Därför stämmer jag staten för FRA-lagen

​I en stämningsansökan som i tisdags 120103 lämnades till Stockholms tingsrätt stäms staten för brott mot artiklarna 8, 10 och 13 i Europakonventionen avseende FRA-lagen.

Enligt min uppfattning råder det ingen som helst tvekan om att FRA-lagen utgör en kränkning av mina medborgerliga rättigheter så som de garanterats mig i såväl Europakonventionen som i EU:s rättighetsstadga.

Som så många andra har jag dock levt i en vanmakt över detta faktum och inte vetat riktigt vad jag kan göra åt det. När man under hösten 2011 från regeringens sida visade att den överenskommelse som gjordes kring lagen i september 2008 och som sedan låg till grund för de, som man då trodde slutliga förändringarna av lagen som antogs 2009, inte kommer att följas så kände jag att måttet definitivt var rågat.

Ändamålsglidningen blev uppenbar och FRA-shopen öppnas på nytt i och med att både Säpo och Rikskriminalen nu skall få möjlighet att inrikta FRA:s spaningar. Att regeringen och även andra politiker inte är att lita på i den här frågan blev åter uppenbart och den fråga man måste ställa sig är, vad blir nästa steg?

Europakonventionen gäller sedan den 1 januari 1995 som lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Härtill kommer att konventionen utgör en integrerad del av EG-rätten.

Högsta domstolen har också i ett antal rättsfall slagit fast att skadeståndskrav i svensk domstol kan grundas direkt på Europakonventionen. Som stöd för detta åberopas Grand Chamber-avgörandet i T.P. och K.M. mot Storbritannien (Europadomstolens dom 10.5.2001). Avsnitt 107 i nämnda dom utvisar att medlemsstaterna har utrymme för att meddela domar där en skadeståndstalan är grundad direkt på konventionen.

I den stämningsansökan som i tisdags lämnades in till Stockholms tingsrätt yrkas skadestånd med stöd såväl av skadeståndslagen och Europakonventionen som EU:s rättighetsstadga avseende den kränkning av kärandens medborgerliga rättigheter som FRA-lagen påstås utgöra.

I stämningsansökan, som med bilagor omfattar närmare 750 sidor, ges en utförlig beskrivning av på vilka olika sätt som käranden menar att FRA-lagen står i strid med EU:s rättighetsstadga och Europakonventionen.

I korthet kan här nämnas att lagen i sin nuvarande utformning, enligt min uppfattning, t.ex inte uppfyller konventionens krav då det handlar om

- spaningens omfattning där det måste finnas proportioner mellan mål och medel

- det står inte klart hur inhämtad information skall kommuniceras mellan olika myndigheter och andra utomstående mottagare

- det framgår inte när och hur inhämtad information får eller måste förstöras

- enskildas rätt till att få sin sak prövad och rätt till ersättning vid övertramp från statens sida regleras ej

- slumpen får inte vara en avgörande faktor för om en medborgare övervakas

- FRA-lagen bryter mot den grundlagsskyddade rätten till meddelarfrihet

Lägger man sedan till detta den utökning av omfattningen som det kommer att innebära att fler myndigheter tillåts styra inriktningen av FRA:s spaningar så fördjupas kränkningen av den enskilde medborgarens rättigheter ytterligare.

Den nu inlämnade stämningen av staten är ett försök att förhindra att så sker.