Kommunens dagisregler bidrar till barnfattigdomen

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige. Men det finns barn som inte kan få allt, allt som en del andra kan få.

Det finns barn som inte kan få märkeskläder, nya mobiltelefoner, hyra video var och varannan dag, åka på kryssningar, fjällresor, Thailand, berg av godis varannan dag, kakor och läsk, cigaretter osv, osv.

F.d. modeordet barnfattigdom känns passe, hitta på nåt annat...

Barnfattigdom är allvaligt.
Ökande klyftor skapar motsättningar i samhället.
Arbetsbrist skapar tredje klassens innevånare som skall stå till arbetsmarknadens förfogande.
Segregationen ger unga sämre skolor.
Det är utgångsläget!
Hur skall det förändras-skall vi öka antalet i utanförskapet så majoriteten till slut hamnar där?
Är invandring en lösning på problemet eller problemets kärna?

Om folk studerade, förankrade sig på arbetsmarknaden och lade upp en finansiell buffert innan de skaffade barn så skulle det inte finnas någon barnfattigfom alls.

Men det går ju inte. Jag ska ha barn, jag ska umgås med kompisar, jag ska ha roliga fritidssysselsättningar, jag ska åka på utlandssemester två gånger per år, jag ska senaste mobilen och senaste bilen.

Jag ska ha allt men jag ska inte arbeta-folket i det här landet kommer att knäcka hela landet så räkna med att fattigdomen kommer att explodera framöver.

Vad Sveriges barn framförallt saknar år 2012 är äkta Kärlek, Omtanke & Värme. Allt sådant som inte kan köpas för pengar. Det är detta som barnfattigdomen handlar om i dagens Svenska samhälle.

Barnfattigdom är en term som jag har kommit att ha väldigt lite respekt för. Det är ett retoriskt grepp snarare än en realitet. För det första så är alla eller inga barn fattiga eftersom barn inte juridiskt sett har eget ägande. Alla tillgångar förvaltas av vårdnadshavarna. Så vad man egentligen pratar om är någon slags fattigdom hos föräldrar. Vad man använder som mått är ofta relativ fattigdom. Denna så kallade fattigdom mäter inte någon fattigdom alls. Den mäter inte levnadsstandard eller välfärd eller alls något om livskvalitet. Istället mäter den hur många som tjänar mindre än medianinkomsten om jag inte minns helt fel. Så om några får det mycket bättre, många får det bättre, och vissa bara får det marginellt bättre ökar ändå den relativa fattigdomen, TROTS ATT ALLA FÅTT MER. Den relativa fattigdomen kan vara noll även om verkligheten är att alla människor lever i grottor utan mat för dagen. Kalla saker dess rätta namn istället. Barnfattigdomen, relativ fattigdom, är ingenting annat än inkomstspridningen. Att säga att fler tjänar bättre låter dock inte lika hemskt som att säga att barnfattigdomen ökar.

Sen så kan jag hålla med artikelförfattaren om att kommunens regler är lätt motsägelsefulla. Jag anser att ifall föräldrarna vill så ska barnet kunna lämnas på dagis oavsett om föräldrarna har fast anställning eller en mer otrygg anställningsform. Det blir ju himla märkligt för barnet att komma till dagis oregelbundet. Barn behöver rutiner och kontinuitet. Antingen ska det vara dagis, eller så ska det inte vara dagis. Inget märkligt mellanting beroende på om mamma/pappa blir inringd eller inte. Så enkelt kan man göra det. Vidare anser jag att föräldrar ska få större valfrihet i den här frågan. Det finns massor olika lösningar förutom dagis, men det är bara dagis som samhället subventionerar med sjukt stora belopp. Det finns inga samhällsekonomiska motiv för detta utan det handlar om en politisk vilja att alla ska gå på dagis, alla ska uppfostras av staten och inte av föräldrarna. Det är i princip ekonomiskt tvång att lämna ungarna på dagis redan när de nästan är nyfödda (nåväl, något år unga). Jag tror inte på ekonomiska familjepolitiska pekpinnar från staten. Jag tror familjer själva vet bäst vad som passar i deras vardag.

Tack för en jättebra och viktigt inlägg men HU! så många tråkiga kommentarer den gett upphov till. Neddragningarna på samhällets stöd till barn har varit stora de senaste åren samtidigt som tillfälliga anställningar blir allt vanligare. Kanske är det därför många inte förstår eller känner igen sig i problemet.

Själv har jag upplevt flera gånger, både själv och genom vänner och kollegor, att kvinnor avskedas för att de blir gravida. Det spelar alltså ingen roll om en kvinna utbildar sig först eller om barnet är väl planerat. Företag omorganiserar hela tiden samt outsource'ar hela tiden bl.a. just för att kringgå anställningstrygghetslagar.

Många barn har det väldigt fattigt. Det kan uppfattas som lyx att ha en dator hemma men då ska man veta att många skolor kräver att uppsattser och inlämningsuppgifter ska vara skrivna i Word. Många skolor använder sig också av internet medan det däremot drar ner på läroböcker. Att stanna kvar sent på skolan för att låna skolans datorer är inte alltid möjligt och gå låna dator på ett bibliotek är inte heller alltid så lätt. Det dras ner väldigt mycket på våra bibliotek också.

"Kärlek kan inte köpas för pengar" brukar det heta men vi måste komma ihåg att fattigdom kan sudda ut kärlek. Söndersträssade, ekonomiskt pressade föräldrar drabbas ofta av depression och en depremerad människa har inte alltid kraft att känna kärlek. För att kunna ge kärlek måste man få kärlek någonstans ifrån. Idag löser samhället problemet med att droga dessa mammor med lyckopiller men det är inte en hållbar väg att gå.

"Dagis" är idag en egen skolform med egen läroplan. Det var länge sedan "Dagis" handlade om att förvara barnen medan mammorna jobbade. Håller med Johannes som skriver här ovan att barn behöver rutiner och kontinuitet. det blir väldigt märkligt med detta hattande och att skapa ett A och ett B lag på Dagis. Inget barn vill vara bästis med någon som bara kommer någon timme i veckan och riskerar att försvinna helt efter några månader.

Jag tror också att familjer själva vet bäst vad som passar i deras vardag och att fler lösningar än "Dagis" bör finnas
MEN OBS!
en stor anledning till barnfattigdomen och att ensamstående mammor många gånger har en så hopplös situation är de regler vid skilsmässor vi har idag.

Familjer själva vet bäst vad som passar i deras vardag MEN då får inte plötsligt den ena föräldern ändra spelreglerna mitt i alltihop. Förr var det självklart att mannen i familjen var den som hade försörjningsansvaret. Idag kan en pappa utnyttja en hemmafru men sen vid en separation inte behöva betala underhåll över huvudtaget. Tvärt om! Det kan bli hemmafrun som efter en skilsmässa tvingas betala underhåll till karriärspappan! Familjer själva vet bäst vad som passar i deras vardag MEN väljer en familj att leva med mer trad könsroller borde detta påverka även skilsmässan.

Tack Ulla för en välinsatt och genomtänkt kommentar.

Det kan finnas många orsaker till att människor hamnar snett hur välplanerat än livet kändes från början. Ett problem kan uppstå som du skriver i samaband med skilsmässor. Men också vid sjukdom och olyckor. Ett annat mycket stort problem är att arbetslösheten pendlat mellan 8-9% de senaste åren. Oavsett hur välutbildade människor än är så är 8-9% överflödiga, därför att det är så den nya liberala marknaden fungerar.

Detta gör att vi får en segregation där skulden får bäras av tredjeklassens medborgare för det hela skeva fördelningen. Och det är det, den nya politiska viljan går ut på.

Och jag avslutar som jag gjorde i artikeln ovan. Segregationen gör att det bildas vattentätaskott mellan samhällets olika grupperingar. Där den ene inte vet eller förstår hur den andra har det. Vilka olika spelregler som gäller på de olika spelhalvorna av samma spelplan. Där segregationen blir lika tydlig som om man bodde i olika sorters samhällen.

Men det har alltid funnits människor som förnekar allt möjligt. Antingen av politiska ideologier eller kanske för att man inte har insikt eller förstår hur andra har det ... eller ens vill se det...