Tre år efter Odell pratar för få om psykisk ohälsa

Ja vi måste prata om dem också men bara det att jag är den förste som skriver här och kommentarsfältet är absolut tomt några timmar efter att artikeln släpptes är ju i sig ännu ett bevis för att ingen vill tala om det. Och vem ska egentligen göra det? Möjligtvis de vi röstade på men de är sällan här. På sjuttiotalet fixade sossarna så vi hade världens bästa skola varför ville de inte ha världens bästa psykiatri?

Anna Odell visade för världen att alla som verkar psykiskt sjuka inte är det, en del är effektsökande konstfackstudenter. -Objektivt observerbart faktum.

Varje gång någon visar tecken på att må dåligt, kommer misstanken om att det är ett dåligt skämt, ett performance-art uppträdande eller bara någon som tycker sig ha fått för lite uppmärksamhet. Därför vill man inte reagera, ingen vill bli lurad, ingen vill stå med svartepetter och få höra "Gick du på den lätta!"

Min åsikt är att Odell gjorde långt mer för att tysta debatten än att föra fram den, förutom att boosta sin karriär förstås.

Instämmer helt och fullt med #2 Tomas Melin!
Så fort en intressant diskussion angående psykiatrin och/eller dagens psykiska ohälsa kommer upp minns alla Anna Odell och känner ilska. Hur många fler som hon finns det som bara vill testa att göra sin egen lilla happening?

Enligt företrädarna för arbetslinjen är ingen sjuk. Anna Odell har ju dessutom visat att de har rätt. Den psyksjuke var inte sjuk. HÄPP!

Om jag får göra lite tyckanden: Är inte tystnaden kring debatten om psykiatrin efter Odells projekt fingervisning på att det var fel metod att använda för att rikta uppmärksamheten och strålkastaren åt det hållet? Diskussionen som blev var ju snarare "vad gör dem konstfack?", "vad betalar vi skattepengar till" och kanske en gnutta psykiatri. Tyvärr för den debatten var ju nästa konstfackelev framme med förstörda tunnelbannevagnar som flyttade upp de två första frågorna och dränkte allt annat.

Skulle frågorna kring psykiatrin fått större uppmärksamhet skulle det behövts det provocerande inslaget med Odell som sedan följdes upp av undersökningar som styrkte det hon ville förmedla, dvs ge kredabilitet åt hennes handlande, istället blev hon en av de två provocerande konstfackeleverna "vi betalar skattepengar med för att slösa med samhällets resurser".

Ja, de som var emot Anna Odells tilltag har ju fått bevis för att det inte var någon bra metod för att uppmärksamma brister inom psykiatrin. I mina ögon var det hela endast knäppt, och onödigt.

Psykiatrivården fungerar inte alls. Den har allvarliga brister, skev människosyn och en stor inkompetens råder bland personalen som många gånger själva är skadade - av sitt arbete inom psykatrin.

Den slutna psykiatrivården som den ser ut idag är helvetet på jorden. Den förstör och raserar människoliv. Den förtrycker. Och det är piller, piller, piller. Individen finns inte.

Om man har varit psykiatripatient under en längre period får man vara glad om man tar sig därifrån med vettet i behåll.

Det är kort sagt katastrofalt.

Odell försökte sätta strålkastarljuset på svensk psykiatrisk vård och misslyckades fullständigt. Istället hamnade ljuset på hennes person och på konstfacks metoder.

Men nog om det. Andra har gjort ett bättre jobb i frågan. Tänker då på damerna som skrev här på newsmill om användandet av tvångshandskar, olagliga kontrakt och månadslånga bestraffningar på psyket i sundsvall. De öppnade många ögon, däribland mina. Jag var väldigt skeptisk först men det visar sig att de hade alldelens rätt.

Jag har en god vän som läser till läkare och jag vet från honom att de haft tre temadagar då de tillsammans med forskare från juridiska institutionen gått igenom juridiken bakom de övergrepp som begicks i sundsvall. Slutsatsen var att det var fullständigt lagvidrigt och att samtliga inblandade riskerar fängelse.

Alltså vet den generation läkarstudenter som kommer ut idag att lagen sätter gränser för vad de får göra med de psykiskt sjuka patienterna. De vet att det finns ett skydd i lagen och att det finns risk för konsekvenser för dem som begår övertramp.

Den generation som gick ut för några år sedan hade tydligen ingen aning om något av detta.

Jag ser det som ett steg framåt och anser att det inte skulle ha hänt om inte några privatpersoner gjort en insatts och väckt uppmärksamhet.

#7
Jodå de som gick ut för några år sedan vet visst vad juridiken säger, men samtidigt vet de att risken för att upptäckas är extremt låg och ingen tror på ett psykfall. Hur många läkare har någonsin blivit dömda för att de gjort fel, allt från fel medicinering till att ha bidragit till allvarlig misshandel och säkert bara ignorans mot sjukdomar,

En fortkörare riskerar betydligt mer än de som missköter psykiatrin. Sen kan man ju se vad det är populärt att göra skjutjärnsjournalistik kring. Vad pratar Ekdhal och Josefsson om? Jo Silvias döda pappa, byggfusk som drabbar den rika medelklassen, och gangsters i Göteborg. Ingen vill ta i psykiatrin med tång, och i synnerhet inte kommunpsykiatrin som fungerar värre än en Carema blöja. När två utvecklingsstörda blev fråntagna sitt barn då gick Josefsson i gång men när psykisk sjuka blir behandlade likadant i dag som under 2:a världskriget då skiter han och resten av etablissemanget i vilket. Det visar vad klockan är slagen.

#8, i och för sig talar jag om andrahandskunskap nu men som jag fick det förklarat för mig var den lilla juridikkurs läkarstudenterna fick helt ny och insatt pga av de övergrepp som skett. Den har inte funnits förut och därmed har inte tidigare läkarstudenter fått den kunskapen.

Jag vet att det är lätt hänt att man indoktrineras i den miljö som råder. Börjar man ny och osäker på en arbetsplats och särskilt på en arbetsplats som har så lite insyn som en psykiatrisk klinik så tar man till sig de värderingar och arbetssätt som råder där.

- Hur hanterar vi kvinnan som ständigt skadar sig själv och andra", frågar den unge underläkaren?
- Jo, vi sätter på henne tvångshandskar i månader i sträck", säger överläkaren. Det är bästa sättet.
- Jaha, då måste det ju vara ok att göra så, tänker underläkaren som inte vet bättre och går och hämtar handskarna.

Alla andra på avdelningen håller med om att det är bästa sättet, för det är ju så man brukar göra och med tiden lär sig den unge underläkaren att det är normalt att göra så.

Vet man däremot att det är olagligt med sådana tvångsåtgärder så har man lättare att stå på sig.

Som sagt, jag tror det är en positiv förändring att dagens läkare får veta vad som gäller och var lagens gränser finns redan under grundutbildningen istället för att man som tidigare räknar med att de lär sig det automatiskt då de börjar jobba.