
Publicerad: 2012-01-21 19:01, Uppdaterad: 2012-01-26 11:01
Daniel Färm, f d politisk rådgivare åt flera S-ministrar och partiledningar 1998-2011: Det är dags för en ny ledning som lyssnar mer till de förnyelselängtande sympatisörerna än till de traditionellt inriktade partiaktiva.
Daniel Färm är byråchef på PR-byrån Progress. Har tidigare under åren 1998-2011 varit pressekreterare och politiskt sakkunnig åt flera S-ministrar och partisekreterare, samt kommuniksationschef på Hotell- och restaurangfacket och bitr S-presschef under eurofolkomröstningen. Senast var Färm pressekreterare åt bl a Leif Pagrotsky, Mikael Damberg, Tomas Eneroth och Tommy Waidelich.
”It’s the framtiden, stupid!” Det är lätt att parafrasera president Clintons rådgivare inför amerikanska presidentvalet 1992, för att illustrera Socialdemokraternas utmaningar efter Håkan Juholts avgång.
Det finns ingen anledning att glädjas över Håkan Juholts avgång. En avgång är i sig aldrig något positivt, och många bör ägna en stunds eftertanke till den orimligt stora press på en enskild person som detta är ett uttryck för. Vi kommer också att få se en diskussion kring proportioner och rimlighet.
Däremot kan lördagens besked från Oskarshamn – som Håkan Juholt själv sa i sitt avskedstal – skapa förutsättningar för Socialdemokraterna att återta initiativet i svensk politik. Men den som tror att det kommer att ske av sig självt, bara för att Håkan Juholt avgår, bedrar sig själv. Utmaningarna för Socialdemokraterna är betydligt större än att de bara skulle handla om en person. Samtidigt är det ofrånkomligt att ledarskapsfrågan nu hamnar i fokus.
Politiskt ledarskap är viktigt både för ansvarstagandet och trovärdigheten. Men förtroende är inget man kan kräva att få – det är något som måste förtjänas.
Medie- och partilogiken gör att Juholts kritiker nu lär hamna i skottgluggen. I den diskussion kring partiets framtid som nu tar vid, kan det gynna de företrädare som har legat lågt.
När Socialdemokraterna nu ska välja en ny partiledning, står man inför många utmaningar. Det viktigaste för en ny partiledare är att kunna vinna val genom att ha en spännande, relevant och progressiv politik för framtiden - och en approach som väcker engagemang och nyfikenhet - snarare än att i första hand "ena partiet". Bra opinionssiffror brukar i sig vara en fantastisk medicin för att samla och mobilisera ett parti.
Socialdemokraternas ledarskap tycks utgå från en slags pendelrörelse mellan retoriskt stark traditionalism á la Palme, Persson och Juholt, och en mer resonerande förnyelse som Carlsson och Sahlin kan sägas ha stått för. Det skulle i så fall tala för att det nu är dags för en ny ledning som lyssnar mer till de förnyelselängtande sympatisörerna än till de traditionellt inriktade partiaktiva.
Men valet av ny partiledare handlar också om strategiskt fokus. De svenska riksdagsvalen under 2000-talet har samtliga haft olika teman, som i stor utsträckning har avgjort utgången: S-seger 2002 på skola-vård-omsorg; M-seger 2006 på det måste löna sig att arbeta; och Reinfeldt-Borgseger 2010 på ansvar för svensk ekonomi.
Mycket talar för att valet 2014 kommer att avgöras av vem som har störst trovärdighet när det gäller framtiden. Om en ny socialdemokratisk ledning lyckas ta tag i och vinna trovärdighet i hur man ska möta de utmaningar och utnyttja de möjligheter som kommer med urbaniseringen, akademiseringen, globaliseringen, konsumtionssamhällets begränsningar, energi- och klimatutmaningarna samt digitaliseringen på ett nytt, konstruktivt och framtidsinriktat sätt, så har man goda förutsättningar att återta initiativet i svensk politik. I framtidsfokuset ligger också att komma med relevanta svar på hur de nya utmaningar som människor möter i vardagen ska mötas: vardagspussel, tidsbrist, digitala möjligheter och orättvisor, transport- och pendlingsproblem, med mera.
Men innehållet kommer inte att räcka. Också tilltal, image och förmåga att kommunicera att man surfar högst upp på framtidsvågen kommer att avgöra.
Redan under valet 2010 gjorde både alliansen och de rödgröna försök att ta sig an detta – dels genom bildspråk med ”socialiströda” bakåt- respektive alliansorangea playpilar från mediespelare, dels genom rödgröna förslag om fantasieggande projekt som höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg. Samtidigt lyckades ingen av sidorna ordentligt fånga upp de stora framtidsutmaningarna och göra detta till huvudfokus för sina respektive budskap eller vallöften.
Också här har Socialdemokraterna en stor utmaning. Partiet förknippas av många väljare med dåtid, där fokus har legat på ansvaret för utvecklingen av välfärdssamhället under 1900-talet. Problemet är att man i allt för liten utsträckning har talat om vart det svenska samhället är på väg, eller hur vi kan möta nya utmaningar.
Dessutom har Socialdemokraterna betonat begrepp som ”rättvisa”, ”välfärd”, ”utjämning”, ”trygghet”, ”jämlikhet”, o s v – vilket av många väljare har uppfattats som statiska snarare än framtidsdrivna. Många av partiets traditioner – att bära röda fanor på Första maj, att sjunga samma sånger som man sjöng i Sovjetunionen och att kalla sig arbetareparti – ses med stark skepsis av många unga, moderna och framtidsnyfikna människor. (Notera att det – som Moderaterna har lyckats med – inte behöver vara någon kommunikativ nackdel att kalla sig för arbetarparti. Utan e. Att däremot kalla sig för ett arbetarEparti signalerar tillhörighet till endast en grupp på arbetsmarknaden, som kan göra att tjänstemän och akademiker inte känner att det är ett parti för dem. Socialdemokraterna behöver också på detta sätt signalera öppenhet för alla grupper.)
Ytterligare en utmaning för Socialdemokraterna är den allt mer rörliga väljarkåren. Tidigare identifierade sig många väljare med partiet. Idag är det få som gör det. Då gäller det istället att ha idéer för framtiden som bär.
En ny socialdemokratisk ledning kan därför ha mycket att vinna på att lyssna till en stor och växande grupp – ofta urbana – progressiva, pragmatiska och frihetliga väljare som vill se ett ökat fokus på framtidsfrågorna. Som inte tror på att alla samhällsutmaningar kan mötas med ytterligare ett jobbskatteavdrag eller att på andra sätt dra undan resurser från gemensamma utmaningar och ansvar. Men som inte heller vill ha ett allt för högt tonläge, allt för hårt fokus på politiska ideologier, eller allt för dogmatiska ställningstaganden i olika frågor – och som framför allt idag inte identifierar sig med Socialdemokraterna som parti trots att man delar många grundläggande värderingar. Detta är en självständig, ofta hårt arbetande och välinformerad grupp som längtar efter något nytt.
Om inte dagens hårda blockpolitik bryts upp, Miljöpartiet uppfattas vara mer pragmatiska än dogmatiska i vissa frågor, eller Socialdemokraterna klarar av att på allvar förnya sig, går det inte att utesluta att vi inom en överskådlig framtid får se ett nytt, progressivt, pragmatiskt och frihetligt oppositionsparti i den svenska politiska mittfåran.
Om Socialdemokraterna efter Håkan Juholt ska kunna återta initiativet i svensk politik och bli ett verkligt regeringsalternativ, måste man kravla upp på brädan högst upp på framtidsvågen. Socialdemokraternas kris är därmed betydligt större än att enbart handla om Håkan Juholt.
Stefan Löfven är ny S-ordförande. Vilka är Löfvens styrkor och kan han leda partiet till valvinst?

Socialdemokratin bör lära av Löfvens resa till framgång

Stefan Löfven måste bevisa att han är feminist

Alla nödvändiga signaler i Löfvens tal - nästan


Mångfald i ledningen gör Löfven till stark statsministerkandidat

Vågar Löfven bli löntagarrösten i svensk politik?

Ny partiledare löser inte hela S-krisen

Löfven kan vinna tillbaks väljare från M och SD

Löfven är ett val utan vänstertouch

Dyrköpt misstag att välja två så lika kandidater

Valet av Löfven sker över oss medlemmars huvuden

Partistyrelsens kandidat får i uppgift att vinna opinionen

En ”quick fix” eller frälsare räddar inte socialdemokratin

Socialdemokraterna behöver fler interna strider

Juholts avgång kan öppna för grönt regeringsalternativ

Nya S-ledaren måste ena som Göran Persson

Ett öppet ledarval ger S viktigt medieutrymme

S på väg mot samma ökenvandring som Labour

S behöver inse att Folkhemmet är historia

S-högerns kuppförsök är dömt att misslyckas

Svensk socialdemokrati har alltid varit ett krisridet parti

Därför måste S-kongressen tidigareläggas till hösten 2012

Så bör nä(s)ta partiledare väljas

Undvik att en slutenhet intill självskadebeteende upprepas

Hur kan dagens starka vänstervärderingar bli socialdemokraternas?

Nästa partiledarval måste vara mycket mer öppet
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Allt snack om bakåtriktande parti är enligt min mening en moderat/svensk näringslivs anka för att folk skall "gå på det".
Förnyelsetänkande är naturligtvis viktigt och även de s k traditionella frågorna om exempelvis rättvisa och trygghet. Problemet är att sossarna inte har fått ihop detta men de har nu ett gyllene tillfälle att finslipa "privatiseringarna" och dess konsekvenser och se till att inte kraven på vinst inte sätts för högt utan att en del går tillbaka till verksamheterna samtidigt som man sätter stopp för att våra skattekronor hamnar utomland.
Det konkreta och grundläggande problemet är att det ekonomiska utrymmet för alla goda ambitioner är mer begränsat än tidigare.
1) Bestäm at t.ex. ta ut 45% av bnp i skatt.
2) Fördelar skatten inom ramarna på ett rimligt sätt.
3) Raka rör mellan utgifter och inkomst t.ex. det gamla utredningsförslaget om att försäkringskassan administrerar och bestämmer sjukvården och individernas försäkringsersättningar. Då får man göra en kalkyl på väntetid respektive "vård nu".
Vägar kan med fördel avgiftsfinansieras.
Bostadspolitik - skapa internationell byggkonkurrens och se över politiska hinder för effektivare och billigare bostadsproduktion utan att bygga nya "miljonområden".
Varje investering skall innehålla miljöförbättringar och bättre energieffektivitet.
Självklart inga riskkapitalbolag med räntesnurror och beskattning utanför Sverige.
Det finns mycket mycket mer, men PRORITERA PRIORITERA det är det främsta politiska uppdraget! Anpassa ambitionerna till det ekonomiskt möjliga. VAR TYDLIGA TYDLIGA MED DET EKONOMISKA UTRYMMET!!!
Att kalla lågavlönade och medelinkomsttagarna för osolidariska och snikna som sossarna egentligen gjort är helt fel väg att gå, dessa grupper betalar mycket om inte alldeles för mycket skatt. Glorifieringen av den allt för stora invandringen utan att de minsta visa förståelse för de negativa detta medfört i människors vardag, feminismen som säger att det värsta du kan vara är vit och man lista kan göras lång. Vi står inför stora problem, arbetsbrist en skola som inte fungerar och som stöter bort pojkar, bostadsbrist som knappast går att bygga bort i första taget i alla fall inte om någon skall ha råd att bo där m.m. listan kan göras lång. Frågan är om de som har inflytande i partiet egentligen har förståelse för och svar på de stora frågorna vi står inför, hitintills har man i alla fall inte visat det.
Nästa Socialdemokratiska ledning måste få bukt med utnyttjandet av välfärdssystemet, där svenskar, finnar och gamla arbetskrafts invandrare ser sina resurser ätas upp av en helt okontrollerad invandring, lönedumpning och åderlåtning av skattemedel.
Solidaritet innebär inte att man byter ut folket i sitt land, för att andra har det svårt. En sann Sosse är patriot och älskar sitt land.
Jag tror att de som suttit i partitoppen i årtionden måste bytas ut mot folk som minns/vet hur det är att att leva under de vanliga människors villkor som man säger sig vilja förbättra! Under många år har jag som är kyrgordsarbetare ( som är uppe i en lön på ca20000/mnd efter 20 års arbete) efterlyst en politik som skapar rättvisa men förgäves! Antigen beskattar man vår lilla lön stenhårt för att försörja folk som alldrig arbetat en dag i Sverige eller så gör man som Moderaterna kör över sjuka o arbetslösa för att gynna de som redan är välsituerade. Det patetetiska mantrat sossarna nu upprepat under många år om "allas lika värde" är skrattretande för oss som lever i verkligheten! Det är vi som är låg o medelinkomstagare som betalar och kämpar medan de fina orden regnar från höger o vänster! Solidariteten finns där för alla utom de som arbetar (på riktigt)! Man kan aldrig återfå trovärdighet som parti om man inte fattar hur Sverige ser ut utanför villakvarteren!!!
Men herre gud det är ju när partiet började att förnya sig som du kallar det som partiet började att tappa mark. I bland var det faktiskt bättre förr och det ligger en hel del i att man ska lära av historien
Ska S få tillbaka förtroendet så måste de ställa sig kritiska till islamiseringen av Sverige och ställa krav på lyxinvandringen. Detta är det enda sättet för S att komma tillbaka. Att sparka den självgode Reinfeldt på smalbenet. Allt annat är dömt att misslyckas!
Min analys av sossarnas problem är totalt motsatt den som Daniel Färm gör.
Samtliga riksdagspartier förutom kanske sd har väldigt medvetet försökt ställa in sig hos den urbana Stockholmsbaserade, i kulturfrågor postmarxistiska och i ekonomiska frågor pseudonyliberala (neddragningar inom allt förutom destruktiva verksamheter som SIDA-bistånd och massinvandring) klass som dominerar både våra departement och mediaföretag.
Daniel vill att detta fokus ska utökas ännu mer. Men då missar man ju att kanske 95% av folket ej tillhör detta garde. Om sossarna vill överleva så måste de våga ta tag i de frågor som angår folket istället för att hänge sig åt kulturmarxistiska uppfostringsprojekt av folket.
Om de ej klarar av det så bör de dö sotdöden. Vi har ju sex andra partier som följer den linje som Färm förespråkar.
Ibland blir man förvånad över de rent stupida och dogmatiska uttalandena som kommit från Juholt. Ett exempel på detta: Uttryck som "att riskkapitalet äventyrar välfärden" etc och "vi skall sätta stopp för riskkapitalister i vården". Uttalandena kan väl i bästa fall tillskrivas en person som i affektion och frustration vill säga något. Även om de flesta reagerar på missförhållandena inom vården så är den reflexmässiga ansatsen "vi skall lagstifta" inte speciellt gångbar. Det blir mycket fasad och väldigt lite substans i det som sägs. När det gäller att lagvägen stoppa riskkapitalister så har han ju inte tänkt till för fem öre. Han kolliderar med varenda lagrum om konkurrensfrihet som finns i Sverige OCH inom EU.
Alltså bara genom det här exemplet visar att Juholt pratar långt ifrån verklighet och möjlighet. Nu är ju han inte den enda som pratar/argumenterar på det här sättet. Men det gör ju inte saken bättre! Det konstiga är att han inte tycktes tro att någon skulle se igenom det?
"Socialdemokraterna klarar av att på allvar förnya sig, går det inte att utesluta att vi inom en överskådlig framtid får se ett nytt, progressivt, pragmatiskt och frihetligt oppositionsparti i den svenska politiska mittfåran."
Lycka till, och vad skulle skilja det partiet från t.ex. FP? Ännu ett parti i den redan upptagna mitten, smart drag.
"Nästa ledning måste bryta med den tillbakablickande partikulturen"
Nä, varför då? Det finns redan andra pariter som för en mer modern socialdemokratisk politik. Nya Moderaterna t.ex. Mycket bättre att socialdemokraterna odlar det man är bäst på och känner för: Gamalt mög från 1970-talet med regleringar, kontroll av folks liv och höga skatter.
"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."
- Tage Erlander, 1965
Det finns bara en väg framåt för Socialdemokraterna. Återupprätta det sociala kontraktet med det svenska folket, för en egalitär politik med ett likvärdigt och värdefritt statligt ansvar och stoppa massinvandringen nu!
Intressant. Hela artikeln handlar om PR. Inte ett enda ord om att partiet borde lyssna på väljarna. Vad är det för fel på er rådgivare och lobbyister?
Vi är många som vill ha lägre skatter, främst på arbete, bättre välfärd och pensioner, fler arbeten, lägre arbetslöshet, högre löner, ren och fin natur med gott om giftfri fisk, god energiförsörjning, låg kriminalitet, etc.
Det finns hur mycket som helst att förbättra i dagens samhälle.
För att byta ut felaktigt valda vägar måste man vädra ,det räcker inte med att byta namnskyltar,man måste också få bort den dåliga påverkan som många års maktkamp och löneuttag gjort på den enskilde röstberättigade väljaren.
Väljaren känner sig bara som ett röstboskap.