Nu ökar Sveriges stöd till den arabiska revolutionen

Ett år efter starten av den arabiska revolutionen befinner sig Nordafrika och Mellanöstern i en omfattande politisk omvandling. Det är en fantastisk utveckling vi ser men vägen framåt kommer att vara full av både utmaningar och bakslag. Jag har nyligen beslutat att öka Sveriges stöd till de modiga män och kvinnor som kämpar för frihet och demokrati i regionen.

För mig är den arabiska revolutionen fullt jämförbar med Berlinmurens fall: en kedja av händelser som i grunden förändrar den politiska, ekonomiska och sociala verkligheten för en hel generation. Liksom slutet på det kalla kriget representerar den arabiska revolutionen en möjlighet. En ny global våg av demokratisering har satts i rörelse. Nya politiska system som är mer lyhörda för folkets vilja och respekterar deras mänskliga rättigheter är inom räckhåll. Men som med alla revolutioner är utvecklingen inte linjär och motgångar är att vänta.

Den arabiska revolutionen kom som en överraskning. De strukturella orsakerna bakom upproret var dock alltför välbekanta: kroniskt maktmissbruk av auktoritära regimer, korruption och skenande arbetslöshet, för att nämna några. Lägg till det en växande förtvivlan bland den unga generationen under 20 (vilken utgör hälften av de ca 300 miljoner invånarna i arabvärlden) och du har alla ingredienserna för politisk förändring.

När den tunisiske gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi brände sig själv i protest mot myndigheternas trakasserier utlöste han en serie historiska förändringar i hela regionen. Folkets mod att utmana förtryck och deras krav på värdighet, rättvisa och universella fri- och rättigheter inspirerade en hel värld. De auktoritära härskarna varnade för att al-Qaida-inspirerad terrorism skulle följa som ett resultat av det folkliga upproret. Så blev det inte, och en efter en föll diktatorerna i Tunisien, Egypten och Libyen.

De strukturella faktorerna för förändring som jag nyss nämnde är bara delar i en större och mer komplicerad helhet. Den arabiska revolutionen har visat hur medborgarna med hjälp av modern informations- och kommunikationsteknik kan organisera sig och gemensamt verka för förändring på ett aldrig tidigare skådat sätt.

Lina BenMhenni i Tunisien, Wael Ghnomin i Egypten och fredspristagaren Tawwakul Karman i Jemen använde sig av den här teknologin – frihetsteknologi - för att mobilisera folkmassor och rapportera om brott mot mänskliga rättigheter. Internationella nyhetskanaler, med Al Jazeera i spetsen, förde ut de modiga aktivisternas budskap till miljoner människor. En hel värld kunde i realtid ta del av den arabiska kampen.

Tiden då en diktator kunde gömma sig bakom ett informationsmonopol är över. Det var inte en slump att Mubarak-regimen i sin sista skälvande stund försökte stänga ner Internet. Utan nätet skulle vi veta mycket mindre om de mord och den tortyr som begås av Assads regim i Syrien.

Men friheten på nätet är hotad. Sverige har gjort det klart att en nedstängning av Internet är en kränkning av yttrande- och informationsfriheten i enlighet med artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Stöd till nätaktivister utgör en viktig del av regeringens politik för demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter i svenskt utvecklingssamarbete.

Utsikterna för demokratiseringsprocessen skiljer sig åt från land till land. I lördags var det exakt ett år sedan som Zine el Abidine Ben Alis diktatur tog slut. Tunisien var då och är än idag en inspiration för resten av regionen. De viktigaste politiska partierna har ingått en maktdelningsallians i syfte att skriva en ny författning och förbereda för val.

Egyptens betydelse för utvecklingen i regionen kan inte överskattas. Efter en lång period av osäkerhet om tidsplanen för demokratisering – en osäkerhet som tyvärr har kostat liv – är det positivt att presidentvalet ska äga rum före den 30 juni i år. Det fortsatta förtrycket av demonstranter, användning av militära domstolar mot civila och undantagstillståndet inger dock fortsatt oro. Den senaste tidens repressalier mot det civila samhällets organisationer är ytterligare ett steg i fel riktning. Men det mod som jag har upplevt i mina möten med egyptiska demokratiaktivister och viljan att övervinna religiösa skillnader ger mig anledning att vara hoppfull.

Efter 42 år är Gaddafis brutala diktatur i Libyen äntligen över. Den provisoriska regeringen måste nu ta itu med spridningen av vapen och ta kontroll över de väpnade miliserna. Ambitionerna om en tydlig regional fördelning av makt och ett brett deltagande bådar gott inför valet till en konstituerande församling senare i år. Det råder ingen brist på ekonomiska resurser. Men bristen på statliga institutioner, erfarna civila organisationer och demokratisk vana är en stor utmaning.

Det som nu bekymrar mig allra mest är Syrien. Jag är oerhört orolig för de försämrade levnadsvillkor som drabbar folket i de orter som härjas av regimens våld och förtryck. Omvärlden måste omedelbart få humanitärt tillträde till dessa områden. De syriska myndigheterna måste upphöra med sitt brutala förtryck och göra sitt yttersta för att lindra lidandet.

Tyvärr måste vi konstatera att den syriska regimen inte har fullgjort sina skyldigheter gentemot sitt folk eller det internationella samfundet, och det är smärtsamt uppenbart att de inte har för avsikt att göra det. Regimens handlingar är fullständigt förkastliga och de nationer som stöder regimen - genom att leverera vapen eller genom att blockera internationella åtgärder – är medskyldiga till de tusentals dödsoffer som har skördats.

Genom att döda sitt eget folk och klamra sig fast vid makten riskerar Assad att utsätta Syrien för ett sekteristiskt inbördeskrig. Risken för regionala spridningseffekter ska heller inte underskattas. För att möjliggöra en fredlig övergång till demokrati måste president Assad omedelbart ge upp makten.

Vad gäller Syrien är EU:s ståndpunkt glasklar. Vi motverkar regimens förmåga att genomföra sitt brutala förtryck och vi arbetar med Arabförbundet för att öka det politiska trycket på regimen. Vi arbetar aktivt med oppositionen och uppmuntrar den att anamma icke-våld, delaktighet och demokratiska värderingar. Vi har även sagt att EU är berett att utveckla ett nytt och ambitiöst partnerskap med ett demokratiskt Syrien.

Så här i början av 2012 ser vi en alltmer komplex säkerhets- och utvecklingspolitisk situation i Nordafrika och Mellanöstern. Nya frågor tillkommer samtidigt som de gamla - fredsprocessen i Israel och Palestina, Iran, Irak, Libanon, Västsahara – finns kvar. Allt hänger ihop och graden av oförutsägbarhet ökar.

Jag hoppas att den regionala utvecklingen kan ge en välbehövlig impuls till att hitta en lösning på den israelisk-palestinska konflikten. Fred i Mellanöstern är ett centralt intresse för EU och för Sverige. Vi är angelägna om att Israel och en självständig och demokratisk palestinsk stat så snart som möjligt ska leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Som en stor givare till palestinierna välkomnar Sverige de imponerande framstegen i det palestinska statsbyggandet. Vi delar bedömningen att de palestinska institutionerna nu lever upp till de krav man kan ställa på en fungerande stat.

Men statsbyggande måste paras ihop med politiska framsteg. En verklig och varaktig fred och en livskraftig palestinsk stat kräver en förhandlingslösning. Detta förutsätter att de direkta samtalen mellan israeler och palestinier återupptas och leder till konkreta resultat. Sverige stödjer därför kvartettens resultatorienterade strategi med tydliga tidsgränser och förväntningar på konkreta förslag. Efter ett år utan samtal på högsta nivå är det glädjande att de två parterna nyligen träffades. Nu måste de båda visa prov på politiskt ledarskap.

Att bygga bosättningar på ockuperad mark är inte bara olagligt enligt folkrätten. Det undergräver också möjligheten till en livskraftig palestinsk stat och strider mot långsiktiga israeliska säkerhetsintressen.

De senaste valen i Egypten, Marocko och Tunisien tyder på att islamistiska partier och rörelser kommer att dominera politiskt när länderna ska skriva nya konstitutioner. Efter decennier av socialt arbete i det tysta, ofta i fattiga och försummade områden, är de här rörelserna obefläckade av den korruption och maktfullkomlighet som utmärkte de gamla regimerna.

De islamistiska partiernas framträdande på den politiska arenan kommer sannolikt att orsaka mycket debatt i år. En del, både i regionen och i väst, kommer kanske till och med att ifrågasätta värdet av demokratiska framsteg om det leder till islamism. Jag hoppas verkligen att den här debatten blir sansad och balanserad.

Islamistiska partier och rörelser skiljer sig avsevärt åt sinsemellan. Det finns moderata, moderna partier som har det turkiska AKP som förebild. Det finns även dess motsats - reaktionära militanta krafter. Den stora skiljelinjen i MENA-regionen under de kommande åren kommer troligen inte gå mellan islamister och liberaler, utan mellan moderata islamister och extremistiska islamister. Detta är en utmaning för oss alla. En nyanserad bild och en förmåga att undvika stereotyper kommer att behövas för att bättre förstå utvecklingen och stödja demokratin.

Folkvalda partier ska ges möjlighet att axla regeringsansvaret, visa sitt rätta jag i den offentliga debatten och ställas till svars. Att marginalisera och stänga ute politiska partier, som i Algeriet på 1990-talet, är aldrig rätt lösning. Och det kommer inte vara det första valet som är det demokratiska lackmustestet. Den riktiga utmaningen kommer vid det andra och tredje valet, när nya partier måste respektera folkets vilja, acceptera nederlag och fredligt gå i opposition.

För Sverige och EU kommer det att vara viktigt att ha en dialog med alla relevanta politiska krafter som i ord och handling följer principen om icke-våld och respekt för mänskliga rättigheter. Det är bara genom samarbete och respektfull dialog grundad i våra kärnvärden som vi kan främja måttfullhet. Frågor om tolerans och minoriteters rättigheter kommer att vara i centrum för denna dialog.

Med detta sagt bör vi naturligtvis erkänna att demokratisering aldrig kommer med någon garanti. Historien är full av exempel på demokratins dilemma. Om de mer extrema formerna av islamism vinner mark kan detta hota de framsteg som har gjorts exempelvis vad gäller kvinnors rättigheter.

Kvinnor har spelat en framträdande roll i den arabiska revolutionen. Det är av avgörande betydelse för en fortsatt positiv utveckling att kvinnor deltar i arbetet med att forma och anta ny lagstiftning. Låt mig i detta sammanhang säga hur bestört jag blir av misshandeln och förnedringen av kvinnliga demonstranter i Kairo i december.

Att stödja respekt för kvinnors rättigheter och deras deltagande i politiken är en prioriterad fråga för svenskt utvecklingssamarbete i MENA-regionen. Jämställdhet är både ett mål i sig och en förutsättning för demokratisk utveckling.

Under de närmaste åren kommer vi att investera omkring 70 miljoner kronor i projekt som främjar kvinnors och flickors ställning i Nordafrika och Mellanöstern. Den här investeringen i jämställdhet gör Sverige till en av de största bidragsgivarna i denna viktiga utvecklingssektor.

Omvandlingsprocessen i Mellanöstern och Nordafrika är en långsiktig utmaning för EU. Vi har en historisk möjlighet att vara en verklig partner för demokrati.

Regimer som inte lyssnar på legitima folkliga krav kommer inte längre att accepteras av sina medborgare. EU kommer att fortsätta att stödja kraven på frihet. När det krävs kommer EU inte att tveka att rikta smarta sanktioner mot de som förtrycker. Sanktioner spelade en viktig roll i det internationella skyddet av civila i Libyen. När Gaddafi-regimen inte längre kunde använda sina ekonomiska resurser och importera bränsle till sina krigsmaskiner kunde oppositionen befria landet från tyranni. I Syrien sänder EU-sanktioner riktade mot Assad-regimen en tydlig signal om att våldet måste upphöra.

Men det är främst genom olika incitament som EU kan stödja vårt södra grannskap på dess väg mot demokrati. EU:s princip om "More for More", dvs att belöna framsteg med fördjupat samarbete, är central.

En inkluderande ekonomisk tillväxt, som ger nya jobb till den snabbt växande unga arabiska befolkningen, är en förutsättning för att den nya vågen av demokratisering ska lyckas. I det sammanhanget är det en viktig signal att EU har beslutat att inleda omfattande frihandelsförhandlingar med Marocko, Tunisien, Egypten och Jordanien, så snart det nödvändiga förberedelsearbetet har genomförts.

Förutom att stödja demokratiska övergångsprocesser, uppbyggnad av institutioner, rättsstatsprincipen och marknadsreformer har EU också en viktig roll i att stödja det civila samhället.

Den svenska utrikes-och utvecklingspolitiken under 2011 var till stor del inriktad på att stödja demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter i Mellanöstern och Nordafrika. Vi tog vårt ansvar och deltog med militära resurser inom ramen för ett FN-mandat att skydda civila i Libyen. Vi var en av de största givarna av humanitärt bistånd till människor i nöd i Libyen och i Jemen. I Jemen har våld, fattigdom och torka lett till en kritisk humanitär situation som riskerar att förvärras i år. Sverige kommer att fortsätta sitt omfattande engagemang för att lindra lidandet för civilbefolkningen.

Förutom ett banbrytande stöd för nätaktivism och betydande investeringar för att främja kvinnors rättigheter vill jag också lyfta fram vårt arbete med att stärka transparenta och välfungerande institutioner – helt avgörande för demokratiska politiska system och rättsstatsprincipen. Sverige är en partner i UNDP:s viktiga demokratisamarbete med Egypten och Tunisien när dessa länder nu är i färd med att skriva nya konstitutioner och förbereda för val.

Vårt regionala utvecklingssamarbete under 2011 – med fokus på mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk tillväxt och vattenförvaltning – ökade med mer än 75% till 230 miljoner kronor totalt. Ett växande behov av att stödja demokrati och mänskliga rättigheter i regionen innebär att denna trend kommer att fortsätta under 2012. Jag har nyligen tagit beslut om att ytterligare öka Sveriges stöd till de regionala insatserna för att stärka demokrati och respekten för mänskliga rättigheter.

De tusentals unga araber som har riskerat eller förlorat sina liv för frihet och demokrati ger nytt hopp till Mellanöstern och Nordafrika. 2012 kommer bli ett avgörande år för att förverkliga människors förväntningar på mer frihet. Sverige är väl positionerat för att vara en långsiktig partner till det arabiska folkets fortsatta kamp för demokrati och värdighet.

1906 myntade en amerikansk arkeolog vid namn James Henry Breasted uttrycket "Den bördiga halvmånen" för att beskriva det arkeologiskt viktiga område som idag utgörs av Irak, Syrien, Libanon, Jordanien, Palestina och Israel. Regionen har ofta definierats som "civilisationens vagga" och här har många av våra språk, religioner och kulturer uppstått.

Med tanke på de historiska händelser som vi har bevittnat under det senaste året är det min förhoppning att vi en dag också kommer att tala om "Frihetens halvmåne" - en stor, svepande halvmåne av frihet och demokrati som börjar i Turkiet, fortsätter ner över Libanon, Syrien, Jordanien, Israel och Palestina, svänger runt hörnet in i Egypten och fortsätter upp till Libyen, Tunisien och vidare.

Jag hoppas att den här regionen, "Frihetens halvmåne", en dag blir för frihet och demokrati vad den bördiga halvmånen var för civilisationen. Då drevs utvecklingen framåt av grödor, handel och lantbrukare. Nu kommer utvecklingen, förhoppningsvis, att drivas av idéer, debatt, frihetsaktivister och demokratikämpar. Den arabiska revolutionen har redan inspirerat miljontals människor världen över. Den har visat dem att hoppet lever, att deras kamp inte är förgäves och att förändring är möjlig.

Jag är inte naiv. Det är långt kvar och det kommer att bli många bakslag längs vägen. Mycket lidande och uppoffringar återstår för folken i regionen. Men till slut, en dag, kommer de att vinna sin frihet, demokrati och framtid - och vi kommer att stödja dem i deras kamp.

Gunilla Carlsson (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42413

21 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Eller så kan vi behålla våra pengar för oss själva och använda det för att rusta upp vårt land som håller på att förfalla.

Permalänk | Anmäl #1 jon79, 2012-01-17, 14:03

Ja! Mer pengar till islamiastiska fundamentalister i land a, samtidigt som vi ger mer pengar till att bekämpa samma islamistiska fundamentalister i land b! fantastisk idé, som vanligt ifrån politiken.

Det är så man undrar om ni skojar, men det gör ni ju inte. Den enda slutsatsen man kan dra är att ni medvetet ljuger och förvränger sanningen för att skapa mer makt åt er själva. För ni kan väl ändå inte vara så oändligt oinformerade att jag, pöbeln, vet mer än ni? det vägrar jag tro på. Ni har minst lika bra information som jag, frågan är ju då om ni ljuger eller om ni är otroligt korkade. Jag tror att ni ljuger medvetet, det är ju också statens specialitet så det är knappast en orimlig slutsats.

Det finns ett antal bra artiklar här på Newsmill som avhandlar "den arabiska våren" och vad det egentligen handlar om.

Men visst, ni lurar några att vi är snälla när vi bygger koranskolor åt de arabiska kidsen. Mig lurar ni inte. Jag vet att effekten är att regimen inte behöver bygga skolor och kan köpa in raketgevär och pansarvagnar istället.

Det är förjävligt att Sveriges bästa regeringsalternativ är så in i helvete uselt. Vår demokrati är valet mellan kallbrand i högerhanden eller dödlig lungcancer.

Permalänk | Anmäl #2 Benjamin W, 2012-01-17, 14:16

Utmärkt att vi stödjer dem.
Unga som saknar framtidstro. Dåliga skolor med få godkända-stor arbetslöshet. Kvinnor som inte får plats i samhället och som inte respekteras. Män som saknar sysselsättning. Stora flyktingströmmar.
Vi behöver stödja den arabsika våren i söder.
Du har rätt att mycket lidande och uppoffringar krävs i regionen.
Lycka till med Malmö!

Permalänk | Anmäl #3 Lars Kronqvist, 2012-01-17, 14:16

#3 Lars Kronqvist

Tack för dagens skratt, det behövdes efter att först ha läst hur politikerna ger sig själva miljoner i partistöd som sedan inte redovisas (Metro) och sen kommit in här och se detta patetiska försök av vår biståndsminister att plocka billiga politiska poäng genom att stödja "frihet" och vara "solidarisk" genom att ge (mina och dina) pengar till en förtryckarregim...

Fråga: hur mycket av sina EGNA pengar har vår biståndsminister skänkt? Dum fråga förresten, vi betalar ju hennes lön också...

Ny fråga: behöver vi en biståndsminister? kan vi inte bara själva ge pengar till de vi vill ge pengar till? måste staten ens ta pengarna från början?

Permalänk | Anmäl #4 Benjamin W, 2012-01-17, 14:20

Allt detta prat är enbart naivt sekulärt floskelsnack.

Vad som kommer ut av arabisk revolution är en starkare Islamsk fundamentalism.

Kristna kopter i Egypten är mer trängda än tidigare t.ex.
Valen i Libyen visar på samma doktrinära inriktning.

Palestinierna valde också Hamas t.ex.

Så vilken enfald ska Sverige stötta ?

Permalänk | Anmäl #5 Nils Stibor, 2012-01-17, 14:43

#3

Snygg ironi.

Permalänk | Anmäl #6 Olle Olsson, 2012-01-17, 14:59

Artikelförfattaren har rätt i en sak, att det är långt kvar och att det kommer att bli många bakslag på vägen.

Men under tiden kan vi ju skynda på dessa bakslag genom att stödja dessa nya "demokratiserande" partierna som nu regerar i dessa "frihetstörstande" länder.

Man undrar om politiker går på händerna, för båda fötterna på jorden har de inte.
Låt då Gudrun elda upp dem istället, så får vi åtminstone nytta av värmen de 120miljonerna genererar. Det lär behövas eftersom den arabiska vintern annalkas.
Jag cynisk, javisst annat kan man inte bli.

Permalänk | Anmäl #7 Andreas Olsson, 2012-01-17, 15:04

Det är skrämmande hur en svensk minister kan välkomna islamisering med sån glöd.

Det är dels skrämmande för att demokrati och välstånd aldrig har varit mer fjärran i Mellanöstern. Svälten står för dörren i de länder som inte kan exportera olja för att försörja sina växande överbefolkningar och sina korrupta och ineffektiva ekonomier.

Och det är dels skrämmande för att Moderaterna välkomnar den muslimska världen till Sverige trots att det innebär att alla problem i den muslimska världen kommer hit.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2012-01-17, 15:54

"För mig är den arabiska revolutionen fullt jämförbar med Berlinmurens fall. Därför ökar vi nu det svenska stödet. "

Märklig jämförelse. Berlinmurens fall var en resultat av en önskan hos folk att få mer presonligfrihet, ett slag ur komunismens bojor.
Den arabisak revolutionen är en revoltion för mer islam, med allt vad det innebär.
Men med tanke på Alliansens politik och vurmande för islam och dess värderingar så ska man ju inte längre bli förvånad.

Vart går stödet, Gunilla Carlsson? Muslimska brödrarskapet eller Salafisterna?

Permalänk | Anmäl #9 Leif D, 2012-01-17, 15:55

Flera andra har sagt det kritiska som ska sägas om Gunilla Carlssons artikel. Hur kan en moderat minister vara så naiv? Jag trodde sådant var förbehållet röd-gröna och folkpartister. Och näringsministern förstås.

Permalänk | Anmäl #10 Kent Tore Olofsson, 2012-01-17, 15:57

"Med tanke på de historiska händelser som vi har bevittnat under det senaste året är det min förhoppning att vi en dag också kommer att tala om "Frihetens halvmåne" - en stor, svepande halvmåne av frihet och demokrati som börjar i Turkiet, fortsätter ner över Libanon, Syrien, Jordanien, Israel och Palestina, svänger runt hörnet in i Egypten och fortsätter upp till Libyen, Tunisien och vidare."

Har du druckit? Eller vad fan är det frågan om? En ren förolämpning av läsaren, eller vad ska ovanstående föreställa? Tror Carlsson att vi inte läser några tidnignar eller tar in nyheter på annat sätt?
För den som bara hänger med det minsta lilla så inser man ju att ovanstående citat måste vara ett misslyckat skämt. Det finns inget som talar för en demokratisk utvecklignen i den här regionen. Allt talar snarast för att islam kommer att bli allt mer dominerande i området.

Permalänk | Anmäl #11 Leif D, 2012-01-17, 16:02

"För mig är den arabiska revolutionen fullt jämförbar med Berlinmurens fall", herregud, man tar sig för pannan. Frigörelse från kommunistiskt förtryck och övergång till demokrati jämställs alltså med att man störtar en diktatur och sätter in en annan istället ?

Permalänk | Anmäl #12 claes larson, 2012-01-17, 16:28

-"Jag har nyligen beslutat att öka Sveriges stöd till de modiga män och kvinnor som kämpar för frihet och demokrati i regionen."

Dessa "modiga män o kvinnor" verkar ju, som valen utvisat, dessvärre, ha en förkärlek för islam och islamism.

Eller tänkte du på "sopfolket" Gunilla?
Dom stackars (kristna) kopterna som lever som tredje:klassens medborgare i Egypten.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4738307
Nä, tänkte väl det...

Permalänk | Anmäl #13 Lena Bengtsson, 2012-01-17, 17:23

Varför är det så fint i Sverige att vara aningslös, enfaldig och lättlurad?

Permalänk | Anmäl #15 Virginia Langley, 2012-01-17, 17:47

Det är väl bra, att vi stöder dem som har kastat av sig och som vill kasta av sig oken från autokratiska, diktatoriska och självutnämnda regimer i arabvärlden.

Men det vore intressant att veta till vem dessa 230 MSEK går rent konkret, och vad pengarna har för effekt i resp. land.

Det är ju inte helt glasklart, vilka revolutionärer som strävar efter att modernisera länderna, och vilka som strävar i motsatt riktning och vill införa ännu mer av sharia-lagar och medeltida seder och bruk.

Enligt min uppfattning rör det sig om så lite pengar, att Sverige borde ha en laserfokus på att enbart stödja regimer som klart visat att man har som mål att införa sekulära marknadsekonomier med respekt för mänskliga rättigheter.

För övrigt anser jag att Sverige med vår relativt stora undersysselsatta arabisk-talande befolkning framför allt borde satsa våra stödpengar på stöd för denna grupp att skapa jobb och välstånd i Maghreb genom handel och kunskapsöverföring, som ett led i kampen mot de mörka krafter som i det tysta kämpar för återgång till medeltiden.

Permalänk | Anmäl #16 Gunnar Ehn, 2012-01-17, 18:44

den "arabiska våren" har utvecklats till den "islamistiska vintern"
good job

Permalänk | Anmäl #17 micke jonsson, 2012-01-17, 22:30

"För mig är den arabiska revolutionen fullt jämförbar med Berlinmurens fall."

Smaka på dessa ord. En diktaturs fall, ett lands delnings upphörande, en fungerande demokratis upplysande av ett totalt mörker jämförs med en samhällsomvälvning som gjort att läget för folken gått från illa till katastrofalt.

Nu har islamister makten i dessa länder. Islamister som förföljer religiösa minoriteter och andra som av mullorna pekas ut, som inför könsapartheid och, i det egyptiska fallet, diskuterar landets kulturella skatter som ett problem och där förslag finns om att riva eller på annat sätt våldföra sig på dessa skatter, som man sprängde buddhastatyerna i Afghanistan.

Carlsson säger sig inte vara naiv. Carlsson är naiviteten personifierad. Är det en fördel att kampen i regionen inte står mellan islamister och liberaler utan mellan "moderata" islamister och extrema sådana? Det betyder bara att oavsett vem som vinner kommer vi att ha islamistiska regimer, med förtryck av kvinnor, homosexuella och icke-muslimer som gemensam nämnare.

Och detta skall vi stödja?

Permalänk | Anmäl #18 Funtaren Funtaren, 2012-01-17, 23:37

Sluta skicka mina pengar till otacksamma!!!! Det finns så mycket i Sverige att lägga SIDAs budget på. Lägg ner SIDA, det enda rationella.

Permalänk | Anmäl #19 Joakim Nilsson1, 2012-01-18, 08:11

Självklart ska en naiv PK-marinerad svensk "öka stödet till den arabiska våren", det är ju den senaste trenden och då behöver man inte fundera på petitesser som rättvisa och jämlikhet.

"Kopter motsätter sig extra skatt

Framgången för islamister i valet ökar motsättningarna mellan Egyptens folkgrupper

En koptisk kyrkoledare i Egypten blir hellre martyr än lever med jizya, den muslimska skatt som gör kristna till en andraklassens medborgare. - Aldrig. Medeltiden är förbi, säger han bestämt i en tv-intervju."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=294143

Snart har det övergått till arabisk istid men det bekymrar nog inte svensk PK-elit särskilt mycket.

Permalänk | Anmäl #20 u_17715, 2012-01-19, 00:00

Gunilla VAD I HELA FRIDENS NAMN MENAR DU? Ska du ge MER pengar till en nation som trots bistånd i årtionden är fast i homofoba och antiisraeliska normer och föreställningar! KAN DU MENA ALLVAR!? Kan du mena allvar? Det här är det sjukaste jag läst på mycket länge men föga förvånande. Du sviker oss. Du sviker demokraterna i mellanöstern! Jag hoppas att du villkorar pengarna så att pengarna inte går till hatiska projekt i slutändan. Se till att få bort hatet i MENA! Istället för att eliminera hatet göds hatet när Sverige skickar pengar utan villkor om en mer humanistisk och demokratisk utveckling i MENA där varje individ är lika mycket värd! Sverige har inte gjort klart vad som är demokrati och då ser vi resultatet i Egypten. Jag blir väldigt ledsen och uppgiven Gunilla! Jag skäms för Sverige!

Permalänk | Anmäl #21 Tobias Nilsson, 2012-01-25, 23:01

Iran var på väg mot en bättre utveckling 1979. Var det inte så? Ändå så tog mullorna över Iran blev en islamiststat. Som kent Ekeroth påpekar så är regerngens naivitet enorm när man tror att det kommer att leda till en ökad demokratisering. Det kanske är dags att växa upp ifrån bubblan.

Permalänk | Anmäl #22 Daniel Löfgren, 2012-03-04, 19:39