Regeringen har kohandlat bort mitt människovärde

Kroppslig bestraffning av människor är olagligt i Sverige idag. Men det gäller enbart människor. Därför ser inte våra politiker att det är ett problem att det är kroppslig bestraffning jag och många andra utsatts och fortsatt utsätts för. På grund av att det bestämts vara ett ultimat krav från statens sida för att jag de ska kunna ta ett administrativt beslut om att ändra ett M till ett K eller ett K till ett M i en databas på Skatteverket eller i mitt pass. Tänk att en enda bokstav kan vara värd så mycket blod, död, lidande och social utslagning som detta faktiskt innebär. 

Tänk att det kan göra så ont inombords att bli sviken av människor man känner, litar på och har förtroende för. Under gårdagen lämnade regeringen besked om ännu en rekordartad uppgörelse. För att rädda Kristdemokraterna kvar som Alliansparti, riksdagsparti eller som parti överhuvudtaget efter de enorma strider som skakat partiet internt under längre tid. För att se till att skämtsamme vännen och kollegan Göran Hägglund får fortsätta vända människors liv upp och ned ännu en tid har man valt att återigen värna rätten att genomföra sina blodsriter vid altaret tillägnat politikens lynniga gudar.

Det är en enkel process, egentligen. Välj en svag och osynliggjord grupp, stjäl deras rättigheter, ställ dem utanför samhället, slit ut deras livmödrar och äggstockar, slit loss deras testiklar och gör klart för dem att de är djur snarare än människor. Säg dem att de offrats för de stora gudarnas skull, för att be om sol och regn i sommar, för bättre skördar och för att de ska ge oss en starkare världsekonomi igen. Nåväl, ingenting annat tycks ju fungera. De lamm man offrar, i detta fall transsexuella som jag, får höra att som offrad på politikens altare ska man känna sig tacksam och sitta still i båten. Hur ont det än gör att få sina reproduktiva organ bortslitna, vilka kroppsliga eller känslomässiga ärr som bildas och vilka komplikationer som än uppstår; sitt still i båten!

Känslorna inför de människor som spelar schack med mina och många andras så kallade "mänskliga" rättigheter gränsar just nu periodvis mot det makabra. Hur kan någon som är så fixerad vid mitt underliv, min reproduktion, mitt mest privata, min familj, min klädstil och allt annat som utgör mig som varelse och som går igång på att skära i mig mot min vilja anses vara normal och jag i gengäld utpekas som den som är pervers? Var får man som politiker och religiös allt det där hatet ifrån? Vad har jag gjort för att vara så hatad av dessa människor att de inte klarar av att se att jag också bär formen av en människa.

Upplevelsen av att inte vara sedd som en riktig människa är bortom olustig. Att gamla politiska vänner och kollegor hävdar att det känns ok för dem att jag får vänta på att bli erkänd som människa ytterligare ett antal år går inte ens att kommentera. Det kan jag endast förmedla en vag skuggbild av vad det väcker inom mig. Vi vet ju alla att det krävs en människa för att uppbära mänskliga rättigheter. Och att den som inga rättigheter har är, per definition, inte en människa. Tack, då var det avgjort.

Innebörden i detta som skedde med uttalandet om tvångssteriliseringsöverenskommelsen under gårdagen är större än vad regeringen vill göra gällande. Man har valt att stycka upp den öronbedövande kritik som presenterats av Socialstyrelsens rapport. Istället slänger man åt oss berörda de minsta förändringar som går att genomföra och säger att nu tuffar tåget på. Under tiden fortsätter FN, EU:s kommissionär för mänskliga fri- och rättigheter, åtskilliga tunga människorättsorganisationer och oerhörda mängder vanligt folk att skrika sig hesa om att den medeltida blodsofferriten med grund i den pseudovetenskapliga eugenetiken ska upphöra. Ändå fortsätter det vidskepliga offrandet av människors kroppar, liv, fortplantningsorgan och framtid oförtrutet, dag ut och dag in. Mässandet är öronbedövande. Men kanske nödvändigt? För att vi hoppas fortfarande på mera regn; manna från himlen.

Missförstå mig rätt. Det är verkligen viktigt med försiktighetsprinciper här nu. Göran Hägglund (Kd) har helt rätt. Det vet vi sedan gammalt. Vi har alla sett åtminstone några av Hollywoods katastroffilmer om vad som händer då man släpper kontrollen över det ickemänskliga under en sekund. Verklighetens folk måste ständigt vara på sin vakt, för att ger man transsexuella Amanda samma mänskliga rättigheter som riktiga människor tar för självklara så har vi snart ett hysteriskt zoo kring fötterna. King Kong klättrande i Kaknästornet, Jurassic Park slår sig fritt från Skansen och raptorer jagar livrädda barnfamiljer utmed gatorna runt Globen och den sorgesamt utdömda Slussen. Trubadurerna som tillber den ruttnande betongen flyr längsmed kajerna och hoppar förskräckt över till de väntande djurgårdsfärjorna för att fly till mer civiliserade delar av världen. Noaks ark, igen. En massa galna transor springer runt och attackerar stackars damer på gatorna i Vasastan. Tack, men nej tack!

Visst är det märkligt att skräcken för det man inte förstår, inte kan och aldrig ansträngt sig för att lära sig något om kan bli en märkligt stark att allting runtomkring blir just så farligt och att en fantasivärld kan vara så stark även hos våra kostymklädda cismän (i alltför hög grad) vid makten. Det är ingen mer än jag som oroar sig över vad den typen av patologisk rädsla för världen utanför 30-skyltarna kan leda till i händerna på människor vi väljer att leda vårt land och vår värld? Jag känner mig periodvis en smula obekväm. Det erkänner jag.

Visst förstår jag att viljan inom mig att ta del av samma rättigheter som resten av den svenska befolkningen har måste stå på undantag på obestämd tid. Men våga aldrig lova mig ett liv på lika villkor igen då ni inte under några som helst villkor kan eller har för avsikt att leva upp till det! Vem av oss är mest besynnerlig?

Genom att erbjuda små karameller i form av slopat krav på svenskt medborgarskap och genomgången skilsmässa, i praktiken med genomförd boskillnad, som krav för att få genomföra ett juridiskt byte vill man nu lägga kravet på ett stopp för statlig tvångssterilisering på is under obestämd tid. En fråga regeringen sent omsider fått lära sig inte alls är lika lättsmält för svenska folket som de förväntat sig. En av landets mest välutredda sakfrågor ska utredas igen. Till dess svaret blir ett annat och mer godtagbart, ett som går mer i linje med den kristdemokratiska idén om människors olika värde. Vi ska värna det verkliga folket från att behöva möta och leva med det oäkta folket.

Då har vi inte ens börjat närma oss det faktum att utbildningsminister Jan Björklund (Fp) i Riksdagen säger att det inte finns skäl att se över vad som händer med en människas betyg, cv eller dylikt då en tvångssterilisering väl är genomförd och en transsexuell individ ska söka arbete igen. Det är inte värt att ta upp vad som sker med betyg, intyg, diplom och meriter då ett genomfört juridiskt byte ändrat en persons namn och personnummer. Björklund hävdar att han inte känner till ett enda exempel på att det skulle vara ett bekymmer för någon.

Verkligheten för många studenter och yrkesmänniskor ser milt uttryckt annorlunda ut. Björklund har aldrig varit mer än ett samtal bort från mig, som medlem i det egna partiet. Han har aldrig frågat. Hade Björklund gjort det, fick han lära sig hur arbetslinjen slår mot en människa som riskerar åtal för urkundsförfalskning vid försök att utnyttja sina egna skolbetyg eller sin cv vid arbetsansökan. Eller hur en sådan tvingad "outning" slår mot möjligheterna till ett fast, seriöst arbete eller möjligheten att leva fri från hot, förföljelse, hatbrott och förföljelse.

Vi har inte ens börjat tala om vad exkludering från lagarna rörande hets, hat och diskriminering innebär. Hur situationen ser ut i rättsväsendet, i vården där många nekas även den mest basala eller för den delen mest livsnödvändiga akutvård idag. Där sammanhållna journalsystem i vården riskerar fläker ut patienters vårdhistorik på ett sätt som kan komma att ge allvarliga konsekvenser och faktiskt fara för individers liv som följd. Så till den milda grad att en nageltrångspatient mer ofta än inte blir tvungen att ägna timmar åt att redogöra för sin läkare om formen på sina blygdläppar och om formerna för sitt eventuella sexliv istället för att få hjälp med den onda tån.

Jag skulle vilja få klargjort en gång för alla med vad som hände den 12 januari 2012. Då varken riksdagsledamöter, medlemmar i berört utskott eller för den delen våra ansvariga ministrar är överens eller vet vad som händer kan det vara bra att HBT-minister Erik Ullenhag mycket tydligt klargör för läget. Gärna med mer än ett slarvigt penseldrag av det mer impressionistiska slaget. Är det Barbro Westerholms version som gäller? Eller den kristdemokratiska linjen? Var gårdagens uttalanden om en överenskommelse rena påhitt?

Jag upplever att man kohandlat bort mina rättigheter och möjligheter till ett liv som medborgare ännu en gång. Kohandlat bort mitt människovärde. Då regeringen räknat med att oppositionen är slagen i spillror och att folket "som vanligt inte bryr sig", är det inga problem att genomföra detta och vänta ut de lama protesterna.

Idag vet vi att protesterna blev allt annat än lama. Folket brydde sig. Reaktionen satt som en boxarhandske i magen hos våra högsta folkvalda och man valde att backa. Backa och låtsas som ingenting. Leka "no hands" för att dölja att regeringen nyss stod där med fingrarna i syltburken. Men jag köper inte skådespeleriet. Det är över med smulor åt den avhumaniserade pöbeln längst ner på samhällets botten.

Jag kräver ett personligt telefonsamtal och ett personligt svar av HBT-ministern om vad som faktiskt händer. Erik Ullenhag vet var han når mig. Som min gamla ungdomsförbundsordförande, partisekreterare och riksdagsledamot; sedermera minister, tycker jag det vore värdigt att efter detta fiasko unna mig det. Jag lovar att föra vidare lämnade besked till andra som drabbas av samma politik.

Jag vill veta vad som är sanning i detta och vad som är lögn. Jag vill veta när ett heltäckande förslag om att tillstyrka mina mänskliga rättigheter, de facto min eventuella grundläggande mänsklighet, kommer att överlämnas till riksdagens ledamöter för beslut. Jag vill veta vad som kommer att ingå i detta förslag, mycket specifikt.

När läggs propositionen om mina mänskliga rättigheter? Om att jag ska räknas som en människa? Att jag ska ha rätten till rättsligt skydd, till att studera och söka arbete, till att bilda familj och att bli förälder? Att jag ska ha rätten till samma vård som alla andra i samhället? Att jag ska få gå trygg på landets gator utan att riskera liv och lem? När kommer förslagen, Erik Ullenhag? Jag förväntar mig ett svar!

I grunden handlar nämligen hela diskussionen om just detta. Om något så väldigt grundläggande som min rätt att få kalla mig människa. Min rätt att få vara en individ med ett människovärde. Min rätt att få ta del av samma grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som du. Min rätt till juridiskt skydd och min rätt att slippa utsättas för övergrepp, hot, våld, utanförskap och social utslagning. Min rätt att få vara en bland alla andra. Min rätt att slippa ha moraliskt indignerade och tämligen perversifierade statsråds fingrar fumlandes i min kropp och i mitt underliv med skalpeller, nål och tråd.

Kroppslig bestraffning av människor är olagligt i Sverige idag. Men det gäller enbart människor. Därför ser inte våra politiker att det är ett problem att det är kroppslig bestraffning jag och många andra utsatts och fortsatt utsätts för. På grund av att det bestämts vara ett ultimat krav från statens sida för att jag de ska kunna ta ett administrativt beslut om att ändra ett M till ett K eller ett K till ett M i en databas på Skatteverket eller i mitt pass. Tänk att en enda bokstav kan vara värd så mycket blod, död, lidande och social utslagning som detta faktiskt innebär. När tänker regeringen avskaffa religiösa offer och rasbiologi som grund för svensk lagstiftning och när upphör sorteringen av människor och ickemänniskor i det svenska systemet en gång för alla?

Visst är det bra att pudlarna står som spön i backen idag och att våra folkvalda idag tävlar om vem som kan krama mig mest. Men jag kramar tillbaka först då jag är myndig nog i mitt eget land för att inte bli en flådig accessoar och ett själlöst verktyg för att vinna era val.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42292

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så var dagens i-landsproblem avhandlat.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2012-01-13, 15:01

Jag tycker det är viktigt att vi sätter stopp för fler reformer inom HBT området och utvärderar det som vi nu har genomfört. Detta inkluderar denna önskan om att inte tvångssteriliseras. Det här är verkligen fel om det genomförs. Man får bestämma sig. Man kan inte ha två kön samtidigt och endast födda kvinnor kan blir gravida
och det bör inte vara OK om man byter kön till man.

Permalänk | Anmäl #2 Bo Grahn, 2012-01-13, 15:17

Får jag nu kontrollera om jag förstår det hela rätt. Amanda, du var alltså ca 30 år när du mot din vilja hämtades och tvångssteriliserades?

Det var inte på något sätt så att du om än motviligt, gick med på en "paketlösning" där sterilisering var ett krav för att få genomföra ett könsbyte? Var det så att ingen berättade att en sterilisering skulle ske i samband med operationen och att du efteråt stod inför fullbordat faktum?

"Det är en enkel process, egentligen. Välj en svag och osynliggjord grupp, stjäl deras rättigheter, ställ dem utanför samhället, slit ut deras livmödrar och äggstockar, slit loss deras testiklar och gör klart för dem att de är djur snarare än människor. Säg dem att de offrats för de stora gudarnas skull, för att be om sol och regn i sommar, för bättre skördar och för att de ska ge oss en starkare världsekonomi igen."

"Känslorna inför de människor som spelar schack med mina och många andras så kallade "mänskliga" rättigheter gränsar just nu periodvis mot det makabra. Hur kan någon som är så fixerad vid mitt underliv, min reproduktion, mitt mest privata, min familj, min klädstil och allt annat som utgör mig som varelse och som går igång på att skära i mig mot min vilja anses vara normal och jag i gengäld utpekas som den som är pervers?"

Jag anser att du och andra innom HBTQ-rörelsen har all rätt att framföra era åsikter och kämpa för ändrade regler vid bland annat könsbyten.

Dock stör det mig något offantligt att du och andra, framställer både er situation och era valmöjligheter som jämförbara med de småflickor som omskärs. För mig är det en milsvidd skillnad mellan din och deras situation! På de flickorna passar dina målande beskrivningar in menabsolut inte på dig!

Permalänk | Anmäl #4 Michael Jönsson, 2012-01-13, 16:04

Om vi hade haft en könsneutral lagstiftning så hade det kanske varit odramatiskt att byta kön på pappret. Men nu blir det ju juridiska konsekvenser. Tänk barn och vårdnad, alla skrik om kvoteringar hit och dit... Men iofs, kanske skulle vara smidigt att regga om sig som kvinna och bli positivt diskriminerad in som brandman framför mer kvalificerade män. Eller få statliga bidrag för sin "kvinnliga" sammanslutning.

Fria ändringar av könsflaggan i registret kanske är svaret för jämlikhet, alla kan ha det kön som är mest fördelaktigt i varje tillfälle!

Permalänk | Anmäl #5 Stefan Stjernelund, 2012-01-13, 18:10

Förstår jag det rätt är artikelförfattaren till det yttre född kvinna, men är de facto man, lider svårt och önskar genomföra ett könsbyte. Förståeligt. Efter könsbytet är vagina borta - har ju, enkelt uttryckt , använts till att göra penis. Om inte steril är en person som genomgått byte av kön kvinna > man i alla fall infertil, det kontinuerliga intaget av manligt könshormon ger dessutom kemisk sterilitet, kvinnan är bliven man - och (känsloargument...) den kvinna som önskar bli man kan väl rimligen inte ha intresse att i sina inre organ ännu vara kvinna? Upphör han att ta manligt könshormon blir han ju kvinna igen, sänärsom på penis. Man > kvinna är enklare ty testiklarna med sin placering och sin produktion av könshormon Måste ju tas bort, annars vare sig går det att genomföra könsbytet eller är det ett sådant.. Ojämlikt skulle en mer raljant kommentator kunna lägga till.

Permalänk | Anmäl #6 sören holdar, 2012-01-14, 11:48

Intressant att det verkar vara helt okänt för så många att det varje år föds en del barn där man inte lätt kan avgöra om de är pojkar eller flickor. Dvs vi har redan över hela världen personer - både vuxna och barn - med oklart kön.

Permalänk | Anmäl #7 Sandhamn, 2012-01-14, 13:14

Socialstyrelsens utredning från 2010 med förslag till ny lag. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-6-31

Permalänk | Anmäl #8 Sandhamn, 2012-01-14, 13:28

En lång utdragen artikel om en liten fråga.

Men hur tänker sej artikelförfattaren att en man som byter kön till kvinna ska fungera ?.

ska han behålla pungen tillsammans med den nya vaginan?
om inte måste han ju steriliseras?

ska en kvinna som vill ha ett hankön behålla sina äggstockar mm, i såfall blir det ju en tvåkönad??

Permalänk | Anmäl #9 Göran Andersson, 2012-01-14, 17:57

Sören. Är det inte tvärtom. Amanda har tidigare haft en mans kropp men har nu genomgått en könskorrigering. Men kanske Amanda kan förklara, för jag förstår inte hur hon/du Amanda, då inte skulle behöva steriliseras i samband med operationen. Det är lite svårt att förstå den här frågan, utan förklaringar...

Permalänk | Anmäl #10 Ola Nilsson, 2012-01-14, 22:11

Verkligen skamligt att vi har tvångssteriliseringar i Sverige. Det trodde jag faktiskt inte hade existerat i landet på många år. Pinsamt att Alliansen ger efter för mörkerkrafterna.

Jag är ledsen för din skull Amanda. Det som skett är inte rätt.

Permalänk | Anmäl #11 Martin, 2012-01-15, 01:29

@stefan Stjernlund
"Om vi hade haft en könsneutral lagstiftning så hade det kanske varit odramatiskt att byta kön på pappret. Men nu blir det ju juridiska konsekvenser. Tänk barn och vårdnad, alla skrik om kvoteringar hit och dit... Men iofs, kanske skulle vara smidigt att regga om sig som kvinna och bli positivt diskriminerad in som brandman framför mer kvalificerade män. Eller få statliga bidrag för sin "kvinnliga" sammanslutning."

Jag förstår inte varför det skulle behöva vara så problematiskt. Det enda som krävs är att den som föder, som idag benämns som "moder" i FB, benämns som "förälder". Personligen anser jag att det definitivt vore missvisande om den födande parten benämndes som "far", men jag ser själv inga hinder för, eller hur det hade kränkt mig och alla andra som faktiskt _inte är personligen berörda_ , dvs inte är transsexuella, om den födande parten omnämndes som "förälder" i lagstiftningen och som "man" eller "far" på pappret i övrigt. Lika lite som jag själv skulle ha känt mig kränkt som kvinna.

Vidare; "kvoteringar hit och dit"? Jag förstår inte. Brukar inte kvoteringar tillämpas ytterst restriktivt? Problemet uppstår väl först när en kvinna ska kvoteras in i typiskt manliga strukturer, där man över lag är ovillig att släppa in kvinnor.

Sedan; om då ens kön är kvinna på papper, då är det väl inget som hindrar att man får statliga bidrag för kvinnliga sammanslutningar? Det är väl logiskt?

@holdar
Problemet är steriliseringen och det faktum att de som steriliseras i praktiken i stort sett inte kan bli föräldrar över huvud taget. Dels för att det fortfarande är så att man är ovillig att låta homosexuella adoptera (för dem som bor i samkönade förhållanden), dels för att spermier/ägg inte får sparas. Här tillkommer andra komplikationer, som - i vem detta befruktade ägg ska implanteras; surrogatmoderskap är inte tillåtet, vad gäller obefruktade ägg så kan celldelningen inte stoppas och återupptas om inte ägget redan är befruktat.

Man omöjliggör alltså för den som biologiskt sett KAN få barn, att faktiskt _få_ barn, och jag har väldigt svårt att förstå varför. För f>m är väl i så fall det mest logiska att man helt enkelt låter äggstockar och livmoder vara kvar, och låter henne/honom besluta om hen vill bli gravid eller inte. För m/f som vill genomgå operationen så är det "bara" till att låta frysa ner sperman tills han vill använda den.
När och om, det har varken jag eller någon annan förutom individen själv med att göra.

f>m skulle därför kanske på ett tidigt stadium kunna få stöd, juridisk rätt att vara det man känner att man är, och landa i sin roll som man, utan att på ett tidigt stadium behöva fatta livsavgörande beslut som man kanske inte ens är mogen för.

Det behöver alltså inte vara svårare än så, eller mer upprörande; för övrigt tycker jag att det var en strålande artikel, Amanda Brihed!

Permalänk | Anmäl #12 Marina Andersson, 2012-01-15, 12:35

tillägg; angående befruktade/obefruktade ägg och återupptagen celldelning; rätta mig gärna om jag har fel, ngn som är mer insatt. När jag skrev mitt exjobb om surrogatmoderskap, tyckte jag att det stod så i ett utlåtande från SMER.

Permalänk | Anmäl #13 Marina Andersson, 2012-01-15, 12:39

Kommentarerna visar på en skrämmande okunskap. Tack Amanda för att du orkar driva frågan.

Permalänk | Anmäl #14 Camilla Grepe, 2012-01-15, 12:50

#12 förlåt mitt inlägg kanske blev onödigt oseriöst. Vad jag menar är att det där att byta kön på pappret är inte så simpelt som att byta en flagga så är allt frid och fröjd. Jag är för en könsneutral lagstiftning och i en sådan skulle ett könsbyte faktiskt vara mycket mindre dramatiskt ur ett juridiskt perspektiv.

Angående kravet att sterilisera sig så har jag ingen stark uppfattning, men är väl intuitivt skeptisk till kravet då det sällan blir bra när politiken ska bestämma över individen i svåra beslut.

Permalänk | Anmäl #15 Stefan Stjernelund, 2012-01-15, 15:56

Den riktigt förfärliga ojämlikkhet och orättvisa som ingen uppmärksammat eller vågat ta i är det faktum att MANNEN TVINGAS sterilisera sig för att bli kvinna oavsett lagskrivning, annars funkar inte operationen vare sig fysiskt eller hormonellt, samtidigt som KVINNAN om lagen ändras kan VÄLJA om hon vill vara man helt och fullt eller man-kvinna både-och.

Permalänk | Anmäl #16 sören holdar, 2012-01-15, 19:09

Camilla Grepe

Eftersom alla andra är så okunniga, skulle Du kanske kunna upplysa oss okunniga, så vi vet vad Du talar om. För än så länge har vi en artikelförfattare som påstår att hon blivit tvångssteriliserad så där bara, utan att veta det, och en Camilla, som säger att vi är okunniga

Som motvikt till detta skulle faktiskt verkliga uppgifter som är verifierbara, tjäna saken mer än invektiv..

Permalänk | Anmäl #17 Kristian Grönqvist, 2012-01-15, 19:51

I denna sak håller jag med #17 Grönqvist helt och fullt. Vi läser en form av (dogmatisk och bombastisk) domedagspredikan och förstår att artikelförfattaren milt uttryckt är upprörd, men i övrigt intet utöver vad vi redan vet om gällande lagar och fysiska fakta - från andra källor

Permalänk | Anmäl #18 sören holdar, 2012-01-15, 22:34

Mycket bra skrivet, Amanda! För mig är det obegripligt att någon ens kan komma på idén att vi ska fortsätta bedriva någonting så primitivt och omänskligt som tvångssterilisering. Det hör hemma i historien tillsammans med häxbränningar och lobotomi.

Till er kommentatorer som insisterar på att tvångssterilisering bör fortgå undrar jag om det inte är dags att ta tag i frågan om vad det egentligen är som gör att nu riktar er aggressivitet mot transpersoner. För det är ett uttryck för aggressivitet och rädsla att vilja tvångssterilisera andra människor. Något att fundera på.

Kram!

Permalänk | Anmäl #19 Svante Helmbæk Tirén, 2012-01-17, 16:32