Nästa s-ledare

Peter Weiderud om Nästa s-ledare

Hur kan dagens starka vänstervärderingar bli socialdemokraternas?

Publicerad: 2012-01-22 08:01, Uppdaterad: 2012-01-22 17:01

Peter Weiderud, s: Folk söker mer av immateriella värden, snarare än materiella. Man tänker mer frihetligt än hierarkiskt. Och man identifierar socialdemokratin med gårdagens snarare än med dagens och framtidens vänstervärderingar.

20 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Peter Weiderud är ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Med Håkans Juholts avgång som partiledare förlorar mitt parti en mycket engagerad ledare, en stark inspiratör och en erkänt skicklig retoriker. Han har som få förmågan att vara medryggande från talarstolen och sorgen är nu stor hos många partimedlemmar, framför allt lokalt och ute i landet.

Samtidigt respekterar jag hans beslut. Politik är en extrem förtroendebransch, och hans bedömning att uppförsbacken till att återställa förtroendet hade blivit för brant, är självklart korrekt.

Håkan Juholt blev ett offer för ett otidsenligt sätt hos mitt parti att utse ledare, i en sluten process. Han började och fortsatte under sina 10 månader med två grundläggande problem som inte han kan lastas för, utan som beror på partiorganisationen och valberedningens sätt att arbeta. För det första med ett ständigt ifrågasättande av sina kvalifikationer. För det andra med ett oklart, eller obefintligt, mandat att förnya, förändra och modernisera både partiorganisation och den politiska färdriktningen in i framtiden.

En öppen process, där olika kandidater kan tävla och prövas mot varandra, hade inneburit att den hårda granskning som media måste ha av ledande politiker hade kommit innan och inte efter kongressvalet. Det hade vaccinerat mot den förtroendekris som drabbade honom redan i oktober.

Men ännu viktigare hade varit det mandat som kan växa i ett samtal om förnyelse och förändring av partiet, dess kultur och den politiska färdriktningen.

Socialdemokratin är Sveriges mest framgångsrika parti genom tiderna och en modell för socialdemokratiska partier i hela världen. I över 70 år hade vi ett förtroende hos svenska folket som i val uttrycktes med ett stöd av runt 45 procent av väljarna. Det är också alltjämt detta som är vår egen självbild och strävan – att över tiden vara ett statsbärande parti.

Håkan Juholt tog över ett parti som i senaste valet nådde 30 procent. Han lämnar ett parti med opinionssiffror på cirka 25. Det är alltså maximalt en fjärdedel av tappet som kan tillskrivas tiden för hans ledarskap.

Som jag ser det tappade vi socialdemokrater vår unika förmåga att vara i takt med tiden för ungefär 20 år sedan.

Samhället befinner sig i ständigt förändring, och från 1920-talet fram till i slutet på 1980-talet var förändringarna socialdemokratins vän. Vi läste förändringarna och såg ständigt till att ligga i framkant med våra politiska förslag. Per-Albins Folkhemsvision, Saltjöbadsandan och en politik som höll oss utanför andra världskriget lade grunden för Erlanders visioner om det starka samhället. Olof Palmes internationalism och utbyggnaden av den offentliga sektorn byggde vidare på ett mönsterland i en tid då många av våra europeiska grannar började knäa under samhällsförändringarna.

När Ingvar Carlsson tog över som partiledare i slutet av 1980-talet accelererade samhällsförändringarna på ett sätt som utmanade många av partiets trygga lösningar. Kalla krigets slut innebar en förändring av Sveriges särställning som alliansfritt land. Ekonomins globalisering gjorde det mycket svårare att tillämpa traditionell konjunkturpolitik och gjorde oss mer ekonomiskt sårbara. Miljöutmaningarna krävde redan då ett mer ansvarsfullt förhållande till ekonomisk tillväxt.

Vid valet 1991 hamnade Socialdemokraterna för första gången under 40 procent. Vi kom tillbaka 1994 tack vare Bildt-regeringens misslyckande, men har sedan dess haft en långsiktig kräftgång till dagens låga nivåer.

Det har självklart inte saknats politiska förslag för att möta utmaningarna. Ingvar Carlsson program för sanering av statsfinanserna och budgetdisciplin, beslutet att söka medlemskap i Europeiska Unionen och förnyelsen av utrikes- och säkerhetspolitiken var genomgripande förändringar i tiden. Göran Perssons vision av det Gröna Folkhemmet kunde blivit ett kraftfullt svar på klimatutmaningarna. Mona Sahlins rödgröna samarbete, ambitioner att ta de nya svenskarnas situation på större allvar, bejakande av ökat individuellt ansvar och en öppnare partidemokrati var alla nödvändiga nyorienteringar som svar på utmaningarna.

Problemet var dels att många av förändringarna inte blödde igenom i partiorganisationen och blev fullt ägda. Dels att förändringarna fortsätter accelerera och kräver ännu mer av oss.

Människor flyttar, både inom, till och från vårt land. Nya gränslösa sätt att kommunicera påverkar vårt sätt att tänka och leva våra liv. Arbetslivet förändras och individualiseras. Människor blir allt mer välutbildade och ställer högre krav.

Jämfört med det brukssamhälle jag växte upp i, så är människor idag, och framför allt unga, mer jämställda, mer internationella, mer toleranta och mer kritiska. Det är för mig mer vänster, men leder inte självklart till att man identifierar sig med socialdemokratin.

För människor är samtidigt mer skeptiska till kollektiva lösningar. Man söker mer av immateriella värden, snarare än materiella. Man tänker mer frihetligt än hierarkiskt. Detta märks i synnerhet i storstäderna och på våra universitetsorter. Där identifierar många väljare socialdemokratin med gårdagens snarare än dagens och framtidens vänstervärderingar.

Den spänning i socialdemokratin mellan höger och vänster som media så ofta, och ibland vi själva, beskrivit i diskussionerna de senaste månaderna är i grunden ett missförstånd. Visst finns det socialdemokrater som i mötet med det nya samhället konstaterat att vissa kollektiva lösningar som tidigare fungerade inte längre gör det och därmed sett sig nödgade att acceptera mer av marknadslösningar. Främst därför att man saknat alternativ. Men ingen vettig människa väljer Socialdemokraterna om man vill föra samhället åt höger, i betydelsen mot mindre jämlikhet. Till det finns det lämpligare partier att gå med i.

Spänningen handlar istället om hur man förmår läsa de samhällsförändringar vi står i. Och här är skillnaderna naturligt stora mellan bruksorter där industrisamhällets strukturer i mycket lever kvar, och storstäderna där det förändrade samhället slagit igenom med kraft. Förändringarna kommer självklart också till bruksorterna, men det tar lite längre tid.

Vår nästa partiledares viktigaste uppgift är därför att på allvar leda partiet in i framtiden och söka en politik för hela landet. Förändra den partikultur och de strukturer som gör det svårt för oss att nyfiket bejaka framtidens vänstervärderingar och utmaningar och utifrån detta formulera en politik som bär framåt.

Att finna rätt person tror jag kräver en öppen process inför den kongress som ska fatta beslutet. Samtidigt behöver Partistyrelsen redan inom en vecka lösa den akuta ledarkrisen, vilket kräver en omedelbar och med nödvändighet sluten process.

Därför är de närmaste dagarna oändligt viktiga för ett parti, vars värderingar och ideal är viktigare än någonsin.

Peter Weiderud (17 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42564

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En annan orsak till att sossarna tappar röster på längre sikt kan vara din egen och din organisations (som tycks ha fått ett gulligare namn) koppling till sossarna, Peter. Och ditt ifrågasättande av yttrandefriheten. Jag kommer aldrig att rösta på partier som vill begränsa yttrandefriheten eller som har kopplingar till sådana extremister som din organisation.

Permalänk | Anmäl #1 Charlie Darwin, 2012-01-22, 10:24

"...från 1920-talet fram till i slutet på 1980-talet var förändringarna socialdemokratins vän."

Riktigare är att skriva att till slutet av 60-talet var förändringarna socialdemokrations vän. Sedan kom oljekrisen och den svenska strukturkrisen som i kombination med Palmes internationalism, den feltajmade expansionen av den offentliga sektorn och framför allt valet att slå in på massinvandringens väg med tiden sänkte säväl Sverige som socialdemokratin.
Skall man ställa analys så gäller det att ha historiebilden klar för sig. Peter Weiderud är ungefär 20 år off med sin, men jag har också märkt en tendens hos vänsterdebattörer internationellt att helst dra ett streck över 70-talet, i synnerhet det senare 70-talet, och låtsas som det inte finns. Varför är jag dock inte helt på det klara med, men det verkar finnas något hotande i den tiden och dess uppbrott från proggperioden. Eller så skäms man bara över hur svinigt man själv uppförde sig i egenskap av Sveriges mest gynnade generation någonsin.

"För människor är samtidigt mer skeptiska till kollektiva lösningar. Man söker mer av immateriella värden, snarare än materiella. Man tänker mer frihetligt än hierarkiskt. Detta märks i synnerhet i storstäderna och på våra universitetsorter. Där identifierar många väljare socialdemokratin med gårdagens snarare än dagens och framtidens vänstervärderingar."

Det här låter mer som om det var yttrat våren 1968 än i januari 2012. Beskrivningens värde bör nog bedömas därefter.

Permalänk | Anmäl #2 Tussilago Kaprifol, 2012-01-22, 10:24

"man tänker mer immateriellt..."

Du talar inte för mig!

Fd. Socialdemokrat

Permalänk | Anmäl #3 Andreas Olsson, 2012-01-22, 10:58

Socialdemokraterna tappade även för den "hjälpen" som fick från ditt håll, det du står för, inte gav en logisk förankrad opinion ute i samhället, aldrig förr har man fått veta om (S)s beståndsdelarna som nu, vilka är organisationer som har hjälpt under åren (S) med retorik som länge har väckt frågan om var denna källa till denna naivitet och i många fall ignorans och önsketänkandet kommer ifrån.

Det man har gjort är att man har smugit in religionen via bakdörren och du med andra står för den instansen. Jag tror att vetskapen av detta och andra mindre justa sätt att hantera människors opinionsbildning har visat sig ge den motsatta reaktionen.

Om Socialdemokraterna ska förnyas och återskapas, måste detta ske genom en sekulär uppfattning av samhället som inger respekt klippa de de tajta band med Broderskapsrörelsen blir ett minne blott, men bevakningen i vilket fall av den inblandningen mellan politik och religion har bara börjat.

S behöver en vuxen politik, som ska baseras på en sekulär verklighets beskrivning av vår samtid, den yngre generationen som växer upp med en internationell media och multi-informationskanaler, är en väl informerad generation som är vana att ifrågasätta. Ifrågasättande människor är svåra att manipulera med känslomässiga retorik om en växande fattigdom nu när arbetarklassen semestrar i Thailand och en platt TV finns i stort sett i varje hem.

Det blir intressant att följa denna utveckling med en Socialdemokrati, och vad kan den hitta på när nu Reinfeldt har tagit (S) platsen i mitten av svensk politik utan en intention att lämna den. Demokrati när den är som bäst, bara vi skaffar oss en riktig opposition.

Permalänk | Anmäl #4 G.Maxwell, 2012-01-22, 11:41

Om du har rätt att vi går in i en värdering där materiellt välstånd är av mindre vikt så är Juholts inhopp en parantes där han visat på motsatsen.
Hans beskrivning av barnfattigdomen i förorterna-där de unga inte har råd med den lyx som andra har -blir då en parantes.
Där de fattiga är relativt fattiga och där de fått det relativt sämre-inte för att de fått det sämre utan för att arbetande fått det bättre.
Då kan ni överlåta den kampen till vänstern som vill utjämna mellan nysvenskar och rika svenskar.

Permalänk | Anmäl #5 Lars Kronqvist, 2012-01-22, 11:48

Folk söker mer immateriella värden? Såå nuttigt.Hur rimmar det med Håkan´s 150 000:-/män jämfört med den städerskan som hade anv,fel bläck när hon ansökte om A-kassa?

Permalänk | Anmäl #6 Micael calmén, 2012-01-22, 11:55

Socialism fungerar inte. Den socialdemokratiska politiken byggde på och bygger på en stark statsmakt, en stor offentlig sektor som i princip tog, och fortfarande tar, så mycket av den arbetande befolkningens pengar att, när mat och husrum är betalt, så återstår inte mycket. Det blir till att göra som de socialdemokratiska tjänstemännen bestämt. Dagis är nästan gratis, det har vi råd med men inte att en är hemma. Valmöjligheten är i princip borta. Som ett av många exempel på hur man med morot och piska driver befolkningen framåt, mot det socialistiska paradiset.
Socialister ägnar sig åt drömmar och föraktar forskning. Precis som troende. Alla föds lika och det är bara att låta alla barn gå i samma skola så blir resultatet uniformt. Ingen står ut från massan. Den drömmen skapade dagens skola där elever med potential att bli något stort undervisas tillsammans med halvidioter och psykiskt störda på en nivå långt under vad de borde undervisas på.
Stora och rika företag kan kontrolleras med mängder av regler och kollektiva avtal. De har råd att ha en eller annan missanpassad individ anställd, betala fackligt aktiva för att sitta med fötterna på bordet och läsa politiska pamfletter. De har råd att ha en gigantisk ekonomiavdelning för att sköta all administration som krävs för att klara de offentliga tjänstemännens aldrig sinande krav på mer och mer papper. De har råd att ha folk anställda som skriver jämlikhetsplaner, arbetar mot rasism och allt vad som krävs av politikerna.
De små företagen är bara ett bekymmer. De kostar för mycket arbete att hålla reda på. Varför kan inte allt bara vara storföretag som delvis styrs av socialdemokratiska fackpampar?
Hur naivt är det inte att tro att om några storföretag går bra och kan betala höga löner så skall alla arbetare över hela landet ha samma lön? Se vad som hände med varven, med tekoindustrin osv., osv.
När dessa företag dog på grund av det höga kostnadsläget som facken ordnat så sögs den växande offentliga sektorn upp de friställda.
Men några nya storföretag kom inte och tog deras plats. Kanske hade något småföretag kunnat växa in i rollen som storföretag om staten, istället för att hata dem, hade älskat dem?
Socialismen bygger inte på verkligheten utan på drömmar. Drömmar som närs av människors avundsjuka på de som lyckats få det lite bättre än oss andra. Drömmar om att vi alla är lika.
Det socialistiska experimentet gick bra så länge Sverige var extremt rikt och inte hade konkurrens från det sönderbombade Europa. Men när pengarna började tryta, när lånen var astronomiska så började allt falla i spillror. Göran Person gjorde en stor insatts som fick stollarna att inse att de inte går att göra som Grekland nu gjort. Bygga välstånd på lånade pengar.
Sverige är som ett företag och man brukar säga att det finns tre sätt att köra ett företag i botten. Det ena, och roligaste, är att låta äldste sonen få ärva det (Palme). Det andra, och naturskönaste, är att förlägga det till Norrland (regionalpolitik). Det tredje, och säkraste, är att förstatliga det (socialism).
Sverige behöver inte en politik som bygger på tro utan en politik som bygger på fakta. En politik som är tillåtande, inte förbjudande. En politik som tillåter folk att ta ansvar för sina handlingar. Spelar jag bort mina pengar så skall jag få hjälp men mitt liv skall vara betydligt torftigare än den som knegar på och betalar sina skatter. Har jag misskött mina tänder i alla år så skall jag inte få implantat utan enklaste och billigaste behandling. Har jag valt att skaffa tolv ungar så får jag räkna med att det blir extremt tufft ekonomiskt.
Din organisation Peter är ett praktexempel på allt som är fel. Det är inte ens vad man tror på som spelar någon roll, bara man tror. Men som man säger, tro det gör man i kyrkan. I det verkliga livet är det fakta som gäller.

Permalänk | Anmäl #7 Totte, 2012-01-22, 12:12

”Folk söker mer av immateriella värden, snarare än materiella. Man tänker mer frihetligt än hierarkiskt.” Det är kärnan i Socialdemokratins fall. Ni påstår alltid samma sak. Ni pratar om vikten av solidaritet. Men det är alltid medborgarna som skall vara solidariska och tänka på annat än pengar och karriär medan ni pampar snor åt er. Ni lever inte som ni lär!

Permalänk | Anmäl #8 Michael Jönsson, 2012-01-22, 12:59

Socialdemokraterna har inget egenvärde. Det har inget parti. I dagens massivt marknadsliberala och accelererande ojämlikhetssträvande politiska verklighet behöver vi en opposition. Ett socialliberalt parti till, även om det heter S, är lika meningslöst som ytterligare ett elbolag i symbios med dom andra.
Vad som kännetecknar S utveckling efter Palme är just anpassningen till den marknadsekonomiska analysen av frihet och välstånd. Alltså att genomsnittsmedborgarens frihet och välstånd avgör politikens framgång, inte hur förlorarna har det eller vilka sociala risker det innebär att möjligheterna till ett lyckligt liv är allt mer olika fördelade. Eller hur många Breivikare det skapar att politisk demokrati ersätts av lagstiftning och företagsmakt.

S är i högsta grad medskyldiga till att Sverige nu och i framtiden förbundit sig att möta ekonomiska kriser, skapade av finansindustrin, med att öka arbetslösheten. Vår politiska frihet har ersatts av en marknadsliberal lagstiftning.
Fundera på det en stund innan du hoppas på ny makt för S.

Permalänk | Anmäl #9 Olof Lindberg, 2012-01-22, 13:00

Re: #2 Tussilago Kaprifol:

"En tendens hos vänsterdebattörer internationellt att helst dra ett streck över 70-talet, i synnerhet det senare 70-talet, och låtsas som det inte finns. Varför är jag dock inte helt på det klara med"

Det är bara att gå in på "riksgälden" [1] så har du svaret.
Där kan man tydligt se den hur vår statsskuld växte enormt under senare halvan av 70-talet.
Samt att den (S)-regering som satt då envist vägrarde göra några som helst betalningar av realskulden.
Utan de utgifter som (S)-regeringen under denna tid betalade enbart var de räntekostnader som per automatik måste betalas.

Vilket ledde till att Sverige till slut satt med en reproränta på runt 500% !!!!!
(och nu "skriker vi" när tex. Italien ev. hotas av en reproränta på 7%)

Detta, i sin tur, ledde oss rakt in i 90-tals krisen.
En ekonomisk kris som Sverige då var ensam om att i västvärlden och som tom hotade att driva Sverige rakt in i en ressention.

Detta rådde dock regeringen Bilth på och "knöt upp" med en ekonomiskt politik som senare regeringen Persson byggde vidare på.

Att som (S) försökte göra:
Lösa Sveriges skuldproblem med ytterligare lån till skyhöga räntor (Sverige hade då ett uselt kreditvärde) är ju endast att skjuta problemet framför sig.
M.a.o: så försökte Sverige lösa problemet på samma vis som en ammatör.

Man kan inte behandla nationalekonomi på samma sätt som en privatekonomi
(tex. så måste man "hålla i slantarna" i "hårda tider" på nationell nivå när det är hårda tider. Samtidigt som man måste slösa med sina slantar på privat nivå när pengarna sinar. dvs. öka, framför allt, den privata konsumtionen för att stimulera tillväxten)
Ergo så är det en markant skillnad på hur man löser en svag ekonomisk situation natioanalekonomiskt kontra privatekonomiskt.

Tyvärr så försökte, troligtvis pga. ovana/okunnskap/inkometens lösa detta på sammma vis som man löser ett privatekonomiskt problem.

Sverige hade då levt gott på återuppbyggnaden av ett i övrigt sönderbombat Europa efter 2´a världskriget och med hjälp av den marshallhjälp som Europa då fick emottaga under hela efterkrigstiden (framförallt under 50 & 60-talen)
vilket ledde till att Sverige invaggades i en falsk trygghet som inte var beroende av några större ekonomiska annalyser och förändringar.
M.a.o: Sverige slappnade av och glömde bort att "hålla koll" på vad som skedde i bla. Asien (framför allt i Japan)

När sedan Japanera slog sig in på våra exportmarknader med likvärdiga men billigare (löneutvecklingen i Sverige gick för snabbt och var för stor) produkter.
Så slogs stora delar av vår industri ut (Kokums, Facit/Halda, CTC, Cementa, Göta Varvet, mfl stora exportindusrier) (Saab & Volvo såldes dessutom till GM Rep. Ford, LME till Sony osv.)
Detta sammantaget med oljekrisen i början av 70-talen innebar att Sverige skulle ha reviderat sin ekonomiska politik,, vilket inte (S)-regeringen gjorde.

Så kort sagt så var 70-tals krisen till stor del orsakad av yttre omständigheter, som Sverige borde ha löst redan då och anpassat sig till den globala ekonomin som växte fram.
Medans 90-tals krisen helt och hållet kan skyllas en usel (S) politik på det ekonomiska planet.

[1]:https://www.riksgalden.se/omriksgalden/statistik/Statsskuldens-utveckling/

Permalänk | Anmäl #11 Bengt Hesdorf, 2012-01-22, 13:43

Frihet? vänster? hur fan då?

Permalänk | Anmäl #12 Benjamin W, 2012-01-22, 14:04

Vad innebär egentligen "starka vänstervärderingar" anno 2012? Att dyrka den arabiske järnåldersguden Allah?

Permalänk | Anmäl #13 Erik Larsson2, 2012-01-22, 15:17

// Bengt

Aningen off topic det här, men det var borgarna som regerade på slutet av 70-talet. Det satt ingen s-regering då, utan den första borgarregeringen på evigheter.

Reinfeldt är den första borgerliga statsministern sen kriget som inte har lämnat efter sig en galopperande statsskuld, och för det har väljarna belönat honom.

Många skrattar åt hur sossarna nu gör bort sig hela tiden och mer eller mindre lämnar walk over. Men glöm inte att borgarna gjorde samma sak under många herrans år, och det gjorde sossarnas jobb mycket lättare. Nu är det ombytta roller.

Permalänk | Anmäl #14 Jakob Jonsson, 2012-01-22, 16:11

Socialdemokraterna måste gå tillbaka till det arbetarparti de en gång var och som Moderaterna numera är. Ta hand om de som arbetar och gör rätt för sig. Motarbeta mångmiljonbonusar bland näringslivstoppar och fusket bland de arbetsovilliga.

Återupprätta den gemenskap som en gång fanns. Minska klyftorna både genom att minska utnyttjandet bland de rikaste och genom att stoppa det nya segregationssamhället som uppstått på grund av den massiva invandringen.

Börja respektera skattepengarna så kommer folket respektera behovet av skatten. Genom att ge bort skattepengar till alla som lyckats sätta sin fot i Sverige, till EU, och till vänsterregeringar värden över genom biståndet försvinner all denna respekt.

Med dagens politik som splittrar samhället inte bara i ekonomiska klyftor men även i etniska enklaver går S emot sina egna värderingar.

Permalänk | Anmäl #15 Tomas Eriksson, 2012-01-22, 16:32

Är det bara jag som misslyckas med att skriva in rätt CAPTCHA nästan varannan gång eller har andra samma problem?

Permalänk | Anmäl #16 Tomas Eriksson, 2012-01-22, 16:33

Peter, hela din text är ett enda "backande in i framtiden" och ett förklarande varför SAPs politik inte fungerar. Att ni ändå inte kan hålla er från att kräva att andra skall betala era liv stör mig något så otroligt.

Permalänk | Anmäl #18 Tom Croker, 2012-01-22, 18:41

Re;#14 Jakob Jonsson,
"det var borgarna som regerade på slutet av 70-talet"
Jo förvisso men....
Det var också denna borgliga regeringen som fick ordning på statsfinanserna, tyvärr i senaste laget, efter ett antal år av misskötsel av de samma.
Jag tror nog att riksgäldeldes siffror inte ljuger.
Den statskuld som ledde till vår 500%- tiga reproränta var enkom orsakad av flera års vansinnig/amatormässig/inkometent finaspolitik från (S) sida.
Tag gärna reda på fakta innan du kommenterar.
Alla dessa fakta finns på sa väl riksgäldends hemsida så väl på hos finansinpektionen.

Jag och finansinspektionen och riksgälden hävdar fortfarande att 90-tals krisen helt ocg hållet var en följd av usel finanspolitik från (S) sida.
LÄS PÅ!!!!

Permalänk | Anmäl #19 Bengt Hesdorf, 2012-01-22, 21:42

Rättelse:
(S) satt i orubbat bo mellan1920-talet fram till i slutet på 1980-talet då regeringen Bildt tog över.
Ergo så hade vi ingen borglig regering under 70-talet.

Sedan glömde jag ge artikelförfattaren en liten påminnelse:
"Mona Sahlins rödgröna samarbete"
Faktum är att M Sahlin INTE ville ha med (Vp) i detta "samarbete"utan hon ville i själva verket enbart se ett samarbete mellan (S) & /Mp) dock fick hon ge efter pga. de påtryckningar som vänsterfalangen inom (S) utsatte henne för

Permalänk | Anmäl #20 Bengt Hesdorf, 2012-01-22, 21:58

Bengt Hesdorf, du bör nog inte så kategoriskt uttala dig om tider före att du själv var född. Sverige hade borgerliga regeringar mellan 1976-1982, ledda ursprungligen av centerledaren Thorbjörn Fälldin, sedan folkpartisten Ola Ullsten och slutligen av Fälldin igen. Man kan säga att vänsterradikalismen från 60-talet gick för långt och drabbades av en backlash mot mitten och slutet av 70-talet.
Dessa regeringar var dock svaga och fick ta det mesta stryket av 70-talets stagflation och varvskris, därav budgetunderskott och ökad statsskuld, så man kan säga att (S) hade tur den gången och i triumf kunde återvända 1982 när världskonjunkturen på nytt ändå var på väg uppåt. Detta mönster med lyckosam socialdemokratisk regeringstajming skulle för övrigt upprepa sig mellan 1991-1994 när regeringen Bildt fick ta smällen av 80-talsbubblan och Sveriges värsta kris under efterkrigstiden.
Vem hade då skulden för Sveriges ekonomiska nedgång under perioden? I själva verket båda parter. Sossarna grundade gärna med slapp reformvilja och dåliga strategiska beslut, såsom exempelvis avskaffandet av valutaregleringen och liberaliseringen av kreditmarknaden på 80-talet, och borgarna ställde sedan till det på egen hand under de korta perioder när de väl fick makten.
Annars hade väl din ursprungliga post kanske en del poänger.

Permalänk | Anmäl #21 Tussilago Kaprifol, 2012-01-23, 01:46

För det 1´a så är jag född -55
så jag levde de facto på 70-talet, tillhörde dessutom proggrörelsen, men jag har bloivit botad från det sistnämnda.

För det 2´a så talar statesitiken emot dina påståenden:

Socialdemokraterna Riksdagsval 1911–2010:

1911: 28,5 %
1914 (vår): 30,1 %
1914 (höst): 36,4 %
1917: 39,2 %
1920: 36,1 %
1921: 39,4 %
1924: 41,1 %
1928: 37,0 %
1932: 41,1 %
1936: 45,9 %
1940: 53,8 %
1944: 46,6 %
1948: 46,1 %
1952: 46,1 %
1956: 44,6 %
1958: 46,2 %
1960: 47,8 %
1964: 47,3 %
1968: 50,1 %
1970: 45,3 %
1973: 43,6 %
1976: 42,7 %
1979: 43,2 %
1982: 45,6 %
1985: 44,7 %
1988: 43,2 %
1991: 37,7 %
1994: 45,3 %
1998: 36,4 %
2002: 39,9 %
2006: 34,9 %
2010: 30,7 %

Att (S) inte var ensamma under ett flertal mandatperioder under de senare årenen utan att de fick klara sig genom att söka stöd hos (Vp) tycks du m.fl. totalt helt glömt eller bortsett från.

Permalänk | Anmäl #22 Bengt Hesdorf, 2012-01-23, 17:50