Officersförbundet: Öka försvarsbudgeten rejält eller spara sex miljarder

Flerårig forskning vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) visar att kostnaderna inom försvarssektorn ökar mer än vad Försvarsmakten kompenseras för.

Kostnadsökningen går inte att skylla på svensk försvarsindustri eller svenska försvaret, enligt forskningen. Det är inget svenskt fenomen, utan ett internationellt faktum. Enligt FOI:s rapporter och Försvarsmaktens skrivelser uppgår det årliga underskottet till 3,5 procent per år i materielbudgeten och ungefär 1,7 procent för personalkostnaderna. Det kan låta lite, men med ränta på ränta blir effekten stor. Det är en av de viktigaste förklaringarna till försvarets ständiga nedskärningar.

Den bristande priskompensationen utgör en dold besparing som kontinuerligt dränerar Försvarsmaktens budget. Från år till år uppräknas försvarsbudgeten med något som kallas Försvarsprisindex. Det är konstruerat för att försöka följa kostnaderna inom försvarssektorn, men enligt forskningen lyckas pris- och löneomräkningen inte med det. Därtill kommer politiska förändringar av anslagen, men de är enklare att se eftersom de faktisk sker genom politiska beslut.

I den modell vi utarbetat i rapporten blir det nästan nio miljarder i ökade kostnader från 2011 till 2019 som inte kompenseras. Man kan kritisera vår modell. Den är grov och behöver utvecklas. Men forskningen tyder på att detta är en reell effekt som politiken måste förhålla sig till. Antingen får man finansiera eller skära ned. Allt annat är oansvarigt.

Officersförbundet inser att det är en svår politisk fråga att välja mellan ytterligare nedskärningar i försvaret, eller öka finansieringen. Men minskningar av försvarets reella budget borde, enligt Officersförbundets mening, ske genom politiska beslut och inte genom dunkla statsfinansiella indexomräkningsprinciper.

Finansiera eller skär ner
Vi vill att våra folkvalda tar den här problematiken på allvar och inte försöker ducka undan frågan. Den enklaste metoden för att marginalisera vår rapport är att påstå att vi bara är fackliga kravmaskiner som önskar mer pengar. Ledsamt nog verkar bland annat försvarsminister Sten Tolgfors försöka just detta och undvika frågeställningen.  

Det är sant att vi företräder försvarets militära personal, men det är fel att hävda att vi endast kräver mer pengar. Vi lyfter fram ekonomisk forskning och vill att den inkluderas i försvarspolitiken. Vi kräver balans mellan uppgifter och resurser. Vi kräver att politikerna gör ett val – finansiera eller skär ner.  

Vi kräver att politikerna genomför en bred parlamentarisk utredning där försvaret i framtiden utreds, med stöd av ett antal expertrapporter. En av dessa expertrapporter måste vara en utredning av försvarets långsiktiga ekonomi.

En skön ny värld?
Ett annat av Tolgfors argument mot vår rapport är att internationella materielsamarbeten nu kommer att leda till att den historiska trenden avseende försvarsmaterielkostnader bryts.

Officersförbundet har inte någon synpunkt på hur försvarets materielanskaffning bör se ut, men vi varnar i rapporten för att på förhand teckna in en tänkt besparing innan denna verkligen realiserats. Det gäller för nu planerade besparingar på försvarslogistik och stödverksamheter, såväl som multilaterala samarbeten, ny materielförsörjningsstrategi och införandet av ny teknik.
 
FOI skriver i en av sina rapporter att det är möjligt att spara pengar på internationella materielsamarbeten, men eftersom antalet producerade enheter ofta minskar, på grund av minskade försvarsbudgetar i de beställande länderna, riskerar styckkostnaderna trots samarbetet att öka.

Vidare kan vi konstatera att Riksrevisionen i en rapport från mars 2011 undersökt försvarets internationella materielsamarbeten och kommit fram till att bilden inte är okomplicerad: ”Riksrevisionen konstaterar dock att de fördelar som finns med internationella materielsamarbeten, såsom möjligheter till kostnadsdelning, stärkta relationer till andra länder, ökad operativ effekt och förbättrad interoperabilitet, måste vägas mot ökad risk för fördyringar, förseningar, förmågeglapp och en minskad nationell handlingsfrihet”, skriver den bland annat.

Osäker framtid
En annan expertrapport borde behandla det sannolika omvärldsläget de kommande tjugo åren. Då talar vi inte primärt om prognoser kring hur många enheter grannlandet Ryssland kan luftlandsätta på Gotland, utan om de globala omställningarna som nalkas.

Både natur- och samhällsvetenskapliga rön visar på att världen står inför ett flertal svåra omställningsprocesser de närmaste tjugo åren. Dessa rön har börjat få en ökat uppmärksamhet i mediadebatten, men deras konsekvenser för försvars- och säkerhetspolitiska sammanhang har precis börjat diskuteras.  

De omställningar som världen står inför består bland annat i, men är inte begränsade till, klimatförändringar, fortsatt befolkningsökning, livsmedels- och vattenförsörjning, ökad global efterfrågan på energiråvaror kombinerat med en minskad tillgång på desamma, samt minskad biodiversitet.  

Dessutom finns en stor osäkerhet rörande den ekonomiska utvecklingen i västvärlden.
Sammantaget skapar ovanstående utvecklingslinjer en stor osäkerhet över hur den ekonomiska, ekologiska och politiska utveckling kommer att te sig. Även detta behöver den av Officersförbundet föreslagna parlamentariska försvarsutredningen väga in i beslut om det framtida försvaret.

Men återigen, finns det inte politisk vilja att tillföra mer pengar, oavsett omvärldsläge, måste nedskärningar göras. Våra medlemmar kräver långsiktighet.

Över tjugo år med successiva neddragningar och ekonomisk underfinansiering hotar nu försvarets grundläggande förmåga. Myndigheten håller på att slitas sönder av underfinansiering i kombination med plötsliga förändringar och snabba politiska lappkast.

Sätt personalen i centrum
I vår rapport lyfter vi även fram de omfattande förändringarna av personalförsörjningen. Avskaffandet av värnplikten och införandet av ett anställt försvar gick fort och i hastigheten (minns här att tempot var politiskt styrt) tvingades försvaret göra ett antal antaganden om nyckeltal i systemet på tämligen lös grund.

Det är möjligt, för att inte säga sannolikt, att några antaganden spricker. Konsekvenserna av det har också studerats av FOI och berörs i vår rapport. Även här krävs mod och ansvar från politikerna. Om antagandena inte håller måste politikerna ta sitt ansvar och antingen förändra ambitionsnivån eller skjuta till pengar.

I ett anställt försvar är personalpolitiken av yttersta vikt. Hur politiker och myndighet behandlar de anställda är den starkaste signal som kan sändas till dem som överväger anställning.

Ofta diskuteras och utreds olika materielprojekt inom försvarssektorn ingående, framtiden för stridsflygplanet Jas, nya ubåtar, helikopter 14 eller andra stora materielsystem, är bara några exempel. De som arbetar med systemen glöms däremot ofta bort och omtalas i svepande generaliserande termer, oavsett om det handlar om officerare eller soldater och sjömän. Vi ser redan idag att eftersatt planering och bristande kompetensutveckling försvårar införandet av nya materielsystem.

Om riksdagen väljer att avveckla en del av Försvarsmakten för att försvaret ska rymmas inom en begränsad budget är det viktigt att allokera pengar till både avvecklingen och utveckling av personal. Tyskland är ett land i Europa där regeringen verkar inse detta.

När Tyskland nu minskar sin försvarsbudget låter man sammanlagt en miljard euro av avvecklingskostnaderna tas från annan plats i statsbudgeten. Tyskland har insett att om försvaret måste ta det inom den egna budgetramen kommer det att drabba verksamheten. Samma sak gäller i Sverige.

Övning och utbildning
Oavsett ambitionsnivå för försvaret, måste pengar allokeras för övningar och utbildning. Då en stor del av Försvarsmaktens kostnader är bundna i materielprojekt, personalkostnader, underhåll och infrastruktur är det på övning och annan daglig verksamhet som kortsiktiga besparingar kan göras av myndigheten. Men att skjuta kostnader framför sig genom att spara in på övningar och annan löpande verksamhet riskerar att omkullkasta införandet av ett anställt försvar

Försvarets enda solida, och ännu på längre sikt oprövade rekryteringsargument, är spännande verksamhet och utlandstjänstgöring. Skulle detta argument försvinna kan löneläget drastiskt behöva höjas för att locka engagerade medarbetare.

Försvaret – en central periferi
När det parlamentariska läget är skakigt med minoritetsregering och en otrogen väljarkår lider försvaret av den välsignade förbannelsen att vara både en ytterst viktig hörnsten bland statens ansvarsområden och samtidigt tillräckligt oviktigt för att den reella statusen i sektorn ska ses som mindre viktig av väljarna.

Det bäddar för kortsiktiga utspel, till exempel från en opposition som vill visa sin makt gentemot en minoritetsregering. Även för tio år sedan fanns en politisk ovilja att balansera uppgifter och resurser, men då hade de största riksdagspartierna trots allt en grundläggande samsyn kring försvars- och säkerhetspolitik. Den samsynen synes vara borta idag vilket leder till fler kortsiktiga utspel och beslut.

Självklart är det bra att det finns en livaktigt försvars- och säkerhetspolitisk debatt, men under rådande omständigheter förstärks kortsiktigheten. Här hoppas vi att en parlamentarisk försvarsutredning kan skapa en bredare bas som inkluderar fler partier.

Ett fungerande försvar kräver en budget i långsiktig balans. Vi önskar långsiktighet och ansvar.

Lars Fresker (4 artiklar)
http://www.officersforbundet.se/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42319

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skär ner.

Det heter försvaret av en anledning kanske militären borde betänka det. Ingår inte försvaret av Sverige i arbetsuppgiften så behöver den inte skattepengar, dessa kommer bara slösas på utlandsinsatser vilket aldrig tar slut och tjänar inga syften.

Är det bara jag som är trött på detta? Det skulle bli så mycket billigare och bättre upp till bevis i så fall en besparing på 6 miljarder kan ha värde medan en ökning spenderat på små picknick förband saknar allt värde för Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Tor, 2012-01-14, 12:52

Absolut. Den absolut viktigaste reformen måste vara att pensionera ut det ofantliga dödköttet med överstelöjtnanter, överstar och generaler som inte kan användas till något vettigt. På varje plan i högkvarteret finns det fler överstelöjtnanter än i hela det danska försvaret. Vi har fler höga officerare än Finland, trots att det finländska försvaret är dimensionerat för att hantera 300 000 man medan det svenska försvaret ska hantera 12 000. Dessa officerare är dessutom till stor del helt odugliga administratörer som skaparsystem som Prio etc, och där man kan läsa i en överstes cv att den enda civila utbildningen han genomgått är jägarexamen. Alternativet för dessa individer är inte ens att vända hamburgare, då de aldrig skulle orka med kraven och tempot hos McDonalds. Undra på att vi alltid har budgetkaos, vi är i händerna på nollor. Rekommenderad läsning i ämnet är utredningen "En kår på rätt väg?". Varför tar aldrig Officersförbundet upp den frågan?

Permalänk | Anmäl #2 Tommy puma, 2012-01-14, 15:44

Re #1 Tor

”Det heter försvaret av en anledning kanske militären borde betänka det. Ingår inte försvaret av Sverige i arbetsuppgiften så behöver den inte skattepengar, dessa kommer bara slösas på utlandsinsatser vilket aldrig tar slut och tjänar inga syften.”

Bara så du vet. Det är inte försvarsmakten som beslutar. Besluten fattas av de politiker som du och alla andra röstat fram. Det är mycket viktigt att förstå den saken.

Permalänk | Anmäl #3 Michael Jönsson, 2012-01-14, 18:30

Om vi måste vällja mellan att skära ner med 6 milljarder eller öka med 8 milljarder är valet självklart att vi ökar med 8, men det är väl väldigt få som anser det idag, tyvärr.
I ett sånt läge skulle ju även ett återinförande av den allmänna värnplikten också passa bra... eller?

Jag håller även med kommentaren #2 att vi ska skära bort dödköttet och föryngra och "slima-till" försvaret, den gammla klyshan 'Lean and Mean' passar faktiskt ganska bra.

Permalänk | Anmäl #4 Björn Ove Ivarsson, 2012-01-14, 22:51

Det är väl inte främst pengar som saknas. Orsaken till brister i landets försvar beror väl på en oduglig ÖB och att pengarna går till projekt Kriga för fred. Kan inte förstå att anställda inom försvaret intereagerat mot detta?
http://runelanestrand.wordpress.com/2012/01/15/folkpartiet-undergraver-d...

Permalänk | Anmäl #5 Rune Lanestrand, 2012-01-15, 23:27

I den pågående debatten om Sveriges försvar, är det påfallande hur de hårda siffrorna på vad vi får för våra skattepengar lyser med sin frånvaro.

Finns det någon därute som kan förklara för mig, var jag kan hitta den (offentliga) information som enligt mitt förmenande är helt nödvändig för att man skall kunna tillåta sig att ha en åsikt i frågan. Nämligen följande:

1. Vad kostar Sveriges försvar skattebetalarna i förhållande vad vi får ut av det?

Vad är kostnaderna per soldat, per flygplan , per stridsvagn,per officer, per administratör, dels över tid, dels i jämförelse med andra liknande länder som tex Finland, Danmark, Norge, Holland.

2. Hur har försvarskostnaderna förändrats i förhållande till de stora neddragningarna i dess kapacitet som ägt rum sedan 60-talet?

3. Vad har vi egentligen för kapacitet att försvara vårt land?

4. Hur stor del av de totala kostnaderna går till löner för
1) Vapen och vapensystem 2) Administration. 3) Pensioner för officerare?

5. Hur ser 4. ut över tid?

Finns det något ställe där man kan hitta överskådliga diagram och begriplig grafisk information?

Innan jag får ett grapp om ovanstående, måste jag erkänna att jag känner mig helt ur stånd att ha en åsikt om huruvida Sverige skall lägga fler eller färre skattekronor på vårt försvar.

Jag kan väl knappast vara helt ensam i detta predikament?

Permalänk | Anmäl #6 Gunnar Ehn, 2012-01-17, 12:26

Alla ni som har starka åsikter om Sveriges Försvar.

VAR hittar ni alla siffror på vilka ni grundar era ställningstaganden?

Tacksam för svar.

Permalänk | Anmäl #7 Gunnar Ehn, 2012-01-17, 15:07

Rapport till
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2010:1

Permalänk | Anmäl #8 Tommy puma, 2012-01-17, 20:58