Sverige försvaras inte bäst i fjärran länder

Den allmänna värnplikten gjorde att försvaret var djupt rotat i befolkningen. Försvaret var hela folkets angelägenhet. Många var de som engagerade sig i frivilligorganisationer med anknytning till Försvarsmakten. Man drog sitt strå till stacken. Att försvaret skulle vara ett litet fåtals angelägenhet, och att den stora merparten av befolkningen inte skulle ha med det att göra, var otänkbart. Tyvärr har den förda politiken bidragit till att nedvärdera Försvarsmaktens rykte i Sverige och på ett allvarligt sätt hotat den goda förankring som försvaret traditionellt sett haft hos det svenska folket.

I ett samhälle präglat av rotlöshet och brist på gemenskap fyller värnplikten en mycket viktig funktion. En stor förtjänst är att unga får prova på livet i det militära. De kommer från olika bakgrunder och med olika erfarenheter men befinner sig inom det militära på samma nivå. De får uppleva gemenskap, kamratskap och respekt för auktoriteter samtidigt som de lär sig om natur, friluftsliv och teknik. Värnplikten har en social funktion och bidrar till att fostra morgondagens vuxna till väl fungerande medborgare såväl ute i samhället som på arbetsplatser. Värnplikten ökar toleransen och förståelsen för andra människor och spelar en viktig roll när det gäller att skapa gemenskap mellan medborgare från olika samhällsskikt och social status.

Dagens ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden, eller snarare alltför ofta i arbetslöshet, har växt upp i ett samhälle som i allt högre grad präglas av individualism av gigantiska proportioner, inte minst på grund av den svenska skolan. Försvaret kan bidra till att återskapa en känsla för det kollektiv varje människa ofrånkomligen ingår i, om det så är på arbetsplatsen eller i samhället i stort. Värnplikten är en utmärkt institution där ungdomar lär sig att arbeta tillsammans. Dessutom lär de sig ordning och reda, något som milt sagt inte är den svenska skolans paradgren.

Efter värnpliktens avskaffande har försvarets underlag för rekrytering minskat drastiskt och därmed likaså chansen att hitta de bäst lämpade att försvara landet. I dagsläget söker sig endast de mest intresserade till Försvarsmakten, men det finns naturligtvis inga garantier för att de som försvaret behöver återfinns bland dessa. Ett av huvudargumenten för att avskaffa värnplikten var att vi skulle få bättre kvalitet på rekryterna och minskade avhopp, men avhoppen har trots det inte kunnat minskas. Svenska Dagbladets genomgång gör gällande att var femte soldat tvingas avbryta sin utbildning, vilket är högre siffror än under det folkliga värnpliktsförsvaret. Det nya försvaret har därmed inneburit såväl lägre kvalitet som lägre kvantitet. För mig som nationalist och socialkonservativ är det mycket tråkigt att se hur försvaret sakta men säkert tappar sin folkliga förankring.

Somliga politikers inställning att Sverige bäst försvaras från fjärran länder måste omprövas. I dag har det stora fokuset på internationella insatser ätit upp mycket av försvarets nationella verksamhet. När jag själv genomförde min värnplikt fick jag erfara hur man tvingades genomföra nedskärningar i pågående utbildning, inte minst genom en kraftigt förkortad slutövning – utlandsförbanden hade prioritet. Att Sverige deltar på vissa internationella insatser är givetvis inte fel, och erfarenheter från tidigare utlandsuppdrag visar att svenska värnpliktiga stått för mycket goda insatser. Men försvarets huvuduppgift ska vara försvaret av vårt nationella territorium, vilket merparten av riksdagens politiker tycks ha glömt. I en situation där Sverige behöver försvaras är det en absolut nödvändighet att ett adekvat antal soldater finns tillgängliga, något som blir både avsevärt svårare och dyrare utan värnplikt.

Vi har en vision om ett samhälle där invånarna känner gemenskap och bär ett stort kollektivt ansvar för varandras säkerhet. Försvaret ska vara folkligt och det ska vara allas plikt. Alla kan och ska inte bli soldater, men givet de stora fördelar som finns med allmän värnplikt är det bra och rimligt att ett år av de ungas uppväxt vigs till verksamheten. Somliga får mersmak och fortsätter sedan inom Försvarsmakten, andra väljer en annan väg men får kunskaper och erfarenheter att bära med sig genom hela livet. Många svenska ungdomar ser det som en plikt att “ställa sig i ledet”, men får tyvärr aldrig möjlighet till det och går miste om ovärderliga erfarenheter. Att återinföra allmän värnplikt är också att återinföra den folkliga förankringen hos försvaret. Det är värt att strida för!

Gustav Kasselstrand (6 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42399

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den som läst lite historia vet att långt in på 1900-talet ansåg den svenska militära ledningen att Sveriges huvudförsvarslinje borde finnas någonstans vid Finlands gräns mot dåvarande Sovjetunionen.

Numera förefaller den ligga vid Kongofloden eller möjligen i Afganistan. Men priset för att på detta sätt leka stormakt är att vi har lämnat vårt eget territorium fullständigt försvarslöst! Media rapporterade nyligen att det skulle ta två år (sic) att mobilisera den ömkliga rest som finns kvar av vårt försvar. Och detta (försvaret) skulle förmodligen skulle göra sig bättre i en operett än på slagfältet.

Jag stöder helhjärtat SDs förslag att återupprätta ett svenskt folkförsvar grundat på allmän värnplikt för båda könen!

Permalänk | Anmäl #1 Hedda Sandström, 2012-01-17, 12:37

Här finns många som skulle vilja instämma tror jag, men de är fega eftersom du är Sverigedemokrat. Jag är inte SD:are men jag är inte feg.
Tack Gustav Kasselstrand för en utmärkt artikel, värd guldmedalj! I Sverige får vi rösta om högertrafik och kärnkraft, men inte hur vårt land ska försvaras. Sverige är nu så avrustat att vi inte själva kan försvara oss. Det var likadant inför förra världskriget. Min far tjänstgjorde då på I 17 i Uddevalla och det fanns ingen som trodde att det kunde stiga iland några tyskar där. I stället tittade man med skräck österut, eftersom man trodde att fi var ryss. Det finns många som var med under kriget på de allierades sida som hävdar att kriget hade kunnat vara slut redan 1942 och Sverige deltagit. Många miljoner liv hade sparats. Den svenska undfallenheten grundade sig på ett avrustat försvar och mycket goda relationer med Tyskland sedan gammalt. Så goda, att vi försörjde dem med järn till vapen och tillät tysk transittågtrafik genom Västsverige. Med ett starkt försvar som är folkförankrat behöver man inte slicka vilka stövlar som helst. De tyska tågen går i dag igen, får vi läsa på Newsmill, i form av CIA-plan som landar lite då och då på svensk mark. Man kan aldrig vara säker på om den som är fiende idag är vän i morgon. Därför bör Sverige vara neutralt i fredstid. Då kan vi välja med vem och mot vilka vi ska slåss i krigstid. Att vara rädd för dem som skramlar med högteknologiska vapen är befängt. Det visar historien. Ett folkförankrat försvar knäcker man inte så lätt. Vi kan, som Tolgfors skriver, uppfylla kraven på solidaritet utan medlemsskap i Nato, men då måste man vara välrustad.
Vill här göra reklam för Armémuseums utställning nästa år om Sveriges värnpliktstid kallad "Lumparminnen".

Permalänk | Anmäl #2 Maria Settergren, 2012-01-17, 13:10

Medborgarna i en demokrati borde ha värnplikt, men det borde heta värnrätt. Det är en demokratisk rättighet att kunna försvara sin suveränitet med våld om så skulle behövas. Jag har haft förmånen att ta del av denna rättighet och hoppas att vi i Sverige snart får tillbaka denna självklara rätt för kommande generationer.

Permalänk | Anmäl #3 Joakim Nilsson1, 2012-01-17, 17:23