Folkhögskolor kan rädda miljonprogrammen

Regeringens beslut i november i fjol att ge statsvetaren Erik Amnå uppdraget att utvärdera det statliga stödet till folkbildningen kommer i grevens tid. Den svenska folkhögskolan bär i sin unika pedagogik svar på svåra politiska utmaningar i det mångkulturella och segregerade Sverige. Men dess möjligheter tas inte tillvara.

En kombination av omedvetenhet från riksdag och regering och bristande förändringsbenägenhet hos folkhögskolorna själva har skapat en inlåsning i gårdagens struktur. Majoriteten av folkhögskolorna finns i glesbygd. Fler behövs hos framtidens elever, framför allt i miljonprogramsområdena.

Folkhögskolorna och statsmakterna behöver gemensamt bryta det nuvarande dödläget. Folkbildningen måste få en chans att förlösa den bildningspotential som människor bär på, bistå grupper som den traditionella skolan misslyckats med, utveckla modeller för interkulturell samlevnad och ta ledningen i den uppgift som få andra klarar – att ta emot nyanlända.

Bonderörelsen i Skåne introducerade folkhögskolan i Sverige på 1800-talet. Man ville fostra sina söner och döttrar i aktivt medborgarskap. Att skicka barnen till Lund hade visserligen ökat den nya generationens intresse för medborgaransvar. Men de som kom tillbaka var inte längre intresserade av jordbruk. Man ville forma en utbildning som både gav duktiga bönder och ansvarskännande medborgare.

Därmed hade en unik modell fötts för att möta bildningsbehovet hos utbildningspolitikens styvbarn. De som inte självklart passade in i de färdiga mallarna fick möjlighet att förverkliga sina bildningsdrömmar i en alternativ pedagogik. Folkhögskolan förmåga att bemöta mångfalden ger samhället ett unikt tillskott av bildning av ett slag som annars går till spillo.

I 150 år har de svenska folkhögskolorna försett näringsliv och de svenska folkrörelserna – nykterhetsrörelse, fackföreningsrörelse, frikyrkorörelse och de politiska partierna - med många tusen aktiva och kompetenta medarbetare. Man erbjuder den kombination av praktisk och teoretisk utbildning som många längtar efter. Man ger en andra chans till dem som inte fick möjlighet i gymnasiet. Folkhögskolan har varit banbrytande på kulturområdet, med utbildning av skådespelare, journalister och musiker. Men framför allt erövrar människor rätten till frihet genom bildning, och får tillträde både till yrkeslivet och till den politiska eller akademiska världen.

Folkhögskolorna formades som internatskolor i samhällets resa från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, från aristokrati till demokrati, på platser relevanta för var människor då befann sig. Riksdag och regering kom att delegera ansvaret för folkhögskoleverksamheten till Folkbildningsrådet, sammansatt och buret av folkhögskolorna och studieförbunden själva. Folkbildningsrådet fungerar i myndighets ställe.

Denna korporativistiska struktur har varit effektiv för att värna folkbildningens integritet och de institutioner som en gång byggdes, men samtidigt gjort det närmast omöjligt för nya folkrörelser eller aktörer att skapa folkhögskolor, samtidigt som det i praktiken försvårar för statsmakterna att skjuta till nya pengar. Anslagen fördelas ut på de existerande folkhögskolorna, som inte sällan kämpar med betydande institutionella kostnader och i vissa fall är belägna på platser där det är svårt att nå rätt målgrupp. Anslagsökningen har varit lägre än kostnadsökningen, vilket gjort hela verksamheten ansträngd.

De folkhögskolor som tillkommit under senare år – t ex den muslimska folkhögskolan i Kista eller den romska i Göteborg – har börjat som filialer till andra folkhögskolor. När filialen vuxit sig stark har den knoppats av och fått en egen plats i familjen. Ett annat alternativ för en ny aktör har varit att ta över en nedläggningshotad folkhögskola för att komma åt dess anslag för deltagarveckor, men flytta verksamheten.

Dessa vägar kan bara på marginalen möta de stora bildningsbehov som framför allt finns i storstädernas miljonprogramområden. I Alby, Angered och Arlöv finns tusentals ungdomar, ofta med utomnordisk bakgrund, som förnekas en möjlighet att bryta sitt utanförskap och bidra positivt till samhällsbygget. Folkhögskolans pedagogik har förutsättningar att lyfta och bära elever som det traditionella utbildningssystemet kört fast med.

Ansvaret för att bryta det nuvarande dödläget ligger hos både Folkbildningsrådet och statsmakterna. I sökandet efter en pedagogisk nytändning för Folkhögskolan och för att stärka dess möjligheter att bistå människors frihetslängtan i det tjugoförsta århundradet skulle vi vilja se följande förändringar, med början redan från i år:

Låt målen och de viktiga syftena med folkhögskolan – stärka demokratin, utjämna bildningsklyftor, skapa samhällsengagemang och delaktighet i kulturlivet – gälla för folkhögskolorna som helhet och inte för varje enskild skola. Därigenom skulle en flexibilitet skapas, som kan göra det enklare för utbildningsanslagen att hamna där de gör störst nytta.

Folkbildningsrådet behöver skapa en oberoende revision av medelstilldelningen för folkhögskolorna, som tar ansvar inte bara för att medlen använts på rätt sätt, utan också till rätt saker. Det skulle minska effekterna av dagens ordning där ingen folkhögskola lämnar tillbaka de deltagarveckor man inte kan utnyttja i sin normala verksamhet, utan istället söker vägar att fylla dessa med andra verksamheter.

Folkbildningsrådet måste sätta ett realistiskt förnyelsemål, både vad gäller att få existerande folkhögskolor att jobba mer aktivt i miljonprogramområdena och samtidigt ge förutsättningar för nya folkhögskolor att växa fram i dessa områden. Redan under 2012 bör åtminstone 10 procent av medlen vikas för den typen av förnyelse.

Samtidigt som Folkbildningsrådet tar sitt ansvar måste riksdag och regering svara med en ordentlig ökning av anslaget till folkhögskolornas verksamhet.  En uppskrivning med 50 procent över en femårsperiod är en rimlig ambition. Gärna kombinerat med specifika uppdragsutbildningar, t ex för flyktingmottagande och arbetsmarknadsutbildningar, där folkhögskolorna har unika fördelar.

Varje enskild människa som får möjlighet att förverkliga sin frihetslängtan och ta steget från utanförskap till ett fullvärdigt demokratiskt delansvar drar dessutom med sig delar av sin omgivning. Vi har helt enkelt inte råd att låta folkhögskolans unika potential ligga för fäfot i relation till utmaningarna i våra miljonprogramsområden.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42443

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"I Alby, Angered och Arlöv finns tusentals ungdomar, ofta med utomnordisk bakgrund, som förnekas en möjlighet att bryta sitt utanförskap och bidra positivt till samhällsbygget."

En sanning innehållande en STOR lögn.

Permalänk | Anmäl #1 Sven Ekberg, 2012-01-19, 12:06

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tydligen gett upp idén om integration helt.

Och regeringen vill ha specialregler för företagen i "miljonområdena".

Men är det verkligen ytterligare separering av folkgrupper och uppkomsten av helt parallella samhällen, alltså apartheid, som Sverige behöver?

Jag är skeptisk.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2012-01-19, 12:30

När de här stollarna från Röda Linjen, Expo och miljötalibanerna
fattar pennan, då upphör allt sunt förnuft!

Först ska fluktingarna lära sig svenska på SFI, som skattebetalarna
finansierar, samtidigt som vi finansierar alla deras bidrag!

Sen ska de lära sig att läsa, räkna och skriva, vilket skattebetalarna
också får finansiera, plus alla deras bidrag!

Och ovan på detta så ska de sättas i folkhögskola, som naturligt-
vis skattebetalarna ska stå för, plus alla deras bidrag!

Och när ska de bli produktiva och stå för sin egen försörjning?
Åkesson har ju helt rätt, flyktingpolitiken är ett enda stort fiasko,
och här kan man bara tala om att kasta friska pengar i sjön!

Permalänk | Anmäl #3 per svensson, 2012-01-19, 22:13

Kanske att folkhögskolorna även kan välkomna folk från utlandet som behöver göra abort? Det vore ju behjärtansvärt. Bakgatuaborterna har ju ökat igen. Det finns säkert många papperslösa läkare som kan ordna detta i högskolornas varma miljö.

Permalänk | Anmäl #4 Tyko Trastvik, 2012-01-20, 01:07

Och när 1000 tals unga invandrare går arbetslösa

Förlorar pensionärer 45.000 på "bromsen"

http://www.e24.se/pengar/pension/bromsen-kostar-45-000-kronor-per-pensionar_3280979.e24#xtor=AD-500-[e24]-[3280979]-[box]-[aftonbladet]-[]-[]

Det går verkligen bra med invandring och välfärd va?

Permalänk | Anmäl #5 Johan Karlsson, 2012-01-20, 02:57

"I Alby, Angered och Arlöv finns tusentals ungdomar, ofta med utomnordisk bakgrund, som förnekas en möjlighet att bryta sitt utanförskap och bidra positivt till samhällsbygget."

Förnekas?! Av VEM?

Permalänk | Anmäl #6 u_17715, 2012-01-21, 01:57

Alltså jag har själv jobbar på en folkhögskola under 1½ år, en trevlig tid, men filosofin med en folkhögskola är inte att den ska finnas mitt i storstan och helst på Ramelsväg i Malmö.
Meningen är att de ska ligga på vischan av många orsaker. Det ska vara en mjuk väg för ungdomar att separera från sina föräldrar att inte bara slängas ut från hemmet till en grym verklighet utan det ska finnas trygga vuxna kring dem. Det finns ungdomar som verkligen behöver komma väck från vissa miljöer, både drogrelaterade och gangstermiljöer därför är det extra bra att de får flytta från såna miljöer till vischan och en annan moral. Om folkhögskolor flyttar rakt in i gangsternästena så hjälper man väl knappast inte eleverna till ett bättre liv. Sen kan jag hålla med om att folkhögskolorna skulle kunna värva en hel del människor från miljonprograms områdena men det är inte skolan som ska flytta på sig rent geografiskt utan eleverna!!

Permalänk | Anmäl #7 Maria Nilsson, 2012-01-21, 14:08