Orimligt att religiösa får kränka andras rättigheter

Jag kan inte göra annat än att hålla med skribenten. I och med islams stora intåg i Sverige har vi hamnat i situationer där vi av snällhet biter oss själva i svansen. För eftergifter till muslimska krav är i grunden ett slags paternalism, ett slags nedlåtande rasism där muslimers krav bejakas på samma sätt som man låter griniga barn få sin vilja igenom för att få en lugn stund ett tag.

Men barn växer upp och kommer till insikt. Muslimer är redan vuxna och förtjänar att behandlas som vuxna redan från starten. Annars inträder det fenomen som vi redan nu ser tecken på, nämligen att kraven hela tiden eskalerar och blir ett problem. För det är svårt att retirera när man insett att vissa eftergifter nog inte var så genomtänkta. Vi får stridigheter och sammanhållningen i samhället drabbas. Makthavarna har skapat ett problem som jag tror de inte mäktar med att hantera.

Genom att göra avsteg från grundlagar och försvara snällismen genom att skylla på religionsfriheten inser vi alla att det snart nog är dags att ifråga religionsfrihetslagen så som den lagen ser ut idag. För det var nog aldrig tanken att den skulle användas för att inskränka i icke-religiösa människors liv på det sätt som sker idag.

I och med kopimisternas insteg blir frågan akut. Ska kopimisterna undantas från fildelningslagar för att fildelning ingår i deras religion? Ja, nu blir läget verkligt skarpt. Och synnerligen intressant. Det är omvälvande tider vi lever i.

Jag sökte på nätet och fanns en intressant avhandling som blev publicerad under hösten 2011, med sökmeningen i Google; kulturella konflikter i skolan och då kom avhandlingen vars titel är; Den förhandlade makten. Kulturella värdekonflikter i den svenska skolan och författaren är Fredrik Sjögren. Länk:
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/26677/1/gupea_2077_26677_1.pdf

Inom den svenska skolan finns det ett starkt likabehandlingsideal (sidan 142) som innebär att både pojkar och flickor ska behandlas lika, skolan har en fostrande roll som innebär att samhällets normer och värderingar ska läras ut till eleverna och ska mot arbeta diskrimminering t.ex. diskrimminering mot kön. Det tas upp om pojken med kepsen kan få tillsägelse av läraren att ta av sig kepsen för att läraren vill ha ordning och lugn i klassrummet och att i skolan finns det ett förbud mot huvudbonad i klassrummet. Det tas upp att det finns även förbud mot nazistiska symboler. Däremot kan det uppstå ett dilemma för läraren att säga till flickan med slöja, hon blir inte tillsagd att ta av sig slöjan och en lärare beskrev att de övriga eleverna som inte är religiösa kan rygga tillbaka.

Min personliga tolkning är att muslimers tolkning av religionsfrihet är tvång till religion för att de tvingar folk att förhålla sig till islam och deras sederbruk samt tvingar det svenska samhällets intuitioner såsom skolan att från gå de grundläggande demokratiska värderingar som ligger till grund för ett demokratiskt samhälle. Det verkliga ”rätta” tolkningen av artikel 18 i mänskliga rättigheter som berör religionsfriheten är att religionsfriheten bygger på tanken om att stat och religion är frånskild och är en privat angelägenhet (hämtad argument från Professor Ove Bring i Folkrättshistoria vars bok om mänskliga rättigheters historia kom ut under sommaren 2011).

Jag håller med kommentar #1; artikeln belyser en viktig punkt i Sverige idag, och det är att de decennier av sekularisering som vi har gått igenom riskerar att tillintesgöras, eller åtminstone gå baklänges ett tag. Det enda sättet att bevara demokrati är att stå upp för den när den hotas, och samma gäller sekularisering, och även saker såsom yttrandefrihet. Att plötsligt ge vika och gå ifrån 1-lag-gäller-för-alla och gå åt ett samhälle där det som försigår i någons huvud (eller: i föräldrarnas huvud) ska ändra vilka lagar och regler eller tolkningar som gäller, det är INTE ett samhälle som är värt att sträva efter. Då blir det ett "vi och dom"-samhälle. Om vi inte redan är där idag.

Ett möjligt konkret steg är att ta bort referenser till konceptet "religionsfrihet" i lagar och texter, då allt det positiva vi är ute efter ändå ingår i koncepten yttrandefrihet, åsikts/tankefrihet, mötesfrihet, osv. Kanske. Jag vet inte vilken väg som i praktiken är bäst att gå kortsiktigt sett. Den andra vägen är alltså att ha kvar konceptet religionsfrihet, och låta allt vara religioner som vill vara det (pastafarianism, islam, scientologi, kopimism osv), men att mer hårt hålla på det sekulärt samhällets värden, att religion är något man har privat och att konceptet religionsfrihet mest är något vi har kvar på pappret för att inte få skäll från FN eller EU.

På längre sikt bör det separata konceptet religionsfrihet tas bort, dock. Men det är bäst om detta sker gemensamt med andra länder i EU och sedan FN.

#1 och #4; Två mycket läsvärda och tänkvärda kommentarer. Religionsfrihet är ett problematiskt begrepp som är mycket kontroversiellt och som skapar tolkningsproblem. Håller med om att ordet religionsfrihet borde inte förkomma i lagtexter. Det räcker med de lagar som vi har om yttrandefrihet etc. Varför skall man ha exklusiva rättigheter bara för att man tillhör en viss religion?

En längre tid har jag trott att jag var ensam om att reagera mot religionernas särställning och makt. Det är oerhört skönt att se att så inte är fallet.

I dagsläget är det ju många som, inte helt utan anledning, oroar sig för islams frammarsch i samhället. Jag uppfattar det som att långtifrån lika många ser att olika former av kristna samfund flyttar fram sina positioner.

Jag tror att ett problem för oss som inte vill bli styrda av religiösa fanatiker är att vi är betydligt sämre organiserade än de religiösa samfunden.

Jag uppfattar det som att samtliga politiska partier bryr sig mer om de relativt få högröstade religiösa fanatikerna än om oss betydligt fler tysta religiöst ointresserade.

Jag vill inte vara den som är den, men artikelförfattaren har helt misstolkat vad religionsfrihet är. Den som bemödar sig med en enkel googling kan läsa vad som egentligen avses och då står det löjligt klart att det tjafsas mot en halmdocka.

Religionsfriheten innebär inte att religion eller religiösa ska erkännas en särställning, den medger ingen som helst rätt till fysiska övergrepp på andra (exempelvis barn), eller någon gräddfil. Religionsfriheten är en frihet definierad på individnivå som ger alla människor rätt att själva välja (och byta) sin uppfattning om världen samt att utöva och praktisera sin religion så länge detta INTE inskränker på andras säkerhet eller står i strid med andra lagar. Det är en viktig frihet som bör finnas i varje demokrati. Detta därför att religiös förföljelse historiskt har varit vanligt. Än idag dödas många på grund av sin religiösa tillhörighet. Lagen är viktig bland annat för att motverka att någon viss uppfattning ges en särställning eller att någon viss uppfattning förbjuds.

Sen är många av exemplen som tas upp intressanta.

- Green anser jag inte trampade över någon gräns för han kritiserade homosexualitet, och inte gruppen homosexuella. Han borde skyddas av yttrandefriheten. Man måste kunna skilja på fenomen och grupp.

- Omskärelse är också spännande eftersom detta tydligt inte har med religionsfrihet att göra. Varför skulle det annars behövas en speciallag? Religionsfriheten motsäger snarare lagen om omskärelse, åtminstone såsom jag tolkar det. Omskärelse kan hur som helst inte motiveras av religionsfrihet, utan är snarare en produkt av en kulturrelativistisk hållning, en strävan efter "mångkulturen".

- Slöjdebatten är riktigt svår och sammansatt av flera separata diskussioner. Det har egentligen inte så mycket med religionsfrihet att göra. Religionsfriheten skyddar inte slöjan egentligen. Det är snarare friheten att klä sig hur man vill (inom rimliga gränser) som är intressant att diskutera. De små flickorna som tvingas bära slöja är inte två år heller. Slöjan rekommenderas av koranen först vid 9 års ålder. Vid den åldern bör barnet ha nått mognaden att själv välja varför religionsfriheten snarare befäster barnets rätt att välja än föräldrarnas rätt. Frågan är då hur man vet om barnet eller föräldern valt. Antagligen kommer man aldrig veta det. Däremot medger inte religionsfriheten särbehandling av något visst plagg. Är det förbud mot huvudbonader i klassrummet ska detta gälla. Är det hindrande för gymnastiken så ska självklart slöjan inte bäras. Dessa märkligheter kommer sig av en övertolkning av religionsfriheten. Religionsfriheten skyddar bara kärnan av praktiserandet, inte plagg.

- Kopimismen kommer aldrig någonsin att lyckas få det till att de har rätt att bryta lagar för sin religion enl religionsfriheten. Igen, religionsfriheten medger enbart praktiserandet om det inte är i strid med annan lagstiftning.

Men för att återvända till religionsfriheten så ska den självklart finnas kvar, men man bör kanske vara tydligare med vad den gäller och inte gäller. Religionsfriheten omfattar idag inte bara religioner utan även sekulära livsåskådningar, vilket i och för sig bara är ett annat namn på religioner. Kanske bör man ändra namnet på den till "livsåskådningsfrihet" dessutom för att tydliggöra att den omfattar även personer som inte tror på någon gud.

#9 Johannes Westlund,

Jag läser det du skriver, men förstår inte riktigt hur du tänker. Om du har tid, kommentera gärna.

"Religionsfriheten är en frihet definierad på individnivå som ger alla människor rätt att själva välja (och byta) sin uppfattning om världen"

Det är en mycket viktig frihet/rättighet att kunna välja och byta sin uppfattning om världen, och det är väl typiskt sådant som åsikts- och tankefrihet i övrigt räcker till. Vad är det för uppfattning om världen som inte kan ingå här, som kräver en extra frihet? Handlar det om t ex övernaturliga fenomen? Dessa ingår väl i åsiktsfrihet. Handlar det om att tro att vissa människor på grund av deras handlingar eller åsikter (t ex icke-tro) skall brinna i ett helvete? Dessa saker ingår väl också i åsiktsfrihet.

"samt att utöva och praktisera sin religion så länge detta INTE inskränker på andras säkerhet eller står i strid med andra lagar."

Så länge det inte står i strid med andra lagar. Ja. Det här säger sig självt. Vi har "de andra" lagarna för saker som vi inte vill att medborgare skall göra (t ex mord, hot, stöld, förtal osv), och varför dessa lagar inte skulle räcka behöver isåfall klargöras.

"Det är en viktig frihet som bör finnas i varje demokrati. Detta därför att religiös förföljelse historiskt har varit vanligt."

Världen kanske mognar sakteliga, och inte är lika brutal som förrut? Sverige är inte Pakistan. Och risken för att brott utförs mot religiösa är nog lika stor med och utan religionsfrihet inskriven i lagar. Som jag skrev i en tidigare kommentar, jag är inte säker själv på om det är bäst att ta bort begreppet religionsfrihet rakt av idag, eller om det är bättre att göra det sakteliga över tid. Ingen vill upprepa historiska misstag, men den typen av religiös förföljelse som har hänt historiskt lär knappast bli vanligare i ett mer sekulärt samhälle om folk håller sin religion skild från staten och övriga gemensamma institutioner (skolan osv).

"Än idag dödas många på grund av sin religiösa tillhörighet."

De få som blir mördade i Sverige på grund av sin religiösa tillhörighet hade kanske blivit det oavsett om begreppet religionsfrihet hade varit del av lagtexter eller ej? Och, det här är viktigt, i Sverige om någon blir mördrad så skall samma lag gälla oavsett vem som mördade vem. Straffet skall inte reduceras t ex för att det var en muslim som dödade en exmuslim eller någon som talade illa om deras gud. Folk frågar sig naturligt frågan "Varför?" vid hemska mord och liknande, och då är det okej att nämna religion som en förklaring. Men den förklaringen får aldrig i ett sekulärt samhälle vara något som påverkar lagen eller tolkningen av den.

"Lagen är viktig bland annat för att motverka att någon viss uppfattning ges en särställning"

Så om du jämför a) ett samhälle med övriga demokratiska friheter, skyldigheter och lagar med b) ett samhälle som dessutom har religionsfrihet uttryckligen i sina lagar, innebär inte det att någonting ges "en särställning"? Nämligen religioner?

"eller att någon viss uppfattning förbjuds."

Uppfattningar är åsikter, tankar, och saker man yttrar. I organiserad form handlar det även om möten med andra individer. Dessa är INTE förbjudna i en fungerande demokrati, även när man har tagit bort den överflödiga religionsfriheten.

PS. Det första jag läste om att få bort begreppet religionsfrihet var något som någon från Humanisterna hade skrivit, om jag minns rätt. Min reaktion var först Nej, det är inte läge ännu för att i praktiken skulle borttagandet kunna uppfattas fel. Det skulle kunna uppfattas som att Sverige är emot religiösas rättigheter. (Som en rubrik i en tidningsartikel "Sverige tar bort religionsfriheten" men få läser detaljerna i artikeln som förklarar varför och att alla grundläggande demokratiska rättigheter ändå finns kvar.) Ju mer jag har funderat på det desto rimligare känns det dock att ta bort begreppet, och övriga lagar och friheter räcker i ett sekulärt samhälle. Den största frågan är hur lång tid det skall ta. 1 år? 5 år? 50 år?

Frågan har inget med religion att göra utan bara med vissa invandrargruppers ambition att särskilja sig från andra folkgrupper.

Att regeringen inbillar sig att det går att integrera dessa människor tyder på en sanslös naivitet och en defekt kognitiv förmåga .

De vill ju inte integreras. Hur kan man missa signalerna?

Den självklarar lösningen på problemet är givetvis att alla som inte vill bli en del av det svenska samhället flyttar till något land som passar bättre så snart det bara är möjligt.

Det vore att hjälpa dessa människor till ett så bra liv som möjligt.

#10 Anders K: Du verkar vara dåligt påläst. Det finns ingenting som heter "åsiktsfrihet" i regeringsformen. Det närmsta jag kommer till detta är "opinionsfrihet" av vilken religionsfriheten är en delmängd. Religion ska också tolkas i ett vidare begrepp än vad många verkar göra. Det rör sig snarare om livsåskådningar och självklart bland annat så kallade sekulära världsuppfattningar. Ibland anförs att religion enbart är det som innefattar övernaturligheter, men i religionsfriheten skyddas alltså exempelvis även humanismen. Det är faktiskt genom religionsfriheten som blev lag på 50-talet som humanismen blev möjlig. Först då kunde man kräva att gå ur Svenska Kyrkan ovillkorligen. Religionsfriheten är viktig därför att den skyddar rätten att ha en livsåskådning och utöva denna. Den hindrar aktivt någon religion att anses som viktigare än någon annan. Alternativet till religionsfrihet är att det inte finns någon religionsfrihet vilket betyder att folket av tvång måste tillhöra någon livsåskådning. Den exakta lydelsen kan diskuteras, men principiellt är begreppet och lagen viktig för att tillförsäkra varje människa rätten och friheten att välja sin egen livsåskådning, något som absolut inte är en självklarhet i andra delar av världen.

Underbart skrivet!! :)