
Publicerad: 2012-01-07 22:01, Uppdaterad: 2012-01-07 22:01
Gudrun Schyman: Det faktum att Vänsterpartiet som gärna kallar sig feministiskt väljer ännu en man på partiledarposten måste ses som ett stort nederlag för de som haft feministiska förhoppningar.
Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ. Partiledare för Vänsterpartiet 1993-2003.
Vänsterpartiet har förlorat väljare flera val i rad. Nu hoppas alla på en förändring med den nye partiledaren. Jonas Sjöstedt själv pratar om 10 – 15 procent. Kanske inte redan nästa val men sedan. Jag minns själv hur jag resonerade när jag blev vald till partiordförande 1993. Jag deklarerade att Vänsterpartiet skulle ha 10 procent av rösterna, till att börja med. Jag minns också hur besviken jag blev när resultatet landade på runt 6,5 i valet påföljande år. Jag trodde det skulle gå fort. Jonas S är mer realistisk, på den punkten.
Självklart finns det ett utrymme på 10 – 15 procent av väljarkåren för ett modernt, brett, demokratiskt vänsterparti. Frågan är hur vägen dit ser ut? Hur ska Vänsterpartiet bli brett och hur ska väljarna uppfatta att det är det? För att veta hur man ska gå framåt måste man analysera varför man har gått bakåt. Det har Vänsterpartiet gjort. En månad efter riksdagsvalet tillsatte man en Framtidskommission med uppdraget att “formulera målsättningar och strategier för partiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren”. Efter 15 månaders arbete la man fram en rapport och konstaterade att Vänsterpartiet har tappat opinionsstöd i fem val det senaste decenniet. Kommissionen pekade på nödvändigheten av att utveckla Vänsterpartiets politiska alternativ inom fyra centrala politikområden; den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken, jämställdhetspolitiken och klimatpolitiken. Vid presentationen av slutrapporten lyfte man självkritiskt och särskilt fram att partiets feminism har varit för smal för att nå fram.
Den nyvalde ordföranden har sagt att partiet inte ska lägga sig platt och kompromissa bort delar av sin politik innan valet, men att man ska vara med i en regeringen efteråt och att miljöprofilen ska höjas. Klimatpolitiken är det som Jonas Sjöstedt oftast nämnt, hittills.
Feminismen då? Den debatt som varit om partiledarfrågan, en eller två på posten, har nog ganska väl illustrerat läget. Partiet var starkt splittrat. Beslutet togs med röstsiffrorna 115 mot 108 och en avstod. Rossanna Dinamarca fullföljde men besegrades med 39 röster mot 179 för Sjöstedt. Och onekligen är situationen motsägelsefull. Man säger nej till en kvinna som ledare men vill framstå som det mest feministiska partiet. Sjöstedts tillskyndare pekade emellertid på att han är stark just i feministiska frågor. Om det är sant är det synd att han inte pratar om det.
Det faktum att ett parti som gärna kallar sig feministiskt väljer ännu en man på partiledarposten måste ses som ett stort nederlag för de som haft feministiska förhoppningar. Att de som pläderade på traditionellt sätt hyllade Rossana Dinamarca för att hon var mamma och Jonas Sjöstedt för att han var erfaren och kunnig säger också något om feminismen som en mycket tunn fernissa hos delar av kongressombuden.
Visst lyssnar fler mer till män än till kvinnor. När Claes Borgström var JämO var det betydligt fler som lyssnade än när föregående eller efterträdande kvinnor talade. Så det kanske är ett smart drag att låta en man lyfta in den feministiska dimensionen i politiken? Det kanske till och med är så smart uttänkt att det är först när partiledarposten är erövrad som feminismen ska komma fram? Det kanske är taktiskt? Som redan uttalad feminist kanske många hade tyckt att då vore det lika bra att välja en kvinna? Ta originalet, liksom.
Jag tror varken det är smart eller taktiskt. Jag tror det är som vanligt. Det passar inte. Inte just nu i alla fall. Sedan kanske. Kvinnor ska vänta. Först ska vi krossa kapitalismen, först ska vi byta regering, först ska vi få upp opinionssiffrorna, först ska vi VADDÅ?
På de andra områdena som Framtidskommissionen lyft fram, den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken och klimatpolitiken, tror jag att det finns andra möjligheter. När MP alltmer utvecklas till ett socialliberalt parti finns det utrymme för en mer konsumtionskritisk klimatprofil. Den ekonomiska politiken, med krav på att välfärden inte ska gynna riskkapitalister, har blivit högaktuell och så länge S inte tagit ut kursen finns det gott om utrymme. Arbetsmarknadspolitiken är redan trovärdig. Fyller man på med den växande otryggheten inom vikariebranschen och regellättnader för fåmansbolag och tvångsrekryterade konsulter så blir det ännu bättre.
Det faktum att Jonas Sjöstedt är en god kommunikatör och närmast uppfattas som en svärmorsdröm i tv-rutan kommer att underlätta. Men vi ska komma ihåg att det har funnits många trevliga partiledare i V. CH Hermansson var omtyckt och respekterad i vida kretsar. Lars Werner var inte lika populär men många såg i honom en rejäl karl. Lars Ohly är på inget vis någon otrevlig typ.
Partiledarens roll är att personifiera partiets roll. En bred modern vänster måste ha en bred modern partiledare. En bred modern partiledare måste kunna uppfattas som ”min partiledare” av både kvinnor och män, i olika åldrar och med många olika erfarenheter och bakgrunder. De samhällskonflikter som har sin bas i kön, klass, etnicitet, sexualitet och funktionalitet måste kunna beskrivas på ett trovärdigt sätt. För mycket för en man? Tydligen inte. Men för V:s kongressombud var det definitivt för mycket för en kvinna.
Jonas Sjöstedt är vald till ny partiordförande för Vänsterpartiet.

Sjöstedts utmaning är att göra V regeringsfähigt

Sjöstedt kan rita om kartan för svensk politik

Erkänn hedersvåldet för en trovärdig vänsterfeminism

S och MP borde ha lyssnat mer på Lars Ohly

Valberedningen föreslår vänsterväljarnas favorit

Valet av Sjöstedt ändrar spelplanen för S

Frågan om delat ledarskap hör inte ihop med partiledarvalet

V:s nästa partiledare bör vara en kvinna

Ohlys ledarskap innebar sju förlorade år och fem förlorade val

Ohlys avgång visar att vänstern övertagit liberalernas ledarkult

Förnyelse är det enda som kan rädda vänstern

Ohlys tal är ett övertydligt exempel på V:s oförmåga

Får Ohly en kollega kan vi stoppa politikens Idoluttagningar

Jag står inte till tjänst som ledare för vänsterpartiet

Stig Henriksson: Kom tillbaka Gudrun, allt är förlåtet!

Tar Sjöstedt och Schyman över?

Vänsterns politik är förlegad!
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Varför skulle inte en man kunna vara feminist? Är det inte just fixeringen vid kön som ni vill sudda ut, ändå gör ni precis samma sak, utgår från att bara en kvinna kan vara feminist. Jag tycker att lämplighet alltid ska vara det avgörande. Inte kön. Däremot kan det förstås finnas bakomliggande strukturer som gör att män gärna avancerar uppåt medan kvinnor lämnas kvar på samma nivå. Men då är det ju där man ska börja, inte genom att kvotera in en kvinna som partiledare.
Tyvärr så kanske Rossana Dinamarca uppfattades som traditionalist och följdaktligen ingen röstmagnet? Det kryllar ju inte av karismatiska och retoriskt sickliga ledare lagom till höger i Vänsterpartiet, som har potential att nå stora väljarskaror. Hoppas nu bara att Sjöstedt slipper mediedrev. Han kanske har glömt att betala någon parkeringsböter eller cyklat mot rött.
är helt oenig med Schyman här. MEN: en artikel som denna kanske kan locka över de värsta feministfundamentalisterna inom V till F!, så att V slipper dras med dem. Tror jag hade varit både V och F! till nytta.
"Ännu ett nederlag" man tackar, och ja tiden börjar nog rinna ut för kvinnlig könsegocentrism, där den manliga problematiken hittills fått stryka på foten, i decennier.
Man får hoppas att Jonas S inser detta (och skrotar feminismen, (fast det är väl inte troligt) efterhand, och att man inte kan lösa kvinnors problem (och varför bara deras?) och då strunta i männens (och varför inte deras även för mäns egen skull?).
Exemplet Fi visar, att när feminismen "renodlas" som enda fråga, då blir det stopp även hos det loja svenska folket!
Och inte ens SCUM eller slita män i stycken torde kunna hjälpa...
Som man bäddar får man ligga!
Nu vet jag att rubriken är satt av NM. Men den ger en olycklig nyans åt artikeln. Om Gudrun Schyman skriver under den, vilket hon tycks göra, den har stått här ett tag, så raserar hon slutligen de sista rudimenten av medlidande för henne.
Hon utgår från att en manlig partiledare skulle vara dödsstöten för feminismen. Ett otroligt korkat och samtidigt kvinnoföraktande uttalande. Vad vet hon om det?
Om en man röstas till partiordförande, så har medlemmarna röstat om detta. Bland annat kvinnor. Menar Gudrun att de alla skulle ha fel. Eller anser Gudrun att partiledaren skall vara kvinna oberoende av kvalifikationer?
Hur man än tolkar Gudruns inlägg på Newsmill, så kvarstår knappast något alls för intellektet. Det är bara lödder.
5 Det var likadant på Island, när deras kvinnnliga president (feminist) skulle ersättas, och det fanns tre kandidater, två kvinnor och en man.
Han vann och blev ny president, varpå den förra kvinnliga presidenten lät meddela: "Jag beklagar att inte islänningarna hade modet att välja en ny kvinnlig president". "Modet", obs, och ett underkännande också av den demokratiska processen.
Men sådan är feminismen, och inget verkar kunna stoppa detta.
Däremot är manliga feminister än mer att beklaga, att de ställer upp för denna kvinnliga könsegocentrism, men så är det ju i hela riksdagen, än så länge...Kvinnor säljer, kvinnor ger makt även åt män! Dock, man löser inte kvinnors problem genom att skylla på och/eller strunta i männens.
Det är väl kompetens och inte kön som är det viktiga?
Eller betyder feminism en kamp mot män?
Betyder feminism all makt till kvinnorna?
Jag är för jämställdhet mellan könen
#1 Sanna du blandar ihop feminism med jämställdhet. Det är lätt gjort eftersom det var samma sak i feminismens begynnelse. Det var dock minst 30 år sedan i Sverige.
Att man gärna ser en kvinna som ledare innebär ju inte att man kan tänka sig att ta vilken kvinna som helst! Rossana lever inte upp till kraven man kan ställa på en partiledare. Folkvett saknar hon dessutom, som att ex. att titta på den hon pratar med!
Feministiskt Inititivs valframgångar, eller snarare den totala bristen på framgång, visar ganska tydligt att feminismen inte har något mandat. Feminismen stöds inte av kvinnor och verkar inte på kvinnors uppdrag.
Feminismen handlar om kvinnomakt, men bara åt rätt sorts kvinnor. Hemmafruar och prostituerade m.fl. göre sig icke besvär.
Om vänstern vill nå framgång bör dom distansera sig från den sorts feminism som representerad av fundamentalistiska, närmast religiöst fixerade pratkvarnar som Gudrun Schyman. Gudrun är svensk politiks egen "stand up comedian" och hon är rolig att lyssna på, men det hon säger är mest bara fluff och detta har nog de flesta av oss insett för länge sedan.
Man skulle ju också kunna se det som en styrka att ett parti som vill betrakta sig som feministiskt kan välja en man som partiledare. Gudrun Schymans resonemang tror jag däremot bekräftar och cementerar de negativa uppfattningar som många, inklusive jag själv, har om feminismen.
Dessvärre tror jag att Sjöstedt kan komma att bli en väldigt bra partiledare för Vänsterpartiet. Jag hade föredragit Dinamarca för med henne hade siffrorna hållit sig på nuvarande låga nivå, eller så hade partiet t.o.m. åkt ur riksdagen, vilket jag hade föredragit.
Schyman kan inte sin egen feministbibel verkar det som.
Gender Mainstreaming betyder könsroller som inskränker både män och kvinnor (sexism) . Och det är precis vad schyman föreslår här.
Men som vanligt har schyman , trots sitt tjat om jämställdhet hit och dit , helt enkelt plockat bort den delen utrustad med snopp ur feministernas kamp, trots att Sjöstedt är uttalat feminist. Att sedan Sjöstedt inte talar om feminismen lika ofta som schyman vill kan ju inte lastas på honom. Vänstern behöver röster också och de får man inte genom att anta ett feministiskt perspektiv på allt i samhället.
Schyman borde istället fundera på vad det är för fel på valmanskåren som inte röstade in fi in i riksdagen, kanske
Det mest jämlika hade varit att göra som Sjöstedt föreslog, att ha två talespersoner. En man och en kvinna... Det hade varit den ultimata jämlikheten. Tyvärr röstades det ned. Att välja en på papperet mycket sämre kandidat bara för att denne är kvinna är kontraproduktivt tror jag. Här handlade det ju helt klart om meriter, och ifråga om det så fanns det ingen som kunde mäta sig med Sjöstedt.
Gudrun borde det inte handla om person ? Än kön ?
Frö dig verkar könet vara det viktigaste
Om man kräver att en person som besitter en post ska vara av ett specifikt kön så är man sexist.
Väldigt få tar numera Gudrun Schyman på allvar. Inte ens kvinnor orkar med hennes utspel längre. Det är skönt.
Att hon som kommunist vill styra den demokratiska processen borde knappast förvåna någon. Det viktiga för Gudrun Schyman är ju inte vad folket vill, utan vad HON vill.
Jämställdhet är heller inget Gudrun Schyman står för. Samma sak här. Det är HON som ska bestämma vad jämställdhet är och den innefattar inte män. Den saken är klar.
Gudrun Schyman är en relik som representerar något av det sämsta 1900-talet hade att erbjuda. Hon står för en konfliktskapande ideologi som genom provokationer vill hetsa fram polarisering i samhället.
När jag ser och hör Gudrun Schyman uttala sig ser jag hatet drypa mellan raderna. Sådana politiker behöver vi inte. Framtiden tillhör inte Gudrun Schyman.
Jag blir på riktigt rädd när jag läser hur många som vill ha Rossana Dinamarca som partiledare. Hon är ju både retoriskt och intellektuellt på väldigt väldigt låg nivå. Att välja någon till partiledare efter kön eller etnicitet är så långt ifrån vänsterpolitik som man kan komma.
Som Schyman säger var feminismen för SMAL. Den var inte inriktad på praktiska, vardagliga kvinnoproblem, utan sysslade med verklighetsfrämmande teorier.
Sedan är det viktigt att en person är karismatisk, saklig, inte brusar upp och uppfattas som sympatisk.