Silikonskandalen avslöjar attityden mot kvinnor

Jag har en silikonimplantat. Den sitter där den sitter för att jag vid 35-års ålder fick genomgå radikal mastektomi (alltså, hela bröstet togs bort) utan förvarning. Cellgifter, radioterapi med brännskador, flera fula ärr. Fast det är en annan historia. Nu kommer det som hände senare.

Nej, min identitet och inte ens mitt utseende hänger på om jag har ett eller två bröst. Jag är inte fåfäng. Jag är en vuxen, mogen, ansvarsfull människa. Jag har värde som jag är. Det finns hjälpmedel, rehabilitering för mig och mina barn. Det finns snygga underkläder, och badkläder med. Trodde jag.

Allt läkte fint. Jag började åtehämta mig. Kirurgen, en ung man, sa till mig att det trots allt fanns möjlighet att rekonstruera bröstet. Tack, men nej tack. Så småningom dock kom det praktiska ifatt mig. De snygga underkläderna fanns inte i min storlek (för liten), dessutom hade jag inte råd med dem. Och protesen ramlade ur de jag hade, med frågor och pinsamheter vid en potatisbytta i butiken. Viskningar bakom ryggen på badhuset. Långa förklaringar varför jag skulle vilja ha en baddräkt på öppet köp och ett nej till slut från två gubbar bakom disken i en sportaffär.

Och så den snälla doktorn. Det skulle bli fint. Väldigt fint. Visst, koksalt (man tillämpade försigtighetsprincipen angående alla typer av silikon i mitt landsting, fick jag veta). Till slut lät jag mig övertalas. Läkaren hade dessutom egen plastikklinik vid sidan om sitt arbete på landstinget. Dessutom var det samma typ av proteser som användes vid "vanliga" bröstförstoringar. Betryggande. Ok, det fanns inte proteser så små, med det skulle bli bra ändå. Märket på implantatet fick jag aldrig reda på, trots frågor. Det kan väl inte vara så att jag inte litar på läkare?

Visst, sådana typer av operationer har sina speciella sidor. Protesen måste läggas under bröstmuskeln, och man måste fylla på implantatet gradvis för att tänja ut huden som är ärrad. Ajaj.

Efter enormt lidande fick jag till slut en knöl uppe vid halsen. Läkaren sa då "det skulle aldrig bli bra, du är ju så mager". Läkaren sa "ni har ju så uppblåsta förväntningar, och sen sitter ni här och gråter så att mascaran rinner ner". Läkaren sa "du behöver ingen bröstvårta, det är så fult". Nej, nu behövde jag enligt honom definitivt uppsöka psykoterapeut. "Tjejer ska ju inte vara arga". Och då var det ändå rekonstruktiv kirurgi.

Efter allt det här förstår jag samhällets attityd mot kvinnor. Först sliter vi för att tjäna ihop stora pengar för att bekosta något någon sa till oss att vi ska ha. Glöm det där "jag gör det för min egen skull". Sedan genomgår vi enormt fysisk lidande utan att veta resultatet. Och dessutom anser den enorma industrin som vi göder att de kan sälja oss vad de vill. Och sen ser de ner på oss. Rätt åt oss. Så länge vi fortsätter. Och så länge vi säger till varandra "wow, du fick ju en bröstimplantat gratis" (citat från en före detta kollega, småbarnsmamma under trettio - lycka till hennes döttrar) - rätt åt oss. Räkna inte med annat.

Och värst av allt - det som hände i Frankrike och lite varstans med industrisilikon i implantat - förvånar mig inte och kommer att upprepas. Men tjejer ska inte vara arga, eller hur?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42178

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu kommer jag vara brutalt cynisk men följande är vad du borde vara arg emot, citat:
"Glöm det där "jag gör det för min egen skull""

Om du inte gör det för din egen skull så kanske det är dags att börja styra ditt liv. När höll någon en pistol emot ditt huvud och tvingade dig att operera in ett nytt bröst? Det finns ingen lag som tvingar dig att ha två bröst. Du tog beslutet, så sluta spela offer och stå för ditt val. Om du vill ha rätten till fria val får du stå för konsekvenserna av dessa val. Det går inte att peka på någon annan och gråta ut.

Däremot har du all rätt att vara förbannad över att du inte fick en produkt som inte motsvarar rådande krav, och de ansvariga på det franska bolaget borde straffas. Det har dock inte ett skit med samhällets attityd emot kvinnor.

Permalänk | Anmäl #1 Robert Johansson, 2012-01-13, 12:29

Hej Robert, jag skulle tycka att det är trist att du rycker "citat" ur sitt sammanhang. Jag håller med dig om att man som kvinna ska ta sina beslut och stå sitt kast.

Dock när vi tar våra beslut gör vi det i ett visst utgångsläge och med olika motiv, av vilja, tvång eller nöd. Ofta tar vi våra beslut med hänsyn till våra närmaste. Och våra beslut och handlingar, inte minst våra motiv, påverkar andra människor och påverkas av dem. Det var angående "min egen skull". Man bör vara ärlig (åtminstone mot sig själv) om motiven till sina handlingar.

Ja, du har helt rätt - ingen lag att ha två bröst. Ingen pistol mot tinningen. Inte gråta ut, men dela med mig mina erfarenheter och slutsatser. Jag har ingen aning hur är ditt förhållande till dina egna utstående kroppsdelar men nog värdesätter du dem. Tänk att få en produkt som inte "håller måttet" istället.

Man behöver inte vara marknadsföringsguru för att förstå att just denna produkt är inriktad mot en specifik kundgrupp - kvinnor. Vi uppmanas konsumera något av mycket tveksamt värde och lägga våra resurser på det. "Because you worth it" - den som säljer bestämmer vad vi är värda.

För att klargöra - jag har inga problem med min bröstprotes aka implantat. Dessutom fick jag oväntat lyft på andra bröstet när jag opererades för återfall. Det du. Här snackar vi om att styra sitt liv.

Jag blir dock fortfarande väldigt arg när kvinnor låter skära sina friska bröst och tror att de gör det för sin egen skull.

Permalänk | Anmäl #2 Lena E.Blom, 2012-01-14, 00:50

Plastikindustrin måste väl hävda att kvinnorna gör det för sin egen skull. Det finns ytterst få, jág känner inga, män som är för bröstimplantat.

Permalänk | Anmäl #3 Anders Olsson, 2012-01-14, 15:51

Min tro är, i analogi med Anders Olsson ovan, att kvinnor fixar tuttar och bantar av samma anledning som män lyfter skrot - det är mer för att imponera på det egna könet (och sig själv) än det motsatta. Ty lika sällsynt som att höra manliga kamrater sjunga silikonbröstens (och Hu hu hu dito läppars) lov är att höra en kvinna trånande berömma en mans muskler och be honom bygga ännu lite mer. Vi är lite konstiga vi männscher.

Permalänk | Anmäl #4 sören holdar, 2012-01-15, 19:21