Sverige måste öka sitt internationella truppbidrag

Resultat, samordning och effektivitet är honnörsord när regeringen talar om svensk omvärldspolitik, och särskilt när man talar om utvecklingspolitiken. Sverige är en aktiv och progressiv kraft i det globala arbetet för utveckling och mänskliga rättigheter. Däremot saknas en satsning på svenska säkerhetsinsatser som kan bidra till att stärka effektiviteten i det omfattande biståndet.

Sveriges deltagande i FN-ledda fredsfrämjande insatser har sjunkit stadigt sedan mitten av 1990-talet. Av de omkring 95 000 uniformerade personer som ingår FN:s fredsfrämjande insatser kommer i dag rekordlåga 23 från Sverige.

Den svenska utlandsstyrkan består av totalt 700 personer. Försvarsminister Sten Tolgfors vill vänta med nya åtaganden tills den svenska Afghanistan-insatsen har avslutats 2014. Det är en alltför försiktig hållning. Sverige bör hjälpa till där behoven finns. Situationen i Afrika och utvecklingen i arabvärlden visar nödvändigheten att stå redo nästa gång som FN kallar. Ändå har regeringen avböjt förfrågningar om truppbidrag till FN, senast till Sydsudan.

I Afrika söder om Sahara är bristen på samordning i omvärldspolitiken särskilt tydlig. Dit kanaliseras den största andelen av det svenska biståndet. Samtidigt har Sverige i stort sett upphört att bidra till den fredsfrämjande verksamhet i FN:s regi som är en förutsättning för säkerhet i världens mest konfliktdrabbade region. Grundläggande säkerhet är i sin tur en förutsättning för utveckling.

Nio år har gått sedan riksdagen ställde sig bakom en gemensam politik för global utveckling, PGU. Avsikten var att samtliga politikområden – bland annat försvars-, utrikes- och handelspolitiken – skulle bidra till att förverkliga de övergripande målen för svensk utrikespolitik, som demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Ledamöterna i utrikes- och försvarsutskotten i Sveriges riksdag får i dagarna FN-förbundets rapport ”Säkerheten och biståndet”. Där kan de läsa om hur Sveriges fredsinsatser har förändrats genom åren och hur säkerhets- och utvecklingspolitik hänger samman. Vi argumenterar också för att svenskt truppbidrag till FN ger bättre utdelning än bidrag uteslutande till Nato- och EU-ledda insatser. FN har bredd, erfarenhet och en helhetssyn som är tydligare än hos andra aktörer.

I hela Afrika bidrar Europas länder med mindre än 2 procent av personalen i FN:s fredsarbete. Att Sverige uteblir från FN-ledda fredsinsatser innebär dessutom att vi förlorar inflytande och höga poster i FN-systemet.

Att öka den svenska utlandsstyrkan till 2 000 personer och att avsätta hälften till FN-ledda fredsinsatser skulle höja kvaliteten i svensk omvärldspolitik och vara till nytta för världens mest behövande. Relationen mellan säkerhet och utveckling borde i högre grad avspeglas även i den svenska försvarsdebatten och under Folk och Försvars Rikskonferens.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42247

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Både i Afghanistan och Libyen stödde Sverige anfallande och ockuperande styrkor på falska grunder. Kan detta kallas fredsfrämjande insatser?

Permalänk | Anmäl #2 Johan Delorean, 2012-01-13, 19:38

Vem skall betala?

jag kan rekommendera officersförbundets hemsida.

"Rapport: Finansiera försvaret eller skär ned.

Var beredd att öka försvarets budget med över åtta miljarder, eller skär ned sex miljarder. Det är slutsatsen i den rapport som Officersförbundet presenterar idag. (2012-01-11) "

http://www.officersforbundet.se/portal/page/portal/material/Nyhetsarkiv/...

Permalänk | Anmäl #3 Michael Jönsson, 2012-01-13, 20:07

Rätta mig gärna om jag har fel, men visst finns det fler väktare och ordningsvakter i Sverige än soldater nu för tiden?! Så det blir väl ett gäng lönnfeta gubbar vi får skicka för att försvara Sveriges intressen i centralafrika med fler platser vitala för vår säkerhet.

Permalänk | Anmäl #4 Hedda Sandström, 2012-01-13, 21:11

Sverige bör gå ur överstatliga och totalt odemokratiska organisationer som FN och definitivt inte deltaga i deras folkmord och maktövertaganden i andra länder. Vi bör ha en svensk försvarsmakt för att för att försvara Sverige och svenska folket, inte bedriva statskupper i andra länder för att stjäla deras naturresurser som numera tycks vara huvudagendan för bland annat FN.

Permalänk | Anmäl #5 Mikael Forsberg, 2012-01-14, 02:56

Med Sveriges bidrag till anfallskriget mot Libyen i färskt minne, säger jag bara: Gud vare mig nådig!

Permalänk | Anmäl #6 Christer Andersson, 2012-01-14, 10:50

Mer dumheter, vi har inget försvar hemma men långt bort i stan ska vi skicka folk. Titta på Afghanistan en opium produktion som ökat flera hundra procent sen ockupationen och ett inbördeskrig mot väst satrapen Kharzai med kontakter inom knarkhandeln och flera krigsherrar i regeringen mot religösa fanatiker och säkerligen också vanligt folk som bara vill få bort utländsk trupp från deras land med andra ord en helt naturlig önskan.

Hela bytet av inriktningen har varit ett fiasko de ändlösa krigen visar det och istället för mer dumheter bör vi avstå från demlika många år.

Permalänk | Anmäl #7 Tor, 2012-01-15, 12:31