Det finns ingen kulturvänsterelit

Vänsterns vurm för vår generösa invandring och sen för en ekonomisk jämställdhet förbryllar.
Är det enbart väljarbasen som de vårdar?
Eller är det en godhet som de vill demonstrera och visa upp-som Niklas hävdar.
I så fall tycks de ha fått konkurrens med en höger som även den tycker att vi behöver fler som kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Men de vill väl ha lägre löner och fler som kan utföra enkla tjänster?
Men vi som tvivlar på dessa lösningar av världens problem-vart skall vi vända oss-SD?

I överlag en intressant iaktagelse av uppenbara förändringar i vänsterpolitiken sedan 1989 då man kan konstatera att den kulturella och filosofiska vänsterhegenomin började tappa mark.
1. Det är helt korrekt att vänstern idag inte utmanat liberalismen ekonomiskt istället har vänstern från en materialistisk grund blivit mer idealistisk och pratar sakfrågor istället. Vänstern "tycker" numera - på bekvämt avstånd från t.e.x. vilda strejkrörelsen på 70-talet eller kämpande arbetarkollektiv idag för den delen.
2. Vänsterns kulturella satsning, med bas i Frankfurstskolan och i -68 vågen är erkänt ersatt idag som en opposition mot det rådande normerna. Idag är det invandringskritiker som innehar den positionen. En del av -68 generationens kamper blev dock integrerade i det moderna liberala samhället, klassfrågorna däremot (marxismens grund), gjordes det dock avkall på.
3. Vänsterns kulturella miljö har därför i princip splittrats, precis som Niklas säger, i en delvis stor "mainstreamkulturvänster" som bara kan enas om vad de är EMOT, inte vad de är FÖR (som tidigare t.e.x. var arbetsrättsförändringar, bostadsbyggen etc). Men det har också lett till att i takt med subkulturernas skapande att det är där vänsterns mer "riktiga" kulturella uttryck tar form - bland arbetarkids med försmak för rock, graffiti m.m. Sådant sker långt från DN's debattsidor och är något en påstådd "vänsterelit" knappast kan kontrollera utan är något utövarna själva har makten över. Där kan man finna, om man ska använda begreppet rätt, arbetarklasskultur idag.
4. Vänsters kulturella miljö förändrades i grunden i takt med att den dominerats av klassmiljöeer som inte är i grunden proletära. I takt med att dessa personer kom in i finsalongerna förändrades också arbetarrörelsens och vänsterns kulturella uttryck. Hur många arbetarförfattare finns idag? Hur många ABF lokaler engagerar ungdomar i skapande? Hur många kurser i skrivande och kreativt skapande sker på arbetsplatserna? Nada. Vänstern har gått från levande kultur, till död, tyckande kultur. Efter Sara Lidmans "Gruva" har det varit tyst kring t.e.x. arbetsplatsrepotage som fått större spridning (På senaste har dock oberoende aktörer från vänsterpartier och organisationer gjort saker själv som "Vi ska inte skriva någon jävla bok!" om volvoarbetare och "Hopsnackat" om hur arbetare idag samarbetar på jobbet).
5. Med sådana förändringar. Att vänsterns finkammade kulturarbetare utåt förändrats från ideologiskt drivna personer som vågat ta fighten till att bli en tyckarklubb som vägrat updaterat sig om dagsläget med få exempel på nytänkande har gjort dem lika främmande för den vanliga arbetaren på golvet som Svenska Hollywoodfruar framställs.Bara ordet "Vänsterkultur" avslöjar i sig självt att den distansierat sig från sina egna rötter, Arbetarkulturen i ett litet "finare" epitet. Ska vi få en vettig Arbetarkultur däremot, så måste det bli en vettig Arbetarrörelse igen. Sen kanske vi kan ge utrymma till någon tyckare från Södermalm att uppröra sig åt någon skitfråga. Tills dess så ligger bollen kring "vänsterkultur" helt och hållet till oss som är pisströtta på dess klyschor och inneboende KDU moralism och hellre beskriver och försöker förklara vår egen vardag, på oss som lirar i band, skriver noveller, ritar på jobbet, målar graffiti och lever i skuggan av de fisförnäma "kutlurella" människorna som sedan länge låst dörren och försöker glömma oss för att vi svär, spottar, snusar, är skitiga, knullar och super som svin i försöken att glömma vår samtids förutsättningar. Så, akta er för proletärkulturen. I dagens samhälle ahr vi verktygen att profilera oss själva utan proffstyckare.

Ytligt sett så har Ekdahl sina poänger.
Men att avfärda Ohlssons 3-sidiga ressumé är att göra det enkelt för sig.
Det främsta beviset är reaktionerna... & då har Ekdahl bevisligen fel.
När dessutom den främst hyllade kulturvänsterplakatbäraren Sven Wolter tar till sitt "von oben" vänsterperspektiv i genmäle, så visste Ohlsson vart högerkroken tog - i solar plexus som menat.
Det handlar inte om "garderob" -komma ut stämplingar eller annat trivialt som Ekdahl & Wolter förfäktar.
Det handlar om vänsterns unkna positioneringar i sin värderingsfilosofi.

Det ytterligt patetiska är att plakatvänsterns företrädare har samtliga företrädare som höginkomstttagare.
Sven Wolter, Michael Wiehe, Jan Guiljou & andra linslusar har inte försumbara gager som sina meriter.
Därför blir det dubbelt patetiskt när Wolter & Co. bröstar upp sig.

Däremot finns det en nymornad revanch i politiken med Jonas Sjöstedts garde:
Den moderna intellektuella vänstern, som klarar av att diskutera fördelningsfrågor på de planhalvor borgerligheten valt att befinna sig på.

Betongsossar & den "gamla" plakatvänstern är passé & det affektueras av Ohlssons analys - vilket behöver påminnas om.
Dessa "gamla" plakatvänstermänniskor har ju trots alt ockuperat celibritetsläktaren för att bedöma politiska matcher.

Nu är det förhoppningsvis enbart Göran Greider & Lotta Gröning som tillsammans med Jonas Sjöstedt som klarar av att bära ut pensionärerna Wolter & Co.

"Det som verkligen eggar folks sinnen på 2000-talet är invandring och mångkultur."

Japp, Niklas Ekdal, och idag är det en solid kulturelit som försvarar massinvandringen och enklaviseringen på ledar- och kultursidorna och en folklig opposition som motsätter sig överhetens påbud i kommentarsfälten på internet.

Och i centrum finns NewsMill.

Jo hela det partipolitiska fältet har flyttat åt höger - särskilt genom SN:s idoga och miljardunderstödda opinionsbildning.

Men frågan är fortfarande om det är bra. Närmare bestämt:

Är privata skolor bättre än offentliga?

Är privata sjukhus bättre än offentliga?

Är en avreglerade järnväg bättre än en statlig?

Är en avreglerad elmarknad bättre än en reglerad?

Är Euro bättre än krona?

Jag är ju inte alls imponerad av privatiseringarnas effekter hittills. Enligt Ekdal ska vi glömma bort det där och låtsas att kejsaren har kläder på sig.

Niklas, och även Ohlsson, har ju rätt i sin analys av medelklassvänstern. Problemet är ju att de vill befästa medelklassvänsterns bild av vad politik är(en åsikt som vilken annan smaksak som helst). Även om han nämner konflikten mellan arbete och kapital så decimerar han den till samma nivå som tjafset mellan generationerna. Det kapitalistiska samhällets mest inneboende konflikt (Alltså moderna civilisationens) decimeras till vilken liten småkonflikt som helst, som inte har särskilt mycket verkligt innehåll utan egentligen handlar om olika tycke och smak.

Det värsta är ju att Niklas och Ohlsson genomgående fått rätt vad gäller "kulturvänstern" när de hasplat ur sig sina svar. Begrepp som "moral", "empati" och "värderingar" har det haglat av men att en socialistisk övertygelse för arbetarklassen faktiskt handlar om självbevarelsedrift och att tjäna sina egna syften(på samma sätt som överklassen jobbar för sina) är det inte en kotte som begripit eller nämnt. Jag har liksom inte min politiska tillhörighet för att Wallenberg har en ful mössa, utan för att Wallenbergs rikedom bygger på att jag och flertalet andra ska vara fattiga.

Glöm inte att, genom att befinna sig i denna elit innebär makt och företräde för att försvara en position i arbetslivet, som en klubb som göder varandra och kan få upp sina löner om man själv kallar sig och sätter på sig titlar, så som "intellektuell" och med detta, ger man sig själv legitimitet att få löner, man aldrig annars få i arbetslivet. Det handlar om en marknad och en profilering mot denna marknad.

Det handlar om allt detta, man ska titta på det praktiska och inte minst det ekonomiska för att avslöja makteliter, folkliga figurer som är höginkomsttagare, men som säger sig försvara de svaga i samhället, bra och säljande slogan, som ger möjlighet att tjäna ännu mer pengar.

#6 Stellan Elebro,

"Jag har liksom inte min politiska tillhörighet för att Wallenberg har en ful mössa, utan för att Wallenbergs rikedom bygger på att jag och flertalet andra ska vara fattiga."

Åh, det svider. Det svider för att du inte kan inse att Wallenberg varit ambitiösare än du varit, smartare och därför sett till sitt hus bättre. Du är avundsjuk.

Hade du agerat i ett ursprungssamhälle bland indianfolk där en man har kraft att jaga mat till åtta personer per dag så hade väl din kraft räckt till fyra och Wallenberg hade jagat ihop till tolv och så hade du suttit där i Amazonas och grämt dig över dina tillkortakommanden och varit avundsjuk på Wallenbergs jaktförmåga.
Life sucks!

Jodå den finns, men den har rasat ihop. Ibland vet den det inte själv. Skrev om det härförliden på min eminenta blogg, har som du Niklas varit inne i huset DN och dessutom jobbat med den fantastiska kulturen:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2012/01/sven-wollter-ar-sa-snall.html

Bravo, bra observation Kristian!

"Panik har utbrutit på landets kultursidor efter Bengt Ohlssons tresidiga uppgörelse med kulturvänstern"
Helt sant men varför? Hans grund är anekdoter från middagsbord tillsammans med (fd?)vänner och Kulturslussens upprop mot liggande förslag. Han är trött och irriterad. Som drapa är det en tunn soppa. Läs Wolgers inlägg nedan
http://www.aftonbladet.se/kultur/article14193098.ab
Förvånande att ingen ser kopplingen till Bengans fördjupning i idolen Cummings liv och ställningstagande mot kulturvänstern(=liberaler) i USA.

6 elebro 8 lundqvist,
ni tycks stå på samma sida egentligen. I just denna debatt. Å ena sidan utnyttjande, avundsjuka, egna syften ,direkta konfliktfaktorer. Å andra: "moral", "empati" och "värderingar", betydligt mer indirekt och icke-drivande.

Om nu Ekdal konstaterar att Panik utbrutit och därefter knåpar ihop en text på temat får man väl utgå ifrån att han är en av dem som känner sig drabbad. Lätt att förstå för den som följt denna skribents vandring in i dimman. Nu finns tydligen inget kulturvänster längre. Nähä. Och om den finns så liknar den oppositionen i Syrien. Jahaja. Och inte finns det något höger och vänster längre. Ehh? Och om Bengt Ohlssons fejden antyder något sådant är den bara undantaget som bekräftade regeln. Verkligen!

Mede- och kulturvänstern är i högsta grad välmående, så pass som man bara kan bli genom att frikoppla sig från verkligheten. Och den är fortfarande full av sitt självutnämnda godhetsmonopol.

Ekdal var en av anledningarna till att jag slutade läsa DN. Det idemässiga vinglandet och otydligheten gjorde det omöjligt att förstå vilken position han och tidningen intog. Eller är artikeln menad att vara ironisk. Jag ser att man ska milla på Slussen. Kul.

, . "Vilken amatörpsykolog som helst kan se att många känner sig träffade, men egentligen handlar det om något djupare än personliga åsiktsprofiler". Fel, det här är i högsta grad idéer utgående från olika personligheters särdrag. Och djupare än så blir det inte. " Begreppen vänster och höger förvirrar mer än de förklarar. Ohlsson-fejden är undantaget som bekräftar regeln; den sista striden kring förlegade ideologiska identiteter.

Bengt Ohlsson gjorde en snitsig dribbling. De som känner sig träffade klampar på högstämda och pretentiösa med sedvanligt , kan man kalla det för,"kulturvänstermaner". Många säger sig vara socialister, kämpar för arbetarklassen men har aldrig utfört ett vanligt arbete i hela sitt liv. Vet att berätta hur vi andra ska leva. Märkligt.

Det stämmer att politiken har mist sina forna poler, eller är det bara det vi ska tro?
#2. Det ligger mycket i det du skriver, men vad är en arbetare idag? En högavlönad hantverkare som bor i villa och kör SUV.
#5. Hur svarar S på dina frågor?

"Bengt Ohlsson gör en kulturgärning som heter duga när han sprättar upp detta slentriantänkande."

Han gör en annan väsentlig sak också. Han illustrerar hur utsvultna mediekonsumenter måste vara på ideologiska debatter. Så till den grad att både medieproducenter och mediekonsumenter lämnat alla krav på logik och saklighet. Det är som en emotionell fördämning släpps loss. Ingen annan än Bengt Ohlsson eller annan kändisförfattare skulle väl publiceras med ett sådant svammel på en ärevördig - men kanske lite desperat - kultursida som DN. Att människor är trötta på slentriankotterier och vänster - höger boxningar har väl för fan ingenting med Slussen och Stockholms framtida offentliga rum att göra?!
Bengan och hans nyblivna "höger"-kulturdebattörer anammar helt okritiskt ett förslag till vandalisering av en nedgången kulturmiljö. Fullständigt glömska av hur Hjalmar Mehrs sossevänster förstörde Klarakvarteren för inte så många decennier sedan är man stolta över att vara - inte så mycket nyfrälsta högerkulturarbetare - men mest av allt ANTI-VÄNSTER. Själva sakfrågan försvinner; vill säga i vilken grad är det nödvändigt att rasera för att renovera Slussen. Man bara hatar kulturvänstern för att den finns och dominerar det offentliga samtalet. Stackars Slussen ska förstöras enbart för att en "vänster"opinion vill bevara grundstrukturen. Det är inga klartänkta och modiga nya högerintellektuella som trumpetar denna gång.
Kulturvänstern å sin sida visar sig vara ordentligt kulturkonservativa den här gången. De vill rusta varsamt och inte förstöra en kulturmiljö och helt genial trafiklösning. Lite mer genomtänkt och långsiktigt onekligen.
Nämen fullt så här ytliga kan väl varken högern eller vänstern ha blivit trots idoga försök från både makthavande politiker och medier? Det måste ligga en symbolisk hund begraven någonstans där i stadsplanerarnas Slussenkartor? Vill man utplåna en historisk epok med ideologiska konnotationer? Välfärsstaten, folkhemmet och svensk social ingenjörskonst när den var som bäst. Allt det som höger-Alliansen i förljuget retoriskt avseende lagt beslag på ska ändå i sin förkroppsligade Slussenform definitivt köras över? På samma maktfullkomliga sätt som Klarakvarteren förstördes? Kan det finnas dessa outtalade associationer bakom det faktum att kulturarbetare från vänster och höger skriker som fan om vem som har tolkningsföreträde utan att någonsin riktigt kunna förklara vad det egentligen handlar om?

Jag tror att Bengt Ohlsson korrekt återger grundtonen hos kultureliten. Men denna elit har inte enbart uppfattningar om experimentteater. I ett antal sakområden har man i stort sett en enhetlig linje. How come?

Man är alltså:

-för multikulti (vilket innebär stöd för en extrem invandringspolitik),

- för "klimatet" (som t.ex. har inneburit stöd till etanol, som indirekt har tagit livet av några miljoner människor),

- mot kärnkraft (som faktiskt är det bästa för "klimatet"),

- för diverse populister varhelst de dyker upp,

- mot riskkapitalister (som genom att skära guld med täljknivar visar att den offentligt drivna verksamheterna är obotligt ineffektiva).

Jag ser inte detta som v'änster- eller högerfrågor. Det rör sig om frågor där man antingen sätter sig in i sakfrågorna eller flyter med i kulturdebattens mittfåra.

Göran Hägg påpekar i Retorik för vår tid att om någon säger något i stil med "Höger-vänster-debatten hör till det förgångna" så röstar han nästan alltid på Moderaterna.

Att sossarna gått till höger, är en helt annan sak. http://atgardslandet.se/2011/11/23/bidragsparti/

Att konstnärer, författare och artister tenderar att vara vänster är förstås sant. Jag som själv är vänster ser inget problem med det. Precis som jag antar att högern inte ser något problem med att så många ekonomer och poliser är höger.
Bengt Ohlsson karaktäristik av kulturvänsterns svagheter (med ett ord: champagnevänster, ungefär) är kanske träffande. Eller så träffar den mest en förutfattad mening folk har om kulturvänstern. Jag vet inte, jag har inte umgåtts i de kretsarna i någon högre grad. I alla fall, som Åsa Linderborg påpekar så korrekt, att säga det idag när det blåser högervind och högerregeringen visar tydligt att de vill avancera just på kulturområdet, är inget tecken på mod. Tvärtom, det är smart karriärism.

#8 "Åh, det svider. Det svider för att du inte kan inse att Wallenberg varit ambitiösare än du varit, smartare och därför sett till sitt hus bättre. Du är avundsjuk."
Eh, Wallenberg har fötts mångmiljardär. Sanslöst att du till och med tar det SÄMSTA tänkbara exemplet för att försvara kapitalisterna...

Det finns inga lämmeltåg!

Du skriver att vi måste tänka oss tillbaka till 1970 talet för att hitta en verklig strid mellan liberaler och socialister, när det gäller den ekonomiska politiken (Löntagarfonder etc). Men att striden har upphört, betyder väl inte att motsättningen har försvunnit? Det kan ju lika gärna vara så att de som talar, av egen vilja eller genom goda inkomster och höga räntekostnader, har hamnat på samma sida.
Liberaler har alltid haft en längtan till Herbert Tingstens avideologiserade, kamerala önskan; motsättningarna är inte större än att vi kan leva med dem.
Praktisk politik har sin utgångspunkt i samhällets funktion. Majoriteten väljer system och fyller det med önskat innehåll. Medborgarna betalar skatt för att det ska gå ihop. Olika intressen har sina sätt att manipuilera den ekonomiska matematiken. Socialdemokraterna på sin tid löste de återkommande minusposterna med höjda skatter och devalveringar. Idag är det krediterna som ska betala medborgarnas önskemål.
Kommunism fungerar inte, det vet vi. Men kapitalister och tillfredsställda liberaler, ska nog vänta med att utropa sig till segrare.

Kultur och vänstern har gått hand i hand länge. Vänstern anser att man ska använda sig av teater, konst, läsande, musik för att uppfostra människor. Vänstern tycks veta vad som är gott för andra Vi som bytt sida känner oss fria nu och kan strida för yttrandefrihet och egna val. Men visst är varje individ bojad, men ändå lite fri - väl? Kulturinstitutionerna är proppade med vänstern och sossar som såsar runt och väntar på mer statliga pengar, istället för driv, entreprenörskap och medmänsklighet. En god gärning är att ge sin kompis egna val, nya möjligheter. Slussen har ju fått orimliga propotioner. Kulturarbetarna som förr reste runt i Sovjetunionen höjer sina röster mot ombyggnaden. De bor där och de struntar i ombyggnader i förorterna. Kanske byggs det höga hus som skymmer utsikten i invandrartäta områden? Vackert ska allt vara, så länge vänstern bor på platserna. Men huruvida kulturvänstern är en elit ,det vet jag inte. De utgörs av ett somnigt kollektiv som rättar, vet bäst och undanhåller.