Sex timmars arbetsdag

Boris Benulic om Sex timmars arbetsdag

Marxister borde bekämpa sex timmars arbetsdag

Publicerad: 2012-01-10 11:01, Uppdaterad: 2012-01-10 11:01

Marxistisk skriftställare: Det finns en sådan monumental uppgivenhet i kravet på sex timmars arbetsdag eftersom det innebär att man gett upp hoppet om att arbetet skulle kunna vara något positivt som utvecklar oss.

234 millningar
17 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Boris Benulic

Skriftställare och f.d VD för Kraft&Kultur.

Det finns ett mycket säkert sätt i Sverige att visa att man är riktigt, riktigt radikal om man är vänster och att man håller fast vid de gamla idealen; och det är att kräva att sex timmars arbetsdag införs.

Det är väl därför Vänsterpartiet på sin nyligen avslutade kongress någorlunda enades om att ta upp detta krav som först lanserades på 1970-talet. Ska man röra sig in mot det politiska mittfältet men ändå vill hålla den radikala falangen kvar i ledet så kan man alltid ta upp det där med kortare arbetstid. Det får alltid folkhemsleninisternas hjärtan att klappa om inte fortare så litet stadigare, i takt med Warsjawjanka ungefär.

Men hur radikalt är egentligen kravet på förkortad arbetstid – och vad har det med att vara vänster eller marxism att göra? En grundläggande tanke hos marxismen är att den som arbetar avskiljs från det som produceras – men vad som också är nog så viktigt – hans inlemmas alltmer i en produktionsordning där han inte kontrollerar något. Han avskiljs till slut från sin egen förmåga och sina färdigheter – allt han gör är förutbestämt och noga reglerat; från i vilken ordning handgreppen ska utföras till längden på raster och toalettbesök.

Det är det som är det grundläggande problemet – även om arbetstidens längd eller ersättningen för arbetet givetvis också är viktigt. Men sedan 1950-talet har vänsterpartiet brottats med samma problem som dåförtiden höll Tage Erlander vaken; vad ska man egentligen lova och locka väljare med? Är inte allt uppnått, och socialism vågar man inte knysta om.

Det gällde att hitta något här och nu, och var inte tanken på mer flis i plånboken och mer fritid något som borde vara tilltalande? Att de tankegångarna växt sig allt starkare inom vänsterns olika delar beror på att där alltid funnits en underström av hat mot arbete, åtminstone ända sedan Paul Lafargues pamflett ”Rätten till lättja” 1883.

I denna världsbild är arbete är något som man ska undvika och men som man ändå ska se till att få så bra betalt som möjligt för. Arbete är något som man tvingas till av fienden. Det är i denna tradition Vänsterpartiet verkar och man flyr därmed den verkliga kampen. För en marxist bör det vara en viktig fråga att organisera kamp för att de som arbetar får kontroll över sitt arbete – nej, inte genom löntagarfonder eller statligt ägande. Det är egentligen underordnat frågan om delaktighet i produktionens organisering.

Vad spelar det för roll om det är staten som äger ditt företag om du fortfarande bara är en extremt underordnad del i en komplicerad mekanism, om du förväntas lämna din själ, ditt hjärta och hjärna utanför arbetsplatsen varje dag och plocka upp dem på utvägen igen?

Det finns en sådan monumental uppgivenhet i kravet på sex timmars arbetsdag eftersom det innebär att man gett upp hoppet om att arbetet skulle kunna vara något där det inte bara är så att alla dina färdigheter stimuleras – utan även att du utvecklar dina förmågor och rentav upptäcker nya.

Är det inte det som borde vara varje vänsterradikal människas vision – arbetet som en plats där du får en chans att uppfylla alla dina möjligheter? Här finns också en grund för historiskt betydelsefulla kompromisser – för de framsynta kapitalisterna och företagsledarna inser att här finns en konkurrensfördel för den som kan organisera arbetet så att alla känner delaktighet och ser en utvecklingsmöjlighet; Gyllenhammar såg det redan för 40 år sedan. Men få av dem vågar verkligen själva ta strid för detta. Dels därför att den rådande ideologin i företagarvärlden är kontroll, övervakning och detaljstyrning (allt annat är bara festtalsfraser), dels därför att de inte vågar – för om de anställda egentligen avskyr sitt arbete och ser det som en plåga så finns risken för att de kommer att utnyttja varje demokratisering av produktionsordningen till att – arbeta mindre. Det är här ett radikalt parti har en viktig funktion – att vara en garant för att skapa den ordning som gör att demokratiseringen blir möjlig.

Samhället blir sämre ju fler som har mindre makt över det egna arbetet, och jag har en känsla av att kortare arbetstid i kombination med organisationsformer som fortsatt formar robotar inte är en sådär väldigt bra jordmån för medborgaranda.

Men jag har svårt att se att Vänsterpartiet skulle kunna göra en kursändring i min riktning, för det kräver att de med Brechts ord från ”Till Lärandets lov” säger till sina väljare:

”Lär dig, du som är arbetslös! 

Lär dig, du som är fängslad! 

Lär dig, kvinna i köket! 

Lär dig, sextioårige! 

Du skall ta ledningen och makten 

Skynda till skolan, du som hemlös är!

Öka din kunskap, du som fryser! 

Du som är hungrig, grip efter boken: den är ett vapen! 

Du skall ta ledningen och makten”

Det kommer man inte att klara – för Vänsterpartiet är vana att söka stöd genom att lova saker, inte att kräva något av dem vars röster man vill ha. Nu kan jag tänka mig att Vänsterpartister kommer att gå i svaromål och säga att sex timmars arbetsdag är ett krav som kommer sig av att jobben inte räcker. Därför måste vi dela på dem.

Med ett sådant svar så har man avlägsnat sig ännu mer från marxismen och än mer närmat sig de mer märkliga och uppgivna formerna av den västerländska vänsterradikalismen, rörelser där man tvärtemot Marx tror att allt är fast och givet – det finns ett visst antal jobb, det finns en ändlig mängd naturresurser – och vi måste anpassa oss.

Men människans förmåga och möjligheter är oändliga och borde det inte vara detta som Vänsterpartiet propagerar för; inte kortare arbetstid utan arbetsplatser där vi är lyckliga därför att vi utvecklas och har makt över den egna situationen.

Boris Benulic (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42185

17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressanta synpunkter. Vänsterpartiets kamp för mer fritid åt alla är riktigt mystisk. Det är inte bara arbetstiden som de tycker är för lång. De har alltid kämpat för att man ska slippa ta hand om sina barn och äldre, det ska det allmänna göra osv. Undrar vad de vill att man gör på sin maximerade fritid, spela golf?

Tänk om de jobbade för roligare arbeten och lägre skatt för arbetarna istället. Det vore riktigt trevligt.

Permalänk | Anmäl #1 Thomas Eliasson, 2012-01-10, 12:50

Det är inte var dag man kan hålla med en marxist!

Permalänk | Anmäl #2 Anders A Nilsson, 2012-01-10, 13:21

Men snälla rara, det finns väl andra vägar att uppleva stimulansen i arbete än att yrkesslava för andra, kapitalister eller socialister?
Här har äntligen V. gått på min linje, förkorta arbetstiden av en mängd skäl, (effektiviseringen) psykosociala, hälsoskäl, miljö/resurser och det axellererande konsumtionsamhället med ökande sopberg, osv.

Permalänk | Anmäl #3 Joakim Steneberg, 2012-01-10, 13:24

24h arbetsdag vore förstås det bästa. Arbetskraften får leva hela sina liv på arbetsplatsen - den lyckliga arbetsplatsen. Sedan får de styrande - marxisterna och de konservativa - ha sin fritid och sina gator osv ifred.

Permalänk | Anmäl #4 stefan hallgren, 2012-01-10, 14:11

Varför inte både-och!

Sex timmars arbete där dina färdigheter stimuleras, dina förmågor utvecklas, du upptäcker nya och får en chans att uppfylla alla dina möjligheter‎.......

.....låter som ett så väl fungerande kooperativ, att där vill man nog inte gå hem efter sex timmar utan snarare stanna så länge som möjligt (tillsammans med familjen :-).

Permalänk | Anmäl #5 Anders P Lindström, 2012-01-10, 14:20

Ett riktigt arbetarparti borde vara för låga skatter på arbete och inte som idag beskatta arbete med 30-55% i löneskatt och 32% i arbetsgivaravgift som gör det helt omöjligt att arbeta vitt med tjänster som levereras av företag till privatpersoner.

Tar man bort hela löneskatten på 30-55% och sänker arbetsgivaravgiften till 20% så får vi 20% skatt på arbete och folk får behålla hela sin bruttolön i egen ficka. Ingen moms på arbete.

Vi sänker och höjer momsen till 20% på allt.

Bolagsskatt sänker vi till 20% av utdelad vinst.

Kapitalskatten sänker vi till noll så att sparkapitalet stannar i Sverige och inte uppmuntra till skattefusk.

Inga avdrag alls, inte för räntor, resor, RUT, ROT etc som felallokerar resurser.

Då får vi ett enkelt skattesystem utan skadliga skattekilar som förstör vår ekonomi och som ger stor stimulans av efterfrågan på arbetskraft. Sedan rationalisering av världens största och dyraste offentliga sektor med 600 myndigheter, där finns stora besparingar att göra. Grundtrygghet lika för alla. Hälso- och miljöskatter i rimlig omfattning ger extra skatter vid behov.

Ett enkelt skattesystem, ex 20-20-20 (dvs 20% på arbete, produktion och konsumtion) som ovan skulle vara underbart befriande för Sveriges arbetare, tjänstemän och företagare. Det vore något för (V), (S) och (MP) att driva.

Sedan beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz, så är jag nöjd.

Permalänk | Anmäl #6 Johnny Andersson, 2012-01-10, 15:08

Hur ska vi orka kämpa för bättre, mer demokratiska arbetsplatser om vi ständigt är utarbetade? 7 timmars arbetsdag behövs.

Permalänk | Anmäl #8 Marion, 2012-01-10, 15:32

Förkämparna för 6 timmars arbetsdag glömmer att en stor del av Sveriges befolkning som arbetar gör det mer än 8 timmar per dag 40 timmar i veckan.
T.ex egna företagare,högre tjänstemän,butiksägare plus många andra yrkesgrupper jobbar 50-80 timmar i veckan.
Hur blir det med deras arbetstider?

Permalänk | Anmäl #9 Sven Erik Hansson, 2012-01-10, 16:11

Boris Benulic,

Vänsterpartiet är marginaliserat, och en huvudorsak är, att svenska väljare för länge sedan genomskådat deras på ignorans baserade verklighetsfrämmande uppfattning om hur landets och världens ekonomi fungerar.

Vänsterpartisterna Josefin Brink och Hans Linde skriver i ett inlägg förra året följande:

"Kortare arbetstid med bibehållen lön - vilket är det krav s-kvinnor, liksom Vänsterpartiet, Handelsanställdas förbund och tills nyligen Kommunal drivit - innebär i sig inga minskade skatteintäkter, och påverkar således inte utrymmet för satsningar på välfärden. Med tanke på den blygsamma löneutveckling som skett de senaste decennierna jämfört med ökningen av vinsterna i näringslivet finns definitivt utrymme för både kortare normalarbetstid och fortsatta löneökningar framöver."

Min kommentar till ovanstående är nu som då:

Bibehållen lön- vad är det? Menas bibehållen timlön eller bibehållen månadslön?

Om ni menar bibehållen månadslön-dvs en 25% kostnadsökning för arbetsgivaren ,hur kan ni säga att det finns utrymme för detta?

Det finns det nämligen inte alls.

Om vi antar att en ev. kommande S-regering skulle införa ert förslag rakt av- vilka åtgärder tror ni då i Sverige verksamma företag skulle tvingas vidta?

Det kan jag berätta för er, eftersom alla företags överlevnad hänger på att de är konkurrensdugliga på en global marknad, där svenska arbetare konkurrerar med kinesiska och indiska arbetare.

En del skulle tvingas slå igen.
Andra skulle flytta ut tillverkningen och andra funktioner utomlands.
En tredje grupp skulle med alla medel försöka minimera antalet anställda, vilket skulle leda till en kraftig minskning av antalet fast anställda, bara delvis balanserad av en ökning av uppdrag i bemanningsföretagen.

En sak är säker- det skulle finnas färre jobb, mycket högre arbetslöshet och ett kraftigt minskat nyföretagande i Sverige.

Ett bättre exempel på kontraproduktiva politiska ideer är i sanning svårt att finna.

I stället för att slösa tid på verklighetsfrämmande fantasier, borde Vänsterpartiet försöka bidra till att lösa Sveriges enskilt största arbetsmarknadsproblem-den stora brist på arbetsgivare som gör det omöjligt för alla som vill att få jobb.

STOPPA ARBETSGIVARBRISTEN!

Permalänk | Anmäl #10 Gunnar Ehn, 2012-01-10, 16:50

Att Boric Benulic inte klarar att skilja på arbete i allmän mening d v s skapande och det lönearbete som präglar kapitalismen är anmärkningsvärt. Det sker ett indirekt tvång (annars svälter man ihjäl) och det är ytterst sällsynt att någon skulle arbeta utan lön (artister, akademiker, idrottsmän och vissa andra grupper har ju turen att kunna försörja sig på sina intressen/hobbys). Detta lönearbete ska givetvis reduceras till en minimum, i förlängningen är tanken att upphäva skillnaden mellan arbete och fritid om möjligt. Det som "måste" göra får vi dela på.

Sedan har han såklart rätt i sak att kontrollen över arbetet och produktionen är det centrala. Staten är sällan inte en bättre arbetsköpare, så det handlar om en direkt konkret demokratisk kontroll. (Men i det här landet hatar man demokrati, det fyller bara en funktion i floskelmaskinen på utrikesdepartementet.)

Permalänk | Anmäl #11 Abe Bergegårdh, 2012-01-10, 16:56

Att kalla Benulic för marxist är väl ändå väl magstarkt? Han ägnade ju hela sin tid som kolumnist i Metro åt att håna, bespotta och undergräva vänstern. Med sådana vänner behöver vänstern inga fiender.

Permalänk | Anmäl #12 Per Mikael Nilsson, 2012-01-10, 18:16

Så fort man ser detdär med VD så inser man ju hur det står still. Det tror f... det att karln är emot att folk får tid att tänka.

Permalänk | Anmäl #13 Michael Jönsson, 2012-01-10, 22:12

Egentligen handlar det hela om en enda sak. Vinsten. Vem ska skörda frukterna av de värden som skapats. Ska de gå till aktieutdelning eller vinst eller ska de gå till löner eller kortare arbetstid. Ägarna vill naturligtvis få ut så mycket vinst det bara går och arbetarna har ett intresse av högre lön och kortare arbetstid. Benulic säger sig vara marxist men han har uppenbarligen inte förstått den grundläggande motsättningen mellan kapital och arbete.

Permalänk | Anmäl #14 Bosse Johansson, 2012-01-11, 20:26

Varför ställa det ena mot det andra? Varför inte ha kortare arbetsdag OCH mer kontroll över produktionen? Vi har trots allt haft en produktivitetsökning på 2%/år eller så de senaste 30 åren, men inte sänkt arbetstiden sedan 1973?
Dessutom det du talar om är hela tiden det som inom det borgerliga samhällets juridik kallas arbetsledningsrätten, som du tror (korrekt eller inte) rentav kan erövras utan motstånd från kapitalisterna som klass, bara från de minst framsynta kapitalisterna. Men det finns ju också det som kallas företagsledningsrätten - om man ska investera och i så fall i vad, om en fabrik ska bli kvar eller läggas ned, var en ny fabrik ska placeras, etc. Hur ser du på det Boris Benulic, tror du att kapitalisterna frivilligt kommer dela med sig av den makten också? Och vinsterna?

Här berör jag arbetstiden lite kort, ska komma tillbaka med mer om det: http://atgardslandet.se/2012/01/11/den-onskade-och-den-oonskade-arbetslo...

Permalänk | Anmäl #15 Jon Weman, 2012-01-11, 21:50

Man behöver inte identifiera sig med eller samtycka med någon ideologi eller partilinje för att vara för förkortning av arbetstiden.

"Det finns en sådan monumental uppgivenhet i kravet på sex timmars arbetsdag eftersom det innebär att man gett upp hoppet om att arbetet skulle kunna vara något där det inte bara är så att alla dina färdigheter stimuleras – utan även att du utvecklar dina förmågor och rentav upptäcker nya."

Nej. Inte nödvändigtvis. Det går alldeles utmärkt att både tycka att arbete är något som utvecklar och att fritid är något som utvecklar och att man vill göra både och. Men att det vore bättre med en annan balans.

Permalänk | Anmäl #16 Lisa Svensson, 2012-01-12, 13:27

Men för att arbetet ska kunna vara mänskligt istället för något nödvändigt ont så måste vi förändra produktionssystemet i grunden. Alienationen är en produkt av kapitalismens sätt att organisera/degenera arbetet på!

Om vi fick mer tid till oss själva/till våra djuriska beteenden och fenomenet "FRItid" så skulle det snarare motverka alienationen. Därmed är 6 timmars arbetsdag klockrent ur ett marxistiskt perspektiv!

Förövrigt är det alltid kul när borgare ska gå in och säga vad som är mest marxistiskt och vad som inte är det...

Permalänk | Anmäl #17 Markus Allard, 2012-01-20, 13:55

Alltså, om vi hade sex eller för den delen två timmars arbetsdag så innebär det inte att man skulle lata sig resten av dygnet. Det finns utrymme att arbeta ändå, men på sina egna villkor, utan att avyttra sitt arbete åt kapitalet.

Min vision om ett gott samhälle är att alla och envar som besitter arbetsförmåga delar på det nödvändiga arbetet, det som krävs för att säkerställa allas goda uppehälle. Det kanske innebär fyra timmars arbetsdag. Resten av dygnet är vi fria att göra vad vi vill, vilket ingalunda innebär att vi bara kommer att hemfalla åt lättja utan människor älskar ändå att göra nytta, att vara kreativa, att skapa, bidra och utveckla på ett eller annat sätt.

Permalänk | Anmäl #18 Sara Såklart, 2012-01-20, 15:04