Saab kan leverera stridsflyg i världsklass

Jag är väldigt glad att vara tillbaka här i Sälen på Folk och Försvars rikskonferens 2012. Många har varit här betydligt fler gånger än jag, och jag förstår verkligen varför alla vill komma tillbaka år efter år. Rikskonferensen är ett alldeles utmärkt forum för debatt och diskussioner om vår säkerhets- och försvarspolitik, och jag tycker att det är fantastiskt roligt och intressant att få vara med här och diskutera i detta breda auditorium.

Det är förstås också väldigt roligt att få så många positiva kommentarer av mina konferensvänner om det glädjande beskedet att Schweiz valt att gå vidare med Gripen, den femte exportkunden. För även om vi inte vet exakt vad beskedet kommer att innebära – parterna har nyligen satt sig vid förhandlingsbordet och det är först när förhandlingarna är avslutade som vi vet detaljerna – så är det just väldigt glädjande. Beslutet i Schweiz visar än en gång att Saab kan leverera stridsflyg i världsklass.

Skälen som redovisas som grund för det schweiziska beslutet är tre; Gripen uppfyller alla militära krav som ställs, det är det ekonomiskt mest fördelaktiga erbjudandet, och Saab har också kunnat erbjuda ett mycket omfattande industriellt samarbete. Det är vanligt i sådana här sammanhang att det kommer kommentarer av väldigt skiftande karaktär; en del överensstämmer med det som framförs av besvikna konkurrenter, andra handlar om det politiska läget i köparlandet, och det spekuleras förstås också kring vad beslutet får för konsekvenser i Sverige och för vidare export av Gripen.

Frågorna ovan är i sig intressanta, men här i Sälen är det framför allt två andra frågor som jag får svara på i samtalen med andra konferensdeltagare. Den ena handlar om vad Gripen är för ett stridsflygplan och varför Schweiz väljer Gripen trots att det aldrig ”kommer att slå några världsrekord”?

Så här ligger det till. Gripen brukar beskrivas som ett ”small/medium sized” stridsflygplan, och det är korrekt att säga att Gripen aldrig kommer att vara snabbast, ta mest last eller ha den längsta räckvidden – men det kommer hellre aldrig att vara dyrast! Visserligen är Gripen E/F både snabbare och har längre räckvidd än amerikanska F 35 (Joint Strike Fighter), och har faktiskt ungefär lika lång räckvidd som Rafale, Eurofighter och F-18, men det är inte de enskilda egenskaperna som modern luftstrid handlar om.

De parametrar som brukar användas för att beskriva den sammantagna förmågan hos ett stridsflygplan uttrycks vanligen i följande termer; flygegenskaper, räckvidd och uthållighet, omvärldsuppfattning, överlevnadsförmåga, vapenkapacitet och systemegenskaper.

Till detta skall läggas kostnader, där själva investeringskostnaden är en del, och driftskostnader en annan. Det senare är inte minst viktigt, dels för att luftstridsförmåga ofta avgörs av hur väl övad piloten och understödspersonalen är, dels för att driftkostnader ackumuleras över ett stort antal år och utgör en betydande del av totalkostnaden. Det är därför av högsta vikt att denna kostnad hålls nere. Då är det förstås intressant att Gripen kostar ca 30-40 000 kronor per timme att flyga, att jämföra med konkurrerande system som kan kosta så mycket som 300 000 kronor per flygtimme eller mer.

Det är i en sådan sammantagen bedömning som Gripen har fallit väl ut i förhållande till konkurrenterna, i Schweiz, och hos de sex kunder som redan använder Gripen.

Jag får också svara på frågan hur det då kommer sig att Saab kan leverera stridsflyg och andra högklassiga och högteknologiska produkter till ett förhållandevis lågt pris? Jag tror för min del att det handlar om att Saabs produkter har utvecklats ur en jämförelsevis liten resursbas och utifrån en tuff kravbild satt av framför allt svenska beställare. Detta har lett till en produktportfölj som är mycket kostnadseffektiv, samtidigt som den är teknologiskt och förmågemässigt mycket konkurrenskraftig.

Kostnadseffektiviteten präglar såväl utveckling och produktion som pris, driftskostnader och underhåll, alltså hela produktens livscykel. Både pris och prestanda gör oss attraktiva på en konkurrensutsatt hemmamarknad, men också på den alltmer betydelsefulla internationella marknaden.  Inom vissa segment är Saab världsledande och inom andra områden är vi med i täten.

Att vi är så kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga gör att vi tycker att beslutet på hemmaplan om en ny svensk materielförsörjningsstrategi passar Saab som handen i handsken, och vi ser fram emot att den nya strategin tillämpas med ömsesidig respekt. Vi välkomnar och förväntar oss tuff konkurrens och är övertygade om att vi själva både blir bättre och mer effektiva när vi konkurrerar med andra. På en sund, öppen och rättvis marknad är högteknologi, förmåga, prestanda och kostnadseffektivitet sanna konkurrensfördelar.  En sådan marknad hör framtiden till, och på en sådan marknad har Saab allt att vinna.

Liksom för industrier i andra länder har export blivit allt viktigare för Saab. Vi har under en 10-årsperiod gått från en situation med huvuddelen av försäljningen i Sverige till en omvänd situation där exportandelen är tydligt dominerande. För Saab som privat företag och kommersiell aktör och relativt sett liten spelare i branschen är det extra viktigt med sunda, öppna och rättvisa marknadsförutsättningar.

Mot den bakgrunden välkomnar vi att Sverige aktivt internationellt driver frågan om ett Level Playing Field, till exempel som profilfråga under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, och i övrigt verkar för branschgemensamma regionala och globala regelverk, bl.a. inom ramen för de pågående förhandlingarna om FN resolutionen av ett globalt legalt bindande avtal för reglering av handel med konventionella vapen.

Export är viktig av flera skäl, och när det gäller Gripen-systemet handlar det inte minst om möjligheter att dela kostnader för vidmakthållande och vidareutveckling med andra. Och vidareutveckling av systemet ger i sin tur Sverige en unik möjlighet att långsiktigt positionera sig i ett flygsammanhang såväl i Europa som i tillväxtländer med ambitioner inom flygområdet, och det ser vi flera av nu.  Här finns goda möjligheter till samverkan för att säkra uthållighet i en ekonomiskt tuff värld.

Av de stridsflygprogram som startade ungefär samtidigt i Europa så har Gripen varit det mest lyckosamma programmet i alla avseenden. Gripen har högst operabilitet och är därtill i särklass mest kostnadseffektivt, både vad gäller utveckling, styckpris och underhåll. Samtliga övriga program har fått leva med stora förseningar och kostnadsöverdrag samtidigt som Gripen delserie 3 levererades på utsatt tid och dessutom till lägre kostnad än budgeterat. Detta är ett bevis på att den svenska modellen, som bygger på ett nära samarbete mellan myndigheter och industri, är mycket effektiv. Därutöver kan noteras att Gripen är det europeiska system som har haft störst export framgång!

European Defence Agency (EDA) har inom ramen för sitt långsiktiga strategiarbete påbörjat ett arbete kring framtida flygsystem, kallat Future Air System. Motivet är att denna sektor är mycket strategisk för Europa, men också att stridsflyg är komplexa system med långa ledtider. I detta arbete har Sverige (genom Saab) varit mycket aktivt och leder bl.a. EDAs studie om den europeiska militära flygindustrisektorn.

Det har alltså redan påbörjats ett långsiktigt arbete i Europa, och om Sverige är tidigt ute med att utveckla sin strategi inom detta område kan vi positionera oss väl inför eventuella internationella samarbeten. Sannolikt behövs det ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv åtminstone ett europeiskt alternativ för stridflyg.

Men, Rikskonferensen 2012 handlar inte bara om försvar och militära frågor, utan i högsta grad också om säkerhet i bred mening. De senaste decenniernas globalisering har gett många positiva effekter, men samtidigt har utvecklingen fört med sig ett överflöd av nya eller expanderande transnationella säkerhetshot, t.ex. trafficking av människor, smuggling av droger och konventionella vapen, terrorism och spridning av massförstörelsevapen. Dessa mörka krafter hotar samhällens grundläggande funktioner och kan t.o.m. destabilisera hela regioner med ökad risk för våld och således minskad mänsklig säkerhet som följd.

Jag kan i det sammanhanget konstatera att det är mindre känt att Saab har breddat sin verksamhet, och att vår verksamhet idag omfattar inte bara högteknologiska försvarsprodukter, utan också många av de kapacitetsfrämjande produkter, system och träningsprogram som länder på alla kontinenter identifierat som nödvändiga för att bekämpa dessa farliga och destruktiva krafter. Vi har till exempel lösningar för hamn- och gränssäkerhet, flygplatssäkerhet, luft- och sjöövervakningssystem, liksom system för skydd av kritisk infrastruktur och 3D-kartering. Systemen kan hjälpa länder att bygga kapacitet för att möta dagens och morgondagens säkerhetshot för främjandet av fred, demokrati och utveckling.

De hot mot vår säkerhet som genereras av klimatförändringarna gör att Saab också tittar på produkter och lösningar inom miljösektorn. Utifrån vår högteknologiska bas tror vi till exempel att vi kan bidra till effektivare hantering och styrning av transportflöden – på land, till havs och i luften – som gör att trafiken flyter smidigare så att belastningen på miljön minskar. Världens städer växer och blir alltmer komplexa. Att se på staden som ett system av system (vatten, el, kommunikation, transporter, etc.), där horisontell integration mellan dessa system blir allt viktigare, är en trend som också passar oss bra. Att sammanställa sensorinformation från många sensorer och därifrån skapa beslutsstöd är en av Saabs specialiteter.

Vi vill vara en del av lösningen av vår tids stora internationella utmaningar och kommer därför söka – i Sverige och utomlands – en nyanserad och bred dialog om vår industris roll i dessa frågor. Vi tror också att det är viktigt att skapa nya samarbetsmönster och partnerskap utöver traditionella gränser – med statliga aktörer, intresseorganisationer, andra företag, samt regionala och internationella institutioner.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42403

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att SAAB vill utveckla plan är föga förvånande, säg det företag som inte vill producera. Men jag frågar mig varför svenska skattemedel skall backa upp detta? Varför skall vi ta denna risk? Vad är de starka ekonomiska incitamenten för oss skattebetalare att finansiera inhemsk produktion av stridsflyg?

Det ger jobb, absolut, men till vilket pris? Säkerligen finns det mindre riskfyllda jobbskapande projekt än att stoppa fabulösa mängder ägg i samma korg. Ifall SAAB nästa gång lyckas sämre med kvalitet och pris eller får ännu svårare att sälja på grund utav att länder hellre vill vara kompis med andra länder, större och mäktigare än lilla Sverige. Vad händer då?

Istället för att läsa om hur förträffliga JAS-planen är skulle jag vilja ta del av övertygande argument för att det är en sund ekonomisk investering av skattepengar att satsa på JAS. Att den synnerligen påtagliga risken kommer med en betydligt troligare och rejäl uppsida. Om detta inte kan visas står jag fast vid min åsikt att Sverige bör upphöra med egenproducerade stridsflyg.

Permalänk | Anmäl #1 Gustaf Sjöblom, 2012-01-17, 11:13

Varje gång SAAB lyckas med att sälja sina flygplan till något land så hör man alltid hur det krävs en massa motköp, dvs att regeringen är tvungen att gå in och köpa en massa saker från landet i fråga. Vad sägs om att låta statens pengar gå till något vettigare än att hålla ett privat företag under armarna?

Permalänk | Anmäl #2 Per Jäderbrink, 2012-01-17, 12:27

I den pågående debatten om Sveriges försvar, är det påfallande hur de hårda siffrorna på vad vi får för våra skattepengar lyser med sin frånvaro. Finns det någon därute som kan förklara för mig, var jag kan hitta den (offentliga) information som enligt mitt förmenande är helt nödvändig för att man skall kunna tillåta sig att ha en åsikt i frågan. Nämligen följande:

1. Vad kostar Sveriges försvar skattebetalarna i förhållande vad vi får ut av det? Vad är kostnaderna per soldat, per flygplan , per stridsvagn,per officer, per administratör, dels över tid, dels i jämförelse med andra liknande länder som tex Finland, Danmark, Norge, Holland.

2. Hur har försvarskostnaderna förändrats i förhållande till de stora neddragningarna i dess kapacitet som ägt rum sedan 60-talet?

3. Vad har vi egentligen för kapacitet att försvara vårt land?

4. Hur stor del av de totala kostnaderna går till löner för 1) Vapen och vapensystem 2) Administration. 3) Pensioner för officerare?

5. Hur ser 4. ut över tid?

Finns det något ställe där man kan hitta överskådliga diagram och begriplig grafisk information?

Innan jag får ett grepp om ovanstående, måste jag erkänna att jag känner mig helt ur stånd att ha en åsikt om huruvida Sverige skall lägga fler eller färre skattekronor på vårt försvar.

Jag kan väl knappast vara helt ensam i detta predikament?

Permalänk | Anmäl #3 Gunnar Ehn, 2012-01-17, 12:33

Det finns så många argument emot att Sverige ska utveckla och tillverka stridsflygplan. Visst är det en dyrbar verksamhet men också värdefull. Sverige åtnjuter ett enormt anseende utomlands för sin vilja och kapacitet att försvara sig och göra det på ett förtroendeingivande sätt, (läs: oberoende av stormakter). Det har signalverkan. Sverige är berett till uppoffringar för att försvara sin demokrati, livsstil mm.

Visst kan man fråga sig var en möjlig fiende finns, men vi vet inte hur världen ser ut om 10 år. Detta är den näst intill omöjliga balansgången i försvarspolitiken. (Det är väl i princip bara i klimatpolitiken som vi vet exakt hur världen ser ut om 50 ja t o m 100 år...).

Om vi slutar att tillverka stridsflygplan inom en inte alltför avlägsen framtid, och allt pekar väl i den riktningen, kommer vi aldrig att kunna ta upp det igen. Den samlade kunskap som finns i en organisation som SAAB går inte att återskapa när den en gång försvunnit. Det är på samma sätt med skeppsvarven och kärnkraftverken. Svensk ingenjörskonst på absolut toppnivå som försvunnit antingen p g a låglönekonkurrens eller politiska beslut. Det kvittar varför men nästa gång man vill bygga ett kärnkraftverk i Sverige så blir det att köpa det utomlands som gäller.

Samma med stridsflyg. När JAS-flottan behöver ersättas så tvingas vi köpa av Frankrike eller USA, om de har något att sälja.

Nutida regeringar på röstfiskets breda väg drömmer om en värld där man inte behöver investera pengar till något obehagligt eller sådant som kan ifrågasättas av politiskt korrekta journalister.

Nej, nu ska alla vara snälla och bli miljökämpar eller möjligen app-designers. Alla ska bo på söder i Stockholm och ha de rätta åsikterna. Bonnläpparna ute i landet har ju ändå ingen aning, de är bara miljöskurkar hela högen.

Därför föreslår jag att SAAB omedelbart utvecklar ett nytt flygplan: SAAB 40 Miljögripen. Fast bara som app.

Då kan vi alla ladda ner den i vår Ajfåns och vifta med dem när ryssen kommer nästa gång. Rackarns vad skraja de ska bli.

Permalänk | Anmäl #4 Kurt Myrhagen, 2012-01-17, 13:31

Ja det är bättre vi sänker skatten på pizza eller gatsopning så våra barn har en framtid.
Stridsflyg känns för svårt för Sverige och politikerna, vi måste fokusera på enkla tjänstejobb som subventioneras av någon annan.

Permalänk | Anmäl #5 LG Nilsson, 2012-01-18, 15:46