Om författaren
Har under 20 års tid bevakat regionaliseringen inom EU och i Sverige. Har publicerat två böcker i ämnet "Sverige och regionerna" (1994) och "Regionalismen inför 2000-talet" (1999).
Nu börjar regionaliseringen ta form i södra Sverige. Den 9 juni 2011 togs beslutet i Region Skånes regionfullmäktige att inleda processen mot en sammanslagning av Region Skåne och landstinget i Kronobergs län. Sammanslagningen skall - sades det - vara klar 2019.
Tidigare - i april/maj samma år - kom (M) och (S) i Skåne ut med partiernas beslut att stödja en sammanslagning. Tillammans utgör dessa två partier nästan 64 % av platserna i regionfullmäktige. Förhållandet i Riksdagen är likartad. Detta gör gör eventuell opposition till beslutet i praktiken fruktlöst.
En undersökning (
YouGov) visade att det bara var 20 % av de tillfrågade som gillade projektet och hälften (50 %) kände inte ens till förslaget. Detta är ett svagt stöd för ett projekt som om det genomförs kommer att förändra samhället på ett dramatiskt sätt i de berörda regionerna.
I december 2011 togs besluten i Blekinge och Kalmar läns landsting om att - tillsammans med Kronoberg och Skåne - bilda en storregion. Skåne och Blekinge kommer alltså, om de stora politiska partierna får som de vill, att slås ihop med två tredjedelar av Småland.
Projektet att regionalisera Sverige startade inför EU-beslutet 1995. Syftet var att anpassa Sverige till EU:s regionalpolitiska upplägg - ett långdraget projekt som nu börjar ta form. Processen har varit präglad av en bristande öppenhet i frågan samt att undvika kopplingar både till EU-kraven och till regionala kulturhistoriska realiteter. Man ser enbart på statens och den offentliga sektorns behov och önskemål.
En helt avgörande fråga för den förestående regionaliseringen av Sverige måste vara: Har kulturell identitet ett värde som bör bevaras och utvecklas? Finns det ett värde i att t.ex. låta smålänningar vara smålänningar även i framtiden? Många politiker och offentliga tjänstemän i Sverige verkar tycka att detta helt kan bortses ifrån.
Under alla år som jag följt regionalieringsprocessen i Sverige har historiska gränser eller kulturell identitet sällan eller aldrig använts som argument för de förslag till nya regioner som passerat i massmedia, böcker, utredningar eller andra skrifter.
Kanske har detta sin förklaring i svenska statens ansträngningar under flera århundranden att nivellera bort det kulturhistoriska och organiska regionmönster som funnits i Sverige sedan urminnes tider - Svealand, Östergötland, Västergötland, Småland, Skåneland, Bohuslän, Gotland, Jämtland/Härjedalen, Norrland (Sameland).
Detta har varit särskilt märkbart i de gamla sydliga provinserna Skåne, Halland och Blekinge. Denna region har under åren förlorat mycket av dess historiska samhörighet. Till och med provinsen Skåne delades på diagonalen i två separata administrativa län som, fram till 1997 när den togs bort, orsakat en mental splittring som Skåne fortfarande i viss mån känner av. Syftet har naturligtvis varit statligt nationsbyggande.
Istället för att ta med kulturell identitet, historiska gränser och ett redan existerande regionmönster som kriterier för en regionalisering har den svenska staten påbörjat processen att skapa nya regioner i landet - enbart baserat på den offentliga sektorns behov och önskemål.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42553
Sammanslagningar och uppdelningar har skett under lång tid, delvis pga. krig. På 1600-talet tillkom landskap förvärvade från Norge och Danmark (från Jämtland till Skåne). Det administrativa begreppet "län" infördes 1634. Landskapet Lappland klövs i två delar 1809 när en del av Sverige plötsligt blev ryskt (dagens Finland). 1863 avskaffades socknen som administrativ enhet och ersattes med begreppet "kommun". I och med kommunreformen 1971 avskaffades även de administrativa enheterna stad och köping (fast Stockholms kommun kallar sig "Stockholms stad").
Appropå "Sameland":
2005-02-23 kl 06:30 Kuriren, debatt
Lappar och deras historia raderas ut?
I HÖSTAS när regeringen och sametingets informationssatsning ”Nationellt samiskt informationscentrum” presenterades i Stockholm visade sametingets projektledare på behovet av en webbportal om samer. Det åskådliggjordes med en presentation som var direkt-uppkopplad mot Internet. En sökning gjordes på ordet ”same”. Antalet träffar blev inte många, vilket skulle visa behovet av en samisk webbportal. Fortsatte sedan med en sökning på ”lapp”. När resultatet kommer upp på skärmen utbrister någon ”usch vad hemskt om vi hittat något här”. Som lapp blev jag bokstavligen spottad i ansiktet.
Närvarande medier måste haft öronproppar eller tyckte de att det var helt i sin ordning att spotta på ursprungslappar? Med insikt om projekt-ledarens inställning till ursprungslapparna insåg jag att informationen i samernas webbportal skulle bli partisk men att den skulle uttrycka sig på detta sätt hade jag inte ens kunnat drömma om.
Att lappskor inte är lappskor längre utan ”samiska pälsskor” är den opartiska informationen besökaren blir serverad på www.samer.se. Samiskt informations-centrum sametinget tycks kunna ta till vilka metoder som helst för att radera ut begreppet ”lapp”. Tilltagen har för länge sedan passerat det anständigas gräns och blivit näst intill komiskt.
”Samiska pälsskor”? Nästa steg blir väl att döpa om Lapporten till Sameporten, för att inte tala om det högaktuella Lappkodicillen från 1751.
Att man anstränger sig så till det yttersta för att förringa ordet ”lapp” drar ett löjets skimmer över hela informations-satsningen och det blir helt uppenbart att informationen inte är objektiv. Detta inser inte sameminister Ann-Christin Nykvist, som i ett tal på Jokkmokks marknad när sametingets webbportal invigdes uttryckte sig att portalen ”kommer att bli en stor tillgång för alla dem som söker objektiv, intressant och aktuell information om det samiska.” Hon står och ljuger och medier reagerar inte. Mycket märkligt.
Hon avslutar talet med ”Okunskapen sägs ofta vara samernas största fiende". Vi måste förstås göra allt för att utrota den. Jag är övertygad om att den webbportal vi nu inviger kommer att bli ett modernt effektivt hjälpmedel i den kampen.”
Där har hon helt fel, lögnen är största hotet. Får den legitimitet kommer den att utrota en majoritet av Sveriges lappar/samer. Regeringen, en rad myndigheter samt nuvarande ledning i sametinget bedriver en massiv kampanj. Miljontals skattekronor har använts för att radera ut ursprungslapparna och deras historia. Allt för att dölja samebyns tvivelaktiga existens. Riksmedier bidrar med tystnaden, mycket, mycket märkligt.
Stig Eskilsson, Boden
Landsförbundet Svenska Samer
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-01-23, 20:30
Hej Peter! Det är intressant det du skriver. Jag tänkte nu på Finland. Jag har läst att den ursprungsbefolkning som finns där bestod av många samer som kallade sig själv något i stil med "säme", ett uråldrigt ord. Vem som kallade dem lappar vet jag inte, och inte heller om det ordet för 800-1000 år sedan var ett "negativt" ord. Men fakta är att vill man få bort ordet lapp i språket så får man byta namn på hundratals små orter i Finland. Och när det gäller Sverige får man byta namn på hela Lappland.
Nu undrar jag (jag tycker inte här utan bara frågar) om du kan svara på för att förtydliga det du skriver - fattar jag dig rätt i att du anser att det finns en liten grupp människor som "ockuperat" ordet same och vill utestänga andra som har sitt ursprung genom historien, i denna folkgrupp som en gång levde i hela norra Skandinavien? Den folkgrupp som historiskt kallades lappar.
Permalänk | Anmäl
Viktoria Larsson, 2012-01-24, 07:55
Hej Viktoria!
Jag anser ingenting om hurvida någon liten grupp har "ockuperat" ordet "same" och inte heller anser jag något om ordet "lapp" eftersom jag inte har ett sådant ursprung själv och därmed inte anser mig ha särskilt stor rätt att tycka vad den gruppen bör kallas.
Samtidigt observerar jag att man bör akta sig så att inte en överdriven PK-ängslighet bland majoritetsbefolkningen leder till att man med myndighetsmakt i ryggen patroniserande talar om för de grupper det gäller vad de ska kallas, vad de ska tycka, vad de ska eller inte ska göra och vilken lagstiftning vi ska ha för att "skydda" dem. Sådant är vi bra på i Sverige, vare sig det gäller prostituerade, invandrare, samer eller någon annan grupp vi kan upplysa om deras egen verklighet och skriva på näsan. Om vi sedan i själva verket tar ifrån dem deras värdighet i processen tycks vi bry oss mindre om.
Kanske är det så att många - eller de flesta - samer inte gillar ordet "lapp" eller helt enkelt föredrar ordet "same". (Vad vet jag?) Dock är det uppenbart från den artikel jag bifogade att det finns starka känslor bland samer om det där med att företrädare för svenska staten ska komma och tala om för samerna själva att ordet "lapp" inte är bra.
Sameland är inte detsamma som Lappland. Det förra uttrycker samiska områden, medan det senare är ett landskap. Jag har ingen speciell åsikt om den saken. Det verkar vara en vettig åtskillnad. Jag bifogade artikeln för att den är intressant icke desto mindre.
Det lär inte ha varit en mörkhyad person som anmälde ordet "negerboll", även om det därefter bl.a. genom Nyamko Sabunis inlägg i debatten blivit tydligt att "neger" har spelat ut sin roll i det svenska språket eftersom det idag uppenbarligen ogillas av denna ledande och respekterade representant för den grupp ordet gäller - alldeles oavsett om Astrid Lindgren och de flesta av oss som är födda före 1975 haft något negativt uppsåt med detta tidigare neutrala ord.
Det är intressant att notera att det finns en fransk organisation bestående av svarta som vill återta (reclaima) den franska motsvarigheten till detta ord och de säger ungefär att "självklart är vi negrer, det ser väl vem som helst och vi är stolta över det och vi vill belysa och föra fram det positiva med negroism".
Att ge upp företeelser, symboler och ord till mörka krafter är enligt mig mindre ofta den smartaste vägen att gå. Man måste kunna försvara det man står för (och då syftar jag knappast på icke-positiva tillmälen som "blatte", som kanske finns mindre anledning att försöka hylla, även om delvis framgångsrika försök har gjorts bland invandrargrupper att göra det ordet till något positivt).
Jag undrar om zigenare fått det bättre för att de nu kallas "romer" (knappast), om iranier har något emot att persiska mattor inte döpts om till "iranska mattor" (knappast) eller om thailändare tycker att siamesiska tvillingar istället borde kallas "thailändska tvillingar" (knappast). (1939 bytte Siam namn till "Thailand", för att redan 1945 byta tillbaka till "Siam", för att sedan 1949 åter byta namn till Thailand.)
Jag tror inte vi ska bli förvånade om romer i framtiden vill kalla sig "zigenare", om Barack Obama om 20 år i sann Martin Luther King-stil håller ett stolt tal om "the Negro in Today's America", om Iran återtar sitt gamla namn "Persien" eller om ordet "same" om 50 år blivit omodernt till förmån för ordet "lapp".
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-01-24, 22:26
3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Sammanslagningar och uppdelningar har skett under lång tid, delvis pga. krig. På 1600-talet tillkom landskap förvärvade från Norge och Danmark (från Jämtland till Skåne). Det administrativa begreppet "län" infördes 1634. Landskapet Lappland klövs i två delar 1809 när en del av Sverige plötsligt blev ryskt (dagens Finland). 1863 avskaffades socknen som administrativ enhet och ersattes med begreppet "kommun". I och med kommunreformen 1971 avskaffades även de administrativa enheterna stad och köping (fast Stockholms kommun kallar sig "Stockholms stad").
Appropå "Sameland":
2005-02-23 kl 06:30 Kuriren, debatt
Lappar och deras historia raderas ut?
I HÖSTAS när regeringen och sametingets informationssatsning ”Nationellt samiskt informationscentrum” presenterades i Stockholm visade sametingets projektledare på behovet av en webbportal om samer. Det åskådliggjordes med en presentation som var direkt-uppkopplad mot Internet. En sökning gjordes på ordet ”same”. Antalet träffar blev inte många, vilket skulle visa behovet av en samisk webbportal. Fortsatte sedan med en sökning på ”lapp”. När resultatet kommer upp på skärmen utbrister någon ”usch vad hemskt om vi hittat något här”. Som lapp blev jag bokstavligen spottad i ansiktet.
Närvarande medier måste haft öronproppar eller tyckte de att det var helt i sin ordning att spotta på ursprungslappar? Med insikt om projekt-ledarens inställning till ursprungslapparna insåg jag att informationen i samernas webbportal skulle bli partisk men att den skulle uttrycka sig på detta sätt hade jag inte ens kunnat drömma om.
Att lappskor inte är lappskor längre utan ”samiska pälsskor” är den opartiska informationen besökaren blir serverad på www.samer.se. Samiskt informations-centrum sametinget tycks kunna ta till vilka metoder som helst för att radera ut begreppet ”lapp”. Tilltagen har för länge sedan passerat det anständigas gräns och blivit näst intill komiskt.
”Samiska pälsskor”? Nästa steg blir väl att döpa om Lapporten till Sameporten, för att inte tala om det högaktuella Lappkodicillen från 1751.
Att man anstränger sig så till det yttersta för att förringa ordet ”lapp” drar ett löjets skimmer över hela informations-satsningen och det blir helt uppenbart att informationen inte är objektiv. Detta inser inte sameminister Ann-Christin Nykvist, som i ett tal på Jokkmokks marknad när sametingets webbportal invigdes uttryckte sig att portalen ”kommer att bli en stor tillgång för alla dem som söker objektiv, intressant och aktuell information om det samiska.” Hon står och ljuger och medier reagerar inte. Mycket märkligt.
Hon avslutar talet med ”Okunskapen sägs ofta vara samernas största fiende". Vi måste förstås göra allt för att utrota den. Jag är övertygad om att den webbportal vi nu inviger kommer att bli ett modernt effektivt hjälpmedel i den kampen.”
Där har hon helt fel, lögnen är största hotet. Får den legitimitet kommer den att utrota en majoritet av Sveriges lappar/samer. Regeringen, en rad myndigheter samt nuvarande ledning i sametinget bedriver en massiv kampanj. Miljontals skattekronor har använts för att radera ut ursprungslapparna och deras historia. Allt för att dölja samebyns tvivelaktiga existens. Riksmedier bidrar med tystnaden, mycket, mycket märkligt.
Stig Eskilsson, Boden
Landsförbundet Svenska Samer
Hej Peter! Det är intressant det du skriver. Jag tänkte nu på Finland. Jag har läst att den ursprungsbefolkning som finns där bestod av många samer som kallade sig själv något i stil med "säme", ett uråldrigt ord. Vem som kallade dem lappar vet jag inte, och inte heller om det ordet för 800-1000 år sedan var ett "negativt" ord. Men fakta är att vill man få bort ordet lapp i språket så får man byta namn på hundratals små orter i Finland. Och när det gäller Sverige får man byta namn på hela Lappland.
Nu undrar jag (jag tycker inte här utan bara frågar) om du kan svara på för att förtydliga det du skriver - fattar jag dig rätt i att du anser att det finns en liten grupp människor som "ockuperat" ordet same och vill utestänga andra som har sitt ursprung genom historien, i denna folkgrupp som en gång levde i hela norra Skandinavien? Den folkgrupp som historiskt kallades lappar.
Hej Viktoria!
Jag anser ingenting om hurvida någon liten grupp har "ockuperat" ordet "same" och inte heller anser jag något om ordet "lapp" eftersom jag inte har ett sådant ursprung själv och därmed inte anser mig ha särskilt stor rätt att tycka vad den gruppen bör kallas.
Samtidigt observerar jag att man bör akta sig så att inte en överdriven PK-ängslighet bland majoritetsbefolkningen leder till att man med myndighetsmakt i ryggen patroniserande talar om för de grupper det gäller vad de ska kallas, vad de ska tycka, vad de ska eller inte ska göra och vilken lagstiftning vi ska ha för att "skydda" dem. Sådant är vi bra på i Sverige, vare sig det gäller prostituerade, invandrare, samer eller någon annan grupp vi kan upplysa om deras egen verklighet och skriva på näsan. Om vi sedan i själva verket tar ifrån dem deras värdighet i processen tycks vi bry oss mindre om.
Kanske är det så att många - eller de flesta - samer inte gillar ordet "lapp" eller helt enkelt föredrar ordet "same". (Vad vet jag?) Dock är det uppenbart från den artikel jag bifogade att det finns starka känslor bland samer om det där med att företrädare för svenska staten ska komma och tala om för samerna själva att ordet "lapp" inte är bra.
Sameland är inte detsamma som Lappland. Det förra uttrycker samiska områden, medan det senare är ett landskap. Jag har ingen speciell åsikt om den saken. Det verkar vara en vettig åtskillnad. Jag bifogade artikeln för att den är intressant icke desto mindre.
Det lär inte ha varit en mörkhyad person som anmälde ordet "negerboll", även om det därefter bl.a. genom Nyamko Sabunis inlägg i debatten blivit tydligt att "neger" har spelat ut sin roll i det svenska språket eftersom det idag uppenbarligen ogillas av denna ledande och respekterade representant för den grupp ordet gäller - alldeles oavsett om Astrid Lindgren och de flesta av oss som är födda före 1975 haft något negativt uppsåt med detta tidigare neutrala ord.
Det är intressant att notera att det finns en fransk organisation bestående av svarta som vill återta (reclaima) den franska motsvarigheten till detta ord och de säger ungefär att "självklart är vi negrer, det ser väl vem som helst och vi är stolta över det och vi vill belysa och föra fram det positiva med negroism".
Att ge upp företeelser, symboler och ord till mörka krafter är enligt mig mindre ofta den smartaste vägen att gå. Man måste kunna försvara det man står för (och då syftar jag knappast på icke-positiva tillmälen som "blatte", som kanske finns mindre anledning att försöka hylla, även om delvis framgångsrika försök har gjorts bland invandrargrupper att göra det ordet till något positivt).
Jag undrar om zigenare fått det bättre för att de nu kallas "romer" (knappast), om iranier har något emot att persiska mattor inte döpts om till "iranska mattor" (knappast) eller om thailändare tycker att siamesiska tvillingar istället borde kallas "thailändska tvillingar" (knappast). (1939 bytte Siam namn till "Thailand", för att redan 1945 byta tillbaka till "Siam", för att sedan 1949 åter byta namn till Thailand.)
Jag tror inte vi ska bli förvånade om romer i framtiden vill kalla sig "zigenare", om Barack Obama om 20 år i sann Martin Luther King-stil håller ett stolt tal om "the Negro in Today's America", om Iran återtar sitt gamla namn "Persien" eller om ordet "same" om 50 år blivit omodernt till förmån för ordet "lapp".