Finländsk politik

Hans Wallmark om Finländsk politik

Finland är viktigare än Iowa

Publicerad: 2012-01-19 16:01, Uppdaterad: 2012-01-19 16:01

Moderat riksdagsledamot: 2012 är det presidentval. Både på den här sidan av Atlanten som den andra - Finland och USA. Svensk nyhetsrapportering har en tendens att många gånger uppvisa partiella synfel då det är så svårt att se vad som händer i vårt närområde.

31 millningar
15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Riksdagsledamot (M). Ledamot av Nordiska rådet

Redan i slutet av 2011 kom många svenska medier att rapportera kring det kommande presidentvalet. Valsystemet beskrevs. Porträtt tecknades av kandidater och analyser gjordes av dem till och med mikroskopiskt små chanser. Inledande kampanjer bevakades. Kunskap och fakta gavs svenska läsare, lyssnare och tittare.

Det handlade dock inte om vårt östra grannland Finland med vilket vi fram till 1809 delat gemensam historia i många hundra år utan om USA. Det republikanska partiets primärval är intressanta. Det är spännande att se vem som blir utmanare till Barack Obama och som också kan ha goda chanser att ta över nycklarna till Vita Huset. Inte ens de mest verklighetsförnekande kulturradikalerna kan bortse från USAs styrka och betydelse. Redaktionerna gör alls inte fel som visar detta intresse.

Däremot är det närmast systematiska ointresset för vad som sker i Norden och även i viktiga grannländer som Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland lika allvarligt som obegripligt. Delstatsval i Nordtyskland blir inte många gånger mer än ett par meningar lång notis i dagspressen trots ekonomisk, historisk och kulturell koppling till vårt land. Dessutom med ett betydande självstyre då Tyskland just är en förbundsrepublik.

Ett total obevisat och ovetenskapligt antagande som jag ändå är övertygad om stämmer är att fler svenskar kan räkna upp åtminstone en av USAs femtio delstatsguvernörer än namnet på Islands nuvarande president.

Faran med detta mediala partiella synfel är att vi inte rätt förstår vikten och betydelsen av vårt eget närområde. Det är Norden och Nordeuropa som är vår industris och våra företags hemmamarknad. Norge är efter Tyskland vårt lands viktigaste exportmarknad (över 55 miljarder eller motsvarande 9,1 procent). Danmark och Finland kommer strax därefter med ett värde av cirka 36 miljarder eller totalt 5,9 procent respektive 35,8 miljarder eller 5,8 procent. Glädjande nog vävs vi alltmer ihop. Det blir allt vanligare att bo i ett land men jobba i ett annat. I både Köpenhamn och Oslo får man ibland känsla av att svenska är servicespråket med många duktiga ungdomar på plats i butiker, på caféer och barer. Men när företag går samman, banker etableras på andra sidan Östersjön, försvarsmakt och Kustbevakning samövar så följs det inte av insikten om den politiska utvecklingen hos våra grannar och allierade.

Även om bevakningen av det finska valet ryckt upp sig nu de absolut sista dagarna fram till första omgångens valsöndag 22 januari tjänar ändå det dittills bristande intresset som ett gott och tydligt exempel. Finland är på inget sätt negativt särbehandlat. Lika dåligt har det varit med förra årets folketingsval i Danmark och dessförinnan lokalvalen i Norge. Dygnen runt själva valdagen kan de som endast får sin nyhetsrapportering via svenska medier inhämta glimtar av vad som kan ske eller möjligtvis har skett.

Denna form av mer eller mindre luftlandsatta bevakning under några intensiva dagar från redaktionerna i Stockholm gör att viktiga skeenden och väsentliga underströmmar aldrig fångas in. Fortfarande torde det vara en rätt förborgad hemlighet hos oss att Höyre gjorde sensationellt bra ifrån sig i Norge med erövrandet av fler traditionellt röda städer och kommuner. Populisternas tillbakagång både i det landet som i Danmark kan också vara värt att fundera kring. Och den valseger det trumpetades ut att danska socialdemokrater upplevt var förvisso ett erövrande av regeringsmakten men med ett historiskt lågt resultat för S och till och med en ökning för det stora borgerliga Venstre.

Även om Finlands president fått en försvagad ställning jämfört med klassiska innehavare som Paasikivi och Kekkonen så är statschefens position stark både som opinionsbildare och rent konstitutionellt i utrikes- och försvarsfrågor. Sverige kommer obönhörligen att påverkas av den kurs presidenten tar ut. Och kraften kan naturligtvis förstärkas om detta sker i samverkan med både den egna som andra länders regeringar. Tillsammans kan Norden åstadkomma mycket!

Rätt allmänt tippas samlingspartisten Sauli Niinistö bli republikens näste president. Det antas emellertid krävas en andra omgång där han ställs mot den kandidat som får näst flest röster. Där finns ett värde att kanske rapportera om förre socialdemokratiska statsministern Paavo Lipponens svårigheter att nå ett starkare stöd trots att hans duglighet och ärliga uppsåt beröms även av meningsmotståndare. Och nog kan analyser göras på att förra riksdagsvalets raket sannfinländarnas Timo Soini inte tycks ha samma personliga dragningskraft den här gången. Kan det bero på att de som uppfattat sig som bortglömda och i periferin istället lockats av den centerpartistiska nestorn Paavo Väyrynen som tagit striden med och kanske om populismen i skogslänen?

Tja, om allt detta finns åtskilligt att berätta. USA-bevakningen är viktig men trots det anser jag att Finland förtjänar större uppmärksamhet än Iowa! Årets presidentval är betydelsefullt - på både denna som andra sidan Atlanten!

Hans Wallmark (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42480

15 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skönt att någon äntligen säger det.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Olsson, 2012-01-19, 17:27

Tur att vi har Kungadöme!
Länge leve!

Permalänk | Anmäl #2 Lars Kronqvist, 2012-01-19, 17:58

Högst ovetenskapligt men hur mycket utrymme får rapportering av ett normaltillstånd i Mellanöstern jämfört med Norden/Europa?

Permalänk | Anmäl #3 Mårten B, 2012-01-19, 18:16

Instämmer helt, men vi bör gå längre som samhällsdebattören Gunnar Wetterberg föreslog: En nordisk förbundsstat kan ge de nordiska länderna en internationell maktställning. En nordisk union skulle bli världens tionde största ekonomi, rejält före till exempel Ryssland och Brasilien. Norden skulle då ha en given plats vid de stora internationella rådslagen. I EU kunde de nordiska länderna med större tyngd hävda nordiska värden. Nyckelpositioner i EU-kommissionen kunde lättare komma inom räckhåll. Fördelarna med ett enande är i dag stora.

Permalänk | Anmäl #4 Hans Johanson, 2012-01-19, 18:17

Bra skrivet! Visst brukar man fokusera en del dagarna före och efter ett val, men annars är det tunnsått. Är våra grannars rapportering om oss bättre?

Hans: Håller med dig också, men undrar om de andra nordiska länderna vill ha en förbundsstat med oss. Jag är inte så säker. Vi har varit stroppiga ganska länge i det här landet.

Permalänk | Anmäl #5 Jonas C.F. Nilsson, 2012-01-19, 20:38

Tja, Hans Wallmark kan nog sägas vara av samma skrot och korn
som den svenska journalistkåren...han ser helt enkelt inte vad som
sker rakt framför ögonen på honom! Precis som resten av de etab-
lerade politikerna!

Den haltande välfärden!
Den galopperande kriminaliteten!
Det hopplösa flyktingfiaskot!
Det korrumperade och pengaslukande EU!
Den politiska "låt gå" mentaliteten!
Det sönderfallande Malmö!
Den allt slappare lagstiftningen!
Den veliga och tandlösa polisen!

Visst ska media rapportera om presidentvalet i Finland, men mån-
ga väljare skulle nog vilja att såväl politiker som journalister öpp-
nade ögonen för problemen inom Sveriges gränser först!

Permalänk | Anmäl #6 per svensson, 2012-01-19, 20:51

Utdrag från Döbelns avsked till de finska trupperna;

I, härvarande!
ären dyrbara qvarlefvor af den stolta finska nation och dess tappra krigsfolk. Det är till eder jag bör och jag skall, med upprördt hjerta, förkunna konungens, riksens ständers, svenska folkets, svenska arméns, mina medbröders, min egen — det är allas uppriktiga tacksamhet […]

Tiden förändrar allt; men det försäkrar jag, och I skolen sjelfve finna det, att krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig. Således aren I och vi förvissade om hvarandras kärlek; krigsmannabroderskapet räcker lefnadens tid […]

Finnar! Bröder!
kunde mina ord beseglas med blodstårar från mina ögon, skulle de strömma och hvarje droppe försäkra eder om min vördnad, min vänskap!

Permalänk | Anmäl #8 Cuben, 2012-01-19, 21:41

Kiitos, Hans!

Jag har bott i Sverige över 20 år och är förundrad över okunskapen och ointresset bland journalister om grannlandet, som varit en del av riket längre än Skåne, Blekinge och Gotland sammanlagt. Som journalist har jag bemött detta många gånger. Det handlar ju inte bara om att "hitta något intressant" utan baskunskaper som är nödvändiga för politiker och företagen för att kunna navigera rätt.

Men det finns en diskurs som vill att Finland och finländare ska vara "annorlunda och udda" och man underblåser det när man berättar något. Därför har t ex Sannfinländares Timo Soini fått alldeles för mycket uppmärksamhet av den lilla tiden som svensk tv och radio följt presidentvalet. De flesta kan väl knappast namnge den som leder - Niinistö, och att de grönas Haavisto ligger tvåa inför allt mer säker andra runda har man inte ens bemödat att berätta.

Permalänk | Anmäl #9 Johanna Parikka Altenstedt, 2012-01-19, 22:12

Håller i och för sig med om att våra journalister borde intressera sig mer för våra grannländer och att intresset för USA är överdrivet. Men förmodligen lockar USA mer. Och så tycker dom kanske det det är häftigt att få prata engelska.

Men samtidigt bör det väl erkännas att presidentens makt i Finland iär obetydlig jämfört med USAs president - vetorätt t.ex. Om jag förstått rätt, så har presidenten ingen möjlighet att gå emot den parlamentariska majoriteten. I så fall är ju presidentens roll i stort sett bara representativ. Eller?

Permalänk | Anmäl #10 Olov Öberg, 2012-01-19, 23:21

@#5 Jonas C.F. Nilsson

"Är våra grannars rapportering om oss bättre?"

Ja!. Läs www.hbl.fi (Hufvudstadsbladet, Finlands största svenskspråkiga dagstidning). Sverige och svensk politik bevakas så gått som dagligen.

Permalänk | Anmäl #11 KajK, 2012-01-20, 10:40

Överhuvudtaget är det en sjuk överexponering av förhållanden i USA.
Dom flesta svenskar kan inte ens namnet på ledarna i t ex Kina. Indien, Japan eller för all del våra grannländer, Men att kunna diverse kandidater inom det republikanska partiet är tydligen världsnyheter.

Permalänk | Anmäl #12 Magnus Gustin, 2012-01-20, 16:18

Republikanernas val i USA intresserar väl mest Stockholmsjournalisterna.
Metro hade ju föresten en slående bra karta över "Stockholmsjournalistikens" bild av Sverige, i början av veckan!

TV-eken (Uppland och noröstra delarna av Sthlms län =Slussen, södra Sthlms län (syns från Globen), Gotland =Almedalen, Småland =IKEAland, Såne=Österlen, Göteborg =Glenn, Västra Götaland =okänd mark, Västra o norra Sveland (väster om Svartån i princip) =Skog, allt norr om Svealand =vargar och varulvar.

När det gäller nyhetsrapporteringen så kan väl Stockholm ses som TV-eken och USA som "Norr om Slussen, och ses från Globen (Frihetsgudinnan). - Finland =skog (allt öster om Finland =vargar och varulvar).

Vilka står det finska presidentvalet mellan? Mitt Romney, Ron Paul, Newt Gingrich, Rick Santorum och Rick Perry?
-Mikka Routsalainen, Reijo Pausiliinaa, Nikko Girilainnen, Rejo Sauna, Reijo Pietsamo?

När får USA sin första kvinna som president? -Ja efter länder som Pakistan (tidigare, Finland, Island, Liberia, Argentina, Kosovo, Costa Rica -kanske samtidigt med konservativa kommunistdiktaturer, men tidigare än det konservativa Sverige?

samt länder som har eller har haft kvinnor som premiärminstrar/Bundeskanslerin osv -Indien, Israel, Storbritannien, USA, Norge, Danmark, Australien m fl

Permalänk | Anmäl #13 Inge-mar, 2012-01-20, 20:14

@#11 KajK: Tack! Ser att du har rätt och kommer att kolla då och då för att få lite perspektiv. Egentligen har jag bara erfarenhet från Danmark och upplever det väl bara något bättre än Sverige.

Kollar man på DN, SvD, dagsavisen.no eller politiken.dk är det ingen större skillnad. Det finns ingen Norden-rubrik, bara inrikes eller utrikes.

Hade varit kul om det fanns en uttalat Nordisk dagstidning som även tog med lite mer om Baltikum, Polen och norra Tyskland.

Permalänk | Anmäl #14 Jonas C.F. Nilsson, 2012-01-20, 20:53

Helt rätt Hans!
Problemet är att samhörigheten mellan Sverige och Finland har tigits ihjäl. Skolan lär inte ut något alls om detta historiska band, åtminstone gjorde den inte det under 1970-1980-talet och det skulle förvåna mig om det är bättre idag. Tyvärr är det så att det finns ett allt mindre utrymme för finskättade i Sverige, och svensktalande i Finland. Problemet finns således på båda sidor om Östersjön, och borde uppmärksammas.

Permalänk | Anmäl #15 Dan B Cooper, 2012-01-20, 22:55

Re #6 Per Svensson

Instämmer till fullo!

Permalänk | Anmäl #16 Michael Jönsson, 2012-01-21, 02:19

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.