Barnuppfostran

Erik Lundström om Barnuppfostran

Vem vågar markera mot de dåliga föräldrarna?

Publicerad: 2012-01-09 13:01, Uppdaterad: 2012-01-09 13:01

Socionom: Om det nu förhöll sig som cupgeneralen uppgett i media, att pojken faktiskt lämnades i kylan i en helt annan stad, som konsekvens för dåligt spelande i kuppen, är det bedrövligt. Inte bara det att en tioårings idrottsprestationer bedöms som vore det eliteserieuttagning vilket är uppseendeväckande i sig, utan framför allt pappans oerhörda brist på omdöme i sin konsekvensuppfostran.

7 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Erik Lundström är frilansjournalist och socionom. Har arbetat många år inom socialt arbete och har bland annat drivit behandlingshem för missbrukande pojkar i åldern 15-21 år.

Det finns väl inget ord som är så slitet bland barnuppfostringsböckerna sidor som ordet ”konsekvens”. Barnets beteenden, goda som dåliga, bör alltid få konsekvenser för den unge, som då lär sig vad som förväntas av omvärlden. Behaviorism och betingning när den är som allra bäst kan man tycka, det gjorde i alla fall den ryske psykologen Ivan Pavlovs. Och uppfostringsexperterna lär oss att föräldrarna är de viktigaste aktörerna.

Det kanske var så pappan till den kvarlämnade innebandypojken i tioårsåldern, resonerade förra veckan. Problemet: Pappan tyckte inte att sonen spelade tillräckligt bra i Storvretacupen. Konsekvensen: Pojken lämnades kvar i Uppsala i bara matchkläderna och fick ta sig hem till Stockholm bäst han ville. Det var minusgrader och pojken skulle lära sig att sköta spelet bättre.

Om det nu förhöll sig som cupgeneralen uppgett i media, att pojken faktiskt lämnades i kylan i en helt annan stad, som konsekvens för dåligt spelande i kuppen, är det bedrövligt förstås. Inte bara det att en tioårings idrottsprestationer bedöms som vore det eliteserieuttagning vilket är uppseendeväckande i sig, utan framför allt pappans oerhörda brist på omdöme i sin konsekvensuppfostran. För hur än teves supernannies vänder och vrider på innebandyfallet i Uppsala, finns det ingen ursäkt till pappans agerande.

Om pappan gjorde en markering mot sonen för dennes bristande engagemang på planen eller inte spelar mindre roll, det viktiga är nu att samhället markerar mot pappan. Det är inte okej att göra som han gjorde. Barnuppfostran gick här över styr. Han borde samtala med en företrädare för socialtjänsten om var gränserna går. Pappans agerande borde få konsekvenser. Visst, nu är fallet polisanmält, men var är idrottsledarnas anmälan till socialtjänsten?

Socialstyrelsen slår fast att när barn far illa eller riskerar att fara illa – exempelvis när det lämnas i en annan stad med bara shorts i minusgrader– är det ett gemensamt samhällsansvar. Många yrkesgrupper har redan anmälningsskyldighet, men när det gäller föreningslivet är det lite av djungelns lag som råder i frågan om att anmäla eller inte. Det är till syvende och sist ändå upp till den enskilda ledaren om en anmälan till socialtjänsten sker eller inte. Vackra policydokument till trots.

Barnens rätt i samhället, BRIS, uppmanar naturligtvis att den som oroar sig för ett barn man träffar inom föreningslivet omedelbart anmäler till socialtjänsten.

Men vem vågar markera mot de markerande föräldrarna? Kanske är man rädd för konsekvenserna.

Erik Lundström (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42133

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker inte detta handlar om handling och konsekvens, eller orsak och verkan.
Jag tycker också du tolkar fel när du talar om att föräldrar utsätter barn för konsekvenser av sitt handlande. Jag anser det mer handlar om hur viktigt det är att vara, just konsekvent. Att inte falla för minsta motstånds lag utan hålla ut.

"Det finns inget svårare att genomföra och lättare att undvika, än att uppfostra ett barn" (Lao Tse)

Sedan att den här pappan var en skitstövel mot sitt barn är en företeelse, säkert en bland många andra. Nu får han löpa gatlopp. Och sonen känner naturligtvis skuld i händelseförloppet. Det är tragiskt.
Förhoppningsvis får det andra att tänka efter lite.

Permalänk | Anmäl #1 Christina Lundqvist, 2012-01-09, 17:22

Är ''bedrövligt'' rätt ord här? Är det inte fråga om ren och skär tortyr av ett oskyldigt barn? Jag kan inte se att det är på något annat vis.

Permalänk | Anmäl #2 Per Mikael Nilsson, 2012-01-09, 17:52

Det finns ju tydligen ingen bekräftelse på att det verkligen har hänt. Det verkar ju mer och mer tyda på en tidningsanka

Permalänk | Anmäl #3 susanna svensson, 2012-01-09, 19:44

Ja det är hemskt om det har hänt men som det ser ut idag (9 Jan.)kanske det inte ens har hänt. Vilken bild av media ger det i så fall?Föäldrar som har det här beteendemönstret i sig brottas vi lärare dagligen med i den svenska skolan. Klagar vi så blir man nästan av med jobbet.

Permalänk | Anmäl #4 kjell erixon, 2012-01-09, 22:07

Vem vågar säga till en barnaplågare? Ja, nästan vem som helst skulle jag tro. Och få massor med rubriker på nätet. Men om hela historien är en internet-sägen a la cyklisten som fick fortkörningsböter så säger det nog mer om internetsurfandets tomma meningslöshet än om svenska föräldrar. Kanske var det bra förr i tiden att tidningarna bara kom en gång per dygn. Så hann ankorna flyga sin väg och inte uppröra en massa människor med för mycket surf-tid. Pinsamt dn.se.

Permalänk | Anmäl #5 Thomas Eliasson, 2012-01-09, 23:50

Barn ska dessutom få utvecklas utifrån sin läggning och begåvning och föräldrarna ska stötta och leda dem på rätt väg i detta, inte tvinga på dem sina egna intressen och ambitioner.

Permalänk | Anmäl #6 Ina Höst, 2012-01-10, 01:20

Märkligt hur många köper mediabilden rakt av. Enligt min mening så lämnades pojken inte i minusgrader i shorts för att frysa ihjäl! Han kunde när som helst gå in i den varma hallen och där skulle han säkerligen bli omhändertagen av personalen.

Min gissning till pappans handlande berodde på att han tyckte sonen uppträdde avvaktande, initiativlöst och mesigt på planen och att han måste lära sig att ta för sig. Och att det här skulle bli en praktisk lektion. För skulle han komma hem snabbt då måste han ut i kylan och ragga skjuts med några som skulle åt hans hans håll. Fort innan alla hunnit åka!

Risken är väl nu att far och son förhållandet är i botten för lång tid framöver och att grabben ger upp och slutar spela. För han vill säkerligen inte vara med om det igen! Om inte fadern nu är klok och berömmer honom för att han lyckades klara sig i en omtumlande situation.

Det kan ju också vara så att fadern tycker att det inte är värt ansträngningen att skjutsa sonen och ville få honom att sluta självmant.

Permalänk | Anmäl #7 Börje Fors, 2012-01-10, 11:54