Om författaren
Lars Gyllenhaal är författare och ledamot av Svenska militärhistoriska kommissionen. Han har bl.a. skrivit Elitförband i Norden (2009) och Tyskar och allierade i Sverige (2011). Läs mer i Militärt - Gyllenhaals och Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks artikelserie om militära händelser, vapen och förband.
Bakom filmen “Hamilton: I nationens intresse” finns en verklighet som belyser dold säkerhetspolitik, inte minst Sveriges. En svensk attackdykare fick i likhet med fiktionens Carl Hamilton ett US Navy SEAL-märke. Men han är inte den som mest liknar Hamilton.
Det finns även teknisk bevisning för att utländska ”Hamiltons” har utfört skarpa uppdrag på svensk mark under 1980-talet. Men låt oss börja med det mest aktuella, den person som mest motsvarar fiktionens Carl Hamilton.
De svenska attackdykarnas upphovsmän, marinofficerarna Rolf Hamilton och Gösta Fahlman, genomgick 1952-53 en fullständig US Navy Underwater Demolition Team-kurs. Denna utbildning utvecklades till kursen för US Navy SEALs (Sea Air Land).
En av dem som hemma i Sverige kom att utbildas till attackdykare av Hamilton och Fahlman var Jan T:son Sundlöf från Bollnäs, som under gymnasietiden spelade bandy i Allsvenskan för Bollnäs GIF. Sundlöf blev liksom den fiktive Hamilton kommendörkapten och fick göra ett omfattande studiebesök, eller möjligen två besök, vid SEAL Team 2.
Jan Sundlöf är den ende svensk som med hundraprocentig säkerhet har fått ett SEAL-märke. Han blev chef för den brittisktillverkade svenska miniubåten HMS Spiggen. Därmed skulle man kunna påstå att Sundlöf är den officer som mest liknar den påhittade svenske SEAL-utbildade kommendörkapten Carl Hamilton. Men så vitt känt utförde Sundlöf inga verkligt skarpa operationer. Det gjorde däremot Gunnar Ekberg. Först utbildades han till röjdykare i Karlskrona och Vaxholm och därefter fick han en ”ordentlig duvning i syrgasdykning” genom den hemligaste sektionen av den svenska militära underrättelsetjänsten. Sektionen hette då IB och hade före det gått under namnen T-kontoret och C-byrån.
Till skillnad från Jan Sundlöf utförde alltså Gunnar Ekberg skarpa specialuppdrag utomlands, i Mellanöstern. Han förbereddes för dessa genom vidareutbildning på plats, men inte av Carl Hamiltons (dvs. Jan Guillous) vänner i PLO. Däremot av Israels marina specialförband Shayetet 13 (hebreiska för 13:e flottiljen). Den mest Carl Hamilton-liknande svensken utbildades alltså inte av vare sig US Navy SEALs eller PLO men väl av Israels attackdykare och är, milt uttryckt, inte så poppis hos Carl Hamiltons skapare (se Gunnar Ekbergs självbiografiska ”De ska ju ändå dö”).
Hur var det då med utländska ”Hamiltons” i Sverige? Jo, de första anlände i mars 1945 i fallskärm till Norge men också Jämtland (Lien i Krokoms kommun, norr om Östersund). De tillhörde en Operational Group (OG) ur Office of Strategic Services (OSS), dagens CIA, och hade som konkret uppdrag att spränga järnväg för att förhindra att tyskarna omgrupperade trupper från Norge till Tyskland. Men bakom de rent militära uppgifterna fanns med största sannolikhet det säkerhetspolitiska syftet att signalera, inte minst österut, att USA hade säkerhetspolitiska intressen i Norden.
Chefen för OSS-operationen som delvis utspelade sig i Jämtland var William Colby, efter kriget verksam inom stay behind-uppbyggnad (topphemliga operationer) bland annat från Stockholm, och slutligen chef för hela CIA 1973-76. Colbys förband i Norge och Sverige 1945, ett specialförband direkt underställt underrättelsetjänsten, återuppstod under kalla kriget och heter idag Special Operations Group (SOG) och antas ha varit en del av USA:s hemliga markoperationer i Libyen under 2011.
Som kuriosa kan nämnas att en av de högst ansvariga för den slutgiltiga operationen mot Usama Bin Ladin var en norskamerikansk SEAL-amiral, Eric Thor Olson. Den legendariskt tystlåtne Olson spelade även en direkt roll i det krigsdrama i Somalia som blev filmen ”Blackhawk Down”.
Utöver Colbys OSS-fallskärmsjägare - som var amerikaner och norska frivilliga plus en svensk – fanns redan från 1944 på svensk mark norska jägarsoldater underställda OSS. De var beväpnade med amerikanska automatvapen och bar en blandning av amerikanska och brittiska uniformer. De hade sina baser i en kedja några hundra meter in på svenskt område från Treriksröset i norr till Västerbotten. De sprängde tyska förråd, minst en norsk färja och dödade ett okänt antal tyska soldater. Ännu är flera aspekter av dessa så kallade
Sepals-baser outredda. Ändå var de i högsta grad allierade baser på svensk mark och var inte okända för svenska mydigheter. Tvärtom understöddes de från första början, våren 1944, av C-byrån. Sedermera fick Sepals även mycket konkret stöd av ett svenskt jägarförband, för vilket de ville medaljera den svenske chefen. Sannolikt stoppades utmärkelsen av svensk myndighet.
Gedigen svensk akademisk forskning har inte heller bedrivits om den tekniska bevisning, sovjetisk och okänd militär utrustning upphittad vid svenska kuster på 1980-talet, som talar för att marina specialförband då utförde specialoperationer på svensk mark. I Lars Borgnäs ifjol utgivna bok Nationens intresse (ej att förväxla med den nya Hamitonfilmen, som alltså heter ”I nationens intresse”) finns nya, detaljerade och intressanta uppgifter om vad som rimligen bör ha varit en utländsk attackdykare som dog i Stockholms skärgård. Borgnäs och några andra författare menar att 80-talets hemliga inkräktare mest sannolikt kom från väst eller nästan uteslutande från väst. Undertecknad hyser uppfattningen att det mesta tyder på öst, och då inte bara från Sovjetunionen, och mindre inslag från väst. Säkert är idag dock bara att det finns mer teknisk bevisning än den Borgnäs tar upp i Nationens intresse. Lägg därtill att sovjetiska och östtyska marinveteraner erkänt att de deltagit i operationer i svenska vatten. Motsvarande medgivanden från amerikanska och brittiska specialförbandsoperatörer saknas.
Den nya Hamiltonfilmen är säkert spännande, jag tänker gå och se den, men verklighetens Hamiltons – som vi ännu bara vet en del om – är inte bara spännande, deras rörelser speglar känsliga delar av ett lands säkerhetspolitik. Insatser med verkliga Hamiltons, inte minst SEALs, har de senaste åren ökat markant i antal, både i Asien och Afrika. Den nya filmen utspelar sig just på dessa kontinenter och det stämmer alltså med utvecklingen. Men är det inte hög tid för en svensk dokumentärfilm eller dramadokumentär spelfilm om de verkliga specialoperationer vi haft här på hemmaplan?
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42267
Ja men vad bra att svenskar blir "skol-tränade" á la Björklund.
Det är väl om något tacksamt !
Vad skulle Bofors & Flygvapnetnet vara om inte även de fick internationellt bistånd inom hightech...
Inget nytt under solen !
Permalänk | Anmäl
Nils Stibor, 2012-01-13, 07:58
Tror att allmänheten i Sverige skulle uppskatta information från våra elitförband och något axplock av deras uppdrag, men det kommer aldrig att ske så länge inte själva organisationerna i toppen verkligen godkänner att allmänheten kan få rätt till viss information om verklighetens underrättelse officerare. Ingen av de som ingår eller ingått kommer att prata om deras förehavande eftersom allt är sekretessbelagt!
Visst skulle det vara trevligt med en bok om Sveriges SSG och de andra organisationerna i Sverige, så man kan läsa som f.d SAS soldater skrivit böcker eller fått ok till att berätta delar av deras arbeten.
Permalänk | Anmäl
Peter Lindström II, 2012-01-13, 09:57
Hur säkra är ryktena om att USA hade Sverige under sitt kärnvapenparaply under det kalla kriget?
Är det riktigt att utvecklingen av svenska kärnvapen avbröts därför att vi fick löfte om skydd under USAs kärnvapenparaply?
Permalänk | Anmäl
Tage Fridolfssn, 2012-01-13, 09:56
USA:s paraply är nog konventionell historieskrivning. Israel fick inte ett, därav deras, troliga, kärnvapenprogram.
Permalänk | Anmäl
Johan Arve, 2012-01-13, 10:53
#3 Tage
I den bifogade länken kan du läsa lite mer om USA kärnvapenparaply och Sverige. Den besvarar kanske en del av dina frågeställningar. Det är en rapport från FOI. Det är en officiell rapport.
http://www.foi.se/FOI/templates/Page____3941.aspx
Permalänk | Anmäl
Cuben, 2012-01-13, 11:41
#Cuben
Tack för länken!
Permalänk | Anmäl
Tage Fridolfssn, 2012-01-13, 12:29
År 1956 gjorde jag värnplikten i Flottan och under en inledningsperiod var jag bl a på Sparre i Karlskrona. Jag kommer ihåg kapten Hamilton. Jag tror t o m att han var chef för Sparre. Naturligtvis florerade det en massa historier även om denne Hamilton.
En sådan var då han vid utbildning till attackdykare i USA tillsammans med Gösta Fahlman, blev avslängda av utbildningspersonalen från en båt någonstans långt ut från USA:s östkust. Sedan försvann båten. De ensamma simmarna tog ut kursen mot land på medhavda kompasser och började simma.
Efter några timmar kom utbildningspersonalen tillbaka och frågade uppifrån båten om de båda svenskarna önskade något? Man lär ha trott att de skulle be om att få komma ombord, men Hamilton stannade knappt upp men frågade ändå liksom i förbifarten: ”Har ni möjligen en cig?” De fick var sitt tänt rökverk varpå de simmade vidare i kompassriktningen.
Under tiden jag var på Sparre gjorde Hamilton sig känd som en hård men rättvis man. Från tid till annan ansåg han sig också behöva korrigera en och annan flottist och så även mig. (Något som jag dock nästan glömtl) Men det fanns också andra sidor av honom.
Så t ex var det uppvisning i bassängen en kväll och vi vpl beordrades bänka oss högt upp vid ena långsidan. Hamilton och Fahlman klev i vattnet och försvann. Vi kunde inte se vad som hände vid botten på den ena bassängsidan där vi förmodade simmarna höll till. Tiden blev till minuter – många minuter. Vi var beordrade att sitta där vi satt, men när det gått ytterliggare minuter började vi ändå oroligt skruva på oss och diskuterade en insats av något slag.
Vår beundran blev inte mindre då de båda efter ytterliggare minuter kom upp och halade upp ett par upp och nervända hinkar som de haft som extra syredepåer vid bassänghörnen.
Det var vanligt med rykten om att fiskarbefolkningen på öarna ” minsann hade sett både det ena och det andra av förmodade okända personer på öarna”.
Jag kom att tjänstgöra på en minsvepare. En solig sommarmorgon gick vi, som enda fartyg, från Karlskrona till en plats utanför Ronneby. Orsaken var att man iakttagit främmande u-båt i Ronnebys skärgård.
Framkommen gick vår befälhavare i land på en tydligen i förväg överenskommen kobbe där han sammanträffade med en fiskare som livligt pekade utåt skärgården.
Strax efteråt gick vi ut i skärgården och jag beordrades att från akterdäck kasta trotylstavar i vattnet för att, då dessa exploderade, sända signaler till de observerade inkräktarna att de, i händelse att de låg kvar över dagen, var iakttagna.
Efter att på detta vis, så långt som möjligt ha förrättat vårt värv, gick vi tillbaka till Karlskrona. Märkligt nog kom kapten Hamilton, som inte alls hade med det här att göra, ändå av någon anledning ombord och till synes grundligt ”informerade sig”. Utåt sett var det inte mer med det – på den tiden.
Permalänk | Anmäl
Stig Bergman, 2012-01-13, 14:54
Stig Bergman om du vill läsa mer om Sparre och Guillou så finns lite information på Newsmill i den här artikeln.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/11/jan-guillou-och-varnplikten
Permalänk | Anmäl
Cuben, 2012-01-13, 16:51
Jag saknar genusperspektiv på detta! :-)
Permalänk | Anmäl
u_7703, 2012-01-13, 20:40
#1 Varesig svenska flygvapnet eller Bofors har någon anledning att sätta ljuset under skäppan när det gäller High Tech.
Beträffande boken "I nationens intresse" finns det information som inte är särskilt lättillgänglig men som stämmer rätt bra. (och givetvis gott om exempel på motsatsen)
Permalänk | Anmäl
Jan-Olov Blix, 2012-01-13, 20:53
@8 Cuben. Tack för tipset. F ö anser jag att Gunnar Ekbergs självbiografi ”De ska ju ändå dö” borde bli film. Ekbergs sanna historia är fantastisk. Då bleknar Guillou - om man säger.
Permalänk | Anmäl
Stig Bergman, 2012-01-13, 23:14
#11 Stig Bergman,
Att göra en film av Gunnar Ekbergs bok vore någonting då den ju är baserad på verkliga händelser. Dessutom är den ju välskriven, intressant och rolig att läsa. Gunnar Ekberg är ju en av de som har gjort att vår flagga stolt vajar på Kastellholmen, fortfarande.
Ett sätt för Guillou att revanschera sig mot Ekberg vore ju att ställa upp i en simtävling tillsammans med Gunnar Ekberg. Guillou har ju enligt egen utsaga varit nästan elitsimmare…, om jag nu har förstått det hela rätt. Ekberg borde ju då vara en enkel match för Jan Guillou. Eller om det nu blir tvärt om kanske. I verklighets värld alltså.
Permalänk | Anmäl
Cuben, 2012-01-14, 02:39
Det är en sak att skriva på ett kontrakt eller avtal, men jag tror inte att USA eller något annat land skulle riskera ett kärnvapenkrig med hundratals miljoner döda för något annat land.
Permalänk | Anmäl
Anders Olsson, 2012-01-14, 22:47
#14
Du har säkert rätt men det var sant för Sovjetrysland också specielt eftersom de hela tiden var teknologisgt underlägsna och många av deras kärnvapensystem bara var propaganda bluffar. Däremot var det svenska artileriet kapabelt att skjuta amerikanska kärnvapengranater, men det låg inte i vårt intresse att basunera ut det på gator och torg. Det räkte gott att ryska generalstaben visste det.
Permalänk | Anmäl
Tage Fridolfssn, 2012-01-15, 12:03
Cuben...
Tja varför inte låta Janne försöka revanschera sig i en simtävling emot mig. Jag ställer upp. Frågan är bara om vi ska simma under eller över vatten...
Permalänk | Anmäl
Gunnar Ekberg, 2012-01-16, 13:21
Tack Gunnar Ekberg! Nu får vi bara hoppas på att Guillou är man för sin hatt att anta utmaningen. Gunnar, eftersom du antog utmaningen så bör väl Guillou få välja om ni simmar över eller under vattnet, eller hur? Alea iacta est.
Permalänk | Anmäl
Cuben, 2012-01-16, 17:28
16 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Ja men vad bra att svenskar blir "skol-tränade" á la Björklund.
Det är väl om något tacksamt !
Vad skulle Bofors & Flygvapnetnet vara om inte även de fick internationellt bistånd inom hightech...
Inget nytt under solen !
Tror att allmänheten i Sverige skulle uppskatta information från våra elitförband och något axplock av deras uppdrag, men det kommer aldrig att ske så länge inte själva organisationerna i toppen verkligen godkänner att allmänheten kan få rätt till viss information om verklighetens underrättelse officerare. Ingen av de som ingår eller ingått kommer att prata om deras förehavande eftersom allt är sekretessbelagt!
Visst skulle det vara trevligt med en bok om Sveriges SSG och de andra organisationerna i Sverige, så man kan läsa som f.d SAS soldater skrivit böcker eller fått ok till att berätta delar av deras arbeten.
Hur säkra är ryktena om att USA hade Sverige under sitt kärnvapenparaply under det kalla kriget?
Är det riktigt att utvecklingen av svenska kärnvapen avbröts därför att vi fick löfte om skydd under USAs kärnvapenparaply?
USA:s paraply är nog konventionell historieskrivning. Israel fick inte ett, därav deras, troliga, kärnvapenprogram.
#3 Tage
I den bifogade länken kan du läsa lite mer om USA kärnvapenparaply och Sverige. Den besvarar kanske en del av dina frågeställningar. Det är en rapport från FOI. Det är en officiell rapport.
http://www.foi.se/FOI/templates/Page____3941.aspx
#Cuben
Tack för länken!
År 1956 gjorde jag värnplikten i Flottan och under en inledningsperiod var jag bl a på Sparre i Karlskrona. Jag kommer ihåg kapten Hamilton. Jag tror t o m att han var chef för Sparre. Naturligtvis florerade det en massa historier även om denne Hamilton.
En sådan var då han vid utbildning till attackdykare i USA tillsammans med Gösta Fahlman, blev avslängda av utbildningspersonalen från en båt någonstans långt ut från USA:s östkust. Sedan försvann båten. De ensamma simmarna tog ut kursen mot land på medhavda kompasser och började simma.
Efter några timmar kom utbildningspersonalen tillbaka och frågade uppifrån båten om de båda svenskarna önskade något? Man lär ha trott att de skulle be om att få komma ombord, men Hamilton stannade knappt upp men frågade ändå liksom i förbifarten: ”Har ni möjligen en cig?” De fick var sitt tänt rökverk varpå de simmade vidare i kompassriktningen.
Under tiden jag var på Sparre gjorde Hamilton sig känd som en hård men rättvis man. Från tid till annan ansåg han sig också behöva korrigera en och annan flottist och så även mig. (Något som jag dock nästan glömtl) Men det fanns också andra sidor av honom.
Så t ex var det uppvisning i bassängen en kväll och vi vpl beordrades bänka oss högt upp vid ena långsidan. Hamilton och Fahlman klev i vattnet och försvann. Vi kunde inte se vad som hände vid botten på den ena bassängsidan där vi förmodade simmarna höll till. Tiden blev till minuter – många minuter. Vi var beordrade att sitta där vi satt, men när det gått ytterliggare minuter började vi ändå oroligt skruva på oss och diskuterade en insats av något slag.
Vår beundran blev inte mindre då de båda efter ytterliggare minuter kom upp och halade upp ett par upp och nervända hinkar som de haft som extra syredepåer vid bassänghörnen.
Det var vanligt med rykten om att fiskarbefolkningen på öarna ” minsann hade sett både det ena och det andra av förmodade okända personer på öarna”.
Jag kom att tjänstgöra på en minsvepare. En solig sommarmorgon gick vi, som enda fartyg, från Karlskrona till en plats utanför Ronneby. Orsaken var att man iakttagit främmande u-båt i Ronnebys skärgård.
Framkommen gick vår befälhavare i land på en tydligen i förväg överenskommen kobbe där han sammanträffade med en fiskare som livligt pekade utåt skärgården.
Strax efteråt gick vi ut i skärgården och jag beordrades att från akterdäck kasta trotylstavar i vattnet för att, då dessa exploderade, sända signaler till de observerade inkräktarna att de, i händelse att de låg kvar över dagen, var iakttagna.
Efter att på detta vis, så långt som möjligt ha förrättat vårt värv, gick vi tillbaka till Karlskrona. Märkligt nog kom kapten Hamilton, som inte alls hade med det här att göra, ändå av någon anledning ombord och till synes grundligt ”informerade sig”. Utåt sett var det inte mer med det – på den tiden.
Stig Bergman om du vill läsa mer om Sparre och Guillou så finns lite information på Newsmill i den här artikeln.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/11/jan-guillou-och-varnplikten
Jag saknar genusperspektiv på detta! :-)
#1 Varesig svenska flygvapnet eller Bofors har någon anledning att sätta ljuset under skäppan när det gäller High Tech.
Beträffande boken "I nationens intresse" finns det information som inte är särskilt lättillgänglig men som stämmer rätt bra. (och givetvis gott om exempel på motsatsen)
@8 Cuben. Tack för tipset. F ö anser jag att Gunnar Ekbergs självbiografi ”De ska ju ändå dö” borde bli film. Ekbergs sanna historia är fantastisk. Då bleknar Guillou - om man säger.
#11 Stig Bergman,
Att göra en film av Gunnar Ekbergs bok vore någonting då den ju är baserad på verkliga händelser. Dessutom är den ju välskriven, intressant och rolig att läsa. Gunnar Ekberg är ju en av de som har gjort att vår flagga stolt vajar på Kastellholmen, fortfarande.
Ett sätt för Guillou att revanschera sig mot Ekberg vore ju att ställa upp i en simtävling tillsammans med Gunnar Ekberg. Guillou har ju enligt egen utsaga varit nästan elitsimmare…, om jag nu har förstått det hela rätt. Ekberg borde ju då vara en enkel match för Jan Guillou. Eller om det nu blir tvärt om kanske. I verklighets värld alltså.
Det är en sak att skriva på ett kontrakt eller avtal, men jag tror inte att USA eller något annat land skulle riskera ett kärnvapenkrig med hundratals miljoner döda för något annat land.
#14
Du har säkert rätt men det var sant för Sovjetrysland också specielt eftersom de hela tiden var teknologisgt underlägsna och många av deras kärnvapensystem bara var propaganda bluffar. Däremot var det svenska artileriet kapabelt att skjuta amerikanska kärnvapengranater, men det låg inte i vårt intresse att basunera ut det på gator och torg. Det räkte gott att ryska generalstaben visste det.
Cuben...
Tja varför inte låta Janne försöka revanschera sig i en simtävling emot mig. Jag ställer upp. Frågan är bara om vi ska simma under eller över vatten...
Tack Gunnar Ekberg! Nu får vi bara hoppas på att Guillou är man för sin hatt att anta utmaningen. Gunnar, eftersom du antog utmaningen så bör väl Guillou få välja om ni simmar över eller under vattnet, eller hur? Alea iacta est.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.