Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (90) Skriv

Försvarets rekrytering

Soldater reagerar på att Livgardet tar bort deras sängar.  Läs (22) Skriv

Vänsterns makt över kulturen

Madeleine Sjöstedt om Vänsterns makt över kulturen

Aftonbladet Kultur har fel om borgerlig kulturpolitik

Kulturborgarråd (FP): Man kanske inte ska bli allt för förvånad över Åsa Linderbergs utfall med tanke på hennes egen ideologiska hemvist. Men man undrar hur hon har kunnat undgå den renässans för folkbiblioteken som ägt rum utanför hennes egen farstukvist i Stockholm sedan alliansen tog över makten 2006. 


Om författaren

Madeleine Sjöstedt är kulturborgarråd i Stockholm (FP)

Texten är tidigare publicerad på hennes blogg

 

Sedan Bengt Ohlssons artikel i Dagens Nyheter (DN) om varför kulturskaparna måste vara vänster har inläggen i debatten om Kultursveriges ideologiska hemvist duggat tätt. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborgs var så klart snabb att ge sin helt och hållet förutsägbara syn på saken. Genom sina reflexer bekräftade hon Bengt Ohlssons tes.

En av Lindeborgs invändningar mot Ohlssons inlägg är att han ger sig på den vänster som är kulturens beskyddare: ”En tredjedel av landets folkbibliotek är visserligen hotade, försvarade endast av den vänster som Ohlsson nu bespottar.”

Man kanske inte ska bli allt för förvånad över Linderbergs utfall med tanke på hennes egen ideologiska hemvist. Men man undrar hur hon har kunnat undgå den renässans för folkbiblioteken som ägt rum utanför hennes egen farstukvist i Stockholm sedan alliansen tog över makten 2006 och Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken. Öppettiderna på folkbiblioteken har utökats för att förbättra stockholmarnas tillgänglighet. T-banebibliotek har öppnats vid Stureplan, i Högdalen och i Bredäng så att biblioteken ska finnas där stockholmarna rör sig.

Budgetmässigt har biblioteken sedan valsegern 2006 fram till 2010 fått cirka 55 miljoner kronor i ökade anslag, eller räknat i procent en ökning om 25 procent. Tvärtemot vad Linderborg insinuerar har alliansen i Stockholm satsas betydligt mer än den vänster hon lyfter till skyarna som kulturens beskyddare.

Samma sak gällande kulturpolitiken i stort i Stockholms stad. Sedan maktskiftet 2006 har kulturbudgeten ökat från strax under 940 miljoner kronor till 1020 miljoner kronor 2011. En ökning om 140 miljoner kronor eller 15 procent.

För 2012 ökar återigen kulturbudgeten, nu med 32,5 miljoner kronor. Det betyder att stödet till det fria kulturlivet höjs med 15 miljoner kronor och den så kallade subventionen höjs med 40 procent till 6,7 miljoner kronor så att fler barn och unga ska ta del av högkvalitativ scenkonst. Bara för att nämna några satsningar.

Den myt om att borgerligheten mer än allt önskar se en nedmontering av kulturpolitiken som Linderberg och hennes meningsfränder odlar har alltså lite att göra med den verklighet som äger rum utanför samtalen kring kaffebordet på Aftonbladets kulturredaktion. Kanske det är därför som reaktionerna mot Ohlsson har blivit så starka, för att inte säga hätska – att någon inifrån den helgedom som vänstern anser vara sin egen tar av sig de ideologiska skygglapparna och frågar hur saker och ting verkligen förhåller sig bortom retoriken.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42219

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bengt Ohlsson fattar inte vad som pågår.

Massmedia är nära till 100 % borgerligt. Undantaget SVT arbetar Moderaterna och Svenskt Näringsliv med att kraftigt försvaga. Det gör de genom att hävda att SVT bara ska sända program som annars inte skulle bli sända. SVT får inte sända breda program. På så vis ska SVT marginaliseras till obetydligheten.

Samma organisationer har under minst ett decennium retat sig på att många på kultursidan är vänster. De vill söka upp dessa dissidenter och bestraffa dem. I denna rörelse ansluter sig nu författaren Bengt Ohlsson.

I USA finns högertankesmedjor som Heritage Foundation och Cato Institute. Uppgiften är att opinionsbilda från höger med en strid ström av seminarier, rapporter och böcker. I den senare jobbar för övrigt nyliberalernas jesus-figur Johan Norberg.

Enligt amerikansk mönster gör Svenskt Näringsliv samma sak i Timbro, Captus, Den Nya Välfärden (banden till SN försöker de dölja), Centrum för rättvisa, Ekonomifakta med flera samt i sin egen organisation.

Vi snackar om hundratals personer som arbetar professionellt med detta. Effekten blir att hela iden politska skalan sedan ett par decennier förflyttats till höger.

Allt i syfte att utföra det systemskifte som Sverige arbetar med att genomföra sedan mitten av 1980-talet. Det väckte därför ett ramaskri när SNS rapporten om systemskiftet kom nyligen.

Där framgår att privatiseringarna som SN så högljutt skrikit om så länge har svagt elller inget empiriskt stöd. När den rapporten kom så tänkte jag hur vågar de? Jag tänkte på forskarna som skrivit rapporten, Urban Bäckström på SN var i upplösningstillstånd.

Och mycket riktigt, det dröjde inte länge innan forskningschefen Hartmann fick sparken.

SN satsade också mellan 500 miljoner och 1 miljard på att Sverige skulle gå med i EMU. Säga vad man vill om SN, men de har sällan rätt i vad de påstår. För vem vill vara med i EMU nu?

Skolorna faller som en sten i internationella jämförelser, den avreglerade järnvägen plågas av oupphörliga förseningar, elpriserna på den avreglerade elmarknaden är höga (inte bara skatternas fel utan pga bristande konkurrens). Man kan sätta starka frågetecken för Caremas och Attendo Cares insatser inom äldrevården. Osv.

Bengt Ohlsson är bara en soldat i en upprensningsaktion där de sista dissidenterna på vänsterkanten ska sökas upp och tystas.

Segerfeldt är bara en politisk politruck på Timbro med samma uppgift.

Den frihet som de så högljutt talar om - de nyliberala - den är inte så stor i praktiken. De väver en tät väv av indoktrinering över Sverige.

De har till och med en motsvarighet till Sovjets Arbetets hjälte. Motsvarigheten kallas entreprenör, på landets universitet avbryter man idag ordinarie undervisning för att indoktrinera studenterna i entreprenörskap. Man kallar det till och med forskning, men den forskningen har starka ideologiska kopplingar.

Så ser det ut i Sverige. Vi har snart bara högerpartier kvar - precis som i drömlandet USA. Där äger 1 % av befolkningen nästan allt, och landets elit har skickat landet i ekonomisk misär via avregleringen och korruptionen som ledde till finanskrisen samt krigen som kostat 3 trillioner dollar (Stiglitz). Och landets skulder nu är lika stora som BNP.

Priset för att avskaffa demokratin, det demokratiska samtalet, det är högt. För den med mest pengar har inte nödvändigtvis det bästa argumentet.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2012-01-11, 13:23

Bra Elephanten, som i en porslinsaffär. Visst är det härligt med konspiratoriska uppkast men det är kan ju inte bli annat än vad det är : strunt!

Åsa L med kollegor exemplifierar på ett övertygande sätt vad som menas med ryggmärgsreflexer.

Permalänk | Anmäl #4 Alvin Stoltz, 2012-01-11, 14:32

Slå på radion, öppna en tidning - det går inte att undgå att vi fått årets kulturhändelse genom Bengt Olssons angrepp på förutsägbara reaktioner från kulturvänstern. Vad visar detta mer än att Sverige är en ankdam. En krönikör och författare får nog och mäler sig ur kulturvänstern och anför en del anekdoter från egna vänkretsen och blir förbannad på de argument som kulturslussen för fram. Han är "fed up" helt enkelt. Ingen recencent köpte hans senaste bok om Cummings, som fronderade genom att stödja G.W Bush. Nu gör Bengt som sin idol - fuck you all. Seriösa argument behövs inte - anekdoter räcker tydligen för att starta världens debatt om kulturmarxisternas hegemoni. Har vi hört det förut?

Permalänk | Anmäl #5 roland skog, 2012-01-11, 16:30

Jag håller med Bengt Olsson till stor del, trots att hans artikel var mer som ett förlängt kåseri än en väl underbyggd debattartikel. Men den kulturminister vi har idag är inget annat än en museivaktmästare.

Kulturbudgeterna i kommuner är alltid sorgligt låga, trots kulturborgarrådets sifferexercis vad gäller huvudstaden.

Permalänk | Anmäl #6 Charlie Darwin, 2012-01-11, 16:34

Vad i massmedia är borgerligt-ägarna?
Pappret?
Är det inte journalisterna som skriver som avgör vad som ägarna får skrivet på sitt papper? Är de styrda?
Nej media befolkas av journalister som är röda och gröna till stor del.
Ta bara de två fängslade skjutjärnsjournalisterna! Har media verkligen rotat i deras förehavande på ett sätt som objektivt visar deras motiv och skuld. En alternativ bild finns-men inte i gammelmedia utan i fria!

Permalänk | Anmäl #7 Lars Kronqvist, 2012-01-11, 16:59

Sverige är större än Stockholm!
Tycker att Bengt Olssons artikel är mest ett sätt att hantera egna problem, och dessutom alldeles för lång. Han inleder med att raljera över schablonbilder av den som reagerar på att någon/han inte är vänster. Sen staplar han högerns schablonbilder av dem som han kallar för kulturvänstern. Och det är bara Stockholm, Stockholm...

Och Madeleine Sjöstedt orkar inte heller lyfta blicken över Stockholms horisont! Varför tror hon att Åsa Lindeborg (inte Linderberg) talar bara om Stockholm? Jag är född och uppvuxen i Stockholms innerstad, och en av de nyttigaste erfarenheter i mitt liv kom när jag flyttade till en liten by utanför Katrineholm. Då förstod jag att Sverige bestod av annat än det som var inne i Stockholm på 70-talet!
Och Madeleine S, läs om hela Sverige så ska du se hur det går med biblioteken ute på vischan nu när kommunerna går på knäna! Bland annat pga av Alliansens politik, där sjuka måste leva på försörjningsstöd och handikappade inte får hjälp av LSS längre. Allt detta lastas på kommunerna och kulturen får krympa. Hur lite får en politiker lov att veta utan att det ska ses som ett intellektuellt haveri?

Permalänk | Anmäl #8 Ingegerd Wahl, 2012-01-11, 17:14

#3 har en poäng.

Läs också gärna senaste Nov/Dec-numret of Foreign Affairs där George Packer i "The Broekn Contract" övertygande beskriver utvecklingen i USA sedan sena 70-talet. Det är väl underbyggt och hårresande att läsa hur amerikanskt näringsliv brutaliserades från 70-talet och framåt och därmed avstannade också en positiv samhällelig utveckling i USA där alla gradvis fått det bättre. Under 50- och 60-talet förstod näringslivets ledare att de var en del av samhällsbygget. Detta kontrakt bröts defintivt under Reaganåren.

I Sverige kopierar nyliberalerna detta just nu trots att spåren borde förskräcka. Det svenska kontraktet har sett annorlunda ut, och rofferiet ser också annorlunda ut. Men logiken är densamma. Här kan skattepengar användas till skaffa sig förmögenheter genom riskfria investeringar i skola och vård.

Allt medan man kastar sig över de som fortfarande vågar vara vänsterideologiska som Åsa Linderborg. Hon är tuff och sticker ut hakan. Det gillar jag även om jag inte alltid håller med.

Permalänk | Anmäl #9 u_6048, 2012-01-11, 17:42

När Johan Staël von Holstein valdes in i statens kulturråd så visade man hur man ser på kultur. Vad kan och kunde den mannen om kultur? Inget! Däremot är han bra på att låta andra betala. Det kanske kan förklara de höjda anslagen.

Permalänk | Anmäl #10 Michael Jönsson, 2012-01-11, 20:11

Nu förstår jag inte. Har borgarna en kulturpolitik? Jag trodde att hon Blubby, kulturministern, ville döpa om kultur till underhållning. Ordet kultur har ju en så negativ klang enligt henne. Kulturministern.

Permalänk | Anmäl #11 David Tingsgård, 2012-01-11, 21:02

#12 Chili Palmer,

Jag håller inte med allt om du skriver i dina inlägg, men det är bra att
du nämner Swedbankarenan och hur idrott prioriteras. Jag bor inte så långt därifrån och har sett detta bygge med alla dessa lyftkranar mer än en gång. Den långt ifrån (i hemlandet Österrike) folkkäre Thomas Bernhard skrev en gång att diktaturer gärna vill att den stora massan skall titta mycket på idrott med målet att fördumma den så att folk inte tänker på politik.När jag ser dessa lyftkranar så tänker jag på Thomas Bernhard och jag tror honom faktiskt, även om Sverige är en parlamentär stat där det hålls allmänna val.

Permalänk | Anmäl #13 Charlie Darwin, 2012-01-11, 22:34

Gunilla M, det där du skriver om är intressant. Det ligger nära filosofer som Henrik von Wright.

Permalänk | Anmäl #15 Doktor Eleph@nt, 2012-01-12, 09:09

I tillägg till vad jag skriver i mitt inlägg nr 1 kan sägas att ett rätt stort antal av Newsmills artiklar under vissa dagar kommer från den propagandamaskin som jag beskriver.

Intressant är att ledarskribenter som Roland Martinsson och JP Anders Linder jobbar respektive har jobbat på Timbro. Att Svenska Dagbladet skulle vara oberoende som de påstår kan man skratta åt.

Mitt inlägg nr 1 ger, när jag nu läser om det igen, en bra uppfattning om maktläget i Sverige idag. Bättre än vad du hittar i massmedia normalt sett.

Permalänk | Anmäl #16 Doktor Eleph@nt, 2012-01-12, 09:23

#15 Doktor Eleph@nt,
Gränsen mellan "nära" och plagiera kan vara fin

Permalänk | Anmäl #17 Alvin Stoltz, 2012-01-12, 10:48

Gunilla, tar till mig av tipset.

Permalänk | Anmäl #19 Doktor Eleph@nt, 2012-01-12, 11:32

#18 Gunilla Madegård,

"Jag upptäckte just dessutom att jag återigen gjort mig skyldig till att skriva ett namn fel ( har svårt med det där)det var inte BO Göransson det skulle stå utan BENGT,dvs fd kulturministern, den enda verkligt bra som Sverige haft, av dem som jag själv känner till."

Jag misstänkte att det var Bengt Göransson du talade om och jag håller faktiskt med dig.

Permalänk | Anmäl #23 Charlie Darwin, 2012-01-12, 22:04

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.