röstar på alliansen. Nu ser vi fram emot en riktig sossepatricier som partiledare, en med silverskeden fast förankrad i mungipan. Bodström, kliv fram och ta ditt ansvar.
Keep up the good work!
Helt rätt.
När jag gick på högstadiet på 70-talet då vi hade en mycket stark proggrörelse i Sverige (gud nåde den som inte var vänstersympatisör)
Så var det framförallt tre yrkesval som var dominerande.
Dessa var, i fallande ordning:
1: Journalist
2: Pedagog
3: Lärare
Det är m.a.o. dessa rester från proggrörelsen som nu sitter som journalister, chefsredaktörer och ansvariga utgivare.
Så att media skulle vara högervriden är bara ytterligare en dålig ursäkt för att (S) politik inte tilltalar degens väljare.
(S) har varit på fallrepet länge, med eller utan Juholt.
Mycket pga. att människan som individ har gått från ett kollektivt tänkande till ett inviduellt tänkande och här passar inte (S) fördolda socialistiska politik in.
(S) har helt enkelt inte följt med i utvecklingen utan har inbillat sig att de skulle vara orubbliga (vilket visade sig att så var inte fallet vid valet 2006)
Nu sitter (S) en politisk agenda som hör forntiden till och innan (S) har reviderat sin politik så kommer (S) att fortsätta rasa i oppionionsundersökningarna. samt att förlora val efter val till förmån för, troligtvis, (Mp) då (Mp) har en politik som verkar tilltala de unga dvs. morgondagens väljare.
Artikelförfattaren tittar på vilka tidningar som har krönikörer eller medarbetare på vänsterkanten, och utgår ifrån att dessa tidningar som helhet skulle ligga till vänster, vilket jag anser ger en felaktig bild av den politiska fördelningen i tidningarna han räknar upp.
Saken är den att de flesta tidningar gärna vill ha någon form av opartiskhet och jämvikt mellan de politiska blocken och då ingår alltså skribenter från de bägge politiska blocken. Gärna krönikörer från hela den politiska skalan om tidningen är stor nog.
Följaktligen har t ex Metro Johan Norberg som motvikt till Göran Greider, osv, osv... Samma sak i de större tidningarna. Aftonbladet har minst lika många högerskribenter som vänsterskribenter. (Fler skulle jag vilja hävda, även om ledaren brukar gå till vänster). Dessutom var det ju faktiskt Aftonbladets påståenden om att Juholt bröt mot reglerna och antydde att han förskingrat pengar, som orsakade drevet från första början. Skulle en renodlad vänstertidning verkligen gå in för att sänka socialdemokraterna? Enligt uppgift äger LO endast 9% av aftonbladet.
Expressen har tagit in ett antal vänsterskribenter för att det inte ska bli alltför stor slagsida åt höger.
Dock tycker jag att om man räknar (som Göran Greider) de skribenter som kritiserar oppositionen, jämfört med alliansen tycker jag mig se en tydlig skillnad i alliansens favör.
Men... Det går alltid att hitta vänsterskribenter i nästan vilken tidning som helst pga att seriösa tidningar ogillar alltför stor partiskhet.
Robert Anderssons påstående att Aftonbladet har fler högerskribenter än de som står till vänster är sakligt obegripligt;
Var finns de på kultur- och ledarsidorna? Fram och belägg, som det brukar heta, när något hänger i luften!
#5 Olof Lindberg
" Att motarbeta våld och övergrepp."
Hur den frågan skulle vara en vänsterfråga är en gåta för mig. Om vi tar senaste århundradet har ett överväldigande övergrepp och våld skett från vänster genom ideologier som kommunism, fascism och nazism.
Ser man på frihet för en individ, att själv få bestämma över sig själv, så lite inblandade som möjligt från statliga organ och rätt till livet och sin egen försörjning, då hamnar vi långt ut på en högerskala.
De namngivna kultursidorna är kaviarvänsterns det är så sant.
Dagens Nyheter har gått ett steg längre och slår två flugor i en smäll. Läsaren kan alltså ta del av en åsikt på ledarsidan och sen finna raka motsatsen i samma ämne på kultursidan. Bingo!
Bara det faktum att GG har klippkort i TV:s olika soffhörnor är bevis nog för den totala vänsterinriktning som råder inom vårt "politiskt oberoende" TV-etablissemang.
Från att ha serverat rena lögner på 70-talet så har man nu blivit så bevakad tack vare det ökade utbudet att lögnerna numera består i att förmedla en bild av samhället som byggs upp genom att vinkla eller förtiga vissa sanningar.
Man behöver inte titta på nyheterna på särskilt många utländska TV-kanaler för att inse vilken röd särställning våra statliga kanaler står.
Man behöver inte läsa speciellt många utländska tidningar för att inse vilken röd särställning våra tidningar har.
Känns några av namnen i länken igen?
http://www.dsm.nu/gv_svenska_natverk.html#tillbaka1
Hur godtrogen får man bli? Om journalistkåren i en undersökning till 70% säger sig vara "vänster" innebär det då att det är en sanning? Om verkligheten inte överrensstämmer med kartan så är det verkligheten som gäller. Det är enkelt att se det mönster som har pågått ända sedan Palmes tid. Det finns bara en väg ur det här. Se till att nästa ledare för socialdemokratin kan hantera media. Påhoppen är inte slut i och med Juholt. Det är socialdemokratin man vill åt. Juholt skulle aldrig bett om ursäkt. Om man inte ser hur partisk media är beror det på att man inte vill det.