South Carolina lördag natt: Newt Gingrich ”The Comeback Kid” tuktar Romney och tar sista chansen

Gingrich var i november segerviss favorit till att bli republikanernas presidentkandidat, men sedan hände något. Efter otaktiskt käbbel i flera debatter och ett konfrontationsförfarande mellan Cain, Paul, Bachmann, Perry, Santorum och Gingrich där Romney framgångsrikt lyckades hålla sig undan, vände vindarna och Gingrich såg under New Hampshire och Iowa ut som en slagen man. Men Gingrichs konfrontationsstil har varit ett framgångsrikt uttryckssätt under hans långa politiska karriär och han vet att vindarna vänder snabbt. Gingrich är expert på hur man med rätt fokus styr ett nederlag till segertåg och vindarna har definitivt vänt till hans fördel i South Carolina.

Gingrich gjorde nämligen två misslyckade försök att bli kongressledamot 1974 och 1976 innan han 1978 lyckades väljas in till USA: s representanthus som representant för Georgia. Han blev rikskändis när han 1987 anklagade den demokratiska talmannen Jim Wright för oetiskt agerande och skapade den våg av protester som tvingade honom att avgå. Gingrich aggressiva konfrontationsstil gjorde honom väldigt populär bland yngre republikaner som 1989 utsåg honom till Minority Whip, vilket kan liknas vid ställföreträdande gruppledare.

Han valdes till representanthusets talman efter republikanernas stora seger 1994, då Gingrich blev den förste republikanske talmannen i representanthuset på nära 40 år. Men hans kongressmannaskap slutade i fullständig förnedring då han bötfälldes för brott mot kongressens etiska regler och han lämnade representanthuset som en avvisad och nedslagen man 1999.

Gingrich var dessutom pådrivande i Lewinsky-affären, då Bill Clinton anklagades för att ljugit och sedermera ställdes inför riksrätt. Det var därför tragikomiskt att det senare kom fram att Gingrich själv samtidigt som Clinton hade haft en lång utomäktenskaplig förbindelse med Callista Bisek, en 23 år yngre medarbetare på hans stab.

Men redan efter det republikanska nederlaget i presidentvalet 2008 nämndes Gingrich ändå som en potentiell utmanare till president Obama. Det som ligger honom i fatet är hans förhållandevis höga ålder (68 år) och relativt långa frånvaro från den aktiva politiken samt det faktum att ingen sittande eller före detta kongressledamot vunnit presidentposten sedan James Garfield 1880.

Trots att han betraktas som en moderat orienterad republikan på det sociala området har han ofta profilerat sig som påtagligt konservativ i ett flertal frågor. Han har tagit avstånd från homosexuella äktenskap och -partnerskap medan hans yngre syster är öppet lesbisk och leder en av USA: s största intresseorganisationer för HBT-personer. I ekonomiska frågor är han uttryckligen högerinriktad och var drivande i frågan om stora skattesänkningar under sin tid som talman. Han motsatte sig tidigt det federala räddningspaketet om 700 miljarder dollar och har i en av sina böcker pratat om illegal invandring som ett av USA: s största problem.

Just därför har Gingrich stora chanser att slå Romney i det konservativa och mycket misstänksamma South Carolina. De hyser stor misstro mot de så kallade ”Harvardutbildade elitisterna” som Romney skildras vara en del av. Den jargongen har onekligen fungerat och Romney tappar procentenheter för varje timme och dag som går. Men det finns fler anledningar:

1         Texas guvernör, Rick Perry, avgick på torsdagen och gav sitt fulla stöd till Newt Gingrich. Det betyder att den splittring som hittills varit bland de mer konservativa kandidaterna blir betydligt mindre då bara Santorum och Gingrich kvarstår på högerflanken. Perrys anhängare kommer knappast ansluta sig till Romney flocken och de flesta kommer med all sannolikhet rösta på Gingrich istället för Santorum.

2         I torsdagens sista debatt som sändes live på CNN:s bästa sändningstid inledde moderatorn John King med att ställa en direkt fråga om ”ett öppet äktenskap” i Gingrichs förflutna efter påståenden av hans ex fru. Gingrich gick till attack på hans karaktäristiska sätt och vände någonting potentiellt väldigt negativt till att han fick stående ovationer av nästan hela den närvarande publiken. Han framstod som statsmannamässig men även tuff och saklig.

3         Det har framkommit att Mitt Romney bara betalar runt femton procent skatt och han har själv meddelat att han är osäker på om han kommer släppa sin deklaration från föregående skatteår. Det är kutym i amerikanska val och Gingrich som släppte sin deklaration igår har använt det som ammunition mot Romney. Mitt Romney omgärdas redan av misstänksamhet och hans välbärgade och ansatta framtoning som rikemansbarn som egentligen stödjer abort och en delvis statligt finansierad sjukvård kommer mer och mer i fokus, trots framgångarna i både New Hampshire och Iowa.

Till skillnad från vad den svenska presskåren skrivit om Willard Mitt Romney, född 12 mars 1947 i Detroit, Michigan, så är han likt Eddie Murphys karaktär i filmen ”Varning Washington” från 1992 – mest känd för sitt efternamn. Han bär namnet alla känner igen.

Mitt Romney kandiderade i de republikanska primärvalen inför presidentvalet i USA 2008 och att han var guvernör i Massachusetts 2003-2007. Innan dess tillträdde han 1999 som chef för Olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City, efter att organisationen skakats av en mutskandal och hade ett kraftigt budgetunderskott. Romney genomförde otaliga omorganisationer och fick till slut evenemanget att gå med vinst. Men i USA är Romney faktiskt utan tvivel mest känd för hans far, George W. Romney, som var en mycket aktad och omtyckt guvernör i Michigan 1963-1969. De allra flesta amerikaner födda på 40-, 50- och 60-talen i efterkrigstidens USA kommer ihåg namnet Romney med en stark förkärlek. Men Mitt är långt ifrån hans far George.

”Det här valet är Mitt Romneys att förlora” är ett mantra som några av de mest inflytelserika konservativa debattörerna och operatörerna i Washington – som George F Will, Karl Rove och Charles Krauthammer – uttryckt. De tillsammans med många andra har rätt, men de känner också att någonting är helt fel med Romney.

Hans dominans är helt klart problematisk och det finns det få som betvivlar – speciellt i USA. Den republikanska partistyrelsen och gräsrotsorganisationerna har länge uttalat att de vill ha en autentiskt konservativ kandidat, vilket Romney långt ifrån är, men alla opinionsmätningar och tendenser pekar åt ett och samma håll – nämligen Willard Mitt Romney.

Problemet med Romney är påtagligt vilket också gör det betydligt mer oroväckande för republikaner. Många högerväljare har stora betänkligheter över att rösta på honom eftersom de varken uppskattar eller litar på honom. Han representerar inte det republikanska partiet, dess ideal och tro och är oavsett vad han själv säger just för tillfället, en väldigt liberal republikan.

Att vara liberal republikan fungerade emellertid alldeles utmärkt i både Iowa samt New Hampshire som var en av de tretton delstaterna som grundade Amerikas förenta stater. I New Hampshire har det länge funnits en extremt stark tradition av libertarianism där man har väldigt svårt för Washingtons etablissemang och man starkt ogillar att statsmakten lägger sig i den enskildes angelägenheter. Delstatens motto ”Live Free or Die” anspelar på just den traditionen. I South Carolina är utbildningsnivån relativt låg, de evangeliska rösterna starka och Mitt Romney är långt ifrån en favorit. En Teaparty anhängare i South Carolina gick så långt att hon kallade Romney för ”Antikrist” i magasinet ”The Christian Science Monitor”. 

Men hur kan det komma sig att Romney kom tvåa i konservativa Iowa, vann stort i New Hampshire och kommer minst tvåa i det traditionella, fromma och arbetarklasstarka South Carolina? Ja, det är den viktiga frågan som är väldigt illavarslande för de som vill se en republikansk seger i november. Anledningen är lika enkel som den är tydlig: Romney är minst dålig och den enda som folk i allmänhet tror kan slå president Obama.

Enligt en Gallup undersökning som publicerades precis innan New Hampshires primärval och omfattade hela USA, så tycker hela 60 procent av republikanska väljare, samt independents (oberoende) som ”troligen” kommer rösta republikanskt, att Romney är ett ”acceptabelt val”. Dessutom så tror samma väljare att han har störst chans att slå Obama. Newt Gingrich och Rick Santorum kommer tvåa respektive trea i kategorin ”acceptabelt val” med 46- och 45-procents förtroende. Ron Paul får bara 34 procents stöd och trots hans stora framgångar hittills så kommer det inte räcka ända fram.

Resultatet är utmärkande och betydelsefullt. Det innebär att republikanska och oberoende väljare ser Romney som sitt bästa val trots att de egentligen inte gillar honom. Joe Scarborough, republikansk kommentator på MSNBC, har länge varnat för Romneys svagheter och hävdar att om han blir republikanernas kandidat så kommer många republikaner inte ens att rösta i november.

Det illustrerar Romneys största problem. Han har extremt svårt att entusiasmera det republikanska partiets traditionella krets samt de olika gräsrotsorganisationerna. Men trots det är presidentvalet i november ändå republikanernas att förlora och jag tror att republikanerna gör klokt i att sluta upp bakom Mitt Romney – även om det är väldigt tydligt att de egentligen inte gillar honom.

Tips! Inatt slår Gingrich Romney med minst fem procentenheter, vilket betyder nya pengar inför Florida för Newt. Trots det blir Florida en stor utmaning for Gingrich då Romney är stark där med en relativt liberal väljarkår. Santorum och Paul blir ordentligt distanserade inatt och det är knapp fördel Paul i matchen om tredje pris.

John Rosenbaum (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42562

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Johan, det var tråkigt att du inte gillade artikeln och tycker att jag sprider en "vanföreställning om kandidaternas trovärdighet". Jag vet inte exakt vad vanföreställningskritiken syftar på är men jag respekterar din åsikt.

Jag vet att du gillar Ron Paul och han är en mycket intressant kandidat som flera av mina familjemedlemmar också stödjer. Min poäng är att ge en nyanserad amerikansk bild av kandidaterna som kan belysa de brister som finns i svensk media där republikanska kandidater demoniseras på ett oacceptabelt sätt.

Oavsett var jag står tror jag att Ron Paul har extremt små chanser att vinna oavsett om Gingrich och Santorum missar Virginia. Santorum har noll chans att bli republikanernas kandidat men det ansåg jag var en självklarhet och nämnde det inte ens.

Anledningarna till att Paul inte vinner nomineringen är många och jag kommer skriva om dem i en senare artikel. Men hans idéer om att slopa Israels socialbidrag, som du kallar det, är en av de orsakerna. Om jag personligen är för eller emot det är inte av intresse. Det enda som är viktigt är hur det ses och/eller kommer ses av republikanska- och förmodade republikanska väljare.

Jag personligen har varken sagt om jag röstar republikanskt eller demokratiskt och det är relativt ointressant vilken kandidat jag stödjer. Jag kan dock erkänna att Ron Paul ligger närmare mitt hjärta än vad du tror.

Att du sedan använder Israels "socialbidrag" som anledning till att jag skriver som jag gör verkar vara kutym när man debatterar någon av judisk härkomst. Israel är svår fråga men för mig personligen så gott som en non-issue när det gäller amerikansk politik. Ron Pauls politik har varit en fräsch fläkt i det annars så polariserande amerikanska och jag uppskattar flera av hans ideér. Men som sagt, det är ointressant. Min uppgift är att framställa det amerikanska valet från ett amerikanska perspektiv men ändå som svensk och då tror jag inte Ron Paul har en chans.

Men framtiden får utvisa vem av oss som har "rätt" och tills dess kanske vi kan hålla oss till det sakliga istället för att säga att vi inte har en susning eller att vi "inte vet vad vi pratar om". Uppenbarligen är det långt från sanningen.

All gott.
/John

Permalänk | Anmäl #3 John Rosenbaum, 2012-01-22, 14:23

Kraven på en republikansk presidentkandidat.

Han ska göra USA till världens framgångsrikaste land. Han har inga verktyg till hjälp utan ska åstadkomma detta utan några nämnvärda resurser.

Han ska behålla och utöka USAs inbillade eller riktiga dominans av världen med mycket lägre resurser från amerika och högre resurser hos motståndarna.

Han ska få Amerikanerna att tro på framtiden med samma instrument som inte har fungerat utan varit katastrofala de senaste tjugo åren.

Han ska få världen att lita på Amerika.

Och nu kommer det bästa.

Han får inte vara för smart.

Jag önskar dom all lycka i världen, dom lär behöva det.

Permalänk | Anmäl #4 Anders Olsson, 2012-01-22, 19:35

Jag är anhängare av Ron Paul och gör säkert samma misstags alla anhängare gör; de lyssnar för mycket på den de gillar och lyssnar minimalt på andra.

Därför är det uppfriskande med denna artikel som belyser hela saken ur det perspektiv som förmodligen är verkligheten. Det spelar sedan ingen roll hur dum jag eller andra tycker att amerikanska folket är som inte röstar på Ron Paul.

Jag gör även samma reflexion vad gäller socialbidragen till Israel och vad massmedia i såväl USA som Sverige skriver om Ron Paul, dvs. så lite som de nånsin kan. Det man dock inte ska glömma bort i denna socialbidragsfråga är att länder runt omkring Israel får mycket mer bidrag än vad Israel får.

Att ta bort bidrag till Israel innebär automatisk inte att Israels situation i Mellanöstern skulle försvagas eftersom länder runt Israel försvagas i sin tur och kanske mer än Israel.

Man ska även inte glömma bort att villkor för Israels dikteras av USA genom sitt socialbidrag till Israel. Kanske hela frågan skulle lösa sig bättre om Israel kunde agera mer på egen hand. Israel skulle få på egen hand få ta konsekvenserna av sitt handlande.

Sist. Det är många judar i Israel som vill att Israels beroende av USA ska brytas och gärna ser att socialbidraget dras in.

Permalänk | Anmäl #7 Göran Axelsson, 2012-01-23, 12:34

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.