Mest rationellt att abortera mitt önskade barn

"Hög nativitet är bra för samhället sägs det."

Inte i dagens läge vilket du om någon borde inse, Emma Lilliestam.

Överskottet på unga personer syns extremt tydligt i arbetslöshetsstatistiken. Överpopulationen av unga och invandrare utgör en stor belastning på samhället och det kommer bara att bli värre i takt med att ekonomin går in i en depression och näringslivet tvingas skära ned på personal.

Att sen ekonomister som tror att välstånd skapas i banksystemet påstår att en ökad befolkning är bra bevisar ingenting. Ekonomer är duktiga på att förklara olika fenomen i efterhand men helt odugliga på att göra makroprognoser eftersom de inte erkänner kopplingen mellan den reala utvecklingen och tillgången på energi.

Så du kan med gott samvete abortera ditt barn (ditt, för någon pappa som delar försörjningsansvaret verkar ju inte finnas). Det är det bästa för alla.

Hav förtröstan Emma! Att bli förälder är det mest fantastiska man kan vara med om och värt alla uppoffringar i världen! Pengar kan man alltid få tag på om det kniper.

Min lilasyster är ensamstående mamma i din ålder och hon klarar ekonomin men inte utan uppoffringar. Kan tipsa om vad som fungerar för henne:
- flyttat hem till våra föräldrar (städar så får hon bo gratis)
- kost till 90% av storkok med försvarlig del rotfrukter. Gröt utan sylt till frukost.
- alla inköp via blocket och tradera
- hon är också journalist i grunden, men nu läser hon en 1/4 fart kurs vid Luleå tekniska universitet. Hon satsar på att bli bergstekniker och jobb hos LKAB efter föräldraledigheten. Förutsättningarna är jättebra, de kvoterar in unga tjejer där.

Lycka till!

Bo_T: Det är fel att påstå att det finns för många unga. Överbefolkningen på jorden beror främst på att livslängden ökar, dvs att färre dör, än att det föds för många. Vidare så är en krympande bas av nya individer i ett samhälle i sig något som milt sagt kan kallas en utmaning. Den utvecklade världens demografiska kurvor visar med allt tydlighet man kan önska att det kommer att bli kärvt eftersom allt färre ska försörja allt fler.

Det verkliga problemet med arbetslösheten i Sverige är att man har fört en politik som syftat till att konservera stora företagshärken som nu börjar falla sönder eller flytta utomlands på grund av ekonomiska realiteter såsom produktionskostnader. Saab är ett sådant exempel. Man har satsat väldigt mycket på industrisamhällesmodellen under socialdemokratiskt styre och har därmed aktivt förhindrat tillväxt av nya marknader och arbetstillfällen. Denna satsning gav oss fördelar ett litet tag men straffar sig nu. Lyckligtvis är det fler länder som också felprioriterat på den punkten så vi är i alla fall inte ensamma.

Vidare håller jag med artikelförfattaren om att det är rent vansinne som det är. Jag pluggar själv till civilingenjör i datateknik och känner mig av ekonomiska skäl helt tvingad att vänta med barn i 10 år till. Nu inser jag att jag inte är mogen nog för ett barn heller, så det är inget större problem än, men jag inser ju samtidigt att samhällskostnaden blir så mycket högre om jag vill bygga upp en ekonomisk trygghet innan jag skaffar barn tillsammans med min jämnåriga partner. Då bör man snarare tänka 15-20 år framåt i tiden vilket dramatiskt ökar risken för komplikationer för hennes del och alltså samhällskostnaden. Detta är intressant. Man märker ju varför ekonomin dalar. Vi har skapat ett system som belönar det samhällsekonomiskt sämsta valet. Intelligent...

Barn kommer när De vill, inte när vi tror att Vi vill: Välkommen till världen lilla bebis och lycka till lyckliga mamma!!!!! (massor av linsgrytor och morotssoppa var det på den här kanten den gången ; -)

Ska du inte lägga till att samhället också på något sätt kränker dig? Det tillhör liksom dagens unga att kläcka ur sig.

Ingen aborterar sitt barn med gott samvete, olika föräldrar är bara olika bra på att döva det men alla får leva resten av deras liv vetande att de medvetet dödat sin eget barn. I Indien sätter fattiga kvinnor ut sina nyfödda barn i skogen när de inte klarar av situationen, i Sverige fixar vi dödandet i magen på mamman så mamman kan åka på sin drömresa till Indien o slipper ta ansvar för sitt eget handlande. Och Bo, det är våra barn som kommer betala din framtida pension (i alla fall 80-90 procent av den) utan nya barn och/eller unga invandrare blir det ingen pension. Så nej, abort och gott samvete är oförsonligt och ja, det behövs barn o invandrare.

23 år är långt ifrån en ideal ålder att få barn i. En ideal ålder att få barn i är den ålder då man kan försörja sig själv och barnet.

Det är tråkigt att höra om din ekonomiska situation, men det låter som om du har haft alla möjligheter i världen att skydda dig från en graviditet i första läget och i efterhand så har du haft alla möjligheter att göra en abort. Du måste inse att du är vuxen och att ditt handlande får konsekvenser. Du har betett dig oansvarsfullt och försätter ditt barn i en besvärlig situation. Detta är givetvis olyckligt, men långt ifrån samhällets problem.

Johannes Westlund:

Det enda du behöver göra är att skaffa ett jobb när du är klar med plugget så har du den trygghet du behöver för bilda familj. Jag trodde aldrig jag skulle behöva påminna just dig om det missbruk av trygghetsnarkomani vi har i Sverige?

I artikelförfattarens fall och i försvar av de rådande systemen så är ju hela poängen att skrämma folk från att välja jobb med överetablerad arbetsmarknad, hamna i bidragsträsket, skaffa barn innan man etablerat sig på arbetsmarknaden. Vilket gör att man riskerar att permanent hamna utanför yrket man studerat till eftersom att man måste konkurrera med de som har färskare examen. Att uppmuntra dessa beteenden genom vidlyftiga bidrag kommer knappast att betala sig ekonomiskt.

Ironin i det hela är ju just att det inte skulle vara jättedyrt (iallafall inte initialt) eftersom det inte är så många som lyckas uppfylla alla kriterierna.

Genomsnittsåldern för förstföderskor i Sverige är 29 år, eller har varit. De har inte blivit yngre. Då blir det inte så många barn. Unga mammor borde få medalj (av guld)

Spännande kommentarer allihopa! De uppmuntrande tackar jag för, de mer märkliga kommenterar jag på bloggen:
http://oplaneradmamma.wordpress.com/2012/01/16/newsmillkommentarer-del-1/

Men bara för att hon inte skriver om en pappa så betyder det inte att det inte finns en snubbe i bilden.. och även om det inte finns det: vad fan spelar det för roll? Det märks att det kommer bli ett älskat barn!

#12 Fanns det det skulle dom ekonomiska bekymren inte vara lika uttalade (oavsett om det var en "snubbe" eller "snubba" som åsyftades).

#11 Trots att "domen" kan låta hård här på Newsmill är alla självklart glada åt ett älskat barn som kommer till världen. Mitt försvar av systemen till trots önskar jag dig ett lycka till och GRATTIS!!

#13 Mikael: Det råkar vara så att jag känner Emma, och vet att det finns en pojkvän med i bilden. Det förefaller sig kanske bara som så att han också är student och inte har rätt till något socialt stöd som ung pappa...

Med andra ord (fastän jag inte vet varför det spelar så stor roll i debatten) så finns dessa grava ekonomiska problem trots att det handlar om pojk- och flickvän, och inte den klassiska bilden av ensamstående arbetslös ung mamma.

@Johan Bertilsson

Hur är det om det faktiskt är så att Emma vill att hennes barn ska bli "HBT, vänsteraktivist, trädkramare, genuspedagog eller piercad gothare", eller iallafall inte har något emot det? Det kanske är så att Emma inte vill pracka på sitt barn sina värderingar så hårt att barnet kvävs, utan vill låta barnet upptäcka världen på egen hand? Oavsett vilken livsstil Emma själv har kanske barnet väljer en annan, och ändå kan bli accepterat och älskat? Hur är det viktigt "vad" barnet "råkar" växa upp till att bli? Diskussionen handlar ju om att Emma upplever en situation där det inte är hållbart för en ung person i dagens samhälle att skaffa ett barn (såvida man inte har rika föräldrar, dvs 1% av befolkningen tillåts skaffa barn unga).

Och pappan skall förväntas vilja vara en "försörjare och uppfostrare"? Tänk så vill pappan inte det? Jag är blivande pappa själv och jag har ingen lust att ta mig an någon roll som vare sig hemmafru eller bortaman. Delat ansvar efter tycke, vad sägs om det?

Du tycker inte om frihet då? Som frihet att välja när man vill skaffa barn? Eller frihet att välja med vem eller vilka man vill dela sitt liv? Är man född man måste man nöja sig med en kvinna; två män duger minsann inte som partners? Trots att alla tre hade alla förutsättningar till lyckliga liv tillsammans?

Angående pappans roll, tror du det hade varit enklare om Emma varit man? Hade hon då per definition haft en enklare ekonomisk situation? Det låter som att du antar att så fort en man kommer med i bilden så fixar sig allt det ekonomiska hux flux? Vad säger i så fall det om systemet vi har?

Kära Emma!
Jag befinner mig på den andra änden av skalan. Är journalist och författare och fick mitt första barn när jag var 21 år. Det var ett mycket välkommet barn. Men sedan hade jag inte råd att skaffa fler förrän 18 år senare.

Alla barnen är vuxna nu och jag själv är pensionär. Det kostar omkring 1 miljon (kommer säkert att kosta 1,5 miljoner för ditt barn) att uppfostra ett barn. Ingen annan än du och pappan kommer att betala detta. Det finns inga socialförsäkringssystem för sådant och har aldrig funnits. Och du kommer att bli glad ifall du har några du kan ärva eller ifall du har några som vill ställa upp som barnvakt ibland. Föräldrar kanske.

Du kommer att behöva alla barn du kan tänka dig, för att ta hand om dig själv när du väl blir gammal. Vårt samhälle fungerar precis som förr i tiden. Det gäller att ha resurser själv.

Att skaffa barn är heller inte något lättvindigt, som man gör för att man har råkat bli med barn. Det är en liten själ, som av någon anledning vill komma hit till jorden. Ni har något karmiskt band säkert och det betyder att ni har något att uträtta tillsammans.

Vad det än nu är så hoppas jag att det går bra för er lilla familj. Livet är heligt så ta väl hand om detta nya liv.

Absolut inte att Emma med "gott samvete" kan abortera bort barnet, Bo T. Det kan nog få.

Det kommer gå bra, Emma, men ta hjälp från vänner och familj som erbjuder det, förutom det samhället ger. Du verkar inte vara en som behöver ha en Rolls Royce till barnvagn heller, så köp bagagnat när det finns osv. Lycka till.

@Johan Bertilsson

OK, du har medeltida värderingar och vill skruva tillbaka tiden. Till ett samhällssystem som förtrycker och fastkedjar människor. Gör avkall på deras livsglädje till "nytta för kollektivet". Det får stå för dig.

Lösningen på Emmas problem med samhällssystemet som inte stödjer en ung förälder är alltså "skit i utbildning, skaffa en man som ger dig pengar istället"?

Det är inte samhällets ansvar att se till att du kan försörja ditt barn, det är ditt eget. Varför är det så svårt att förstå? Du visste precis vad som kunde hända när du hade sex, ändå gnäller du nu när du inte kan ta hand om barnet.

Man läser ofta om hur hemskt det är med barn som lever i fattigdom, men ingen verkar ifrågasätta de föräldrar som sett till att deras barn lever just fattigt. Man kan förstås se det som en rättighet att skaffa barn, men det är också din skyldighet att kunna försörja det.

Bara att börja jobba nu alltså. Det finns tusentals säljjobb. Kör igång!

#7 Fredriks,

23 är den optimala åldern att skaffa barn. Det är då de kvinnliga fortplantningsorganen är optimala. 10-15 år senare, då många kvinnor idag skaffar barn börjar maskineriet kärva. Fler och fler ägg blir gamla och uttjänta. Ett par, tre graviditeter leder till missfall innan det blir något och för många blir IVF den enda utvägen. Till höga kostnader för sjukvården.

På 60-70-talen var de flesta förstföderskor runt 23 år. Själv var jag 25 och ansågs nästan överårig. Barnafödande mellan 35-40 är ett nytt påfund historiskt sett.

#14

Är det så att det finns, så finns det antingen CSN eller möjlighet för en av dessa två att jobba! Alltså spelar det stor roll. Om alla ska skaffa 2-3 barn innan dom är färdigutbildade och börjar jobba och betala skatt och dessutom kvitterar ut massor med skattepengar för detta, kommer inte ekonomin gynnas positivt. Försörjningsansvaret är primärt föräldrarnas och inte skattebetalarnas.

En annan sak jag reagerat på är hur författaren påpekar att hon inte kommer att "belasta" systemen. Hur vet hon det, även hon eller barnet kan bli sjuk. Hon kanske träffar en man när hon är runt 35 år som hon vill skaffa fler barn med.

Man är fri att fatta egna beslut i Sverige, men man ska inte förvänta sig att någon annan ska stå för notan.

Trygghetsnarkomanin i Sverige måste få ett slut! Avgiftning behövs. Författaren pratar också om "amerikanska nivåer". Själv har jag bott i USA och anser att amerikaner är kreativare och bättre på problemlösning än svenskar som helst skyller på staten och gnäller efter mer bidrag.

#27 Christina, 23 år kanske är den rätta tidpunkten ur ett strikt biologiskt perspektiv, men få har de ekonomiska förutsättningarna för att ta hand om fler än sig själv vid den åldern. Du kan aldrig sätta en ålder på den rätta tidpunkten för att skaffa barn och familj. Den rätta tidpunkten kommer alltid att vara då man är förmögen att ta hand om den personen som man sätter till jorden. Om det är när man är 20, 30 eller 40 är helt ointressant. 23 år är uppenbarligen fel tidpunkt för kvinnan som skrivit artikeln.

Jag har bekanta och kompisar som fått barn i 20 års åldern och ingen av dessa personer var nöjda med valet att skaffa barn vid barnets födelse, men växte in i mamma och papparollen. Tyvärr kan jag bara konstatera att deras drömmar om att plugga och skaffa sig ett bra jobb försvann i samband med barnets födelse eftersom de inte hade råd att sikta långsiktigt. De tog första bästa jobb och får nu hanka sig fram bäst de kan. Om det är värt det för dem lägger jag mig inte i, men att vi övriga i samhället ska stå för deras oansvarfullt oplanerade kostnader går jag inte med på.

Som det är nu så måste du som ung person ha något av detta:
• Rika föräldrar - som arbetar, alltså arbetare.
• Stort arv
• Vunnit mycket på spel

Eller som dom säger i USA "1%".

För vanliga dödliga gäller i det nya arbetarpartiet att du skall först och främst jobba och definitivt inte röka, supa eller gå på krogen.
Sex - där finns visst motstånd från vissa grupper och det speglar sig i övriga åsikter. Som till exempel att det är förbjudet att köpa sex, som om män inte gjorde detta när de är ut och "raggar".
Ett helrör skumpa till "baben" i Bodegans bar, är det inte att köpa sex?
Sorry spårade visst ut *LER*.

Nuvarande nya arbetarparti vid makten, har en ledstjärna i att man skall arbeta först och främst. Gör du inte det, så kanske du under vissa omständigheter kan få försörjningsstöd. (Tidigare socialbidrag.)

Visst har man fått en galopperande kostnad för kommunerna, men det är kommunernas bekymmer. Det berör inte statens budget på det minsta sätt utan nu är siffrorna genom "kreativ bokföring" borttrollade och finansministern kan utkvitera ett MVG att frottera sig med när han träffar andra finansministrar med UG och som inte varit på Handels och lärt sig kreattiv bokföring.

Halleluja i portmonnän..

Grattis till att du blivit gravid. Att ha ekonomiska problem är tyvärr inget som behöver försvinna när du blivit 30, 40 eller för den del 50 år. Även en företagare som sett sina kunder försvinna står utanför socialförsäkringssystemen.

Hur man än vänder och vrider på det privata's ansvar kontra det offentliga's ansvar så är den enda tryggheten du kan skapa dig ett eget kapital.

Offentligt kapital är nyckfullt och beroende på den majoritet som för tillfället har makten; ena stunden skall vi alla bygga hus (höjda ränte-bidrag), nästa stund skall vi alla få fler barn (höjda barn-bidrag) och i nästa stund skall vi inte jobba över (värnskatten).

Det är bra att debattera och få ut sina tankar som du gör och i sakfrågan är det inget annat att göra än att beklaga din olyckliga situation.

Det hade nog känts mera O.K. att läsa din text om de ekonomiska problem man kan få när ersättningen vid föräldraledihet blir så liten för en del nyblivna föräldrar om du inte hade viftat med aborten i samma text. Därmed kändes din text nästan som ngt slags obehaglig utpressning.

Hej alla,
här kommer fler av mina kommentarer på era kommentarer! Förhoppningsvis har jag tid att skriva mer utförligt om några timmar.
http://oplaneradmamma.wordpress.com/2012/01/18/kommentarsvar-del-2/

Rent ekonomiskt är det tufft för många, inte bara arbetslösa gravida. Det vore ganska orättvis att införa offentligt stöd för någon som inte är drabbat av sjukdom, och en graviditet räknas inte dit.

Men, eftersom en graviditet sällan håller på längre än 9 månader och både föräldrar och barn kan se fram emot nya gyllene tider i form av lite kontantstöd från pappa staten så är det kanske ett litet offer att ta, ändå ?

Ett tu tre , så har du jobb och barnbidrag... Håll ut.

Är det inte lite genant att artikelförfattaren menar att det enda rimliga är att föräldrar med egna sparade medel skall få bidrag av sammhället så att de inte behöver plocka från sparkontot? Och att det är mer "rationellt" att abortera ett önskat barn än leva av sitt kapital? Nej, Emma, jag gråter inte för din utsatta situation. Jag tror det kommer gå bra.

" Är det inte lite genant att artikelförfattaren menar att det enda rimliga är att föräldrar med egna sparade medel skall få bidrag av sammhället så att de inte behöver plocka från sparkontot? "

Ja, det är ju det onekligen. Genant.

Visst har vi ett väldigt väl utbyggt socialförsäkringssytem , men den ska gynna alla grupper som verkligen behöver det. En planerad graviditet skall verkligen inte vara anledning till extra anslag från det allmänna.

A-propo

Ett önskat barn..... :-)

A-propo II

Ett önskat barn , varför skulle du vilja arbotera ett önskat barn ? Det är väl en total felprioritering för några hundralappars ersättning från det allmänna ?

Eller är det någon form av kreativ utpressning från en bortcurlat generation ?

#41

Eller är din artikel en väntjänst från någon som du känner till på newsmill, och för att främja din egen blogg för att få upp besökssiffrorna och därmed ersättning för besökantalet ?

I så fall, bläääääääääääääääääääää

Var är pappan?
Hade nog varit smart av dig att vänta ett tag.