Sterilisering är ett juridiskt krav, inte ett medicinskt

”Transsexuell: Könet är något av det första vi bedömer i kontakten med en ny människa och det sker omedvetet på delar av en sekund. Längd, kroppsform, rörelsemönster, röst, kläder etc är alla faktorer som påverkar känslan av vad en person har för kön. Könsorganet är dock inte ett av dessa. För i ärlighetens namn hur ofta går vi och tittar varann under kjolen?”

I ärlighetens namn så får man nog erkänna att oftast så sker bedömningen för att avgöra om man vill in, under kjolen eller, i byxorna på den man möter eller inte. Det är naturligt.

@Michael Jönsson
Fast det du säger är helt oväsentligt eftersom det inte har något med den transsexuella individen att göra utan med den andra parten.

Om t.ex. du gör en bedömning att du vill innanför kjolen på en kvinna för att du tror hon har en fitta så är det din sak, inte hennes.

>> "För i ärlighetens namn hur ofta går vi och tittar varann under kjolen?"

Om det inte vore för det ultramoralistiska Sverige anser att "en titt" under kjolen är på gränsen till "en handling jämförbar med samlag", så skulle vi förmodligen ta oss en titt.

Tidigare har detta såklart inte behövts. Men i dagens flumsamhälle är det nog bättre att ta sig en titt under kjolen redan på krogen, för att slippa den otrevliga överraskningen först när man trär på kådisen.

#3 Janne Berggren, jag tror inte att du vet vad moralism betyder.

Chansen att springa på en transa är åtskilligt högre i Thailand och Brasilien.

Vad som är en fråga om moral är att påtvinga transpersoner sterilisering. Och det är inte vilken moral som helst, utan kristen moral. Sverige är ännu långt ifrån en sekulär nation.

Bra artikel Hanna :) Du säger som det är och är mycket informativ.

#4 Peter H

Helt rätt det är slavmoral.

Det behövs två kön för fortplantning. Därför är könstillhörighet viktig för de flesta av oss och för de flesta samhällen. Könstillhörigheten påverkar saker som är basala och väldigt viktiga för de flesta av oss, som t.ex. vilka vi blir attraherade av och vilka vi inleder relationer med. Jag får inte riktigt ihop hur du resonerar. På ett sätt verkar det vara väldigt viktigt för dig att rent juridiskt och av samhället i övrigt med alla sina människor bli betraktad som kvinna. Å andra sidan verkar du sträva efter att vi alla inklusive samhällets juridiska instanser och regelverk helt ska bortse från vår könstillhörighet, dvs i princip eliminera könen. Passen ska inte innehålla någonting om kön, lagar ska inte nämna eller ens ta hänsyn till kön osv. Har jag uppfattat dig rätt? Om vi tänker oss att den visionen blev realiserad så borde man ju heller inte sträva efter att bli kvinna, eftersom det inte längre finns något utmärkande för just kvinnor. Jag undrar eftersom jag själv sannolikt inte skulle komma så långt som till en intim relation med någon som utger sig för att vara kvinna men som har manliga könsorgan. För mig är könsorganen en viktig aspekt av könstillhörigheten. Det är också viktigt ur aspekten möjlighet att skaffa barn med min partner. Hur stor respekt jag än vill ha för den situation som transexuella kan befinna sig, och hur ogärna jag än vill låta raljant, så tror jag att många av båda könen resonerar ungefär som jag. För oss andra är det inte oviktigt vad en partner har mellan benen, eller huruvida hon är kapabel att få egna biologiska barn. Jag tror att könstillhörigheten är såpass djupt rotad i oss även känslomässigt att få människor vill eller klarar av att helt bortse från könstillhörighet. Jag tror att ganska få människor är så toleranta att de är beredda att låta sig "luras", om uttrycket tillåts, av någon som till det yttre framstår som kvinna men som vid en närmare intim kontakt visar sig ha manliga genitalier. Det blir i alla fall inte okomplicerat. De flesta män kommer att attraheras av kvinnor med kvinnliga genitalier och de flesta kvinnor kommer att attraheras av män med manliga genitalier, samt givetvis övriga könskarakteristika och personlighet. Den driften är så djupt rotad i oss att den inte kommer att försvinna om samhället så blir aldrig så liberalt i denna fråga. Hur vi uppfattas av andra är ju inte enbart en fråga om hur vi själva betraktar eller definierar oss. Vi är, vare sig vi vill eller inte, i någon mån beroende av hur andra uppfattar oss. Är det egentligen en mer tolerant och generös inställning hos gemene man gentemot personer som vill tänja på normer och beteendemöster hos respektive kön du är ute efter? Eller borde vi instifta ett tredje kön?

Ett litet tillägg till inlägg #6:

På ett sätt känns artikelförfattarens definition av kvinnor rätt ytlig, men ändå viktig.
När könen väl är avskaffade av samhället så borde ju begreppen kvinna, man, kvinnligt och manligt försvinna eller förlora sin innebörd. Föräldrar är föräldrar, inte mamma eller pappa. Barnen kallar dem vid förnamn istället för mamma eller pappa, etc.
Då inställer sig frågan: varför är breda höfter, bröst, ett visst sätt att prata (t.ex. röst) och bete sig m.m. just kvinnligt? Att man vill klä sig, se ut och bete sig så kan jag förstå, men varför blir det viktigt att kalla sig eller bli kallad just kvinna? Varför är man inte bekväm med att bete sig så men ändå bli kallad man (eller något annat om vi nu avskaffat begreppen kvinna och man)?
För artikelförfattaren verkar det vara väldigt viktigt att bli betraktad som kvinna, och inte som man, i omgivningens ögon. Men om jag uppfattat detta rätt är detta bara ett steg på vägen, så att säga, mot det önskesamhälle där vi inte längre gör någon som helst skillnad på eller ens definierar kvinnor och män?

Lynx Viridis: Du missar min poäng just att juridiskt kön och biologiskt kön är två skilda saker. Dessutom finns det ett socialt kön, det vi bygger våra könsroller kring.

Mitt sociala kön är kvinna, det är så jag uppfattas. Mitt biologiska kön är både manligt och kvinnligt, min hjärna är feminin, mina kromosomer manliga och mitt könsorgan manligt. Men jag är inte ett vandrande könsorgan utan min hjärna och alltså upplever jag mig som kvinna. Lagstiftningen bör ta hänsyn till detta.

Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett religion, kön eller läggning etc. Mitt biologiska kön är inte något som ska spela någon som helst roll när det kommer till hur lagen ser på mig. Däremot kan det förstås vara relevant i andra sammanhang, medicinska och privata. Men det har inget med mitt juridiska kön att göra. Du ber knappast en kvinna visa upp passet för att legitimera att hon är kvinna innan du har sex med henne, eller hur?

Sen kan jag tycka att om man tycker det är rimligt att människor steriliseras för att man har sån panisk skräck att råka bli tänd på en person som senare visar sig vara transsexuell, så bör man nog undersöka sina egna motiv snarare än försöka legitimera att alla andra ordnar sina liv efter ens eget överutvecklade ordningsinne.

Jag är alltid helt öppen med att jag är transsexuell när sammanhanget gör att det är relevant, men det är knappast mitt ansvar (och inget jävla samhällsproblem) att se till att ingen homofob inte blir tänd på mig.

Du har totalt missuppfattat mig. Jag är inte alls emot uppdelningen kvinnor och män, jag är emot att man gör en juridisk åtskilnad baserad på godtyckligt valda kriterier.

Jag tänder själv på manliga män och kvinnliga kvinnor. En man som inte har kuk hade jag inte kunnat ha ett förhållande med, men mina personliga preferenser för partner är väl knappast en rimlig måttstock efter vem som ska få definiera sig som man respektive kvinna i lagens ögon?

Om det underlättar livet för en transsexuell man att få legitimera sig som man i passet, att kunna få egna biologiska barn som de flesta andra osv, så tycker jag absolut man kan ändra definitionen av juridiskt manligt kön så det inkluderar även transsexuella män.

När jag träffar en man förväntar jag mig att han berättar omgående ifall han inte kan få barn, inte har en kuk (oavsett anledning till detta) men jag ser inte hur hans kön i passet på något sätt inverkar på detta.

JAG brukar iaf inte fråga folk jag dejtar om de kan vara vänliga att visa upp passet så jag kan garantera mig om att personen verkligen är den denne säger sig vara...

#7 Lynx Viridis

Du borde lära dig mer om könsidentitet. Det ligger i hjärnan. Transsexuella vill matcha kroppen med knoppen så att säga.

Det är riktigt, Hanna, det är inte ett samhällsproblem och homofober liksom alla vi andra har själva det huvudsakliga ansvaret för sina känslor. Du också. Lagstiftningen ger oss redan idag lika rättigheter, med några få undantag. Jag har egentligen inget emot att personer behåller sina könsorgan även vid könskorrigerande operationer och vid hormonbehandling. Tror jag. Jag är lite kluven där, får jag erkänna.
Mina motiv för att främst söka mig till kvinnor när det gäller intimt umgänge (och uteslutande kvinnor när det gäller relationer), alltså kvinnor med kvinnliga genitalier och utan manliga genitalier, är, skulle jag tro, så gott som uteslutande biologiska. Och jag kräver inte att andra ordnar sina liv efter mina önskemål. Jag försökte bara förstå hur du resonerade.

#10 JK Andersson:
"Transsexuella vill matcha kroppen med knoppen så att säga."
Det verkar vara tvärtom, eller snarare: endast till hälften. Och då hamnar vi vid att definiera om begreppen man och kvinna, vilka är centrala för så gott som alla människor och alla kulturer på denna jord. Och då är det inte längre enbart upp till transexuella att ha synpunkter på det.

Hanna Söderström: Vilken juridisk åtskillnad tänker du på, som du vill eliminera? Och med all respekt, men kriterierna är ingalunda godtyckliga, som jag ser det. De är väldigt djupt rotade inom de allra flesta av oss.

Problemet för mig är att jag vill kunna legitimera mig som alla andra utan att behöva blotta min medicinska historia som inte är relevant i sammanhanget.

Om jag söker ett jobb och ska uppge kön, så ska jag rent juridiskt uppge 'man', fast ingen upplever mig som man och arbetsgivaren kommer se ut som ett frågetecken när jag dyker upp.

Varför ska jag och min omgivning utsättas för det, när det inte är relevant vad jag har för könsorgan? Jag fyller alla kritierar för att uppfattas som kvinna i sociala sammanhang och det är detta som borde räknas för att få ett juridiskt kön som kvinna. Vad jag har för könsorgan är min privatsak, inte en samhällsfråga.

I alla administrativa sammanhang bör jag därför definieras som kvinna och i de privata eller medicinska sammanhang där mina könsdelar är relevanta så hanterar jag det helt utan att blanda in lagstiftning, precis som alla andra.

Precis som jag beskrivit ovan så är det inte könsorganen som avgör hur du definierar dina bekantskaper. Jag gissar att du förmodligen aldrig sett underlivet på de flesta av dina kvinnliga bekanta. Rent teoretiskt skulle de alla kunna ha snoppar och det hade inte på något sätt påverkat eran relation eftersom ni inte använder könsorganen när ni umgås.

Om du ska ingå en intim relation så är det inte en juridisk fråga, utan en moralisk, att man talar om vad man kan förvänta sig att en person man dejtar vill veta - som att man bär på HIV, har cancer, inte kan få barn och andra privata medicinska saker som kommer påverka ens potentiella partner.

Det är alltså inget man kan begära ska vara allmän kännedom, men för mig blir det allmän kännedom varje gång jag behöver ange juridiskt kön. Det är lagstiftarens fel och jag vill att lagstiftaren ska ändra definitionen av juridiskt kön 'kvinna' så att det innefattar också transsexuella kvinnor. Det betyder inte att man upplöser könen i samhället, vi är trots allt ganska få transsexuella men det är av väldigt stor vikt för oss få som finns.

Staten bör absolut inte ha någonting att göra med privata saker som kön och familjeuppbyggnader.

Det är egentligen ganska absurt att vi accepterar alla statens kränkningar!

En mycket bra artikel som jag hoppas att många läser. Faktum är att jag tror att mycket av problemet bottnar i okunskap.

@Viktor Andersson

http://www.liberalapartiet.se/

http://mises.org/

Jättebra artikel, Hanna Söderström!

#6 Lynx Viridis, i inlägg skrev jag att vår lagstiftning bygger på kristen moral. Enligt kristendomen så är människan definierad av sitt kön. Dina argument likadana. De bygger på kultur och tradition.

Att Hanna Söderström skulle utgöra ett hot mot någon är befängt.

Det Hanna Söderström skriver i inlägg #13 låter för mig värre än steriliseringen. Steriliseringen är ett övergrepp. Men det andra låter som något direkt ut ur Nazityskland.

Människor som Hanna Söderström behandlas i många avseenden i Sverige på samma sätt som judar och zigenare behandlades i Nazityskland. Precis som judarna och zigenarna så är Hanna Söderström märkt som annorlunda, som inte fullt likvärdiga.

Detta är en skandal på samma nivå som tvångssteriliseringen. Skillnaden är att i dag kan ingen säga att de inte visste bättre. De vet precis vad de utsätter dessa människor för.

Väl skrivet, jag får erkänna mig övertygad. Jag ser dock ett möjligt problem. Jag misstänker att toleransen för transsexuella i viss mån kan vara beroende på hur väl dom konformerar med det sociala könet, minskar man konformeringen så är risken att mängden negativa reaktioner blir större. Tyvärr...

Sen bör man komma ihåg att det inte kan sägas vara en rättighet att få byta kön hur som helst på allmänhetens bekostnad. Man behöver ifrån det allmänna se till vad som faktiskt fungerar när man erbjuder behandling.

Fram för fler kön. Män med två eller tre snoppar, kvinnor med fyra bröst och en penis i nacken, människor helt utan könsorgan - möjligheterna är oändliga med modern kirurgi. Och naturligtvis ska det skattefinansieras. Skrota cancervården och låt resurserna gå till de extrema neonarcissisterna istället, de som inte förmår tänka utanför sin egen könsfixering.